Introduktionsavdelningar på förskolan – en möjlig väg till integration

form för nyanlända barn. Anna kan se både för- och nackdelar med introduktionsavdelningar och säger att det kan bero på hur gamla barnen är och vad de har med sig i bagaget. Själv anser hon att de fungerat bra att ta emot nyanlända barn där hon arbetar, vilket är en ”vanlig” förskoleavdelning. Åsa tror att det är mycket möjligt att nyanlända barn hade lärt sig svenska fortare om de blivit placerade på förskolor med enbart barn som talar svenska. Samtidigt menar hon att det inte enbart är språket som räknas: ”Men det är inte bara språket utan det är hela konceptet så att man ser till det hela så är det en stor trygghet att landa här först och sen gå vidare” (Åsa, 160412). Utifrån ett interkulturellt perspektiv är det av stor vikt att personal i förskolan arbetar utifrån en vidgad förståelse av kulturbegreppet (Lahdenperä, 2004, s.14). Detta innebär att integrationsarbete i förskolans praktik inte bör reduceras till enbart språk och språkutveckling utan istället förstås i ett större sammanhang (ibid.).

Agneta väljer att lyfta betydelsen av goda relationer och anknytning. Vidare ger Agneta exempel på barn som kommer från krigsdrabbade länder och att en del av dessa barn behöver en trygg bas. ”Somliga kommer in i det rätt så snabbt med inskolning och trygghet, men vissa kanske har det här otrygga i sig eller känslomässiga så att det behövs jobba på ett annat sätt”

(Agneta 160419). Agneta tänker att vanliga förskolor inte har de förutsättningar som krävs för att möta nyanlända barn, vilket en förskola med introduktionsavdelning har. Sumaia tycker det är en svår fråga och tror även hon att det kan finnas både för- och nackdelar med introduktionsavdelningar. Hon tror att de pedagoger som arbetar på en introduktionsavdelning har tillgång till fler resurser, i form av speciellt utformade metoder, vilka kan ge nyanlända barn en bra start. Samtidigt ställer hon sig kritisk i frågan och menar att om ett nyanlänt barn kommer till en avdelning som är intrigerad så kan barnet och dess vårdnadshavare bli en del av det svenska samhället fortare. Detta eftersom att de får tillgång till det svenska språket på ett vardagligt plan. Sumaias definition av en integrerad avdelning är att det på en sådan avdelning finns barn som behärskar det svenska språket och är en del av samhället. Enligt Allen (2006, s. 262) är det en fördel om nyanlända elever integreras i ordinarie undervisning redan från början. Detta eftersom att elever som behärskar landets majoritetsspråk kan fungera som stöd när det gäller att utveckla både språkliga och samhälleliga kunskaper (Allen, 2006, s.262).

Åsa argumenterar för arbetet med introduktionsavdelningar för nyanlända barn med grund i sina egna erfarenheter. Vidare menar Åsa att hon och hennes kollegor har ett medvetet sätt att förhålla sig till nyanlända barn och vårdnadshavare. Hon poängterar samtidigt att det efter ett år är dags för barnen att gå vidare till andra miljöer där de dels kan få nya utmaningar, men också interagera med barn som redan behärskar det svenska språket. Lovisa instämmer och berättar att hon, tillsammans med sina kollegor på introduktionsavdelningen, arbetar efter en medveten metod som går ut på att upprepa och benämna ord. Hon tycker att det här arbetssättet är bra eftersom att det ger barnen grundläggande språkkunskaper:

Det är väldigt tjatigt men barnen behöver det, man tjatar om och om igen. Vid matbordet, här har jag vatten, nu häller jag vatten till dig, vill du mjölk istället. Man är mycket medveten på andra förskolor också och jobbar säkert såhär men här har vi ett tänk bakom det. Det är det här man ska göra, man ska nästan vara uttråkad på att vara här när året är slut. Då ska barnen vilja vidare, det är tanken (Lovisa 160412).

Utifrån de resonemang som förts ovan kan förskollärarnas uttryck antas baseras på idén om att verksamhetens innehåll bör utformas med grund i barnens erfarenheter och kunskaper. Det nyanlända barnet framställs som ett barn med olika behov, vilka kan och bör tillgodoses samt utmanas av förskolans praktik. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande påverkas enskilda individer av de sociala samspel och kontexter de är en del av (Säljö, 2014, s.9).

Lovisa och Åsa är överens om att arbetet med nyanlända barn är intressant och givande. Båda två ger uttryck för att förskolans arbete handlar om mer än enbart deras relation till barnen. Exempelvis hjälper de vårdnadshavare med vardagliga bestyr:

Jag tycker det är jätteintressant arbete. Att ha de här i ett år och hjälpa dem in i det här svenska samhället, vi hjälper även föräldrarna. Mycket samtal med föräldrarna, mycket tolk som vi tar in. Jag tycker det är givande, det behövs, det är på ett bra sätt. De känner sig trygga, föräldrarna som är här känner inte påtryckning uppifrån. De kan komma till oss med ett papper: vad står det här? (Lovisa 160412).

Att föra individer samman och göra dem till en del av en gemensam praktik eller ett samhälle kan enligt Lorentz och Bergstedt (2006, s.16) sägas vara ett arbete i interkulturell riktning. Bozarslan (2001, s.20) framhåller även att ett interkulturellt förhållningssätt är en förutsättning för att barn och familjer ska kunna integreras och bli en del av förskolans praktik. En möjlig tolkning av de tankar förskollärarna ger uttryck för kan vara att de känner sig ansvariga för att bidra till och göra både barn och vårdnadshavare till en del av det svenska samhället genom det integrationsarbete som bedrivs på förskolan.