Under 1985 lades de två första dispositionsförslagen över innehållet i och upp-lägget av Nordisk kvinnolitteraturhistoria fram. Det första förslaget presenterades, som konstaterades ovan, av Richard vid Westman Berg-seminariet i Uppsala i januari 1985. I arkivet finns ett dokument som redogör för något som mycket liknar detta första dispositionsförslag, även om dokumentet är nedtecknat av den danska redaktionsgruppen efter seminariet. Några av de kommentarer och synpunkter som framkom vid seminariet kan således vara inarbetade i denna version. Jag ska börja med att redogöra för innehållet i det dokument som finns bevarat och sedan sammanfatta vilka kommentarer och synpunkter som fram-fördes på det. Därefter kommer jag till förslag nummer två, vilket presenterades senare under året.
I den läsarvägledning som medföljde det första dispositionsförslaget förklarar den danska redaktionsgruppen att dokumentet bör betraktas som en skiss, då det utarbetats utifrån en diskussion om enbart danskt stoff. Redak-tionen poängterar vidare att förslaget ska ses som en uppmuntran till fortsatta kreativa diskussioner, där hela det nordiska fältet ska tas med i beräkningen:
Forslaget er derfor mest tænkt som en skitse, der kan angive nogle retninger for en alternativ disponering af litteraturhistorien. Et forsøg på at konkretisere fantasien med udgangspunkt i Anne Birgittes forslag, men allerede nu med nye tilgange til de enkelte bind.149
Grundtanken i förslaget är att verkets tre band ska ha varsin inriktning, och att de alla tre ska arbeta med ett kronologiskt upplägg inom sin egen ram. De två första banden, vars idéer är de mest konkretiserade i förslaget, har en sociolo-gisk-estetisk inriktning respektive en inriktning på medvetandets former och de-ras estetiska uttryck.150 Arbetstiteln på det tredje bandet är ”Kvinder skriver”, men vad det är tänkt att innehålla är inte närmare specificerat i förslaget.151 Det första dispositionsförslaget laborerade således med ett upplägg som var delvis tematiskt och delvis kronologiskt.
149
DKL arkiv, KPS 7.
150 På danska ”bevidsthedsformer og deres æstetiske udtryk”. DKL arkiv, KPS 7.
151 Läsarvägledningen som bifogas dispositionsförslaget talar om att ”Bd. 3 hedder som arbejdstitel ’Kvinder skriver’, men det tænker vi stadigvæk over”. Det tredje bandet finns konsekvent inte med i förslaget. DKL arkiv, KPS 7.
I förslaget organiseras det sociologisk-estetiska bandet omkring 13 olika platser, ”Steder”, som litteraturen speciellt kan knytas till under en period. Att strukturera banden på detta sätt var en idé om hur man kunde komma tillrätta med det problem som de manligt normerade periodbegreppen i de inledande historiografiska diskussionerna hade konstaterats utgöra. De föreslagna platser-na är i tur och ordning: klostret/kyrkan, latinskolan, dagligstugan, barnkamma-ren, dubbelsängen, kroppen, salongerna, männens bilder, allmogens arbetsge-menskaper, klasskampen, kvinnorörelsen, dubbelarbetet, och slutligen platsen som inte finns, utopia.152 Det andra bandet, med fokus på medvetandets former och deras estetiska uttryck, är tänkt att fungera parallellt med det sociologisk-estetiska, på så vis att olika tankestoff ska knytas till platserna.
Beskrivningarna av platserna innehåller få författarnamn – istället fram-ställs de 13 områdena huvudsakligen sociologiskt och kvinnohistoriskt. Start-punkten är de religiösa uttrycksformerna; därefter följer kvinnornas förhållande till lärdomsväsendet i olika tider. Dagligstugan handlar om 1700-talets intim-sfärskultur och den uppdelning mellan privat och offentligt som då etablerades, medan barnkammaren innehåller bland annat föreställningar om barn och barn-dom, pedagogiska strömningar, och moderskapets roll. I platserna dubbelsäng-en och kroppdubbelsäng-en fokuseras ddubbelsäng-en kvinnliga sexualitetdubbelsäng-en och lustdubbelsäng-en, och salonger-na handlar som salonger-namnet avslöjar om 1800-talets salongskultur. Efter salongersalonger-na i uppräkningen upphör platserna att vara konkreta sådana i rumslig bemärkelse och är att betrakta som platser endast i mer överförd betydelse. Männens bilder berör manliga författares och konstnärers misogyna framställningar av kvinnor, men också de framställningar av kvinnlig frigörelse som män stått för. I allmo-gens arbetsgemenskaper ställs den folkliga traditionen på landsbygden mot sta-dens urbana kultur och attityder. Klasskampen, kvinnorörelsen och dubbelarbe-tet förhåller sig alla på något sätt till kvinnoemancipationen och den socialis-tiska kvinnorörelsen. Slutligen utopia, som handlar om både det förlösande och det förgörande i det kvinnliga begäret.153
I det av Ebbe nedtecknade mötesprotokollet från seminariet finns en del reaktioner noterade, vilka framkom i samband med diskussionen av förslaget. Till förmån för det sades bland annat att det var otraditionellt och inspirerande – om man vill undvika att skriva en sedvanlig litteraturhistoria måste man våga experimentera längs vägen. En annan fördel med upplägget som lyftes fram var att det inte ger läsaren några förväntningar om att ’allt’ är med, såsom en krono-logisk berättande historia ger. Emot förslaget sades att det kan bli ett spännande
152
Se DKL arkiv, KPS 7.
153
verk, men en litteraturhistoria kommer det inte att bli, i synnerhet inte det första sociologisk-estetiska bandet. Vidare invändes att även ett kronologiskt upplägg inte nödvändigtvis kommer att leda till att framställningen fastnar i traditionella periodiseringar; historiebegreppet kan problematiseras samtidigt som man be-rättar kronologiskt.154
Det första förslaget för verkets utformning var således okonventionellt i flera bemärkelser. Dels fanns idéer om en tematisk indelning av de tre banden istället för en kontinuerlig kronologisk ordningsföljd; dels lanserades platser som ett alternativ till att organisera berättelsen utifrån sedvanliga litteraturhisto-riska periodbegrepp. I dessa platser går, genom de sociala och kulturella föränd-ringar de beskriver, att se det fokus på nya begynnelser och kvinnors gradvisa erövring av nya livsområden som vid projektets första möte fastslogs som ver-kets övergripande frågeställning. Flera av platserna anknyter till kvinnofrigörel-sen, dels under slutet av 1800-talet och dels under 1960- och 1970-talen. Sam-tidigt finns emellertid även ett fokus på områden som har varit problematiska och ställt hinder i vägen. Både öppningar och stängningar på kvinnornas väg re-presenterades med andra ord i förslaget. När platserna betraktas i den ordning som de är angivna i uppräkningen, vid sidan av det faktum att varje band inom sin egen ram skulle ordnas kronologiskt, kan ett tydligt utvecklingshistoriskt perspektiv utläsas ur dispositionsförslaget. Om det är att betrakta som en hjäl-tinnehistoria eller en eländesberättelse beror dock på vilken aspekt av slutdes-tinationen ”utopia” som starkast betonats; det vill säga det lyckliga eller det olyckliga slutet – förlösningen eller förgörelsen.
Under våren och försommaren 1985 hölls introducerande skribentmöten i både Danmark och Norge, och detta följdes upp av ett tredje nordiskt skribent-seminarium i november 1985. Vid detta skribent-seminarium diskuterades framförallt ett nytt omarbetat dispositionsförslag, det andra förslaget i ordningen. Den nya dis-positionen finns sparad i två snarlika dokument i arkivet, av vilka ett förefaller vara en ännu inte renskriven version. Utkastet är daterat i oktober 1985 och un-dertecknat av Richard, men det är till den (odaterade och ej undertecknade) ren-skrivna versionen som jag kommer att hänvisa i det följande.155
Liksom det första dispositionsförslaget åtföljdes det nya av en läsarväg-ledning, och även denna gång reserverar sig redaktionen mot att förslaget utar-betats utifrån enbart den danska litteraturen. Ur det nya utkastet kan utläsas att idén kvarstår att det organiserande fundamentet i framställningen kan skapas omkring ett antal olika platser, ”Steder”, istället för omkring de traditionella
154
DKL arkiv, KPS 17.
155
riodbegreppen. Att verket skulle ha tre parallella, tematiska och var för sig kro-nologiska band har däremot övergivits som tanke. Nu föreslås de tre banden istället följa varandra enligt en vanlig fortlöpande kronologi. Kanske baserades beslutet att välja en kontinuerlig kronologisk framställningsform på de kom-mentarer som framfördes i samband med det första förslaget; att det är möjligt att problematisera historiebegreppet också i en sådan framställning.
En annan skillnad i det nya förslaget är att fyra större kapitel har formats omkring platserna, vilket gör att den tänkta dispositionen kan sammanfattas på följande sätt:
Kapitel 1 har rubriken ”Eksilet” och innehåller de fyra platserna Klostret – Den heliga Birgittas texter, bekännelsen, madonnabilden; Studerkammeret – la-tinskolan som en negativ betingelse för kvinnors intellektuella utbildning;
Fæng-slet – Leonora Christines levnadsbeskrivning; Graven – psalmdiktning.
Kapitel 2 har rubriken ”Fædrenes huse” och innehåller de sju platserna
Scenen – skådespel och teaterstycken; Salonerne – brev, dagböcker,
iscensättning-en av salongerna; Dagligstuiscensättning-en – noveller, romaner, vardagshistorier;
Barnekam-meret – moderskapet, erotiseringen av barnet, det pedagogiska; KamBarnekam-meret –
Mathilde Fibiger, självförverkligande; Dobbeltsengen – Amalie Skram, bordellen som dubbelsängens negativa avspegling; Galeanstalten – den extrema patriarkala förtryckelsen och försöket att upprätthålla en identitet eller att spränga faders-husets väggar.
Kapitel 3 har rubriken ”Rejsen” (eller ”Opbruddet”) och innehåller de sex platserna Rejsen til Europa – bildningsresans berättelser, reseskildringar; Fra land
til by – Marie Bregendahl, Thit Jensen, splittringen i uppbrottet; Studierejsen –
roman, artikel, manifest, tal, organisation, driften mot internationell kvinno-politik; Mellem klasserne – resan ut i det bredare samhälleliga erfarenhetsrummet;
Højskolen – en ny kvinnogrupps offentliga och icke offentliga skrifter; Emigranter og immigranter – till exempel färöiska kvinnoförfattare i Köpenhamn.
Kapitel 4 har rubriken ”Kroppen”, men till detta kapitel har det ännu inte utarbetats några platser. Några stickord anges dock, såsom samhällets föränd-ring genom kvinnokroppens regleföränd-ring, kampen för prevention och abort, äkten-skapets förändring, och teknologiseringen av kvinnokroppen. Författarnamn som föreslås är Thit Jensen, Agnes Henningsen och Karen Blixen.156
I förhållande till det första dispositionsförslaget var de platser som ingick i de två första kapitlen relativt oförändrade. Några nya platser hade inflikats för att komplettera de tidigare, men grunderna var i stora drag desamma vad gäller den äldre litteraturen. Det tredje kapitlets platser, som hör samman med tiden
156
efter romanens genombrott, har däremot genomgått en större förändring och till det fjärde kapitlet har några platser inte formuleras ännu. Tankarna om 1900-talet som ett slags utopia är borta, och det förefaller stå öppet hur den nyare litteraturen egentligen ska behandlas. I detta förslag är det utvecklingshis-toriska perspektivet inte lika tydligt som i det föregående, men detta beror na-turligtvis delvis på att det inte är specificerat vad det fjärde och sista kapitlet ska handla om.
Det omarbetade dispositionsförslaget lyftes, som konstaterats, till disku-ssion under det tredje nordiska skribentseminariet.157 Det påpekades då att det fanns två stoffområden som inte rymdes inom ramen för det föreliggande för-slaget, och det var den isländska litteraturen och den otryckta muntliga litteratu-ren. Vikten av att det litteraturbegrepp som verket till slut skulle landa i var brett nog att inbegripa även dessa områden underströks därför. Det invändes också att det i perioden 1850–1900 inte skulle vara möjligt att betrakta de kvinnliga författarna utan att se dem också i ljuset av deras manliga kollegor; det moderna genombrottet skulle inte kunna beskrivas utan de manliga författarna, då skulle dimensioner av kvinnornas texter gå förlorade i analysen. En annan synpunkt gällde platserna, som man menade borde tänkas som mer ”konkrete tekststeder”, såsom till exempel staden.158 I samband med platserna noterades även ”visse likheter mellom stedene og Elaine Showalters faseinddelinger”.159
Det lyftes därtill fram att framställningens tyngdpunkt för den senare delen av 1900-talet borde vara jaget och självet, det vill säga en mer identitetsbetonad och mindre kroppsbetonad framställning.
Så långt kom arbetet med verkets disposition under 1985. Ännu hade det konkreta skrivarbetet inte påbörjats, men det skedde nästkommande år. Då pre-senterades även ett tredje dispositionsförlag, vilket jag ska diskutera i det följan-de.
157
Referatet från seminariet består av två delar, som skrivits på två olika skrivmaskiner och således troligen av två personer. Den första dagens referat är osignerat, den andra dagens är undertecknat av Annelise Ebbe.
158
DKL arkiv, KPS 17.
159 DKL arkiv, KPS 17. ”Elaine Showalters faseinddelinger” syftar på de tre faser i kvinnolitteraturens historia som Showalter beskriver i A Literature of Their Own. Den första fasen kallar hon ”feminine phase” och den kännetecknas av imitation av den dominerande (manliga) traditionen och överta-gande av denna traditions estetiska normer. Den andra fasen benämns ”feminist phase” och den präglas av protest emot den dominerande traditionen, och av propaganda för den egna gruppens rättigheter och autonomi. Den tredje fasen går under beteckningen ”female phase” och då börjar upptäckandet av den egna identiteten; det egna självmedvetandet; oberoendet. Se Showalter, 1999, s. 13–36. Gemensamt med det tänkta upplägget av Nordisk kvinnolitteraturhistoria har denna fas-indelning att den uppvisar en tydlig utvecklingslinje mot större självständighet, såväl samhälleligt som estetiskt.
Synopser 1986
Under 1986 pågick som planerat arbetet med att skriva synopser, och deadline för att leverera dessa var i september. Det dispositionsförslag som projektet ar-betade fram efter insändningen av synopsis, vid tidpunkten då skrivarbetet skul-le påbörjas, är av central betydelse (även om det naturligtvis inte var slutgiltigt) och det återges därför i sin helhet i bilaga 3.160 Liksom de föregående förslagen åtföljdes även detta av en läsarvägledning och i denna förklarar redaktionsgrup-pen att verket nu delas in i sex övergripande kapitel, vilka blivit ”fastlagt ud fra bevægelser og nybrud i den samlede nordiske tekstmasse”.161 Det var med an-dra ord liksom tidigare den överordnade frågan om nya begynnelser och kvin-nors gradvisa erövring av nya livsområden som utgjorde den styrande principen bakom den tänkta kapitelutformningen. Redaktionsgruppen skriver vidare att man inom varje kapitel försökt att ta hänsyn till att de nya begynnelser som ak-tualiseras inte inträffade samtidigt i alla de nordiska länderna. Detta gör man genom att arbeta efter en rörlig kronologi.
Som framgår av bilagan har de sex övergripande kapitlen rubrikerna ”Vøl-vens sted”, ”Eksilet”, ”Fædrenes huse”, ”Ud i verden”, ”Fremmed i verden” och ”At forandre skriften og bevæge verden”. I förslaget beskrivs kapitlens inriktningar och exempel på författarskap för första gången mer ingående och utifrån stoff från fler länder än Danmark. Jämfört med det dispositionsförslag från slutet av 1985 som diskuterades ovan, är en skillnad i det nya förslaget att det inte i lika stor utsträckning talas om några ”Steder” omkring vilka stoffet ska organiseras. Istället kallas det i läsarvägledningen för ”en række nedslags-punkter”.162 En annan nyhet är att ett kapitel om den fornisländska diktningen inkluderats, ”Vølvens sted”, något som önskemål framfördes om vid skribent-seminariet 1985. Denna förändring gjorde att den tidsmässiga startpunkten för verket flyttades bakåt från medeltiden till tiden före Nordens kristnande.
Kapitlen ”Eksilet” och ”Fædrenes huse” innehåller i den omarbetade dis-positionen inga större förändringar, utan känns i stort sett igen från det före-gående förslaget. Den enda revideringen är att underrubriken ”graven” har ut-gått och att ”scenen” har flyttats från ”Fædrenes huse” till ”Eksilet”. Frånvaron av större förändringar i dessa två kapitel tolkar jag som att projektet hade en förhållandevis klar bild över hur man ville disponera den äldre litteraturen.
160
Information om tilltänkta skribenter i respektive kapitel har dock utelämnats från dispositionsför-slaget så som det återges i bilaga 3. Detta beror på att vilka skribenter som skulle bidra med texter till vilket kapitel får betraktas som förhållandevis preliminärt i det skede då skrivarbetet just skulle på-börjas.
161
DKL arkiv, KPS 51.
162
De följande kapitlen uppvisar dock större skillnader jämfört med det tidi-gare dispositionsförslaget. Kapitlet ”Rejsen” har i det nya förslaget fått namnet ”Ud i verden”, vilket i vissa aspekter naturligtvis kan sägas innebära samma sak, och det innehåller de sex nedslagspunkterna resan, staden, emigrationen, arbe-tet, från landet till staden, samt väckelsen. Några av dessa är samma som i det föregående förslaget, medan andra är nytillkomna. Det tidigare kapitlet ”Krop-pen” finns i det omarbetade förslaget inte längre, utan har ersatts av de två rubrikerna ”Fremmed i verden” och ”At forandre skriften og bevæge verden”, och för dessa räknas sammanlagt 19 nya nedslagspunkter upp (17 om man räk-nar med att två återfinns i båda kapitlen). För 1900-talslitteraturen presenterar projektet således här ett helt nytt upplägg, det tredje i ordningen, vilket jag tol-kar som att man hade större svårigheter att finna formen för samtidslitteratu-ren.
I den omarbetade dispositionen kan en rad öppningar och stängningar på kvinnornas väg mot nya begynnelser och gradvisa erövring av nya livsområden utläsas. Det talas också om flera paradoxala positioner som samtidigt innebär såväl frihet som ofrihet. Kapitlet ”Eksilet” tar huvudsakligen upp adelskvinnor; skrivande kvinnor som ”på samme tid er priviligerede og udstødte”, vilket resul-terar i en paradoxal ”spændning mellem det priviligererde og det mangelful-de”.163 Kapitlet ”Fædrenes huse” innebär en instängning av kvinnorna, vilket i värsta fall slutar i inlåsning på mentalsjukhuset, men i nästa kapitel öppnar sig vägen ”Ud i verden”. I ”Fremmed i verden” ställs kvinnorna åter inför kriser och paradoxer då den nyvunna friheten leder till en känsla av vilsenhet: ”Den æstetiske søgning bliver nu splittet op, måske resigneret, indadvendt, tilbage-søgende, apolitisk. Men også – paradoksalt – mere moderne”.164 När verket når slutet i kapitlet ”At forandre skriften og bevæge verden” öppnar sig emellertid en möjlighet genom ”at skriften kan blive et redskab til at forandre verden”.165
Verket slutar således med att kvinnorna står på randen till att omdana både skriften och världen. Det fanns med andra ord ett tydligt utvecklingshistoriskt perspektiv i detta dispositionsförslag.
I november 1986 hölls det fjärde nordiska skribentseminariet. Vid detta seminarium delades deltagarna in i fem tvärnordiska kapitelgrupper utifrån de stoffområden som de anmält sig intresserade av att skriva om. Grupperna hade namn efter de kapitelrubriker som fanns i dispositionsförslaget. Uppgiften un-der seminariet var att börja diskutera stoffprioritering vad gällde de olika perio-derna och länperio-derna, att ställa de inkomna synopsis i förhållande till den tänkta
163 DKL arkiv, KPS 51. 164 DKL arkiv, KPS 51. 165 DKL arkiv, KPS 51.
dispositionen, samt att fortsätta diskutera vilka historiografiska frågor som kun-de förväntas bli aktuella när man skriver en kvinnolitteraturhistoria. Deltagarna uppmanades att förbereda sig genom att läsa nyutkomna titlar: Lise Busk-Jen-sens artikel ”Penelopes væv” och Toril Mois Sexual/Textual Politics.166
Referatet från seminariet, vilket sammanställts av den danska redaktions-gruppen, visar att de kommentarer och synpunkter som arbetet i kapitelgrup-perna genererade kunde sammanfattas i tre överordnade frågeställningar. Till var och en av dessa hör i referatet ett redaktionellt svar. Om svaren framfördes till skribentgruppen under seminariet, eller om de sammanfattades av redaktio-nen efteråt, framgår inte av dokumentet.
Den första frågan i referatet lyder: ”Er dispositionen med dens overord-nede ’steder’ udtryk for én samlet historieoppfattelse? Gemmer der sig bag dis-positionen ét bestemt teoretisk udgangspunkt?”.167 På detta svarar redaktionen att någon samlad historieuppfattning inte eftersträvats i den tänkta dispositio-nen, ej heller någon gemensam teoretisk utgångspunkt. Mot bakgrund av att projektet vid det laget kommit att omfatta omkring etthundra personer från olika universitetsmiljöer runt om i Norden, ansåg redaktionen att det inte vore fruktbart, eller ens möjligt, att försöka rikta alla åt ett och samma håll. ”Stederne er derimod det redaktionelle columbusæg, som kan omfatte usamtidigheden i såvel den nordiske litteratur og skribenternes forudsætninger som i kvindelit-teraturens besværlige og mangetydige forhold til canon [sic!]”, skriver redak-tionsgruppen.168
Den andra frågan lyder: ”Hvordan arbejdes der med periodiseringer i for-hold til de gængse litteraturhistorier? Og kan dispositionens ’steder’ ikke an-vendes indenfor hvert kapitel?”.169 Här svarar redaktionen att ehuru det är sant att de allmänna litteraturhistoriska översiktsverken periodiserar utifrån en man-lig tradition, finns ändå ingen anledning att förkasta all den litteraturhistoriska skolning som deltagarna i projektet fått under sin litteraturvetenskapliga