Förekomst av smittämnen

I uppdraget har ett antal fraktioner pekats ut som på grund av sitt fosforinne- håll är viktiga att återföra till åkermark. Flera av dessa innehåller fekalier, kroppsvätskor och vävnader och är därigenom potentiellt smittbärande (pato- gener). Att skapa ett kretslopp av sådant biologiskt material innebär en ökad risk för smittspridning till människor och djur.26 _{Det finns goda möjligheter att} hantera smittrisker eftersom det är möjligt att avdöda relevanta smittämnen i materialet. Övriga fosforinnehållande material som utpekats i kartläggning, så som gruvavfall och olika förbränningsprodukter (askor), innehåller inte pato- gener och är därför inte relevanta ur smittskyddssynpunkt.

Biologiskt material från människor och djur

Patogena (sjukdomsframkallande) mikroorganismer i biologiskt material härrör från sjuka djur och människor eller från infekterade men friska bärare. Utsöndring av patogener som har betydelse för smittspridning via miljön sker i huvudsak via fekalier. Patogener kan också finnas i urin och andra kropps- vätskor samt i vävnader. Många av sjukdomarna är zoonoser, det vill säga sjukdomar som kan smitta mellan djur och människor. Några exempel är EHEC, listeria, salmonella, campylobacter, giardia och cryptosporidium.

AVLOPPSFRAKTIONER

Smittämnen i avloppsvatten och avloppsslam härrör framför allt från mänsk- liga fekalier. Virus och parasiter är i hög grad artspecifika och utgör därför i först hand risk för smittspridning mellan människor. Vissa bakterier och para- siter är zoonotiska och kan överföras till vilda och tama djur, som i sin tur kan sprida smittan vidare både till andra djur och till människor. Om ingen i ett hushåll bär på någon smitta innehåller uppsamlade fekalier eller klosett- vatten från en enskild fastighet inte sjukdomsframkallande mikroorganismer. Ju fler hushåll som bidrar, desto större är sannolikheten för att uppsamlade avloppsfraktioner innehåller smittämnen. Vid ett större avloppsreningsverk kan man räkna med att det finns varierande koncentrationer av ett hundratal olika patogener i avloppsvattnet och slammet. Förekomsten och koncentra- tionen av patogener är beroende av hälsoläget i den anslutna befolkningen, införsel via människor som rest och fått med sig smittor hem, typ av anslutna avlopp och annat inkommande vatten samt av vilken behandling som sker i avloppsreningsverket. Förekomsten varierar under dygnet och är även bero- ende på säsong (Schönning 2002). I praktiken är det inte möjligt att säkert veta hur smittläget ser ut i en population över tid och att anpassa hanteringen av avloppsprodukter utifrån detta. Avloppsfraktioner innehållande fekalier bedöms därför alltid som ett smittbärande material (Socialstyrelsen 2008).

Reningen i de flesta avloppsreningsverk är i dag inte optimerad för att avdöda patogener. Därför kan en betydande andel av patogenerna finnas kvar i det renade (utgående) avloppsvattnet. Detta gäller framför allt mindre organismer som virus. Många större mikroorganismer, så som bakterier och parasitägg, binder till partiklar och det sker därför en koncentration av dessa i avlopps- slam. Förekomst av patogener i avloppsfraktioner och reduktion i renings- verk finns dokumenterade i ett antal rapporter och artiklar (se till exempel Schönning, 2003; Ottoson, 2005; Westrell; 2004).

URIN

Ett fåtal sjukdomar sprids via urin, till exempel leptospiros, schistosomiasis och tyfoidfeber. I Sverige bedöms dessa sjukdomar inte utgöra någon bety- dande risk. Urinen kan dock förorenas av fekalier vid användning av källsor- terande toaletter och därmed kan motsvarande patogener som i avloppsvatten och avloppsslam finnas i urinen (Höglund 2001). Urin som samlas upp i ett slutet system får ett pH runt 9 vilket tillsammans med innehållet av ammoniak bidrar till att patogener avdödas.

BEHANDLAT LIVSMEDELSAVFALL

Matavfall från hushåll, restauranger, storkök eller butiker eller biologiskt avfall från livsmedelsindustrin behandlas ofta genom rötning eller kompostering för att sedan kunna användas som gödningsmedel i olika sammanhang. Avfall från produktion och konsumtion av livsmedel kan innehålla material av både vegetabiliskt och animaliskt ursprung. Vid insamling av matavfall utgår man i normalfallet ifrån att det alltid innehåller animaliskt avfall till någon del, efter- som insamlingen oftast ger ett blandat matavfall. Om material som innehåller animaliska beståndsdelar ska rötas eller komposteras ska detta göras i enlighet med den EU-lagstiftning som reglerar animaliska biprodukter.27

Avfall från produktion och konsumtion av livsmedel kan i varierande grad innehålla patogener. Förekomsten av patogena bakterier i denna typ av material återspeglar vanligen föroreningar som tillförts i tidigare led, antingen till råvaran direkt eller via hanteringen. Patogenerna kan ha sitt ursprung i animalier så som kyckling, annat kött eller i vegetabilier som bevattnats med förorenat vatten eller gödslats med organiska gödselmedel. Salmonella som påvisats exempelvis i kyckling eller sallad kan utgöra en risk även om halterna är låga genom att bakterien kan växa i lätt nedbrytbart organiskt material (RVF 2005).

27 _{Sådant avfall som kan innehålla material med animaliskt ursprung, liksom allt annat animaliskt mate-}

rial med vissa smärre undantag, definieras inom EU som animaliska biprodukter (ABP) och omfattas av EU-lagstiftningen rörande animaliska biprodukter, förordning (EG) nr 1069/2009 och förordning (EG) nr 142/2011. Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel, och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direk tivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen.

VEGETABILISKT MATERIAL

Vegetabiliska material, såsom vegetabiliska livsmedel och park- och träd- gårdsavfall, är inte smittbärande i sig utan innehåller patogener endast till följd av kontamination, exempelvis från fekalier eller döda fåglar och gna- gare. Teoretiskt skulle sådant material även kunna vara kontaminerat till följd av bevattning och gödsling under växtperioden. Halten patogener torde i sådana fall vara så låg att smittrisker förknippade med vegetabiliskt avfall kan anses obetydliga.

STALLGÖDSEL

I normalfallet anses inte stallgödsel utgöra en smittrisk och får spridas på mark utan föregående hygieniserande behandling enligt ABP-lagstiftningen.28 VTEC, listeria, salmonella, campylobacter, giardia och cryptosporidium är exempel på zoonotiska patogener som kan förekomma i olika djurbe- sättningar. Enligt undersökningar av träckprov är förekomsten av EHEC en till två procent hos nötboskap i Sverige men varierar både säsongs- mässigt och regionalt (Carlson och Vågsholm 2001). I en studie från SVA hade nio procent av mjölkgårdarna djur infekterade med E. coli O157 (Statens Veterinärmedicinska Anstalt 2004). Smitta bland djur hanteras och begränsas i Sverige genom förebyggande smittskyddsarbete. För lantbru- kare finns även frivilliga salmonellaprogrammet. I de fall smitta förekom- mer regleras hantering av stallgödsel i det enskilda fallet genom beslut från Jordbruksverket.

4.3 Förekomst av oönskade ämnen