Förhållandet mellan lojalitetsplikten och vårdplikten

I denna framställning förespråkas uppfattningen att vårdplikten är väsensskild från lojalitetsplikten snarare än att den ena skulle inrymmas i den andra eller att plikterna är en och samma. Skillnaden i karaktären på vård- respektive lojalitetsplikten framträder tydligast i förhållande till skadeståndsreglerna: medan vårdplikten kan sägas vara skade-ståndsansvarets motsats, är inte lojalitetsplikten på samma sätt förbunden med skadeståndsreglerna. En annan sak är att ett brott mot lojalitetsplikten kan vara culpöst och därmed skadeståndsgrundande för styrelseledamoten enligt 29:1 1 st 1 men ABL. I ett sådant fall har styrelseledamoten, genom att på ett oaktsamt sätt inte iaktta sin lojalitetsplikt, brutit mot vårdplikten. Med andra ord finns en viss överlappning mellan de båda plikterna.

Denna uppfattning av vårdplikten, men inte lojalitetsplikten, som oupplösligt för-bunden med skadeståndsreglerna vinner även stöd av en lexikalisk tolkning av den terminologi som används för att beskriva plikterna. I skadeståndsrätten används be-greppet culpa, oaktsamhet eller vårdslöshet som benämning på grunden för att ålägga någon skadeståndsansvar i andra fall än vid uppsåtligt handlande. Vårdslöst handlande måste anses vara motsatsen till handlande i enlighet med vårdplikt. Plikten att inte handla vårdslöst är densamma som plikten att handla aktsamt, det vill säga att handla i enlighet med vårdplikten.

Med en sådan terminologi uppnås även koherens med till exempel tysk och anglosaxisk rätt. Fahrlässigkeit, det vill säga den tyska motsvarigheten till det svenska oaktsamhets-begreppet, definieras i § 276 II BGB på följande sätt: ”Fahrlässig handelt, wer die im

Verkehr erforderliche Sorgfalt außer Acht lässt.”87 Med andra ord är handlande i enlighet med vårdplikt (Sorgfaltspflicht) motsatsen till Fahrlässigkeit. På motsvarande sätt är negligence, det vill säga den anglosaxiska motsvarigheten till oaktsamhet, motsatsen till handlande i enlighet med vad som i anglosaxisk rätt brukar kallas duty of care. Den internationella systematiken talar alltså för att vårdslöshet och handlande i enlighet med vårdplikt ska betraktas som ett motsatspar. Det är systematiskt tillfredsställande att begreppet vårdplikt kan betraktas som inte endast en bokstavlig utan också en semantisk översättning av duty of care och Sorgfaltspflicht.

Sambandet mellan vårdplikten och skadeståndsansvaret framgår uttryckligen av finska aktiebolagslagen (Finlands författningssamling nr 2006/624). I 1:8 finska aktiebolags-lagen stadgas att bolagets ledning ska omsorgsfullt främja bolagets intressen.88 I 22:1 1 st finska aktiebolagslagen anges sedan att en styrelseledamot ska ersätta skada som han eller hon i sitt uppdrag, i strid mot den omsorgsplikt som föreskrivs i 1:8 samma lag, uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat bolaget.89

Slutligen kan uppfattningen, att begreppen lojalitets- och vårdplikt kan användas som synonymer, kritiseras med inspiration av den så kallade giltighetsregeln som används inom avtalstolkning. Enligt denna tolkningsregel är en tolkning som medför att en avtalsklausul saknar egentligt innehåll eller inte tillför någonting av betydelse i avtalsförhållandet mindre övertygande än en som gör det.90 Applicerad på tolkningen av begreppen vård- och lojalitetsplikt innebär regeln mutatis mutandis att det måste antas att något annat avses när det ena begreppet används istället för det andra. En motsatt tolkning medför nämligen att det inte tillför någonting av betydelse att använda det ena begreppet snarare än det andra i ett visst sammanhang.

Sammantaget talar övervägande skäl för att betrakta vårdplikten som väsensskild från lojalitetsplikten. Medan lojalitetsplikten ställer upp ett antal förpliktelser av olika slag som sysslomannen har att förhålla sig till när han eller hon utför sitt uppdrag och som

87 Kan ungefär översättas till: ”Oaktsamt handlar den som inte iakttar den på det relevanta området erforderliga omsorgen”.

88 Bestämmelsen i 1:8 finska aktiebolagslagen ger uttryck för både lojalitets- och vårdplikten. Den finska omsorgsplikten får nämligen anses motsvara den svenska vårdplikten, medan bolagsledningens skyldighet enligt den nämnda bestämmelsen att främja bolagets intressen är att betrakta som ett uttryck för lojalitets-plikten.

89 Att det anges i 22:1 finska aktiebolagslagen att styrelseledamoten dels ska ha handlat oaktsamt, dels ska ha brustit i sin omsorgsplikt, framstår som en tautologi. Hänvisningen till omsorgsplikten torde därför endast vara att betrakta som ett förtydligande.

närmast fungerar som utfyllnad vid tolkning av uppdragsavtalet, utgör vårdplikten en skyldighet för sysslomannen att iaktta skälig aktsamhet vid utförande av uppdraget.

2.4.5.1 Skadeståndsskyldighet på grund av brott mot lojalitetsplikten

Brott mot vårdplikten är per definition skadeståndsgrundande, medan ett brott mot lojalitetsplikten endast är skadeståndsgrundande om det är culpöst, det vill säga om det även utgör ett brott mot vårdplikten. I detta avsnitt ska något sägas om gränserna för det område där lojalitets- och vårdplikterna överlappar varandra.

Den som handlar i strid mot sin lojalitetsplikt brukar sägas handla illojalt, chikanöst eller oredligt. Sådant handlande består i att sysslomannen har sitt eget eller tredje mans intresse för ögonen istället för huvudmannens när han eller hon utför sitt uppdrag. Att illojalt handlande kan vara skadeståndsgrundande, framgår uttryckligen av 18:3 1 men HB som har följande lydelse:

”Handlar syssloman oredligt, brukar list emot honom, som fullmakt gav, vänder sig hans gods till nytta, lånar hans penningar ut, eller tager penningar upp i hans namn; svare till all skada [, och plikte efter omständigheterna].”

Denna bestämmelse kan dock knappast åberopas av bolaget gentemot en styrelseledamot som vållat skada genom brott mot lojalitetsplikten, eftersom styrelseledamöters skade-ståndsansvar gentemot bolaget är specialreglerat i 29:1 1 st 1 men ABL.

Det kan ifrågasättas om brott mot lojalitetsplikten ska hanteras inom ramen för en bunden eller fri culpabedömning. Med andra ord kan det ifrågasättas om lojalitetsplikten utgör en tillräckligt tydlig handlingsnorm för att den som avviker från den ska kunna presumeras ha handlat vårdslöst. En sådan handlingsnorm kallas inom skadeståndsrätten för en konkret standard. Den dominerande uppfattningen i doktrinen tycks vara att i princip endast vissa uttryckliga påbud i ABL och bolagsordningen är av sådan karaktär att de kan grunda en culpapresumtion. Lojalitetsplikten tycks av de flesta betraktas som en alltför vag handlingsnorm för att kunna ligga till grund för en bunden culpa-bedömning.91 Således måste en fri culpabedömning med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet företas för att det ska gå att bedöma om en styrelse-ledamot har handlat oaktsamt. Med andra ord räcker det inte att konstatera att ett brott

mot lojalitetsplikten föreligger för att skadeståndsskyldighet ska kunna aktualiseras; det är inte varje brott mot lojalitetsplikten som även utgör ett brott mot vårdplikten.

Åtskillnaden mellan fri och bunden culpabedömning fyller dock i första hand ett pedagogiskt syfte; det är i själva verket snarare fråga om en glidande skala. Även om det konstateras att en skadevållare har brutit mot en konkret standard, kan övriga relevanta omständigheter nämligen medföra att han eller hon inte ska anses ha handlat culpöst. Saken kan uttryckas som att huruvida en uttrycklig handlingsnorm överträtts eller inte endast innebär att olika tyngd tillmäts de omständigheter som ligger till grund för bedömningen.92 Brott mot en konkret standard väger alltså tungt till skadevållarens nackdel vid bedömningen men kan övervägas av övriga omständigheter. Åtskillnaden mellan fri och bunden culpabedömning är vidare av processuell karaktär snarare än materiell i och med att den rör tillämpligheten av en presumtionsregel. Hur brott mot lojalitetsplikten ska behandlas inom ramen för en culpabedömning, visar dock att det inte är varje brott mot lojalitetsplikten som grundar skadeståndsskyldighet för en styrelse-ledamot utan att samtliga relevanta omständigheter måste beaktas.

Som nämnts ovan, är lydnadsplikten att betrakta som en del av lojalitetsplikten (se avsnitt 2.4.3). Brott mot lydnadsplikten är alltså skadeståndsgrundande under samma förutsättningar som övriga brott mot lojalitetsplikten, nämligen om culpa föreligger. Lydnadsplikten gäller dock som bekant inte om anvisningen strider mot ABL, bolags-ordningen, tillämplig lag om årsredovisning, funktionsfördelningsläran eller uppenbart strider mot bolagets intresse. Här finns anledning att säga något ytterligare om bolags-stämmoanvisningar som uppenbart strider mot bolagets intresse i förhållande till skadeståndsreglerna.

Som redan konstaterats, avses med formuleringen att en anvisning strider mot bolagets intresse att anvisningen är bolagsskadlig i den mening som åsyftas i 29:1 1 st 1 men ABL (jämför avsnitt 2.3.2). För att kunna avgöra om en anvisning är bolagsskadlig i detta avseende, måste således business judgement rule användas och ett verkställande av anvisningen måste alltså framstå som ett icke affärsmässigt risktagande. Utöver detta krävs att det är uppenbart att anvisningen är av sådan karaktär. Tröskeln är alltså hög för att styrelsen ska kunna åberopa denna grund för genombrott av lydnadsplikten och omvänt har stämman relativt stora möjligheter att ge anvisningar som förpliktigar styrelsen att verkställa riskabla beslut. Detta är även förenligt med regelns syfte som

enligt förarbetena tycks vara att hindra att styrelsen i ond tro kan undandra sig ansvar för ett beslut genom att inhämta godkännande från stämman på förhand.93

Ett kvalificerat fall av brott mot lojalitetsplikten är kollussion. Kollussivt handlande består i att sysslomannen samverkar med tredje man i syfte att skada huvudmannen.94

Sådant handlande synes per definition vara uppsåtligt och därför alltid skadestånds-grundande. Även straffansvar kan aktualiseras enligt vissa bestämmelser i brottsbalken (1962:700).

2.4.6 Sammanfattning

Mycket talar för att styrelseledamöters förhållande till bolaget kan betecknas som sysslomannaskap. Därmed är 18 kap HB direkt tillämpligt på uppdragsförhållandet men gäller endast i den mån det saknas lex specialis i form av aktiebolagsrättslig reglering av styrelseledamotsuppdraget.

Styrelseledamöternas lojalitetsplikt innebär en skyldighet att handla i bolagets intresse. Lojalitetspliktens olika aspekter kan i sig betraktas som plikter. Några exempel är initiativskyldigheten, förbudet mot att utnyttja affärsmöjligheter för egen räkning, tystnadsplikten, informationsskyldigheten och underställandeplikten. Också lydnads-plikten kan räknas till dessa aspekter av lojalitetslydnads-plikten.

Vårdplikten å andra sidan innebär en skyldighet för styrelseledamöterna att iaktta skälig aktsamhet vid utförande av uppdraget gentemot bolaget. Vårdplikten är oupplösligt förbunden med ledamöternas skadeståndsansvar enligt 29:1 1 st 1 men ABL på så sätt att den ledamot som bryter mot sin vårdplikt blir skadeståndsskyldig. Styrelseledamöternas skadeståndsansvar gentemot bolaget är ett så kallat metodansvar. Detta innebär i praktiken att styrelseledamöterna kan fatta riskfyllda beslut utan att riskera skadestånds-skyldighet, förutsatt att beslutet är vederbörligen berett. Att ett styrelsebeslut som är underbyggt av tillräcklig beredning inte ska resultera i skadeståndsskyldighet, följer även av business judgement rule. På så sätt avses sunt och affärsmässigt risktagande från styrelseledamöternas sida främjas.

Enligt min mening talar övervägande skäl för denna beskrivning av lojalitets- och vårdplikterna och hur de förhåller sig till varandra. Min uppfattning är att plikterna är av olika karaktär och måste skiljas åt. Jag anser att det är en mindre träffande beskrivning

93 SOU 1941:9 s 346 ff. Se närmare avsnitt 2.3.2.

att uttrycka det som att vårdplikten är en del av lojalitetsplikten eller vice versa eller att det inte går att upprätthålla någon tydlig distinktion mellan plikterna. För synsättet att det rör sig om två distinkta plikter talar också en lexikalisk tolkning av den svenska terminologin och en jämförelse med motsvarande begrepp enligt tysk, anglosaxisk och finsk rätt. En annan sak är att det finns en skärningspunkt eller en överlappning mellan plikterna i och med att culpösa brott mot lojalitetsplikten även utgör brott mot vårdplikten. Huruvida brott mot lojalitetsplikten även ska anses utgöra brott mot vårdplikten och således grunda skadeståndsskyldighet avgörs med hjälp av en fri culpabedömning. Därvid måste hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter i det konkreta fallet.