Afghanistan har upplevt både krig och konflikt under en lång tid. Det har haft olika orsaker, varav en är rivaliteten mellan stormakterna USA och dåvarande Sovjetunionen. De interna etniska motsättningarna har varit en annan orsak till den pågående konflikten. Den politiska instabiliteten började på 1970-talet när det kommunistiska partiet och mellan de islamiska rörelserna började växa kraftigt. Kungen Zahir var sjuk och under behandling när hans kusin Mohammad Daoud genom en militärkupp tog makten och grundade en diktatorisk stat. I april 1978 mördades Daoud av Afghanistans folkdemokratiska parti (PDPA). Partimedlemmen Taraki blev president men fick inte behålla makten länge innan han dödades av Hafizullah Amin i september 1979. Amin och Taraki försökte i sin tur främja de kommunistiska idéerna.
Men de misslyckades eftersom många islamiska partier bildades och agerade som
motståndare. Det ledde till att Sovjetunionen i december 1979 intervenerade i Afghanistan för att förhindra att islamiska krigare som kallade sig mujaheddin fick makt (Katzman, 2010, s.2).
Konflikten handlade om ideologierna kommunism och islamism. Mujaheddinerna var emot kommunismen och därför förklarade de krig mot Sovjetunionen.
Talibanerna var en annan grupp som krigade mot Sovjetunionen. De flesta uppfostrades i religiösa skolor i Pakistan för att kriga mot Sovjetunionen i Afghanistan (Laub, 2014, s. 4f.).
År 2001 fick Afghanistan en ny regim. Den skulle bidra till att stoppa kriget och bilda en stabil regering, men våldet fortsatte. En av anledningarna till det fortsatta våldet i Afghanistan var konflikten om religion och makt mellan staten och talibanerna och mellan andra etniska grupper. Det var en stor utmaning för staten att lösa konflikten samt hantera den multietniska befolkningen.
Talibanerna och regeringsdelegationen förde förhandlingar i september 2020 för att skapa fred samt bilda en regering i landet. Men fredsförhandlingarna blev utan framgång. Istället fällde talibanerna regeringen och fick makten. Undersökningen tyder på att flera saker bidrog till regeringskollapsen, såsom bristande legitimitet, korruption, ineffektivitet samt att staten manipulerade makten och inte hittade eller var villig att införa ett sätt där alla etniska grupper var representerade och därmed kunde känna lojalitet mot staten. Detta kommer att diskuteras djupgående i analysen.
I skrivande stund (november 2021) är det oklart hur talibanerna kommer att utforma sin nya regering. Men det som talibanerna argumenterade för under förhandlingarna våren 2021 var
att de vill införa en starkt centraliserad stat med den traditionella metoden, där regeringen leds av en ledare och där ledaren tillsätter ministrar och övriga tjänstemän. Syftet är att bilda en islamisk stat grundad på sharialagen. Nu har talibanerna bildat en tillfällig regering som inte representerar alla folkgrupper eftersom den (1) saknar kvinnor, (2) är en klassregering där alla är mullah (skriftlärd islamisk ledare) och nyligen släpptes från fängelse eller utbildades i religiösa skolor och (3) är en etnisk regering där de allra flesta är pashtuner. Talibanerna avskedade alla kvinnliga tjänstemän samt avskaffade kvinnodepartementet. Under
förhandlingar försöktes det med att Afghanistan skulle få en tillfälligt inkluderande regering och till och med att Afghanistan skulle få en folkvald regering men med talibanernas attacker på städer tog fredsförhandlingen slut. En sådan regering är instabil då andra etniska grupper inte är representerade i politiska bestämmelser och världssamfundet inte stöttar ett sådant styre (Independent, 2021). Icke-pashtunska folkgrupper bland FN kritiserar talibanernas regeringssammansättning för att talibanerna marginaliserar andra etniska grupper, bland annat kvinnor i regeringen. Konflikten fortsätter och en grupp allierade i staden Panshir som strider mot talibanerna hävdar att talibanerna inte respekterar människors frihet eller rättigheter samt kränker kvinnors rättigheter. Talibanerna diskriminerar andra etniska grupper, manipulerar makten och accepterar inte demokrati som grund för en regeringsbildning (BBC persian, 2021).
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med den här uppsatsen är att beskriva både förhandlingarna mellan talibanerna och regeringsdelegationen samt undersöka hur den nuvarande regeringen formellt och i praktiken förhåller sig till den konsociala modellen. Regeringsdelegationen består av olika etniska grupper och regeringsrepresentanter som representerar Afghanistans medborgare i
fredsförhandlingarna. Motparten i fredsförhandlingarna är talibanerna och de är kända som en terroristgrupp och står fortfarande på den internationella svartlistan. Talibanerna kämpar för att bilda en stark islamisk stat där sharialagar ska vara dominerande. För att avgöra hur den nuvarande regeringen förhåller sig formellt och i praktiken till den konsociala modellen ska jag även titta på Afghanistans konstitution och tidigare forskning som beskriver regeringen.
Afghanistan har upplevt decennier av konflikt och politisk instabilitet. Afghanistan är ett rikt land när det gäller naturresurser, men på grund av inbördeskrig har man inte kunnat utnyttja dem. Anledningen till att jag har valt Afghanistan och detta ämne är för att det är intressant att studera djupare hur de involverade parterna i konflikten kämpar för att lösa en långvarig intern konflikt. Det är dessutom intressant att studera hur två olika grupper med två olika
ideologier förhandlar med varandra för att nå en överenskommelse om att skapa fred och bilda en ny stabil regering i ett multietniskt land.
Den konsociala modellen är en relevant teori för den här studien för att det är en modell som teoretiskt kan appliceras på både ett demokratiskt och ett icke-demokratiskt system. Lijphart (1977) skriver i sin bok att den konsociala modellen är en lämplig modell för splittrade samhällen, även om han själv studerar demokratiska stater. Detta för att denna modell möjliggör att bilda en storkoalition, där det ska finnas ledare från olika delar av landet.
Ledarna är demokratiskt folkvalda, till exempel genom att partimedlemmarna internt väljer en partiledare för att representera medlemmarna i politiska beslut. Detta leder till att alla etniska grupper känner sig representerade och betraktar den centrala regeringen som legitim. Den konsociala modellen är även genomförbar i icke-demokratiska stater. I en sådan stat bildar man en storkoalition av ledare från olika grupper för att skapa politisk legitimitet för staten.
Afghanistan har haft liknande koalitioner, till exempel Jirga Mashwarti år 2003. Enligt Noori (2011) deltog cirka 500 folkvalda och icke-folkvalda representanter från olika grupper och delar av Afghanistan för att skriva en konstitution. Jirga kallas en gemenskap av etniska, religiösa och inflytelserika ledare samt representanter för folket. Jirga hålls för att lösa olika problem och godkänna vissa beslut. Konstitutionen erkänner Jirgas relevans genom en särskild mekanism. Jirga ger möjlighet att skapa politisk representation för att minska politiska konflikter genom att alla grupper får känna sig representerade även om det skulle vara icke-demokratiskt. Afghanistan har haft olika typer av statsskick men ingen av dem var effektiv för att skapa politisk stabilitet. Afghanistans historiska bakgrund och geografiska uppdelning visar att den konsociala modellen kan vara en lämplig teori till den här studien.
Eftersom det är möjligt att parterna föreslår en demokratisk eller en icke-demokratisk lösning är den konsociala modellen mest passande för den här studien. Den konsociala modellen som en teoretisk utgångspunkt bidrar till att djupare undersöka och jämföra den information som kommer från studiematerialet.
Studien avgränsas genom att den endast studerar hur den nuvarande regeringen formellt och i praktiken förhåller sig till den konsociala modellen, samt hur förhandlingspositionerna mellan talibanerna och regeringsdelegationen ser ut. Förhandlingarna som avses är de från 15
september 2020 till 20 april 2021. Den 29 februari 2020 skrev USA ett avtal med talibanerna om att Afghanistan ska få en ny regering där talibanerna är inkluderade och att USA ska lämna landet. Nu med regeringskollapsen tog förhandlingarna mellan talibanerna och regeringsdelegationen slut och talibanerna bildade en egen tillfällig regering.
Forskningsfrågan blir: Hur förhåller sig den nuvarande regeringen i Afghanistan formellt och i praktiken samt de förhandlande delegationerna från talibanerna och regeringen till den konsociala modellen?