5. Resultat och analys
5.2 Förskollärarnas tankar och resonemang kring begreppen integration och kultur
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för de tankar och resonemang som förskollärarna har uttryckt kring de båda begreppen integration och kultur.
5.2.1 Integration – inflytande och delaktighet på egna villkor
Samtliga förskollärare fick och har besvarat frågan: vad betyder ordet integration för dig? Flera av förskollärarna menar att integration innebär att alla inkluderas och får vara sig själva. Lovisa väljer att tolka ordet integration i ett större sammanhang och menar att begreppet inte enbart bör reduceras till en fråga om nyanlända eller flyktingar utan att alla oavsett kulturell, etnisk eller nationell bakgrund ska få vara den de är:
Många gånger när man tänker på integration så tänker man på nyanlända och flyktingar men jag tänker på integration i större omfång. Att man ska kunna vara den man är. Att det ska vara tryggt och bra (Lovisa, 160412).
Sumaia talar om integration av både barn och vårdnadshavare och menar att det är viktigt att båda parter erbjuds möjlighet till inflytande i förskolans verksamhet. ”Barnrådet är att barnen själva ska diskutera med olika saker, vad vi ska ändra, om de önskar någon leksak, om de vill ha någonting på gården som de önskar”(Sumaia, 160419). Vidare berättar Sumaia om ett möte med en vårdnadshavare som hade en åsikt kring en del av den pedagogiska verksamheten. Vårdnadshavarens upplevelse och åsikt togs tillvara och bidrog till förändring av verksamhetens innehåll samt att personalen började reflektera kring val av arbetssätt:
Ja ja då får vi tänka hur vi ska göra med detta. Och då är det ju bra att man hör någonting från dem med, vad de tycker. Det hade vi inte sett och då har vi diskuterat i arbetslaget, då tänkte vi okej då tar vi bort belöningen, ingen ska få någonting. Ja vi trodde det var jättebra och att alla ville ha den här stjärnan och alla lugnade sig och ligger och tänker aha nu ska jag få stjärnan. Men det blev fel för föräldern och så fick vi ta bort det. På det viset att de säger sina tankar och sina åsikter vad de tycker och tänker (Sumaia, 160419).
Säljö (2014, s.105) menar att människor, genom kommunikation, kan fungera som resurs för varandra. Den kunskap människor byter och tillsammans skapar när de möts och interagerar, fungerar både som en resurs för den enskilda individen och för de individer som är en del av interaktionen (ibid.). En pedagogisk praktik kan sägas vila på interkulturell grund då gemensamma normer som tagits förgivna ifrågasätts, utmanas och tas tillvara (Elmeroth, 2014, s.121). Utifrån de resonemang som förts ovan kan begreppet integration tolkas vara något som rör och berikar alla parter som är inblandade. Detta innebär alltså att fokus inte enbart bör riktas mot de individer som ska integreras. ”Det är ju integrering att de integreras i verksamheten, de tar del av den. Vi vill gärna höra deras tankar, vad de säger och vad de tycker” (Sumaia, 160419).
5.2.2 Kulturarv och dubbel kulturtillhörighet
Lunneblads (2006, s.9) studie synliggör förskolans komplexa uppdrag vad gäller att både värna om ett svensk kulturarv och barns eget kulturarv. Förskollärarna i Lunneblads (2006) studie ger uttryck för en viss frustration över detta komplexa uppdrag. Även Lappalainen (2006, s.109) påvisar i sin studie problematiken som kan uppstå i förskolans kontext när det gäller att både bevara landets kulturarv och samtidigt ge utrymme för andra kulturer. Dessa två studiers resultat ställer sig i motsats till de resultat vi erhållit från vår studie. Samtliga förskollärare berättar om sina känslor inför förskolans dubbla kulturproducerande uppdrag
och menar att detta uppdrag inte är svårt att hantera. Förskollärarna menar att de arbetar med uppdraget kontinuerligt i den egna verksamheten. När Agneta och Sumaia berättar om hur de arbetar med detta dubbla uppdrag så ligger deras fokus på högtider, traditioner och språk. Agneta berättar om att de arbetar med både svenska traditioner och traditioner som är av annan kulturell bakgrund:
Det är sunt för det ska vi, det är ju våra riktlinjer och vårt arbetssätt och det gör vi tycker jag. Vi har de svenska traditionerna, nu har vi haft påsk som vi pratat om på barnens nivå. Sen har det varit någon förälder som har bakat till newroz, det är våren de firar lite grann olika när det är bajran, så det tar vi också in (Agneta 160419).
Sumaia instämmer och berättar att på den avdelning hon arbetar firar de också olika högtider, både svenska och högtider från andra kulturer. Hon avslutar med en mening där hon bekräftar sina egna insatser genom att ta stöd i förskolans läroplan: ”Ja så vi firar alla traditioner och det är ju med i läroplanen”(Sumaia 160419). Hon berättar även om förskolans bibliotek, där barnen erbjuds möjlighet att lyssna på sagor på olika språk. Eftersom att det på avdelning finns flerspråkig personal, kan personalen berätta sagor för barnen på de språk de behärskar.
Åsa och Lovisa som arbetar på introduktionsavdelningen för nyanlända barn på Ängens förskola lyfter andra tankar kring arbetet med att överföra ett svenskt traditionellt kulturarv och samtidigt bevara barns eget kulturarv. Åsa berättar om ett projekt de har på avdelningen som knyter an till barnens hemkultur:
Det är intressant med språk och kultur. Men vi brukar blanda väldigt mycket. Nu håller vi på med ett projekt med där de var väldigt intresserade av Frost. Så började Olof dyka upp lite överallt. Så då har de gjort varsin Olof-docka som följer med i en ryggsäck hem och äter. Så blir det också lite deras kultur att man får” följa med hem” och se vad de äter. Till exempel i japanska hem, den japanska maten (Åsa, 160408).
Lahdenperä (2004, s.14) framhåller att begreppet kultur har många innebörder och att det är av stor betydelse att pedagoger i förskola och skola aktivt arbetar med alla delar. Isbergsmetaforen är användbar för att förstå djupet av kulturbegreppet. Ovanför ytan finns språk, traditioner och högtider. Under ytan finns det som rör sig inom oss och som riskerar att osynliggöras: normer, värderingar, relationer, känslor, personlighet och identitet. Ett resultat från Skans (2011, s.131) studie visar hur språk ofta hamnar i fokus när det gäller pedagogers arbets- och tankesätt i en flerspråkig förskola. Vidare menar Skans (2011, s.133) att det vore bättre om flerspråkiga förskolor även arbetar med andra kulturella aspekter än språket, vilka alla ligger till grund för barns utveckling och lärande.
Att kulturarv handlar om mer än språk, högtider och traditioner är något även Anna förlikar sig med: ”Jag måste vara engagerad i vad barnen har med sig och vad barnen vill delge, för de gör de ofta. Är man intresserad, verkligen välkomnar andra kulturer så blir det inte konstigt”(Anna, 160408). Lahdenperä (2008, s.29) framhåller vikten av att människors olika kulturella bakgrunder blir en del av vardagen i verksamheten, eftersom att det finns ett samband mellan människors kulturtillhörighet och möjlighet att utvecklas samt att lära sig nytt. Utifrån de resonemang som förts ovan kan förskollärarnas tankar kring och arbete med ett dubbelt kulturarv tolkas handla om vilken innebörd de lägger i begreppet kultur. Enligt Sumaia och Agneta handlar förskolans dubbla kulturproducerande uppdrag enbart om att arbeta med högtider och språk. Åsa och Lovisa anser att kulturbegreppet innefattar mer än enbart språk och högtider. Kulturbegreppet får enligt dem en mer omfattande innebörd och vidgas till att också handla om hur olika hemkulturer gestaltar sig.
Samtliga förskollärare lyfter vårdnadshavarnas roll i förskolans arbete och menar att de har en positiv inställning till att deras barn är med och firar olika högtider och traditioner. ”Jag har aldrig själv mött föräldrar som har varit motståndare till det utan tvärtom. De tycker det är roligt och vill vara med”(Agneta, 160419). Lovisa upplevelse av vårdnadshavarnas inställning är att de vill ta del av och lära sig hur den svenska kulturen fungerar:
Sedan tycker de nästan att det är roligare och fira sådana saker än andra svenskar för de vill ta in de här grejorna. Jag tror inte jag har mött någon här som har sagt att mitt barn får inte fira detta eller detta, det har jag inte mött. De vill lära sig den svenska kulturen de är med och firar lucia och föräldrarna är med och det känns bra (Lovisa, 160412).
Vidare menar Lovisa att vårdnadshavare ibland väljer att inte dela med sig av sina kulturella erfarenheter och bakgrund eftersom att de tänker att de är i Sverige och då är det den svenska kulturen som gäller:
Föräldrarna vill inte alltid berätta och tänker att nu ska vi försvenska oss och då ska jag inte säga vad jag står för eller vad jag är. Men vi tycker det är jättetrevligt att de berättar för oss och då blir de glada (Lovisa, 160412).
Lovisas utlåtande kan tolkas vara en följd av att de vårdnadshavare hon syftar på själva valt att bli en del av ett assimilationsmönster. Enligt Kästen-Ebeling (2014, s.18) innebär assimilation att individer förändrar sitt sätt att leva som en följd av anpassning till den grupp människor, det samhälle eller det land de för närvarande befinner sig i. För Lovisa är det lika viktigt att arbeta både med att överföra det svenska kulturarvet och barnens eget kulturarv och
detta är något hon förklarar för vårdnadshavarna och aktivt arbetar med. ”Det är lika viktigt båda två. Du måste ju befästa din identitet. Jag tycker det är jätteviktigt att vi lyfter fram att de kommer från olika länder”(Lovisa, 160412). Ur ett sociokulturellt perspektiv betraktas lärande vara något som ständigt pågår i olika sociala och kulturella kontexter (Säljö, 2014, s.12). Detta innebär i sin tur att individen lär såväl inom familjen som utanför (ibid.). En möjlig förklaring till förskollärarnas resonemang kring vårdnadshavarnas positiva inställning kan vara att de ser på sitt uppdrag som delat med barnens vårdnadshavare. Om vårdnadshavare välkomnas, erkänns och uppmärksammas kan det vara enklare för dem att också visa intresse för den svenska kulturen. Ömsesidiga och respektfulla möten mellan individer, vilka har olik kulturell bakgrund, är enligt Bozarslan (2001, s.20) en förutsättning för integration.
5.2.3 Sammanfattning av slutsatser
Samtliga förskollärare anser att de kan hantera förskolans dubbla kultur- och identitetsproducerande uppdrag och talar om att det är en viktig del av arbetet i förskolan. Enligt förskollärarna är inte detta uppdrag något som är omöjligt eller svårt att genomföra. Ur resultatet synliggörs en skillnad i hur förskollärarna talar om kulturbegreppet. För två av dem innebär arbetet med kulturarv att lyfta högtider och traditioner. De andra tre ställer sig bakom en vidgad syn av kulturbegreppet, vilken innebär att även barnens hemkultur inkluderas.
I förskollärarnas tal om integration görs ingen koppling mellan begreppet och nyanlända utan integration betraktas vara något som gäller alla oavsett kulturell bakgrund.