Nyhetsmorgon: Märta Stenevi

I denna intervju intervjuas Miljöpartiets språkrörskandidat Märta Stenevi (P) av journalisten Jennie Strömstedt (J) i Nyhetsmorgon.

Sekvens 1

Intervjun inleds med att tydligt och sakligt presentera nyheten. Huvudnyheten är att politikern har blivit utvald till språkrörsposten av valberedningen. När journalisten på rad 3 “hjärtligt” välkomnar politikern, får yttrandet en varm och kärleksfull betydelse. Hon avslutar sedan meningen med positiv ljus intonation när hon säger “hit” på rad 4. Därefter citerar journalisten en annan journalist som har uttalat sig om politikerns goda humör och självförtroende. Genom att låta den andra journalisten stå för de partiska yttrandena, kan journalisten i Nyhetsmorgon hålla sig inom ramen för neutralitet då hon inte själv lägger någon värdering i politikerns personlighet (Ekström, 2006, s. 36-37). Denna citering bidrar till en human interest-gestaltning eftersom politikerns personliga egenskaper pekas ut. Citatet lockar fram ett leende och skratt hos politikern, vilket stärker human interest-gestaltningen ytterligare eftersom det avslöjar politikerns känslor kring citatet. Utifrån politikerns reaktion tolkar vi, enligt nästa-tur-bevismetoden, att

journalistens yttrande är ett försök att skapa en lättsam stämning med mänsklig prägel. Politikern bekräftar sedan på rad 10-11 att citatet kring hennes personlighet stämmer, vilket stärker human-interest gestaltningen ännu en gång, men visar också på att hon odlar sitt rykte i den publika sfären (Corner, 2003 s. 73).

Sekvens 3 Utdrag

1  J:  ja vad är det för sätt? för i förra valanalysen för MP så framkom det (.) att vad   2    var det? det var så många som en procent av dem allmänna väljarna som   3    ansåg att miljöpartiet pratade (förändring av intonation) så vanligt folk förstod   4    ungefär hur ska du prata?  

34

I den här sekvensen blir det tydligt att journalisten utformar frågeställningen utifrån den tredje parten i samtalet: publiken. Journalisten handlar enligt de förväntningar som finns på henne genom att ställa en fråga som rör de allmänna väljarna. Denna tolkning kan motiveras av att journalisten ändrar intonationen i rösten när hon talar i de allmänna väljarnas ställe på rad 3. Journalisten hänvisar på rad 1-4 till en undersökning angående huruvida miljöpartiet pratar så vanligt folk förstår eller ej. När hon sedan frågar

politikern hur hon ska prata på rad 4 kan detta tolkas som att hon indirekt frågar

politikern om hon kommer prata så att vanligt folk förstår eller ej. Denna förändring av intonation signalerar att journalistens yttrande kan tolkas som att hon citerar väljarna. Journalistens förankring i sin fördefinierade roll kommer även till uttryck då hon gör en inandning på rad 14. Detta signalerar till politikern att hon vill ta över samtalsturen. Sekvens 5

I den här sekvensen använder sig journalisten av en moralgestaltning då hon sätter en fråga i en kontext av moraliska bestämmelser (Semetko & Valkenburg 2000 s. 96). Journalisten citerar vad politikern skrivit i ett inlägg och ifrågasätter detta.

Utdrag

1  J:  ja du skrev det kom ju en opinionsundersökning för ett par veckor sedan ni   2    hamnade under riksdagsspärren och då gjorde du ett inlägg där du efterlyste lite    3    mer jävlar anamma den här hösten har vi sett att vi kan vända siffrorna

men då när  

4    vi tar strid för vår politik och inte backar från konflikten när vi talar om vad som   5    är viktigt och vad vi vill inte om hur duktiga vi varit i förhandlingsrummen och

då  

6    tycker jag att det väcker fråga om hur du ser på skillnaden mellan att vara aktivist  

7    och att vara politiker? det sker ju ändå trots allt rätt mycket i förhandlingsrummen 

Journalisten frågar hur politikern ser på skillnaden mellan att vara aktivist och politiker eftersom politikern i sitt inlägg har förespråkat aktivistiska åtgärder, framför att tala om hur duktiga de är i förhandlingsrummet. På rad 7 säger journalisten “det sker ju ändå trots allt rätt mycket i förhandlingsrummen” som ett motargument till politikerns uttalande. Utifrån journalistens yttrande går det att läsa mellan raderna att den moraliska ståndpunkt journalisten vill förmedla är att de åtgärder politikern förespråkar hör hemma i

35

aktivismen mer än i politiken. Detta går att bevisa ytterligare genom nästa-tur- bevismetoden, då politikern svarar på journalistens yttrande med skratt i rösten.

Politikerns reaktion bevisar att hon blir stött av journalistens ifrågasättande, vilket i sin tur bekräftar journalistens syfte att ställa en moraliserande fråga. Att hålla sig inom ramen för neutralitet betyder, för journalister, att inte avslöja någon bias. Trots att vi kan tyda en moralisk ståndpunkt i journalistens yttrande lyckas hon hålla sig inom ramen för neutralitet. Journalisten använder diskursiva strategier i form av formuleringar för att lyckas med detta. Hon säger till exempel på rad 6 att politikerns inlägg väcker en fråga om skillnaden mellan att vara politiker och aktivist och inte vad hon tycker om

politikerns tänkta politiska åtgärder.

Politikern använder en ljusare och mer positiv intonation när hon pratar om sitt eget parti och en mörkare och mer neutral ton när hon pratar om Moderaterna. Detta tyder på att hon menar att hylla sitt eget parti och kritisera det andra. Yttrandet kan vara en strategi i maktspelet mellan politiker och journalister. När dessa två auktoritära roller sätts emot varandra kan en maktkonflikt uppstå (Ekström, 2006, s. 11). I det här fallet jobbar politikern för att ta sig ur underläget journalisten har satt henne i genom att lyfta sitt eget parti i jämförelse med Moderaterna. Utifrån kontexten att politiken är ny i politiken går det att anta att journalistens syfte var att utmana hennes politiska kunskaper och

färdigheter vad gäller hennes roll som politiker. Dessutom handlar journalistrollen ofta om att räta ut tvivel och funderingar som kan finnas hos väljarna, oavsett om politikern som blir intervjuad är ny eller inte (Ekström, 2006 s. 14-23). Det hör även till

journalistens roll att bestämma turtagningen, vilket hon gör genom att andas in på rad 19 för att visa att hon vill komma in i samtalet (Ekström & Moberg, 2019, s. 77).

Sekvens 9

Sekvensen inleds med att journalisten ändrar intonationen i rösten när hon ställer frågan. Utdrag

1  J:  (förändring av intonation) är det jobbigt ändå? (.) (naturlig intonation) den där [att

2  J:  vara politiker i det avseendet d:(.):u har ju 3  P:        [vilket då? 

4  J:  inte varit politiker då du kommer hit i vuxen ålder att man står för någonting (.)   5    en ideologi någonting som betydelse som man vill och sen så måste man hålla på  

36

6    och kompromissa hur har du (.) eh hur betraktar du det?  

I den tidigare sekvensen handlade samtalet om politiska sakfrågor. När journalisten nu introducerar ett nytt ämne och efterfrågar en känsla blir intonationen i rösten mer lättsam, positiv och ljusare. Att journalisten efterfrågar en känsla i en kontext som handlar om rollen som politiker och de utmaningar det innebär, är ett uttryck för human interest- gestaltning. Att något är jobbigt är en känsla.

Politikern svarar genom att på rad 7, 9 , 11 och 12 dra en koppling mellan kompromisser som politiker och kompromisser i vardagen, vilket stärker human interest-gestaltningen. Sekvensen utmärker sig eftersom den är relaterbar då hon drar kopplingar mellan sitt yrke och privatliv. Eftersom publiken kan relatera till innehållet går det att anta att politikern kan uppfattas som mänsklig och trovärdig. Detta är ett exempel på en handling där politikern axlar rollen som publik figur. När politikern tilldelar publiken sitt privatliv ser vi en förmåga att skapa en medial omtyckt personlighet. Politiker som lyckas med detta kan på längre sikt öka sin makt och legitimitet (Ekström, 2006, s. 21).

Sekvensen ger också uttryck för det maktspel som finns mellan politiken och medierna. På rad 5-6 ställer nämligen journalisten en utmanande fråga om hur det känns att kompromissa om sin ideologi. Att ställa utmanande frågor är en viktig del av

journalistrollen eftersom de är nödvändiga för att publiken ska få alla de frågor och svar de behöver och önskar (Ekström, 2006 s. 14-23). Journalisten sätter i och med denna utmanande fråga politikern i en lägre maktposition. Politikern arbetar sig ur underläget på två sätt. Dels genom att förstärka human interest-gestaltningen som tidigare nämnts, men också genom att trycka på att fokuset ligger på att flytta utvecklingen i rätt riktning. I det sistnämnda betonar hon ord som “framåt”, “flytta”, “närmare”, “fokus” och “framåt” på rad 19, 21 och 26, vilket stärker det budskapet.

Journalisten ger ifrån sig “mm”-ljud under flera tillfällen när politikern talar. Den här typen av diskurspartikel visar att hon är aktiv i samtalet och fungerar som bekräftande uttryck för gemenskap och sammanhållning (Ekström, 2006, s. 71). Bekräftande uttryck är desto vanligare i vardagssamtal än nyhetsintervjuer, därför blir samtalet mer likt ett vardagssamtal i denna sekvens.

37

Journalistens inledande frågeställning är en mix av konfliktgestaltning och human interest-gestaltning. Konfliktgestaltningen kommer till uttryck då journalisten betonar en konflikt mellan politikern och de andra språkrörskandidaterna. Human interest-

gestaltningen visar sig eftersom journalisten indirekt efterfrågar politikerns känslor och självförtroende kring kongressens val.

Utdrag

1  J:  känner du dig säker på att kongressen kommer att rösta fram just dig det finns ju   2    fortfarande andra kandidater kvar även (.) om du är valberedningens förslag?  

I anknytning till denna sekvens är skillnaden mellan vardagliga och institutionella samtal relevant att betona. Denna fråga hade sannolikt uppfattats som kränkande om den ställdes i ett vardagssamtal, eftersom förväntningarna på deltagarna inte är desamma då. I

vardagliga samtal förväntar vi oss sällan att bli ifrågasatta i konflikt med andra människor på det här sättet, då vardagssamtal kännetecknas av markörer för

sammanhållning och gemenskap (Ekström, 2006, s. 71). I institutionella samtal är denna typ av utmanande fråga godtagbar, eftersom journalisten förväntas förse publiken med alla frågor och svar de behöver (Ekström, 2006, s. 14-23).

Politikern reagerar på journalistens fråga med ett defensivt kroppsspråk; hon höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet samtidigt som hon pratar. Hon ger dock journalisten ett utförligt och tydligt svar, vilket stämmer överens med vad som förväntas av henne som deltagare i det direktsända mediesamtalet (Ekström & Moberg, 2019). Vi tolkar detta på samma sätt som i sekvens 5, det vill säga att en auktoritär roll ifrågasätts av en annan auktoritär roll, vilket skapar motsättningar. Politikern jobbar i det här fallet för att ta sig ur underläget journalisten har satt henne i genom att tydligt markera att

journalistens yttrande inte stämmer. Hon betonar ord på rad 4, 5 och 7 som stärker politikerns motsättning. Enligt nästa-tur-bevismetoden bevisar detta att journalisten har ett moraliserande syfte och vill utmana politikern, precis som i sekvens 5.

Sekvens 12

38