Försiktighetsprincipen, rimlighetsavvägningen och särskilda krav på bostäder

5.4.1.1 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 18 oktober 2017 i mål nr M 5578-17

Ett avgörande i Mark- och miljödomstolen i Nacka avsåg fukt- och mögelskador som uppstått i en lägenhet. Orsaken till skadorna var inte utredda vid tiden för domen. Däremot angav länsstyrelsen att det via läkarintyg var sannolikt att bo-stadsrättshavaren utvecklat hälsoproblem till följd av den dåliga inomhusmiljön. Av den anledningen rekommenderades att de boende evakuerades ur lägenheten fram tills att det inte längre utgjorde en risk för människors hälsa att stadigva-rande vistas i lägenheten. Domstolen delade länsstyrelsens bedömning och be-kräftade med hänvisning till försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § MB att föreningen var skyldig att bistå med ett evakueringsboende eftersom föreningen ansvarade för skadorna. Det saknade betydelse att bostadsrättshavaren hade möjlighet att få ett evakueringsboende via sin hemförsäkring. Rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § MB medförde inte heller att domstolen gjorde en annan bedömning.

Detta avgörande kan jämföras med avgörandena i Göteborgs och Stockholms tingsrätt där domstolarna inte bekräftade bostadsrättshavarnas behov av en eva-kueringsbostad.193 En bedömning med beaktande av försiktighetsprincipen ut-gjorde i detta avseende en direkt skillnad jämfört med om försiktighetsmått inte vidtogs.

5.4.1.2 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 26 juni 2020 i mål nr M 668-20

Mark- och miljödomstolen i Nackas tillämpning av rimlighetsavvägningen tyd-liggörs i ett annat avgörande. Bostadsrättshavarens hälsa hade även i detta fall påverkats negativt till följd av fukt och mögel i lägenheten. Miljö- och hälso-skyddsnämnden hade gett föreningen ett föreläggande att utföra åtgärder i lägen-heten. Bostadsrättshavaren överklagade dock föreläggandet och yrkade att det skulle kompletteras. Problemen hade framför allt uppstått i en vägg mot grannens lägenhet och bostadsrättshavaren yrkade att föreningen i första hand skulle före-läggas att riva och sanera badrummet i grannlägenheten, i andra hand att dom-stolen skulle fastställa ett användningsförbud av en handdusch i grannens bad-rum.

Domstolen konstaterade att det inte går att exakt åldersbestämma mögel och rötskador. De uppkomna fuktskadorna var dock vid tiden för domstolens

193 Se avsnitt 5.3.2.1 för en redogörelse av Göteborgs tingsrätt dom den 8 juli 2016 i mål nr T 9013-15 samt avsnitt 5.3.3.3 för en redogörelse av Stockholms tingsrätt dom den 12 november 2018 i mål nr T 12881-17.

bedömning helt uttorkade och därmed gjordes bedömningen att skadorna inte hade uppstått på det sätt som bostadsrättshavaren påstod. Domstolen ansåg där-med att åtgärden att riva och sanera grannens badrum inte var en åtgärd som stod i proportion till nyttan.

5.4.1.3 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 4 maj 2015 i mål nr M 3220-14

Ett avgörande från Mark- och miljödomstolen i Nacka där fuktskador uppstått till följd av läckage från avloppsledningar utgör en kontrast till de två tidigare avgörandena. Via föreläggande från kommunen hade föreningen förelagts att bland annat byta ut avloppsledningarna i angivna våtutrymmen. Domstolen kon-staterade initialt att det i tolkning av 9 kap. 9 § MB, avseende särskilda krav för bostäder, är tillräckligt att det finns en risk för att olägenhet för människors hälsa ska uppkomma för att verksamhetsutövaren ska vara skyldig att vidta åtgärder. Eftersom det fanns befintliga fuktskador i lägenheten ansåg domstolen att nämn-den haft fog för att förelägga föreningen att vidta åtgärder. Kostnaderna för att byta ut avloppsledningarna ansågs emellertid inte väga upp för nyttan. Åtgär-derna var alltför ingripande och därmed inte rimliga. Detta fall tillsammans med de två ovanstående ger sammantaget en bild av att bedömningarna i mark- och miljödomstol kan ge utfall som i jämförelse med avgörandena i tingsrätt är mer fördelaktiga för bostadsrättshavaren ifråga. Detta gäller så länge rimlighetsavväg-ningen inte utgör ett hinder.

5.4.1.4 Mark- och miljödomstolens i Nackas dom den 7 februari 2019 i mål nr M 828-18

I samband med ett resonemang om tolkning av 9 kap. 9 § MB ska det även re-dogöras för ett annat avgörande från Mark- och miljödomstolen i Nacka. Detta fall rörde inte fukt och mögel utan ett föreläggande för en förening att vidta bul-lerskyddsåtgärder. Domstolens resonemang avseende tolkningen av den nämnda bestämmelsen är emellertid övergripande varpå diskussionen har bäring även för fukt och mögelskador. Domstolen ansåg att föreningen var rätt adressat för de åtgärder som skäligen kan krävas av en fastighetsägare enligt 9 kap. 9 § MB och 33 § FMH och angav att det var etablerad praxis från MÖD att det i första hand är fastighetsägaren som i egenskap av verksamhetsutövare ansvarar i dessa fall. En hänvisning görs som ett exempel till MÖD:s dom den 25 november 2015 i mål nr M 3812-15.194 Mark- och miljödomstolen preciserade resonemanget vidare och angav att det som utgångspunkt är föreningen i egenskaps av verksamhets-utövare som enligt MB ansvarar för att bostäder ger en god inomhusmiljö vad avser exempelvis frågor om mögel.

En reflektion angående detta avgörande är att det skärper föreningens ansvar enligt 7 kap. 4 § BRL. Detta är särskilt intressant för de oreglerade fallen, inte minst konstruktionsfel. När ansvaret för fukt och mögelskador i en bostadsrätts-lägenhet i ett sådant fall läggs på bostadsrättshavaren enligt huvudbestämmelsen i 7 kap. 12 § BRL skulle ett beaktande av 9 kap. 9 MB kunna innebära att det

istället faller på föreningen. När en bedömning enligt BRL innebär att ett sam-band måste säkerställas mellan problemen i lägenheten och konstruktionsfelen i de delar av huset som föreningen ansvarar för innebär en tillämpning av MB att bevisbördan åvilar föreningen, vilket problematiserar situationen ytterligare.

5.4.2 Vattenskador

5.4.2.1 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 1 augusti 2019 i mål nr M 3423-19

Ett avgörande i Mark- och miljödomstolen avsåg fuktskador som uppstått i en bostadsrättslägenhet på grund av läckage från lägenheten ovanför. Föreningen hade fått ett föreläggande av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd att åt-gärda skador som uppstått i en yttervägg. Föreningen ansåg dock att ansvaret för att åtgärda skadorna låg på bostadsrättshavaren. Domstolen konstaterade att ska-dorna hade uppstått på träreglar som utgjorde bärande konstruktioner som låg utanför bostadsrättslägenheten. Det var även skadorna på träreglarna som åtgär-derna i föreläggandet åsyftade. Även om föreningen behövde bryta upp ytskikten inne i lägenheten vilade ansvaret på att utföra åtgärderna och därmed även att återställa ytskikten på föreningen.

Domstolen angav att åtgärder enligt 9 kap. 9 § MB kan falla antingen på före-ningen eller på bostadsrättshavaren. I det aktuella fallet var det dock föreföre-ningen som hade den rättsliga och faktiska möjligheten att följa föreläggandet. Domsto-len betonade dock att hur långt återställandeskyldigheten sträckte sig och hur kostnader av en eventuell standardhöjning skulle fördelas inte var frågor som mark- och miljödomstolen tog ställning till utan dessa frågor fick lösas på civil-rättslig väg.

Detta fall preciserar att åtgärder enligt 9 kap. 9 § MB även kan falla på bo-stadsrättshavaren. Domstolens uttalande motsäger dock inte uttalandet i M 828-12 som anger att det är föreningen som i huvudsak ansvarar för de åtgärder som krävs enligt den nämnda bestämmelsen. Vad gällde återställandet visade emeller-tid domstolen i detta fall på en otillräcklighet och bostadsrättshavaren hänvisades till att lösa frågan om återställande civilrättsligt. Om berörd bostadsrättshavare inte kunde komma överens med eller förlikas med föreningen återstod alltså al-ternativet att vända sig till tingsrätt.

5.4.2.2 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 15 april 2015 i mål nr M 6083-14

Det här avgörandet från Mark- och miljödomstolen i Nacka föregick MÖD:s dom den 25 november 2015 i mål nr M 3812-15.195 I målet hade ett vattenläckage från ovanliggande lägenhet orsakat fukt- och mögelskador i en lägenhet. Proble-men hade uppstått i ytterväggskonstruktionen. Det konstaterades av länsstyrelsen

195 Se avsnitt 4.3.4 för en redogörelse av MÖD:s dom den 25 november 2015 i mål nr 3812-15. MÖD instämde i mark- och miljödomstolens bedömning avseende vem som var rätt adressat för föreläggandet. MÖD ansåg emellertid att kravet på tydlighet var uppfyllt och upphävde därmed domen i mark- och miljödomstol och fastställde nämndens beslut.

att berörd bostadsrättshavare hade utvecklat hälsobesvär kopplade till den dåliga inomhusmiljön. Föreningen fick ett föreläggande att vid vite åtgärda fuktska-dorna i lägenheten. Föreningen motsatte sig dock detta och ansåg att det sakna-des faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet. Anledningen till detta ansågs framför allt vara att fullt tillräckliga åtgärder redan hade vidtagits av föreningen. Ett konsultföretag hade emellertid i tiden efter dessa åtgärder be-dömt att lägenheten fortfarande var i behov av ytterligare åtgärder för att inom-husmiljön skulle vara godtagbar. Domstolen anförde att det var fråga om en bo-stad som omfattas av kraven i 9 kap. 9 § MB. I och med att föreningen var bygg-nadens ägare var den därmed rätt adressat för föreläggandet att åtgärda fuktska-dorna i ytterväggskonstruktionen.

Detta fall bekräftar resonemanget i M 828-12 och visar ännu en gång att be-stämmelsen om särskilda krav på bostäder betonar att föreningen har ett ansvar att tillse att byggnaden inte medför att bostadsrättshavarna utsätts för olägen-heter. Det ska dock påpekas att i det fall som redogörs för i detta avsnitt avsåg åtgärderna yttervägskonstruktionen, vilket enligt BRL tillhör det yttre underhål-let. En bedömning med beaktade enbart av BRL skulle därmed troligen haft samma utfall som mark- och miljödomstolens bedömning. Som tagits upp tidi-gare i uppsatsen skärper och preciserar emellertid bestämmelsen i 9 kap. 9 § BRL föreningens ansvar. När föreningen ansåg att de hade vidtagit tillräckliga åtgärder angav bestämmelsen i MB att så inte var fallet. I en samlad bedömning upphävde emellertid mark- och miljödomstolen föreläggandet då kravet på tydlighet inte ansågs vara uppfyllt.

Slutligen ska ett uttalande av Länsstyrelsen uppmärksammas. Länsstyrelsen angav bland annat att med hänvisning till 26 kap. 22 § MB var föreningen rätt adressat för föreläggandet men att skyldigheten enligt MB gällde oberoende av hur en eventuell slutlig fördelning av kostnaderna för åtgärderna skulle ske enligt BRL. Som konstaterades i föregående avsnitt uppstår en otillräcklighet i bedöm-ningen då varken länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen kan bedöma alla frågor som i dylika situationer är av intresse att rättsligt pröva.

5.4.2.3 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 8 april 2019 i mål nr M 2060-19

I ett annat avgörande från Mark- och miljödomstolen i Nacka hade fuktskador uppstått efter ett stamläckage i badrummet då en trycksatt vattenledning sprungit läck och orsakat en vattenskada. I samband med att denna skada skulle åtgärdas upptäcktes en tidigare äldre vattenskada som inte var åtgärdad. Den gamla skadan hade inget samband med stamläckaget utan hade uppstått genom att toalettstolen hade skruvats genom golvets yt- och tätskikt. Den äldre skadan krävde dock lika omfattande åtgärder som den senast tillkomna skadan. Föreningen ansåg att de svarade för att åtgärda den nya men inte den gamla skadan. Länsstyrelsen ansåg att i samband med att föreningen åtgärdade den senast tillkomna skadan tillkom skyldigheten att återställa badrummet till ett användbart skick så att det inte fö-relåg olägenhet för människors hälsa. Det faktum att ytterligare en skada hade påfunnits som föreningen troligen inte svarade för ändrade inte länsstyrelsens bedömning.

Domstolen instämde i länsstyrelsens bedömning och tillade att vad gällde för-eningens rättsliga och faktiska möjlighet att efterkomma föreläggandet kunde bo-stadsrättshavarens i första hand förväntas samtycka till att åtgärderna vidtogs. Om inte kunde föreningen få tillträde till lägenheten via 7 kap. 13 § BRL. Även i detta fall angavs att vad gällde kostnadsfördelningen fick parterna göra upp om detta i efterhand i en civilrättslig process.

5.4.2.4 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 23 september 2016 i mål nr M 6255-15

Det här avgörandet i Mark-och miljödomstolen i Nacka föregick en dom i Stock-holms tingsrätt som redogjorts för tidigare i uppsatsen.196 I mark- och miljödom-stolen var en av frågorna i målet om föreläggandet var riktad till rätt adressat. Nämndens föreläggande hade flera punkter och mark- och miljödomstolen ut-redde om föreningen hade faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Domstolen konstaterade att det var fråga om en bostad som omfattades av kra-ven i 9 kap. 9 § MB och hänvisade bland annat till MÖD:s dom den 25 november 2015 i mål nr 3812-15.197 En av punkterna angav att åtgärder skulle vidtas avse-ende uppkomna fuktskador i sovrummet. Det hade konstaterats att det förelåg ett takläckage och miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömde att fuktskadorna berodde på takläckaget. Även om mark- och miljödomstolen inte bekräftade ut-talandet styrktes det senare av tingsrätten.

Föreningen menade att uppkomna fuktskador kunde hänföras till lägenhetens underliggande fuktisolerande skikt. Föreningen anförde att eftersom det inte fö-relåg ett vållande till den uppkomna skadan från föreningens sida svarade bo-stadsrättshavarna för att åtgärda och återställa väggar, innertak samt underlig-gande fuktisolerande skikt. Domstolen gjorde dock en annan bedömning och menade att skadorna inte kunde hänföras till lägenhetens underliggande fuktiso-lerande skikt utan tvärtom att nödvändiga åtgärder istället kunde hänföras till det yttre underhållet. Föreningen var därmed rätt adressat avseende denna punkt i föreläggandet.

5.4.3 Bristfällig ventilation

5.4.3.1 Mark-och miljödomstolen i Växjös dom den 17 januari 2020 i mål nr M 4880-18

Ett avgörande från Mark- och miljödomstolen i Växjö avsåg bristfällig ventilat-ion.Miljöförvaltningen hade förelagt föreningen att vidta åtgärder med ventilat-ionen då det efter en tillsyn i lägenheter på fastigheten uppdagats att brister i ventilationen utgjorde en olägenhet för människors hälsa. Föreningen hävdade emellertid att ventilationen inte hade brister, att det inte förelåg någon konstate-rad olägenhet för människors hälsa och att föreläggandet därmed stod i strid med

196 Se avsnitt 5.3.2.2, 5.3.3.4 och 5.3.4.3 för en redogörelse av Stockholms tingsrätt dom den 20 december 2019 i mål nr T 8363-18 som är det rättsfall som avses.

skälighetsregeln. Domstolen hänvisade till att alla som bedriver verksamhet som kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa måste beakta MB:s hän-synsregler och vidta försiktighetsmått. Domstolen påpekade att redan vid en risk för att olägenhet kan uppkomma ska försiktighetsmått vidtas. Inte bara stör-ningar som är direkt hälsoskadliga utan även sådant som påverkar människors psykiska välmående ska beaktas.

Domstolen angav vidare att det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att förpliktelserna enligt MB efterlevs. Utifrån tillsynen i lägenheterna samt att det fanns en OVK som inte godkänt ventilationssystemet ansåg domstolen att det fanns skäl att ställa krav på undersökningar av ventilationen i föreningens fastighet. Med hänvisning till ett föreläggande inte får innefatta mer ingripande åtgärder än vad som krävs i det enskilda fallet upphävde dock domstolen det aktuella föreläggandet. Miljöförvaltningen hade nämligen ställt krav på att uteluftsflöden skulle mätas och säkerställas, något domstolen ansåg var omotive-rat och oproportionerligt.

Detta fall visar för det första vilken påverkan försiktighetsprincipen har på bedömningen bland annat genom att det ställs krav på förebyggande åtgärder. För det andra framgår vikten av att föreläggandet är proportionerligt. Ett före-läggande som är alltför ingripande kan bli till en nackdel för bostadsrättshavaren då det som i detta fall riskerar att upphävas av mark- och miljödomstolen.

5.4.3.2 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 23 september 2016 i mål nr M 6255-15

Detta avgörande av Mark- och miljödomstolen i Nacka redogjordes för under avsnittet om vattenskador men kan nämnas även här. Som sagt föregick denna dom ett avgörande i Stockholms tingsrätt.198 En av punkterna i föreläggandet angav att vissa fackmässiga åtgärder för ventilationen skulle vidtas. Efter att dessa åtgärder vidtagits skulle en ventilationskontroll utföras enligt en annan punkt. I det aktuella fallet var ventilationen individuell för varje lägenhet, ventilationsrö-ren och fläktarna betjänade endast aktuell lägenhet och fläktarna styrdes inifrån lägenheten. Domstolen ansåg därmed att föreningen inte var rätt adressat för åtgärderna enligt den först nämnda punkten. Vad gällde själva ventilationskon-trollen ansåg domstolen däremot att föreningen var rätt adressat. Domstolen be-tonade att varken BRL eller föreningens stadgar tydliggjorde vem som ansvarade för ventilationskontrollen. Domstolen kunde dock med hänvisning till 5 kap. 1 § PBF fastställa att det var föreningen som i egenskap av byggnadens ägare ansva-rade för ventilationskontrollen.199 Som framgår av tingsrättens dom bekräftades även där att föreningen i egenskap av fastighetsägare ansvarade för ventilations-kontrollen.

Med hänvisning till att det dröjde nio år innan alla nödvändiga åtgärder hade vidtagits påstod bostadsrättshavarna i tingsrätten att föreningen genom vårdslös-het vållat hinder och men i nyttjanderätten. Frågan om föreningens eventuella

198 Se avsnitt 5.3.2.2, 5.3.3.4 och 5.3.4.3 för en redogörelse av Stockholms tingsrätt dom den 20 december 2019 i mål nr T 8363-18 som är det rättsfall som avses.

vållande var inte upp för prövning i mark- och miljödomstolen. Det kan emel-lertid konstateras att fallet som sådant illustrerar den ineffektivitet som tidigare har belysts. Frågor angående nämndens föreläggande prövades först i mark- och miljödomstol medan den slutgiltiga kostnadsfördelningen prövades i tingsrätt. Det bedöms som troligt att den omständliga processgången bidrog till att, från att bostadsrättshavarna först reklamerade bristerna till föreningen, tog det över tio år innan ärendet i sin helhet kunde slutföras i tingsrätten.

5.4.4 Eftersatt underhåll

5.4.4.1 Mark- och miljödomstolen i Nackas dom den 9 december 2019 i mål nr M 3878-19

I ett avgörande från Mark- och miljödomstolen i Nacka menade bostadsrättsha-varen att lägenheten var utsatt för ett läckage som berodde på sprickbildningar i taket vilket lett till fuktskador. Föreningen hade fått ett föreläggande av miljö- och hälsoskyddsnämnden att låta en oberoende fackman utföra en utredning. Bostadsrättshavaren hävdade dock att den utredning föreningen hade vidtagit inte var tillräcklig. Problemen kvarstod, vilket hade medfört att familjen som bodde i bostadsrätten hade utvecklat hälsoproblem. Bostadsrättshavaren ansåg att föreningen inte uppfyllt sin underhållsskyldighet då de inte låtit utredningarna utföras av certifierade besiktningsmän.

Nämnden konstaterade initialt att föreningen har en utredningsskyldighet vid misstanke om skada som befaras utgöra en olägenhet för människor. Nämnden nöjde sig dock med den utredning föreningen utfört. Vid överklagan fann läns-styrelsen att skadorna oavsett uppkomst var sådana som föll inom bostadsrätts-havarens underhållsansvar.

Domstolen delade dock inte länsstyrelsens bedömning och ansåg att före-ningen svarade för de skador som hade uppkommit i delar av huset som låg inom föreningens ansvarsområde, även om skadorna sedan visade sig inne i lägen-heten. Domstolen ansåg vidare att den utredning som vidtagits var motsägelsefull och otillräcklig. Det kunde inte uteslutas att skadan orsakats av något som före-ningen ansvarade för. Ytterligare utredning var därför nödvändig och ärendet återförvisades därmed till nämnden.

Det ska tilläggas att länsstyrelsen upplyste om att det kunde finnas civilrättsliga möjligheter att få prövat om en förening enligt 7 kap. 2 och 4 §§ BRL brustit i sin reparationsskyldighet eller på något annat sätt varit vållande till uppkomna problem. Vid ett överklagat tillsynsbeslut var det emellertid inte något som låg inom ramen för länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen uttalande ger en förkla-ring till att uppsatsen inte omfattar fler fall i mark- och miljödomstol angående