Hur förhåller sig parternas förhandlande till den konsociala modellen?

Det finns två parter i fredsförhandlingen, regeringsdelegationen och talibanerna.

Regeringsdelegationen består av 21 medlemmar, varav fyra är kvinnor, och inkluderar representanter för Afghanistans olika etniska grupper och ett antal högt uppsatta

regeringstjänstemän, som valts av högsta fredsrådet i samråd med presidenten (R1, R3).

Talibanerna har också 21 medlemmar i sin delegation. De ströks från den internationella svartlistan för att kunna delta i fredsförhandlingarna. I talibanernas delegation finns en tadjik, och en uzbek; resten är pashtuner och inga kvinnor är med (BBC, 2020).

USA och talibanerna undertecknade ett avtal den 29 februari 2020 i Doha om att USA ska lämna Afghanistan, och att talibanerna ska förhandla med regeringsdelegationen om att avsluta kriget och våldet i Afghanistan (R1, R2, R3). Avtalet består av fyra delar, och den tredje delen är avsedd att inleda förhandlingar mellan talibanerna och regeringsdelegationen

för att nå en politisk överenskommelse om att bilda en representativ regering (R1). De fyra delarna av Doha-avtalet är följande:

1. Se till att internationella terrorister och grupper inte utnyttjar Afghanistans territorium för att äventyra USA och dess allierades säkerhet.

2. Schema för fullständigt utträde av utländska trupper från Afghanistan.

3. Talibanerna och regeringsdelegationen ska förhandla med varandra för att skapa fred och bilda en stabil stat i Afghanistan.

4. Permanent omfattande vapenvila för att stoppa våld och krig i Afghanistan.

Talibanerna var till en början inte ens villiga att förhandla med regeringsdelegationen (R1).

Det unilaterala USA-avtalet med talibanerna ledde till att talibanerna fick en känsla av legitimitet och självförtroende för att USA misslyckades. Nu var USA tvungna att nå en överenskommelse med talibanerna och lämna Afghanistan. Talibanernas medlem Abbas Stanikzai påminde om detta vid en presskonferens (R1, R2, R3). Talibanerna ville att deras krigare skulle släppas ur fängelse. Redan i september 2020 släpptes cirka 5 000 av dem.

Talibanerna vidhöll att deras ledare skulle tas bort från den internationella svartlistan (R1, R2). Under förhandlingarna diskuterades viktiga frågor men ingen av dem är slutförda (R1, R2, R3). Hädanefter kommer analysen utgå från Lijpharts modells fyra kriterier.

5.3.1 Storkoalition

Storkoalition är Lijpharts (1977) första kriterium och inbegriper en sammansättning av ledare från olika grupper i ett multietniskt land. I Afghanistan pågår en diskussion i

fredsförhandlingen mellan talibanerna och regeringsdelegationen om ett nytt politiskt system.

Den politiska strukturen är en av de viktigaste och mest komplexa frågorna i

förhandlingsprocessen eftersom det finns meningsskiljaktigheter mellan förhandlingsgruppens båda parter (R1, R2, R3). I den nuvarande konstitutionen beskrivs det nuvarande systemet som centraliserat och demokratiskt där alla medborgare har lika rättigheter och skyldigheter.

Det står att politiska institutioner som parlament och presidentorgan är folkvalda.

Regeringsdelegationen beskriver det nuvarande systemet som legalt och betonar att de ska upprätthålla detta. Det betyder inte att upprätthålla den nuvarande regeringen utan den politiska strukturen. Afghanistans politiska system betraktas som resultatet av Afghanistans och dess internationella partners strävan efter att främja demokrati och mänskliga rättigheter under de två senaste decennierna (R1, R2, R3).

Talibanerna menar att det nuvarande systemet är orsaken till konflikten för att det bygger på västerländsk demokrati, och är strukturerad på ett sätt som inte alla medborgare kan finna sig i. Därför vill talibanerna skapa ett nytt starkt centraliserat system baserat på islamiska regler (TOLOnews, 2021). Talibanernas talesperson yrkar att systemet som står emot islamiska principer och regler inte är godtagbara för talibanerna och det bör skapas ett system som folk accepterar. Talibanerna menar att Afghanistan hade både koalition och inkluderande regering men att ingen av dessa var verksamma. Talibanerna insisterar därför på en stark islamisk stat som garanterar samhällets trygghet och landets säkerhet (Caravan, 2020). En

regeringsdelegationsmedlem beskriver i en intervju med 1TVNews att talibanerna använder ordet islamisk. De ger inte en specifik definition av en stat, och talibanernas ideala regering liknar det islamiska emiratet. En sådan stat bygger inte på demokrati och fria val (1TVNews, 2021).

Det finns dessutom motsättningar mellan regeringsdelegationens representanter. Icke-pashtunska representanter vill att Afghanistan ska ha ett decentraliserat system som

federalism. Afghanistan är ett multinationellt land och med ett centraliserat system kan det inte bilda en nationell politisk konsensus och identitet. Med ett decentraliserat system och överföring av makt från centrum till städer och distrikt kan maktkamp, etnisk diskriminering, och reduktionistiska fördomar minskas och ekonomiska resurser bli relativt jämnt uppdelade (R1, R2, R3). Det centraliserade systemet har nämligen visat sig vara anledningen till

diskriminering och politisk strid i Afghanistan de senaste åren (R3). De icke-pashtunska representanterna kritiserar även pashtunerna och talibanerna för att de hävdar att alla grupper har samma rättigheter samtidigt som det i praktiken inte är så och för att talibanerna inte fördömer statens diskriminering mot icke-pashtuner. De ställer sig även mot ett

decentraliserat system som ska kunna garantera alla gruppers politiska rättigheter (R1, R2).

Talibanerna är inte villiga att bilda en koalitionsregering och det är svårt att förstå vad

talibanerna menar med islamisk stat, absolut makt eller något annat (R2). De icke-pashtunska representanterna föreslår en decentraliserad stat men de pashtunska representanterna bland talibanerna vill ha en stark centraliserad stat och argumenterar för att en decentraliserad stat leder till segregation och politisk oenighet (R1, R2, R3).

5.3.2 Proportionalitet

Den obalanserade makten och verksamheten inom och utanför politiken har skapat ett stort problem för Afghanistan. Många grupper är underrepresenterade och betraktar inte regeringen som legitim. Talibanernas talesperson poängterar också att den nuvarande regeringen saknar

legitimitet för att alla grupper inte ingår i regeringen och för att de få personer som inkluderas manipulerar makten. Talibanerna vill att en islamisk stat ska etableras i Afghanistan. Det ska vara en allomfattande regering som ska vara acceptabel för alla etniska grupper, men de tydliggör inte om regeringen ska inkludera krigsherrarna eller alla etniska grupper (TOLONews, 2021). De icke-pashtunska representanterna hävdar att den obalanserade makten är en viktig konfliktkälla och att dessa förhandlingar är ett bra tillfälle att kompensera för bristerna från Bonn-konferensen och skapa ett system som balanserar den politiska makten (R1,R3).

Regeringsdelegationen avvisar talibanernas påstående och beskriver den nuvarande regeringen som legal och folkvald, även om det finns vissa brister vad gäller legitimiteten (R1, R2, R3). Den nuvarande regeringen är grundad på islamiska värderingar och regler. Den politiska makten är också uppdelad mellan alla etniska grupper, men inte jämnt fördelad (R2, R3). Talibanerna kan inte manipulera eller ta den politiska makten genom våld utan att det leder till etniska konflikter, vilket upplevdes på 1990-talet. Det ledde då till inbördeskrig där alla etniska grupper försökte styra landet (R1, R2, R3). Regeringsdelegationsmedlem Matin Bek påstår att talibanernas ideala regering är oroande. Deras åsikter och krav visar att talibanerna fortfarande ser våld som ett medel för att nå den politiska makten. Talibanerna saknar självständighet och det är i själva verket Pakistan som bestämmer hur talibanerna ska förhandla eftersom de flesta av talibanernas ledare bor i och får ekonomiskt stöd från

Pakistan. En av talibanernas representanter erkände detta under förhandlingar, och talibanernas tro på en politisk lösning genom samtal är vag (TOLONews, 2021).

Den nuvarande regeringen är en konfliktkälla eftersom det råder en systematisk

diskriminering och etnisk överhöghet i regeringen mot icke-pashtunska grupper, från kvoter av högskoleprov, infrastruktur, och val till anställning vid statliga departement och

myndigheter (R1, R2, R3). Diskriminering och konflikter är lägre hos den civila befolkningen (R1). Presidenten manipulerar makten och försöker splittra icke-pashtunerna.

Vice-presidenterna bland de icke-pashtunska ministrarna är symboliska och saknar den verkställande makt som de ska ha enligt konstitutionen. Presidenten avskedar icke-pashtunerna och tillsätter sin egen grupp i både den militära och icke-militära apparaten.

Cirka 70 procent av regeringsministrarna och tjänstemännen består av presidentens folkgrupp (R1, R3). Presidenten stoppar genom sin vetorätt många parlamentsbeslut samt påverkar valresultat (R3).

Ett annat exempel på diskriminering är att presidenten i ett ensidigt beslut utanför sin juridiska behörighet, utan parlamentets godkännande, beordrade utfärdande av e-ID och varnade att regeringsanställda inte kan få sin lön utan e-ID. Regeringen inkluderade även persiska/Dari som främmande språk i Afghanistans räknesystem (R1, R2). Det finns

motsättningar om ID-kort eftersom icke-pashtunstammarna inte kallar sig afghaner och anser att ordet afghan bara tillhör pashtunerna. Många pashtunska politiker uttrycker att de som inte kallar sig för afghan ska få uppehållstillståndkort istället för ID-kort eller så ska de lämna landet (R1, R2, R3). Icke-pashtunerna hävdar att detta är etnisk diskriminering mot dem eftersom de vill att deras etniska identitet ska inkluderas och är emot att ordet afghan ska stå i deras e-ID (R1). Ahmadi skriver i sin artikel att det språk som nu officiellt kallas ”Dari”

historiskt, före den nya konstitutionen, i officiella handlingar, skriftliga arbeten, officiell muntlig kultur och allmänhet kallades persiska / farsi. Av denna anledning kallar pashtunerna de persiska talarna ”Parsi Ban” och också därför undervisades det som ämnet persisk läsning.

Det är fortfarande namnet på persiska / Farsi-språket i offentligheten och i informellt tal.

Ordet afghan har samma öde och många av Afghanistans medborgare kallar sig fortfarande inte för afghaner. Kung Amanullah Khan och Mahmoud Tarzi har också använt båda orden

”persiska” och ”Parsi Ban” i samma mening (Ahmadi, 2021, s. 52-53).

5.3.3 Minoritetens vetorätt och segmenterade autonomi

Den befintliga konstitutionen är inte grundad på ett sätt som ger vetorätt och möjlighet för minoriteten att skydda sig mot majoriteten eller diskriminering. En grupp har manipulerat makten under lång tid. Detta medför att andra grupper blir marginaliserade och gör motstånd mot regeringen (R1, R2). Maktmonopol i ett multietniskt land leder till diskriminering och kränkning som synes i Afghanistan. Därför bör konstitutionen förändras för att skapa möjlighet till vetorätt, för att minoriteten ska kunna påverka beslut som strider mot deras intressen eller diskriminerar dem (R2). Icke-pashtunerna kritiserar regeringsbeslutet att skriva

”Afghan” i allas ID-handling och anser att det är systematisk diskriminering att dela upp andra etniska grupper i mindre grupperingar (R2, R3). Syftet är att visa pashtunerna som en majoritet. Exempelvis är tadzjikerna en etnisk grupp uppdelad i mer än tio mindre

grupperingar, medan pashtunerna består av mer än 43 inom-etniska grupper och beskrivs som en grupp i folkgruppuppdelningen (R1). Det finns inte en absolut majoritet. Det finns inte heller någon exakt folkräkning av etniska grupper utan enligt preliminär statistik är de fyra etniska grupperna tadzjikerna, pashtunerna, uzbekerna och hazarerna störst (R1,R2,R3).

Därför är det viktigt att bilda en ny regering där alla grupper känner sig representerade och att

skapa regler som förhindrar maktmonopol och minoritetens diskriminering (R2). Detta görs genom att skapa en decentraliserad stat med autonoma delar samt tydliga gränser. Dessa delar bör vara självständiga inom sina internpolitiska angelägenheter (R1, R2).

Talibanerna vill avskaffa Afghanistans tre säkerhetsorgan och politiska institutioner, inklusive konstitutionen (R2). Talibanerna menar att Afghanistans konstitution är mer inspirerad av västerländsk demokrati än islamisk lag (BBC, 2019). Talibanerna hänvisar inte uttryckligen till någon av artiklarna i konstitutionen. De lägger bara till det islamiska suffixet i sina krav (R3). Regeringsdelegationen avvisar inte ändringar i konstitutionen utan ser demokratin som en viktig princip för medborgerliga rättigheter (R2). Enligt regeringsdelegationen bygger dock landets konstitution på islamiska principer och alla islamiska och religiösa regler ingår i den.

Den strider inte heller på något sätt mot islamiska värderingar (R1, R3). Det finns även konflikter om religion och regeringsstruktur mellan talibanerna och regeringsdelegationen eftersom talibanerna siktar på en islamisk stat baserad på Hanafi-rättspraxis vilket följs av sunnimuslimer (DW, 2020). Talibanernas krav på ett system baserat på Hanafi-rättspraxis är inte rationellt eftersom det finns shiiter och icke-muslimer som bor i Afghanistan. Det finns skillnader mellan Hanafi-rättspraxis och Jafari och deras anhängares åsikter. Religiösa och ideologiska skillnader måste därför accepteras, och religiösa och politiska rättigheter som har garanterats i konstitutionen kan inte ignoreras (R1, R2).

Talibanerna ställer sig emot val för att talibanerna menar att val är ett verktyg för västerländsk demokrati (R1, R2, R3). Talibanerna menar att val är en av västdemokratins komponenter och att det inte är en lämplig metod för att välja politiska ledare eftersom Afghanistan är ett islamiskt land. Resultatet blev de valbedrägerier som de flesta av medborgarna var missnöjda med. Talibanerna vill ha ett kalifat, ett typ av styre där regeringen leds av en ledare och där ledaren tillsätter ministrar och övriga tjänstemän. Det är ett icke-demokratiskt styrelsesätt (R3).

” Vi är muslimer och har egna islamiska regler och varför ska vi då följa någon annans kultur och syn på demokrati. Det är inte meningen att imitera andra islamiska statsskick utan att bilda en stat som Afghanistans folk föredrar. Det kommer aldrig att vara acceptabelt att bilda en icke-islamisk stat i Afghanistan” (Caravan, 2020, 28:10 ).

Regeringsdelegationsmedlemmarna ser valet som en grundprincip för att bilda och välja representanter på ett demokratiskt sätt. Minoriteten bör också få möjlighet att påverka valet genom sitt deltagande i valet. Vetorätt bidrar till att lösa maktkampen och förhindrar eller förminskar olika typer av diskriminering på religiös, etnisk, geografisk eller kulturell grund.

Icke-pashtunska representanter försöker förändra konstitutionen och regeringsstrukturen för att ge minoriteten vetorätt och möjlighet att påverka politiska beslut (R1, R2, R3). Det verkar som om talibanerna inte heller respekterar minoriteternas politiska rättigheter, till exempel rätten att välja sina representanter i ett fritt val, att ges möjlighet att vara med i regeringen i proportion till sin befolkning eller att påverka politiska beslut.

Talibanerna hävdar att de godtar kvinnors rättigheter utifrån vad Koranen och Sharia-lagar rekommenderar. Talibanerna menar att Islam är en perfekt religion som beskriver kvinnors och minoriteters rättigheter. Värderingar som exempelvis finns i USA eller Europa eftersom över 99 procent av Afghanistans befolkning är muslimer och det är folkets önskan DW, 2020). Talibanerna menar att flickor får utbilda sig under islamiska regler samt måste bära hijab och att kvinnor inte bör ha något problem med detta (CBS News, 2019).

Regeringsdelegationen beskriver att talibanerna påstår att kvinnor kan arbeta med

verksamheter som är förenliga med sharialagen, men talibanerna anger inte vilka jobb som är passande för kvinnor. Men vad de säger är att de är emot att kvinnor arbetar inom tjänster som politik, ledare, sport och militärtjänst (R1, R2). Talibanerna måste acceptera att kvinnor är hälften av samhället. Enligt statistiken är cirka 22 procent av Afghanistans myndigheters anställda kvinnor samtidigt som cirka 3000 kvinnor jobbar inom militären (R1). Afghanistans flickor och kvinnor anses inte vara beredda att studera i separata klassrum och bara jobba med hushållssysslor (R1, R2,R3). Dessa begränsningar är outhärdliga för kvinnor och flickor som har varit aktiva i regerings- och civila verksamheter de senaste 20 åren (R2). Under

talibanernas regering sköts flera kvinnor ihjäl på ett brutalt sätt på Ghazi fotbollsstadium i Kabul, och dessa handlingar fortsätter (R1, R3).

Regeringsdelegationsmedlemmarna Hafiz Mansor och Fauzia Kofi menar att det finns en mycket liten chans att Afghanistans konflikter ska kunna lösas genom politiska förhandlingar, eftersom talibanerna anser att krig är det effektivaste sättet att få makten. Talibanernas åsikter om samhälle, kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och shiitisk religion har inte förändrats.

Regeringsdelegationen står för att försvara medborgerliga friheter och rättigheter, även för minoriteter och kvinnor. Konstitutionen garanterar att 25 procent av parlamentsledamöterna måste vara kvinnor. Därför är det viktigt att bibehålla kvinnors rättigheter (1TVNEWS, DW, 2021). Hafiz tillägger att USA har agerat mot internationella regler eftersom de skrev ett avtal å Afghanistans vägnar med en terroristgrupp. Talibanerna är fortfarande kända som en

terroristgrupp och står på den internationella svartlistan. Regeringsdelegationen strävar efter att få en överenskommelse med talibanerna men varnar samtidigt medborgarna att de inte får

överrumplas av defensiva åtgärder. Västmakterna kan ha en central roll genom att öka sitt politiska tryck på talibanerna. Detta kan övertygar talibanerna att krig inte är en lösning på konflikter (1TVNews, 2021).