Förslag till vidare studier

Under tiden jag skrivit denna uppsats har flera intressanta tankar uppkommit, vilka jag gärna undersökt närmare. Min undersökning kunde t.ex. ha koncentrerats till att enbart intervjua personal som arbetar på boenden för brukare med aggressionsproblematik. Då hade troligen våldsbegreppet kommit i en annan dager, med tanke på de svar jag fick från Ängsliljan. Om mer tid funnits, hade min undersökning kunnat kompletteras med en enkätundersökning. Känslosamma frågor hade därmed kunnat beröras mer och informanterna hade kanske givit en annan bild av demensvården.

I min studie framgick att intervjupersonerna upplevde det besvärligt att behöva duscha de äldre mot deras vilja. Vårdgivarna uppfattade duschandet som en tvångshandling, vilken dess-utom ofta utvecklades till en konfliktsituation. Tvånget har sin grund i samhällets och anhöri-gas syn på vad som anses vara rätt att göra utifrån våra sociala normer. Informanterna upp-levde det jobbigt att tvinga den äldre till något som medförde att denne uppupp-levde sig kränkt. Därför skulle ett förslag till vidare forskning vara att ändra perspektivet från vårdgivarna till vårdtagarna och titta på hur våldet från vårdarna mot brukarna kan se ut. Det skulle kunna kopplas samman med det nyligen uppmärksammade fallet som skakat Norrköpings kommun under våren och sommaren 2011, där två vårdgivare grovt kränkt två dementa brukare. Det hade varit mycket intressant att undersöka vad som gör att vissa individer kan behandla andra människor på detta sätt.

Ett annat förslag till vidare forskning är att undersöka problematiken med det frekventa an-vändandet av lugnande mediciner inom äldrevården. Jag ser det som ett mycket spännande ämne. Jag blev uppmärksammad på detta problem i samband med att TV sände ett intressant inslag i Uppdrag granskning 2010 som handlade om att vårdtagare, i en kommun i norra Sverige, låstes in på natten. I programmet framkom att vårdpersonalen gav lugnande medicin till vårdtagarna för att inte riskera att någon blev orolig. Medicinen gavs i förebyggande syfte. De intervjuade menade att orsaken var att det inte fanns tillräckligt med personal för att klara en orolig situation. En artikel i Norrköpings Tidningar i juli 2011 förstärkte också mitt in-tresse. I artikeln framkom att studier visat att smärta, inte demenssjukdomen, som man förmo-dat, kan vara orsaken till aggressivt beteende hos äldre personer. En vanlig värktablett kan göra den äldre lugn.

Det finns i mitt material indikationer på att brukare ibland kommer i handgemäng med varandra. Att granska detta fenomen skulle vara ytterligare en spännande studie inom demensvården. Fokus skulle då ligga på våld mellan vårdtagare.

Att se på min studie med ett genusperspektiv skulle också vara intressant. I intervjuerna finns uttalanden som kan tolkas som om kvinnor är underordnade män. Detta, vill jag påstå, beror på att gamla värderingar lever kvar i vårt samhälle. Några manliga brukare som finns med i undersökningen verkar ha svårigheter med att kvinnor styr på boendena. Det visade sig att de kvinnliga vårdgivarna intog en underlägsen roll för att inte reta upp den manlige brukaren ytterligare. Det, menar jag, är ett tecken på att vissa män anser sig stå högre än kvinnor, trots att de är i behov av vård. Detta för med sig, enligt mig, att det våld som sker på demensboen-dena accepteras i högre grad när våldet utövas av en man mot en kvinna. Jag vill mena att orsaken till detta förringande av våldet beror på att vårdyrket anses som ett typiskt kvinnoyrke med låg status, vilket gör att problemen inte uppmärksammas helt och hållet i samhället. De äldres beteenden legitimeras och handlingarna ursäktas. Det skulle vara intressant att studera legitimiteten av våld och könstillhörighet närmare.

Sjukskrivningar visade sig vara vanligt förekommande bland informanterna i min undersök-ning. Tre av nio intervjupersoner har varit sjukskrivna till följd av den ansträngande arbets-situationen. Det gör att jag ställer mig frågorna; ”Vad är orsaken till det höga antalet sjuk-skrivningar som verkar föreligga inom omsorgen av dementa.?” och ”Är sjuksjuk-skrivningarna ett omfattande problem inom demensvården?” Detta ämne skulle kunna vara ytterligare ett för-slag till vidare forskning där en koppling även kan göras till hög personalomsättning, som också verkar vara vanligt förekommande inom demensvården.

Något som jag också noterade under forskningsarbetet var att på Ängsliljan, där alla brukare var utagerande, var de flesta boende män. Då det i den litteratur jag läst om demens, inte står något om att det skulle föreligga någon skillnad i insjuknandet i demens mellan kvinnor och män, tycker jag att sambandet är intressant. En förklaring till det höga antalet män på

Ängsliljans boende skulle kunna vara, att män oftast är större och starkare än kvinnor, vilket gör att de blir svårare att hantera på ”vanliga boenden” och därför samlas på Ängsliljan. Detta kan kopplas ihop med Sandströms (2007) tankegångar om att mäns aggressivitet beror på könsroller och påverkan av hormonet testosteron, vilket naturligtvis skulle vara ytterligare en spännande utgångspunkt för ett forskningsarbete.

Avslutningsvis vill jag säga att denna undersökning bidragit till en stor medvetenhet hos mig om att arbetet inom demensvården är mycket komplext och påfrestande. Enligt min åsikt, be-höver konflikter inte enbart vara negativa utan kan även betraktas som utvecklande då de gav erfarenheter som gjorde att vårdgivaren växte i sin yrkesroll. Studien visar att det finns stor kompetens och viljestyrka hos personalen i demensvården. Även om inte alla vårdgivare ut-sätts för hot och våld är denna typ av vårdande yrken, där vårdtagaren behöver hjälp med allt från mat till personlig hygien, mycket ansträngande. Det är även viktigt att poängtera att hur mycket kunskap och erfarenhet en vårdare inom detta område än har, krävs att den personal som vårdar dementa har den rätta känslan och inställningen.