Vårdnadshavare som en tillgång och förutsättning

I vårt insamlade material framgår det tydligt att samtliga förskollärare anser att samverkan med och goda relationer till vårdnadshavare är en betydelsefull del av deras arbete. Samtliga förskollärare väljer även att betona vikten av att inhämta kunskap om barnens kulturella bakgrund. Anna menar att det är viktigt för henne att ta del av barnets och familjens historiska bakgrund. Detta eftersom att barnet bearbetar händelser och erfarenheter i leken på förskolan. Sumaia instämmer och poängterar att information kring barnet är den viktigaste informationen personal i förskolan kan skaffa sig. Detta eftersom att informationen är ett stöd till och underlättar arbetet med kulturell mångfald i förskolans praktik. Barnens historiska och kulturella bakgrund kan sägas vara ett medierande redskap (Säljö, 2014, s.81). Om personalen tar del av och gör detta redskap till en del av förskolans verksamhet, kan det fungera som en resurs och berika barnens kunskaps- och identitetsutveckling (Säljö, 2014, s.82). Utifrån ovanförda resonemang skulle förskollärarnas utlåtande kunna förstås som att de strävar efter att möta både barn och vårdnadshavare utifrån deras respektive erfarenheter. Ytterligare en tolkning skulle kunna vara att förskollärarna ser individers kulturella bakgrund som en betydelsefull resurs, vilken tillför verksamheten nödvändig kunskap och gör att de kan arbeta i enlighet med de mål som finns formulerade i förskolans läroplan (Skolverket, 2010). Då personal i förskolan har kunskap om barnens kulturella bakgrund kan de, i linje med Vygotskijs proximala utvecklingszon, fungera som en resurs och stödja barnet i dess utveckling att bli en egen individ (Vygotskij 1978, refererad i Säljö, 2014, s.120).

Samtliga förskollärare väljer även att lyfta en form av introduktions- och kartläggningssamtal, vilka används för att introducera och dela information med vårdnadshavare gällande det enskilda barnet. ”Man har en dialog med en i vilket fall som helst, du har ett inskolningssamtal och där försöker du få reda på så mycket som möjligt användbart kring det barnet”(Anna, 160408). Enligt Anna är vårdnadshavarna en del av förskolans verksamhet, precis som personal och barn. Vidare menar Anna att det är viktigt att det som händer i förskolan också blir en del av vardagen hemma:

Det är inte bara vi och barnen. Det är jätteviktigt att det som händer här under dagarna pratas hemma också. Dels för barnens språkutveckling men också för att vi tycker att föräldrarna är jätteviktiga (Anna, 160408).

Elmeroth (2008, s.119) framhåller betydelsen av att det finns en koppling mellan individers kulturella erfarenheter och verksamhetens innehåll. Enskilda individers kulturella bakgrund kan ha en stödjande funktion om de tas tillvara och görs till en del av den pedagogiska verksamhetens innehåll (ibid.). Utifrån de resonemang som förts ovan skulle förskollärarnas utsagor kunna tolkas som ett resultat av ett interkulturellt förhållningssätt. Ett interkulturellt förhållningssätt karaktäriseras av att pedagoger är intresserade, nyfikna och vill lära sig om andra kulturer (Elmeroth, 2008, s.145).

Anna, Lovisa och Sumaia är överens om att tamburkontakten är en viktig del för att skapa en god relation till vårdnadshavare. Lovisa menar att hon pratar med alla vårdnadshavare så gott hon kan och att det finns tolk som stöd vid behov. Både Anna och Sumaia upplever att den vardagliga kontakten i tamburen inte alltid är fri från problem. ”Det vardagliga mötet, det kan va tuff ibland. Men de mesta föräldrar som är mycket positiva. Men det kan bli, det finns vissa situationer som är lite svåra” (Sumaia, 160419). Vidare berättar Sumaia om ett exempel där en vårdnadshavare gått till attack mot personalen för att hennes son hade slagit sig på förskolan och att det i den situationen var svårt att förklara för vårdnadshavaren vad det var som hade hänt. Enligt Anna kan det vara svårt att nå vårdnadshavare eftersom att förskolan och dess verksamhet kan ha en annan innebörd för dem:

Sen är ju tamburkontakten jätteviktig. Många av de här föräldrarna vi har kommer ju själva från länder där det är väldigt uppdelat. Hemma sköter föräldrarna, skolan sköter skolan. Du kommer till tröskeln sen är det stopp, total stopp! (Anna, 160408).

Sumaia berättar även att kontakten med vårdnadshavare skiljer sig åt beroende på om vårdnadshavarna behärskar och talar svenska eller inte: ”Dom som har språket kan man prata mycket mer. Man kan ha mycket mer öppen diskussion och mycket mer förståelse”(Sumaia, 160419). Vidare menar Sumaia att kontakten med de vårdnadshavare som inte har det svenska språket blir begränsad. Liknande resultat går att finna i Björk-Willéns (2013, s.114) studie kring föräldrasamverkan och kontakt i förskolans tambur. Agneta ser inte kontakten med vårdnadshavare som inte talar svenska som en svårighet utan menar att en klarar sig långt med kroppsspråk och ett schyst bemötande. ”Jag tänker inte svårigheter, utan jag ser dem som vem som helst. Bemötande, mycket kroppsspråk”(Agneta, 160419). Enligt Björk-Willén (2013, s.115) kan bristfällig kommunikation mellan förskolans personal och vårdnadshavare ha en negativ inverkan på barnet, både psykiskt och fysiskt. En väl fungerande kommunikativ relation mellan hem och förskola kan utifrån de resonemang som först ovan anses vara en förutsättning för barns utveckling, lärande och välbefinnande samt för arbetet med kulturell mångfald i förskolan.

Att vårdnadshavare känner sig trygga och att de får rätt och nödvändig information kring förskolans verksamhet är något som går att utläsa ur det insamlade materialet. Utifrån Lovisas erfarenheter är barnens trygghet det viktigaste för vårdnadshavare där hon arbetar. ”Det är det enda de bryr sig inte ett dugg om läroplanen eller att jag ska lära dem att räkna eller kanske att jag ska lära dem svenska”(Lovisa, 160412). Vidare menar Lovisa att om vårdnadshavare upplever att personal på förskolan är trygga i sitt arbete och med barnen så känner de också sig trygga med att lämna sina barn där. Enligt Sumaia är det viktigt att vårdnadshavare tilldelas information som är rätt samt tillräcklig. ”För det kan hända ibland att man inte får rätt information på grund av att man inte bokar någon tolk som kan förklara utan att de direkt börjat på förskolan utan att de får någon information”(Sumaia, 160408). Utifrån ovanförda resonemang är en möjlig tolkning av förskollärarnas sätt att resonera att relationen mellan dem och vårdnadshavare bör präglas av öppenhet och en gemensam förståelse. Om förskola och hem möter varandra med respekt är samverkan mellan de båda parterna möjlig att åstadkomma (Elmeroth, 2008, s.7). Annas tankar och erfarenheter av respektfullt bemötande får avsluta: ”Alla föräldrar kommer hit och ler och den respekten för varandra den måste vi ha! Den får vi aldrig tappa för då kan jag sluta jobba”(Anna, 160408).