Första arbetet genom familj och vänner

Bourdieu (1986, 23–25) lyfter upp socialt kapital som de sociala relationer en individ har med exempelvis sin släkt, vänner, arbetskollegor, till och med bekanta som bär på olika typer av resurser. Det som skiljer ett socialt nätverk med socialt kapital är utbytesrelationer mellan dessa. Detta betyder att om tillgången till utbyte av resurser i form av kunskap, större nätverk och andra former av kapital (ekonomiska, kulturella, symboliska) kan gynna individen, blir relationen socialt kapital. Ett socialt kapital kan tillgodoses endast om denna kan erkännas och tillsättas i praktiken och förbli värdefullt. Vidare betonar Bourdieu (Broady 1998, 15) att socialt kapital endast kan existera och bli verksamt ifall tillgångarna från nätverket tillåts omsättas i något som tillerkännes värde. Rami hade sedan innan ankomst kommunicerat med sina släktingar i Sverige om att han gärna vill ha ett erhållet arbete och om de kunde hjälpa honom med detta i förväg. En släkting som arbetar inom restaurangbranschen, erbjöd Rami att arbeta ett visst antal timmar i veckan med honom. Rami behövde alltså inte söka efter arbete på egen hand,

24

utan fick detta arbete tillhandahållet direkt vid ankomst. Han arbetade på arbetsplatsen i nästan ett år innan han flyttade vidare till nästa tjänst.

För Hadi var även första jobbet tilldelat till honom via en vän till hans fru som erbjöd honom en tjänst inom livsmedelsbranschen. Där arbetade Hadi några timmar i veckan under cirka 3–4 månader vid sidan av sina SFI-studier. Han hoppade senare av utbildningen och hittade sig ett ordentligt jobb. Han uttrycker:

I början så gick jag i skolan, på sfi, […] sen jobbade jag också lite grann på sidan samtidigt, men inte alls mycket, bara några timmar i veckan för att få till lite extra inkomst […] Men inom sex månader lyckades jag faktiskt få ett ordentligt jobb som jag arbetar med än idag faktiskt.

Som tidigare nämndes fick Fouad sitt första jobb genom sin vän på flyktingförläggningen för att kunna flytta till A-stad. Fouad hade detta jobbet i tre månader, sedan kunde arbetsgivaren inte betala ut mer lön till honom vilket ledde till att han blev arbetslös. Därför var heller inte en långvarig anställning det viktigaste för honom just i den tidpunkten.

Nima kom till Sverige för att kunna studera vidare på universitet och hade inga tidigare kontakter här. Han fick sitt första arbete efter cirka fyra månader via en vän. Nima lyfter upp att vid den tidpunkten som han kom hit på 1980-talet, var samhällssituationen annorlunda och tillgång till jobbmöjligheter var större. Det fanns stor efterfrågan på arbetskraft på arbetsmarknaden, enligt honom. Samtidigt påpekar Nima att han själv var mycket aktiv i sitt jobbsökande. Nima berättar vidare om sin väg till sitt första arbete i Sverige:

Jag fick mitt första jobb genom min kompis, min vän berättade att han jobbar på en fabrik och gav förslaget att besöka hans arbete, där fick jag träffa arbetsledaren och han själv frågade om jag ville börja jobba där, processen gick jättesnabbt och jag fick direkt jobbet och började nästan med detsamma.

Vidare berättar Nima att detta arbete inte var språk-krävande, utan det var mest ett fysiskt arbete. Trots begränsade kunskaper i svenska språket klarade han sig bra med hjälp av engelskan, vilket även bidrog till att han under sin arbetstid i fabriken, kunde utveckla och lära sig svenska språket. Med stöd av sin vän var det enklare för honom att lära sig arbetsuppgifterna i början. Detta jobb hade heller inte någon direkt koppling till hans tidigare arbetserfarenhet eller utbildning som han hade med sig från hemlandet.

Genom sammanbindande socialt nätverk får individen tillgång till interna resurser i form av olika hjälp och stöd. Dock erbjuder sammanbindande socialt nätverk en snävare

25

identitet och resurs som begränsas inom ett visst socialt sammanhang (Putnam 2006, 22– 23).

Det som Rami, Hadi och Fouad hade gemensamt under deras första tid i Sverige är att de alla läste SFI upp till olika nivåer, men fortsatte inte med sina vidare studier. De hade gemensamma värderingar om att det inte var nödvändigt att spendera sin tid på studier. De hade alla bråttom att komma ut i arbetslivet och bli självförsörjande. För Rami har det alltid varit en självklarhet att jobba. Detta grundar sig i att han ville tjäna pengar så snabbt som möjligt och känna sig självständig:

[…] Nej jag gick ett litet tag men insåg direkt att det inte var min grej, jag ville ut i arbete direkt och tjäna pengar, jag var nygift och ville ha en inkomst. Som man vill jag vara försörjande, så jag hoppade av SFI. Jag fokuserade på att lära mig språket i arbetslivet och ute i samhället istället, vilket jag gjorde via jobbet.

Hadi valde även att hoppa av SFI efter några månader på grund av arbete. Däremot hade han en högskoleutbildning från sitt hemland. Trots många år av investering på studier i hemlandet valde han att inte fortsätta på samma spår i Sverige, med motiveringen att förbli självförsörjande. För Fouad som varit yrkesverksam i sitt hemland i många år var det samma tankar som styrde honom. Det var prioritet för honom att komma ut i arbete, främst för att kunna flytta och bosätta sig i en annan stad men även för att förbli självständig och tjäna pengar.

Som Rami, Hadi och Fouad nämner i intervjuerna är att de är alla måna om att det finns en snäv bild på den som lever på statens pengar. Detta har informanterna velat undvika därför den snabba processen att komma ut i arbete. Rami uttrycker:

[…] men jag ville inte andra skulle ha den bilden av mig, att jag kom hit för att bli försörjd på andras bekostnad, jag ville vara precis som alla andra och bidra till samhället. Jag upptäckte att det även var den snabba vägen till etablering, att undvika att vara inskriven på soc.

Det som även var gemensamt för Rami och Hadi är den typ av första arbete de blev introducerade till av sina närstående. De anställdes utan ett formellt avtal om arbete, det vill säga svartarbete. Rami uttrycker sig kring sitt första arbete:

då ställde mina släktingar upp och bad mig arbeta med dom i deras restaurang, svart arbete med låg lön, men jag var villig att ta vad som helst. Jag behövde en inkomst, jag har hyra att betala och utgifter, så jag var tvungen att ta vad som helst.

26

Vidare uttrycker Rami att utan det första arbetet i restaurangbranschen hade han inte lyckats komma vidare till det arbetet han har idag. Trots att det var ett lågavlönat svartarbete så var detta arbete första vägen in i den svenska arbetsmarknaden vilket öppnade upp många dörrar för honom att utvecklas och etableras.

Hadi hade sitt arbete inom livsmedelsbranschen och uppger även att detta var ett svartarbete. Vidare menar han att detta arbete gav honom möjligheter att hitta en väg till en fast anställning.

Fouad har inga personliga erfarenheter av svartarbete men uttrycker frågan om svartarbete kopplat till etablering utifrån andras erfarenheter:

Utifrån mina erfarenheter om vad jag hört och sett så anställs de flesta invandrare, speciellt de som är nykomna på jobb som tillhör deras anhöriga eller släkt eller bekanta av något slag. Ofta är dessa arbeten svartarbeten, vilket innebär att de är väldigt lågbetalda också. Sedan är deras arbetsförhållanden väldigt dåliga, ifall personen skulle bli skadad kan ingen försäkring täcka det, och det blir heller inget pensionssparande för den delen. […] Men visst är det en väg in i arbete och ett sätt att komma närmare ett riktigt jobb.