Försvarsbeslutet 2009 (Proposition 2008/09:140) börjar med att det slås fast att Sveriges försvarsförmåga har ökat genom en förbättrad tillgänglighet och användbarhet. De förändrade uppgifterna för Försvarsmakten har lett fram till en modern försvarsmakt som kan hantera de säkerhetspolitiska utmaningar som kan inträffa (Proposition 2008/09:140, s.1).
Det konstateras att utvecklingen i Ryssland går åt fel håll. Auktoritära tendenser finns, så som ökad nationalism, inskränkningar i civilsamhället, korruption, mediakontroll samt ett svagt partiväsende. Det ligger i Sveriges säkerhetsintresse att försöka få Ryssland att gå i en mer demokratisk riktning (Proposition 2008/09:140, s.16). Ryssland har dessutom på senare år öppet ifrågasatt OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) arbete för mänskliga rättigheter och demokrati och ett vidgat säkerhetsbegrepp (Proposition 2008/09:140, s.21). Liknande tendenser från Rysslands sida har synts gentemot Europarådet,
där ett avståndstagande mot Europarådets verksamhet blivit allt tydligare (Proposition 2008/09:140, s.22).
Trots den bristande samarbetsviljan är Rysslands förmåga att bedriva större militära operationer utanför dess absoluta närområde starkt begränsade. Även om kriget i Georgien visar på att Rysslands tröskel till att använda militärt våld har sänkts. Ryssland har en bristande kapacitet i konventionell krigsföring, då landet saknar den högteknologi som många västländer innehar. Tydliga prioriteringar för att förbättra sitt försvar har gjorts där antalet soldater har gått upp och ny materiel har införskaffats, vilket tyder på att kapaciteten kommer att öka. Trots det är Ryssland långt ifrån att nå upp till den stormaktsstatus som kännetecknade Sovjetunionen (Proposition 2008/09:140, s.24).
Det europeiska säkerhetssamarbetet har förbättrats och kommer att bli ännu bättre genom ikraftträdandet av Lissabonfördraget, där medlemsländerna ska hjälpa varandra vid naturkatastrofer, terroristangrepp eller liknande händelser, i den utsträckning det är möjligt. EU:s betydelse som säkerhetspolitisk aktör har utvecklats och förbättras under de senaste åren och det är något som ska fortsätta. Framförallt EU:s militära krishanteringsförmåga, där EU numera har en egen förmåga till snabbinsatser genom beredskapsstyrkor, vilka länderna gemensamt bidrar till (Proposition 2008/09:140, s.17).
Förskjutningen mot ett insatsförsvar som påbörjades redan 2000 ska fortsätta och trenden i västvärlden är tydlig, där de flesta länder skapar förband som är snabbtillgängliga och som kan hantera mångahanda uppgifter (Proposition 2008/09:140, s.31). Regeringen menar att det försvar som är utformat för flertalet uppgifter samt lättillgängligt är det försvar som bäst lämpar sig under rådande säkerhetsläge. Ett försvar för att både kunna värna Sveriges suveränitet och skydda samhället i övrigt, samtidigt som det går att använda i konfliktförebyggande arbeten utomlands och därmed bidra till en säkrare värld. Sveriges försvar ska vara flexibelt, tillgängligt och användbart för att kunna säkerställa landets existens, fortlevnad och självständighet (Proposition 2008/09:140, s.35).
Den operativa förmågan ska förändras då försvaret ska vara användbart utan behov av så kallad återtagning, där förbanden behöver kompletteras för att kunna nyttjas. Att höja beredskapen inom ett-, fem- eller tioårsperioder är därmed inte längre aktuellt, utan vid förhöjd beredskap ska delar av insatsorganisationen omedelbart kunna användas. Insatsförmågan ska dessutom höjas till en nivå om 2000 individer i insatsförbanden som kan tjänstgöra såväl nationellt som internationellt (Proposition 2008/09:140, ss.38–39, 42). De nya insatsförbanden får en nödvändig erfarenhet och träning under sina uppdrag, i hur modern krigsföring går till, vilket kommer att vara väl användbart om säkerhetsläget i vårt närområde skulle förändras till det sämre (Proposition 2008/09:140, s.44).
Samtliga förband utom Hemvärnet och de nationella insatsstyrkorna bör ansluta sig till kraven på den nya operativa förmågan. För att kunna möta de nya kraven ska samtliga insatsförband bemannas med frivilliga. Dagens insatsorganisation är främst bemannad med värnpliktiga, vilket innebär att de inte är användbara för internationella uppgifter i någon större utsträckning. Viljan att göra utlandstjänst måste väga tungt, vilket frivilligheten ska täcka. Således bör ingen pliktpersonal finnas kvar inom insatsorganisationen (Proposition 2008/09:140, s.48).
Samtidigt tillför den ökade tillgängligheten också en ökad kostnad. De stående förbanden ska kompletteras med kontraktsanställda som har en lägre tillgänglighet, men där de tränar regelbundet och uppehåller sin beredskapsnivå (Proposition 2008/09:140, s.49). Andelen lätta förband inom armén ska samtidigt öka på bekostnad av de tyngre (Proposition 2008/09:140, s.59).
Det nya personalförsörjningssystemet ska i fortsättningen beskrivas utefter antal, kompetens, ålder och motivation. Då pliktpersonalen kommer att upphöra kommer också rekryteringen till försvaret att vara som till vilken arbetsplats som helst. Det ställer ökade krav på Försvarsmakten att visa att myndigheten är en plats för både kvinnor och män (Proposition 2008/09:140, s.72). Regeringen betonar dock att det inte är frågan om en utveckling mot ett yrkesförsvar som växer fram. Den begränsade tjänstgöringstiden för personalen, undantaget officerarna, kommer fortsatt att råda. Dessutom har kontraktsanställda och hemvärnspersonal en annan huvudsaklig sysselsättning än försvaret av landet (Proposition 2008/09:140, s.73).
Steget från det principiella synsättet att totalförsvarsplikten alltjämt bör utgöra grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning (…) till att ingen pliktpersonal ska finnas kvar i insatsorganisationen (…) är stort. I ett personalförsörjningsperspektiv kan förändringarna beskrivas utgående från aspekterna användbarhet, tillgänglighet och flexibilitet. (Proposition 2008/09:140,s.75)
Värnpliktspersonal besitter inte den tillräckliga kompetens som krävs för mer avancerade uppgifter och för operationer utomlands. Arbetsskyldigheten internationellt och nationellt ska i och med ovanstående reformer i stor utsträckning likställas. Användbarheten, tillgängligheten och flexibiliteten uppnås inte med ett värnpliktssystem och värnplikten infördes för ett invasionsförsvar, som inte längre är försvarets inriktning. Värnpliktiga uttagna med lagen om totalförsvarsplikt är inte heller tillämpbara internationellt, vilket innebär att de inte kan tjänstgöra internationellt. Personalförsörjningssystem som baseras på totalförsvarsplikt är inte heller kostnadseffektivt för den nya insatsorganisationens krav (Proposition 2008/09:140, ss.75–78).
Materielförsörjningen har förändrats i flera avseenden sedan Berlinmurens fall och den ska fortsätta att ställa om till en högre grad av operativ förmåga. Det innebär att alla former av längre bindningar och leveranstider bör minska och en större handlingsfrihet bör öka (Proposition 2008/09:140, ss.87–89). Samtidigt finns det ett stort överskott av materiel och den avvecklingen som skett under tidigare försvarsperioder ska fortsätta. Materielen ska som tidigare nämnts gå till civilsamhället, säljas eller förstöras. Den europeiska materielmarknaden har inte lyckats öppna upp särskilt väl, utan karaktäriseras fortsatt av överkapacitet, olönsamhet samt protektionism. Det måste till en förändring och medlemsländerna bör verka för en mer öppen och konkurrensutsatt försvarsmaterielmarknad (Proposition 2008/09:140, ss.90–94).
Hemvärnet ska bestå av 4o bataljoner om totalt 22 000 man. Det är en minskning av Hemvärnets styrka med 8000 man och 20 bataljoner sedan föregående försvarsbeslut (Proposition 2008/09:140, s.50). Samtidigt ska det sägas att även Hemvärnets tillgänglighet och flexibilitet ska öka (Proposition 2008/09:140, s.64).
4.5.1
Sammanfattning av försvarsbeslutet 2009 efter RAM
Mål: Ett användbart, tillgängligt och flexibelt försvar, med hög operativ förmåga.
Alternativ: Ett försvar baserat helt på frivillighet vilket ska kunna mobiliseras omedelbart. Inrättande av kontraktsanställda soldater.
Konsekvenser: Värnplikten läggs ner och återtagningsförmågan för att höja beredskapen skrotas.
Val: Ett närmande till övriga Europa vid utformning av förbandsstyrkor, för att lättare kunna utföra internationella insatser.