Hur förhåller sig deltagarna till sina fördefinierade deltagarroller i det institutionella samtalet?

9.2.1 Intervjuer med Annie Lööf

Att Nyhetsmorgon fokuserar mer på politikerns privatliv medan Morgonstudion fokuserar mer på själva politiken, bidrar till att rollerna journalist och politiker är tydligare i Morgonstudion än i Nyhetsmorgon. I Nyhetsmorgons intervju finns fler markörer för gemenskap och sammanhållning såsom bekräftande uttryck, humoristiska inslag och medlidande för politikerns situation, vilket ger samtalet en mer vardaglig karaktär och minskar skillnaden mellan politiker- och journalistrollen. Exempel på bekräftande uttryck är “mm”-ljud som vi ser mycket av i intervjuerna på Nyhetsmorgon, medan vi inte ser någonting utav det i Morgonstudions intervjuer. Att Nyhetsmorgons journalist får en mer vänskaplig relation med politikern kan bero på att journalisten representerar och legitimerar TV4 som institution (Ekström & Moberg, 2019, s. 77). TV4 beskriver nämligen på sin egen hemsida att de vill vara nära, personliga och inkluderade för att påverka och beröra publiken (TV4, 2020). Att journalisten öppnar upp för ett

47

intimare samtal med flera av vardagssamtalets kännetecken kan därför ses som att

journalisten lever upp till institutionens normer och förväntningar. Det kan också ses som en strategi att komma närmare publiken och öka tittarsiffrorna, eftersom att innehållet i kommersiella företag styrs främst av att öka tittarsiffror snarare än att skapa innehåll baserat på samhällsbehov (Regeringen, 2019, s.58). Morgonstudions journalister visar också att de representerar och legitimerar sin institution. Innehållet i public service ska kännetecknas av stark integritet, relevans och kvalitét, vilket journalisterna lever upp till då de håller sig till sin yrkesroll i det institutionella samtalet och är mer neutrala

(Regeringen, 2019, s. 57-58).

Baserat på journalistens frågor är det tydligt att politikern är inbjuden i olika syften. Journalistens handlingar och frågor går att koppla till Mie Femø Nielsens (2006, s. 96- 120) studie om olika journalistroller. De frågor som journalisten i Nyhetsmorgon ställer tyder på att politikern är inbjuden för att belysa ett narrativ kring hennes förtidigt födda dotter, vilket går i linje med den berättande journalistrollen i Nielsens studie.

Morgonstudions journalister har mer fokus på att locka fram debatt och reda ut saker kring politikerns profession som politiker, vilket stämmer bättre överens med den argumenterande och redogörande journalistrollen (Nielsen, 2006, s. 96-120). Detta stärker vår slutsats om att journalisterna förhåller sig till sina deltagarroller olika i Morgonstudion och Nyhetsmorgon.

I Cecilia Wadensjös (2008) studie av politikerintervjuer i talkshows fann hon att politiker frångår samtalsregler utifrån nyhetsintervjuns inramning, det vill säga att inramningen för talkshows och nyhetsintervjuer skiljer sig från varandra. Vi kan se liknande tendenser i intervjuerna med Annie Lööf trots att dessa är just nyhetsintervjuer. Politikern antar interaktionsstilar i Nyhetsmorgon som visar på att hon tar makt över samtalsturen. Ett exempel på det är att politikern signalerar till journalisten att hon vill fortsätta prata, trots att journalisten har signalerat att hon vill komma in i samtalet (sekvens 12, rad 17-18). I Morgonstudion visar politikern andra interaktionsstilar som tyder på att hon väljer samtalsämne. Till exempel väljer Annie Lööf att vara personlig och dela med sig av sitt privatliv trots att journalisten i Morgonstudion inte ställer en direkt fråga angående det (sekvens 2). Detta sker dock inte tillräckligt många gånger för att vi ska kunna dra en slutsats om att politikern frångår sin deltagarroll och kliver utanför nyhetsintervjuns

48

inramning. Generellt följer politikern den fördefinierade ramen för samtalsstruktur i både Morgonstudion och Nyhetsmorgon.

Maktspelet mellan politikern och journalisten är mer synligt i intervjun i Morgonstudion än i intervjun i Nyhetsmorgon. Journalisten och politikern är två auktoritära roller som jobbar mer med varandra än mot varandra i Nyhetsmorgons intervju (Ekström, 2006, s.11). Ett exempel på detta är att de i sekvens 10 formar gestaltningen tillsammans genom att bilda gemensam uppfattning om mediecirkusen. Sekvens 12 är dock en av två sekvenser som frångår detta mönster då dem innehåller utmanande frågor på så vis att de ifrågasätter politiska strategier. Andra frågor har ingen moraliserande underton utan efterfrågar endast politikerns åsikt.

Heritage (1985, s. 106-112) studie visar att det finns två formuleringar som används frekvent av journalister när de återger något en politiker har sagt, varav en är vänlig och samarbetsvillig (cooperative recyclings) och den andra är bedömande och kritiserande (inferentially elaborative). Dessa formuleringstyper kan liknas vid vad som förekommer i intervjuerna med Annie Lööf. I sekvens 10 hjälper Nyhetsmorgons journalist politikern att klargöra och sammanfatta sina huvudsakliga åsikter i svaret, vilket tyder på att hennes formulering är vänlig och samarbetsvillig (Heritage, 1985, s. 106-112). Den andra typen av formulering förekommer mer i intervjun i Morgonstudion. Den kan uppfattas som att journalisten försöker utmana politikern genom att exempelvis återge ett yttrande eller en åsikt på ett stridslystet och moraliserande sätt. Nyhetsmorgon har inte samma

förutsättningar för att kunna bedöma och kritisera Annie Lööfs yttranden eftersom det var länge sedan hon uttalade sig i den politiska hetluften. En anledning till att denna typ av formulering förekommer oftare i Morgonstudion kan alltså vara att denna intervju sker efter Annie Lööfs sommartal då hon uttryckt mycket av partiets ståndpunkter.

Journalisten i Nyhetsmorgon antar också en bedömande och kritiserande formulering i sekvens 12 men återgår sedan till mer vänliga och samarbetsvilliga formuleringar. Journalisten i Nyhetsmorgon är mer känslomässigt engagerad och lägger mer värdering i politikerns svar. Detta innebär att Nyhetsmorgon oftare bryter normen som innebär att journalisten ställer en ny fråga istället för att först lägga en värdering i vad den som intervjuas svarar (Ekström & Moberg, 2019, s. 92). På så vis undviker journalisten att hamna utanför ramen för neutralitet som förväntas av dem. Att journalisten lägger en värdering i svaret innan en ny fråga ställs sker även en gång i Morgonstudions intervju

49

(sekvens 4). Tuchman (1978) kritiserar ramen för neutralitet genom att i sin studie konstatera att nyhetsinnehållet aldrig kan lyckas hålla sig inom denna eftersom det är utformat av människor som tar beslut utifrån medvetna eller omedvetna värderingar. Det finns en oundviklig mänsklig faktor som gör att värderingar kan yttras och på så vis påverka gestaltningarna i innehållet, vilket sker i båda morgonprogrammen men i allt högre grad i Nyhetsmorgon (Tuchman, 1978). En anledning till detta kan vara att Morgonstudions journalister regleras av programföretagets sändningstillstånd som bestämmer att innehållet ska kännetecknas av stark integritet (Regeringen, 2019, s. 57- 58). Om journalisterna skulle avslöja sina personliga värderingar eller låta sin

personlighet träda fram för mycket skulle det kunna äventyra SVT:s integritet.

9.2.2 Intervjuer med Märta Stenevi

Många frågor i båda intervjuerna ställs mot bakgrunden att väljarna har ett lågt förtroende för Miljöpartiet och språkrörskandidaterna. Frågorna ställs också mot bakgrunden att politikern är ny i den politiska sfären och befinner sig i en

konkurrenssituation med de andra språkrörskandidaterna och andra regeringspartier. Detta tyder på att journalisterna handlar enligt några av de plikter som ingår i den fördefinierade rollen, det vill säga att granska och fråga ut politikern. De utmanande och granskande frågorna illustrerar även maktrelationen mellan politiker och journalister i institutionella samtal. Maktrelationen blir tydligare i Morgonstudion vad gäller

samtalstur eftersom journalister avbryter politikern tre gånger för att själva ställa en ny fråga eller en följdfråga. Nyhetsmorgons journalist avbryter aldrig utan visar politikern vid två ställen att hon vill ta över turtagningen genom att ta sats med en inandning. Utifrån Heritages (1985, s. 106-112) studie om olika formuleringstyper kan

journalisternas bemötande i båda intervjuerna med Märta Stenevi liknas med

formuleringstypen som är bedömande och kritiserande. I Nyhetsmorgon (sekvens 5) citerar journalisten ett inlägg som politikern har skrivit följt av en fråga som ställs i en moraliserande kontext. Frågan uppfattas utmanande eftersom journalisten är kritisk till politikerns inlägg. Åsa Kroons (2006, s. 165-184) studie visar att citat ofta används som ett sätt att förringa politiker som en grupp. I detta fall är det inte politiker som grupp som förringas, utan Märta Stenevi som enskild politiker. Journalisten i Morgonstudion ställer en fråga i sekvens 8 angående varför man ska välja Miljöpartiet istället för

50

tidigare, vilket är vad Heritage (1985, s. 106-112) studerar, utan det sker mot bakgrund av den situation Märta Stenevis befinner sig i och hennes roll som politiker. Hur frågan formuleras går dock ändå att koppla till de formuleringstyper Heritages studie har definierat eftersom journalisten är bedömande och kritiserande snarare än vänlig och samarbetsvillig.

I både Morgonstudion (sekvens 1) och Nyhetsmorgon (sekvens 11) ifrågasätts Märta Stenevis självförtroende inför kongressens beslut om vem som blir vald till

språkrörsposten. I båda fallen ställs frågorna mot bakgrunden att det finns ett lågt

förtroende hos de personer som avgör beslutet, vilket gör att de upplevs som utmanande. Dock är frågan mer vänlig och samarbetsvillig i Morgonstudion eftersom journalisten visar förståelse för politikerns situation genom att anmärka på kongressens bångstyrighet. I Nyhetsmorgon är frågan endast bedömande och kritiserande eftersom journalisten pekar ut politikerns underläge baserat på lågt förtroende.

Resultatet i Steven E. Clayman och John Heritages (2006, s. 49-77) studie av frågor som journalister ställer amerikanska presidenter i presskonferenser stärker vår slutsats om journalisternas granskande bemötande. Deras resultat visar att journalister under 1900- talet blev mer aggressiva och mindre uppskattade i sitt sätt att behandla presidenter. En möjlig konsekvens av detta som belyses i studien är att makthavare avstår från att hålla presskonferenser där de står inför grova förhör och är mer utsatta för offentlig och journalistisk granskning. Vi har inte kunnat undersöka om detta kan vara en möjlig konsekvens i vårt resultat. Däremot ser vi i sekvens 1 och 11 att Märta Stenevi reagerar defensivt som en konsekvens av journalisternas utmanande frågor, vilket tyder på ett obehag hos politikern som skulle kunna leda till att hon undviker att hamna i samma situation igen. En mer indirekt konsekvens som föreslås av Clayman och Heritage (2006,

s. 49-77) är att journalistens aggressiva och granskande bemötande kan ha orsakat en ökande skepsis gentemot makthavare, vilket kan vara en ytterligare anledning till att politiker vill undvika utmanande journalistisk granskning. Enligt Clayman och Heritage innebär journalisternas granskande förhållningssätt att de kan stärka sin självständiga roll där de har makt att hålla makthavare ansvariga inför allmänheten. Journalisterna i

Morgonstudion stärker denna roll när de avbryter politikern vid tre tillfällen för att själva ställa en ny fråga eller en följdfråga. Nyhetsmorgons journalist avbryter aldrig utan visar politikern vid två ställen att hon vill ta över turtagningen genom att ta sats med en inandning. Att stärka sin självständiga samhällsgranskande roll är viktigare för

51

Morgonstudion eftersom de har ett samhällsbärande ansvar gentemot tittarna

(Regeringen, 2019). Nyhetsmorgon kommersiella ansvar gentemot marknadsaktörerna kan också innebära att hålla makthavare ansvariga inför allmänheten. Syftet är då att generera höga tittarsiffror snarare än att samhällsbilda (Regeringen, 2019, s.58).

9.2.3 Samtliga intervjuer

Journalisterna i Morgonstudion och Nyhetsmorgon förhåller sig till sina deltagarroller i det institutionella samtalet på olika sätt. Journalisten i Nyhetsmorgon bjuder in till en mer vardaglig jargong än vad journalisterna i Morgonstudion gör. Detta visar sig genom att journalisten använder sig av olika markörer för gemenskap och sammanhållning, samt lägger mer värdering i politikerns svar. Vi kan därför dra en slutsats om att

Morgonstudions intervjuer liknar ett institutionellt samtal mer än vad Nyhetsmorgons intervjuer gör. En möjlig förklaring till detta är att journalisterna representerar och legitimerar olika institutioner med olika vinstintressen och innehållsmässiga utgångspunkter, vilket i sin tur påverkar hur journalisterna förhåller sig till sina deltagarroller i det institutionella samtalet.

Det är dock viktigt att poängtera att denna skillnad är tydligare i jämförelsen mellan Annie Lööfs intervjuer än Märta Stenevis intervjuer. I intervjuerna med Märta Stenevi förhåller sig samtalsdeltagarna till de fördefinierade deltagarrollerna mer än i

intervjuerna med Annie Lööf. Detta visar sig då maktspelet mellan politikern och journalisterna är tydligare i intervjuerna med Märta Stenevi, vilket till exempel visar sig genom att journalisterna utmanar politikern. Det kan tolkas som att journalisterna behandlar politikerna olika på grund av deras bakgrund. Märta Stenevi är ny i politiken och kandiderar om språkrörsposten medan Annie Lööf är en etablerad och erfaren politiker. Märta Stenevi är inte lika känd av publiken som Annie Lööf är, vilket ger journalisten en anledning att fråga ut och granska henne. Politikernas olika bakgrunder kan vara en anledning till hur journalisterna valt att utforma intervjuerna vad gäller frågor och gestaltningar. Märta Stenevi utsätts för fler kritiskt granskande frågor, ofta om hur hon ska vinna väljarna och partiets förtroende, jämfört med Annie Lööf.