Förlåtandets process

När det gäller att förlåta varandra efter brott i vänskapsrelationer menar många av eleverna (1M, 6M, 10M, 19L, 20L, 21L) att det bör ske i takt med felstegets grad av allvarlighet. Processen att förlåta varandra får inte gå för fort om vännens felsteg varit allvarligt. Grupp 1M berättar om processen nedan:

Anette: När Amelie och jag har bråkat då (mumlar)…om vi har bråkat ganska länge, men det är ok mellan oss ändå. Då kanske jag liksom pratar lite med henne och försöker va snäll, liksom. Och försöker gå så här sakta fram så det inte bara…”Tja, kompis! Ska vi vara då, eller?” (med glad röst)

Amelie: För då…då blir ju jag då liksom, typ ”mmm” liksom (himlar med ögonen).

Alina: Då blir man ju lite sur för att det går för fort fram.

Amelie: Om vi säger att liksom…

Alina: Hon tar det för givet att liksom…

Amelie: …bli vän igen…

Alina: Ja, liksom…

Anette: Man försöker vara snäll och säga förlåt och så, för det man har gjort. (Grupp 1M)

Eleverna (1M) menar att den som brutit relationen får gå försiktigt fram och inte ta den andres vänskap för given. Liknande förklarar Dora (21L) att ”det är liksom olika vad det är /…/vad man är ovänner för och hur man ska behandla det”. En del grupper (3M, 8M, 13M, 14L, 20L) menar också att det är viktigt att ta reda på

vad de gjort fel och att prata om det. I citatet nedan förklarar eleverna i grupp 20L hur de ser på det:

Bianca: Man får prata med den…

Brenda: Ja.

Bianca: Tycker jag och liksom fråga vad det är man har gjort.

Berta: Kanske säga förlåt.

Bianca: Kanske för att man har gjort någonting, men ändå ska man inte bara säga förlåt för att bli vänner, utan försöka få reda på vad det är man har gjort och så.

Susanne: Mm.

Bibbi: Om man ser att den är sur fortfarande på en så frågar man ju och säger att man…ja, inte vill vara ovän eller vad man ska säga. (Grupp 20L)

Överst i citatet initierar Bianca idén om att reda ut felsteget, vilket de andra i gruppen stödjer. Hennes poäng är att man inte ska förlåta varandra för förlåtandets skull utan ta reda på vad som blivit gjort fel. Samma grupp, liksom flera andra (16L, 17L, 18L, 19L, 20L, 21L), menar att små felsteg är snabbt överspelade.

Brenda (20L) förklarar att ”det släpper man” och Antonia (16L) menar att ”fast ibland brukar det vara att man glömmer bort det och…ja, så är man med sina kompisar ändå liksom”. Liknande förklarar Anna (15L) att ”ibland blir man bara det [vänner] med tiden”. Enligt Anna verkar det som att hon i förlåtandets process ibland kan låta felsteget bero och tilliten reparerar sig ”av sig själv”.

7.1.3 Teoretisk tolkning

Den bild av elevernas beskrivningar av respekt i elev-elevrelationer som återgetts här vill jag nu belysa med hjälp av begrepp från studiens teoretiska förankring.

Nyckelbegrepp i den teoretiska tolkningen är spontana och instängda livsyttringar och integritetszon från Løgstrups teori.

Respekt i vänskapsrelationerna kännetecknas av en närvaro av spontana livsyttringar och en frånvaro av instängda livsyttringar. Det innebär att eleverna visar sin vänskap genom att prata och umgås med varandra, visar intresse för och omtanke om varandra och skyddar varandra i utsatta situationer. Dessa handlingar kan tolkas som spontana livsyttringar som befäster tilliten mellan vännerna och bekräftar statusen på deras relation. Konsekvenserna av handlingarna är att respekt

och tillit mellan eleverna bevaras, då deras handlingar kan förstås som spontana livsyttringar. Dessa relationer handlar om vänskap och eleverna visar varandra respekt och tillit utan vidare reflektioner, exempelvis menar några grupper att de inte har tänkt på hur de är mot sina vänner. Några grupper sätter emellertid ord på tillit och respekt som grundläggande i vänskapsrelationer, men deras dröjande och reflekterande sätt att svara indikerar att det är först vid intervjun som de tänker på det. Att svara an mot det etiska kravet är med hänsyn till ovanstående resonemang den normala utgångspunkten för eleverna och det förefaller ske spontant och inget de reflekterar vidare över, i linje med Løgstrups teori. Den relationella makten blir inte synlig i beskrivningarna av vänskapsrelationer eftersom makten mellan vännerna fördelas likvärdigt och det blir inte här fråga om att hävda sin sociala status. Eleverna har tillit till varandra och det finns en balans i öppenheten i deras respektive integritetszoner.

Vad som är gemensamt och generellt för de flesta grupperna är fåordighet i beskrivningar av respekt i de relationer som fungerar, dvs. i respektfulla relationer.

Fåordigheten är ett resultat i sig vilket kan tolkas som att det har att göra med Løgstrups teori om att människan har ett tyst krav på respekt. Vanligtvis ber vi inte andra att respektera oss utan utgår ifrån att de gör det. Enligt Løgstrup är detta den normala utgångspunkten för samvaron med andra. Av detta följer att respekt ska visas, däremot har frågan om hur det visas att göra med relationen och situationen i fråga. Kontexten för vänskapsrelationerna är raster och lektioner då eleverna ges tillfällen att samarbeta. Det är då de kan visa sin vänskap för varandra. Raster och lektioner är tidsmässiga fenomen knutna till skolan som institution. De delar in elevernas tid i enheter och på så vis ger skolans tidsmässiga struktur en ram för elevernas vänskapsrelationer i skolan. I övrigt finns det ingen tydlig koppling mellan betydelsen av vänskapsrelationerna för skolarbetet då eleverna verkar ges få möjligheter att använda sig av dessa relationer i undervisningssammanhang.

Eleverna talar om gränser och tålamod i vänskapsrelationer och en grupp är särskilt tydlig med att vänner ska respektera när man säger ”nej” eller när man inte vill lämna vidare förklaringar om något. När den enskilde ställer frågor om varför, kan det ses som att han eller hon kommer in i den andres integritetszon utan tillåtelse att komma så nära. Öppenheten till zonen är inte längre så stor, vilket beror på relationen och situationen i fråga. Respekt för den andres integritetszon är

sammanlänkat med att den enskilde som vän inte vet allt om sina vänner, vilket innefattar Løgstrups idé att den enskilde aldrig kan komma andra så nära att han eller hon kan vara allt för dem.

En vänskap ska tåla att vissa frågor och ämnen lämnas orörda i den andres integritetszon och vilka dessa är, bestämmer den andre. Eleverna menar att gränser för vänskap handlar om svek, att säga sådant som sårar eller att dra upp känsliga ämnen. När gränserna överträds blir konsekvensen bristande tillit och bristande respekt. Dessa handlingar kan förstås som instängda livsyttringar och den enskilde kommer in integritetszonen utan den andres tillåtelse.

När en relation brutits krävs ett återupprättande för att den ska bli tillitsfull igen.

Parterna måste förlåta varandra för att bli fria från instängdheten som de instängda livsyttringarna bidrar till. Konsekvensen av förlåtelsen är att de blir fria från varandra och kommer ut ur instängdheten. I några grupper talar eleverna om att förlåtelse inte alltid behövs, de blir vänner med tiden med den som de varit ovän med. Det förefaller ske på ett självverkande sätt. När tilliten är reparerad i en vänskapsrelation genom spontana livsyttringar så finns också möjligheten för respekt på det sätt som gäller för vänskapsrelationer.

I denna tolkning är begreppen spontana livsyttringar och integritetszonen centrala inslag. Respekt för varandra ses som en normal utgångspunkt för vänskapsrelationer, som ett tyst krav man har på varandra. Som spontan livsyttring uttrycks respekt genom att eleverna samtalar och umgås spontant med varandra, skämtar och visar varandra intresse. Viktigt i vänskapsrelationerna är gränser och tålamod med varandra, vilket tolkas som att vissa frågor måste lämnas orörda i den andres integritetszon, när en vän ber om det. Ett annat väsentligt inslag är återupprättande av vänskapsrelationer, dvs. förlåtelse när en vän har svikit en vän.

Eleverna menar att detta bör ske med takt och känsla vid större svek och vid mindre svek reparerar relationerna sig själva med hjälp av kraften från spontana livsyttringar.