Resultatdiskussion

Enligt oss har vårt examensarbete en relevans i förhållande till vårt framtida yrke. Detta eftersom att det handlar om förskolans arbete med nyanlända barn och vårdnadshavare, vilket är och kommer att vara ett aktuellt ämne en lång tid framöver, med tanke på flyktingtillströmningen till Sverige samt det mångkulturella samhälle landet utvecklats till att bli. Trots att detta ämne är högaktuellt ges det begränsat utrymme inom förskollärarutbildningen, vilket vi anser är problematiskt. För att personal som arbetar i förskolan ska kunna erbjuda alla barn en likvärdig utbildning krävs kunskaper, vilka ökar förskollärares handlingsberedskap. Det går inte att dra några generella slutsatser kring vår studie, då den har ett begränsat omfång. Trots detta är vår förhoppning att examensarbetet kan bidra till ett kollegialt lärande kring begreppen integration och kultur samt arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare i förskolan.

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare resonerar kring begreppen integration och kultur samt det egna arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare. Tre frågeställningar har formulerats, vilka hjälpt oss att uppnå en förståelse: Hur talar förskollärarna om förskolan som en kulturell mötesplats och arena för integration? Vilka möjligheter samt hinder ser förskollärarna i den egna verksamheten, vad gäller arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare? Vilka tankar har förskollärarna kring nyanlända barns möjligheter till utveckling och lärande i förskolans praktik?

Ett öppet sinne kan, enligt förskollärarna, vara en bidragande faktor till skapandet av goda relationer till barn och vårdnadshavare. Detta sätt att se på mötet med andra människor anser vi stämmer överens med det interkulturella förhållningssätt som Elmeroth (2008, s.145) menar bör prägla verksamheten i mångkulturella skolor och förskolor. Ett interkulturellt förhållningssätt innebär att personal i förskolan är öppna för att människor kan uppfatta

världen på andra sätt än de själva gör och att olika synsätt berikar verksamheten (Elmeroth, 2008, s.145). Det framgår tydligt av resultatet att förskollärarna anser att det är av betydelse att de intar förhållningssätt som innebär att de är nyfikna, öppna och intresserade oavsett om de människor de kommer i kontakt med behärskar det svenska språket eller inte. Tidigare forskning visar på att goda relationer mellan förskolans personal, vårdnadshavare och barn kan vara en avgörande faktor för människors möjlighet att bli en del av ett nytt land eller samhälle (Vesely & Ginsberg, 2011, s.28). Det förskollärarna ger uttryck för kan tolkas vara ett resultat av hur ett interkulturellt förhållningssätt gestaltats i praktiken och används som verktyg för integration av nyanlända.

En annan slutsats vi dragit utifrån studiens resultat är att förskollärarna inte kopplar samman de båda begreppen integration och nyanlända. Ordet integration ses istället i ett större sammanhang och som något alla individer är en del av oavsett kulturell bakgrund. År 1997 lämnade regeringen in en proposition gällande övergång från invandrar- till integrationspolitik (SOU 1997/98:16, s.16). Införandet av integrationspolitik innebar att den svenska befolkningen skulle anpassa sig efter immigranter på samma sätt som immigranterna skulle anpassa sig till den svenska kulturen (a.a., s.15). I förskollärarnas tal om begreppet integration kan det antas finnas spår av denna proposition. Detta innebär att integration, enligt förskollärarna, är en process, vilken innefattar både nyanlända och de som inte är det. En integrationsprocess berör och berikar därmed alla som är en del av den.

Ytterligare en slutsats är att samtliga förskollärare ger uttryck för att de inte upplever det vara svårt att genomföra förskolans dubbla kultur- och identitetsproducerande uppdrag. Förskollärarna har även olika uppfattningar om kulturbegreppets innebörd. Lahdenperä (2004, s.14) framhåller att det är av stor betydelse att personal i förskolan arbetar med olika delar av kulturbegreppet. Individers kulturella bakgrund är intimt förknippad med dess möjlighet till utveckling och lärande (ibid.). Detta gör att individers hemkultur är lika viktig att arbeta med som högtider och traditioner, om målet är att främja samtliga barns utveckling och lärande. Resultat från tidigare forskning skiljer sig ifrån vårt resultat och visar på att det kan vara en utmaning för förskolans personal att få till stånd ett vardagligt arbete som ger utrymme för olika kulturer (Lunneblad, 2006, s.143, Lappalainen, 2006, s.109, Lunneblad, 2013, s.9).

Samtliga förskollärare ger uttryck för att goda relationer mellan hem och förskola möjliggör ett utbyte av kunskaper, vilka förskolan kan använda för att berika barns lärande. Om

individers kulturella erfarenheter görs till en del av förskolans verksamhet kan de fungera som en resurs och bidra till en verksamhet av god kvalitet (Elmeroth, 2008, s.119). Resultatet synliggör att det hos personalen finns en vilja att erbjuda barnen en verksamhet som bygger på deras egna kulturella bakgrund och erfarenheter. Utifrån ett historiskt perspektiv har relationen mellan förskola och hem förändrats (Persson, 1998, s.64). Från 1960-talets slut och framåt har goda relationer varit i fokus och förskola och hem har nu ett delat ansvar för barns utbildning (Tallberg Broman, 1995, s.139). Dessa förändringar kan antas ha påverkat förskollärarnas tal om betydelsen av goda samverkansrelationer med vårdnadshavare. Att relationer mellan hem och förskola fungerar kan utifrån resultatet antas vara en förutsättning för att en mångkulturell verksamhet av hög kvalitet ska bli en realitet i praktiken.

Det framgår dock ur vårt resultat att den vardagliga kontakten med vårdnadshavare kan vara svår att hantera, då vårdnadshavarna inte behärskar det svenska språket. Tidigare forskning visar, likt vår egen, att det finns skillnader i hur förskolans personal bemöter vårdnadshavare och vilken information de båda parterna byter mellan varandra, beroende på om vårdnadshavarna har goda språkkunskaper i svenska eller inte (Björk-Willén, 2013, s.114). Flerspråkig personal kan, utifrån studiens resultat, antas vara en organisatorisk förutsättning, för att förskolan ska kunna erbjuda familjer som inte behärskar det svenska språket, en likvärdig utbildning.

En annan slutsats som vi kommit fram till är att förskollärarna inte skiljer mellan nyanlända barn och barn som inte är nyanlända. Det resultat Lunneblad (2006, s.119) erhållit från sin studie, skiljer sig i förhållande till vårt, trots att de förskolor som medverkat i de båda studierna ligger i mångkulturella områden. Enligt pedagogerna i Lunneblads (2006, s119) studie så innebar mångkulturellt arbete att lyfta och synliggör barns olikheter, vilket bidrog till att de barn som hade en annan kultur än den svenska blev de som var annorlunda.

En slutsats vi kommit fram till i vår studie är att förskollärarna anser att det kan vara svårt att nå alla barn, då det finns språkliga skillnader som utgör ett hinder. Detta anser vi stämma överens med Ladberg (2003, s.67) som framhåller att modersmål och känslor har sin grund i varandra. Tidigare forskning visar på att nyanlända barns möjlighet till inflytande begränsas som en följd av deras bristande kunskaper i det svenska språket (Skaremyr, 2014, s.95). Det blir på så sätt omöjligt för förskollärarna att erbjuda alla barn en likvärdig utbildning.

Ytterligare en slutsats vi kan dra utifrån vårt resultat är att samtliga förskollärare ser introduktionsavdelning för nyanlända barn som en möjlig väg till integration. Flera av förskollärarna ger uttryck för att nyanlända barn hade kunnat utveckla kunskaper i det svenska språket om de vistats i svenskspråkiga miljöer, men menar även att språket inte är det ända förskolans arbete bör fokuseras kring. Skans (2011, s.132) studie synliggör, likt resultat från Allens (2006, s.261) studie, att arbetet i flerspråkiga praktiker tenderar att fokusera på barns och elevers språkutveckling och att andra aspekter hamnar i skymundan. Integrationsarbete i förskolans praktik bör, enligt resultat från vår studie, inte enbart fokusera på barns språkutveckling, utan även andra aspekter som exempelvis trygghet. Förskollärarna i vår studie anser att det integrationsarbete de driver i förskolan inte enbart infattar de nyanlända barnen, utan även deras vårdnadshavare. Detta anser vi stämma överens med Vesely och Ginsberg (2011, s.28), som poängterar förskolans betydelse, när det gäller att integrera nyanlända familjer och göra dem till en del av majoritetssamhället (ibid.).