Försvarsbeslutet 1996 genomfördes i två etapper (Proposition 1995/96:12 och Proposition 1996/97:4). Det första beslutet kom den 21 september 1995, det andra 12 september 1996.
Regeringen menar att besparingar på försvaret stegvis kan ske med tio procent för de årliga försvarsutgifterna baserat på utgifterna från 1994/95 fram till 2001. Samtidigt poängteras att säkerhetsläget måste ses utifrån fler synsätt än enbart ett militärt perspektiv. Det civila försvaret ska bidra till samhällets trygghet i de delar som inte är av militär grad. Att kunna förebygga och hantera svåra situationer och risker som uppstår i fred – utan att det påverkar Sveriges frihet och oberoende – är en självklarhet (Proposition 1995/96:12).
Samtidigt betonas att trots det förändrade säkerhetsläget är det fortfarande ett osäkert säkerhetsläge. Det nya försvaret måste därför vara flexibelt och kunna anpassas utefter förändrade hotbilder. Att upprätthålla en försvarsförmåga efter ett möjligt värsta fallscenario är däremot inte rationellt och inte heller önskvärt. Den bedömda hotbilden är det som ska styra försvarets utformning. Organisation och kostnader bör därför under de kommande åren reduceras. Att upprätthålla en intakt försvarsorganisation utifrån ett avlägset hot långt borta är inte rimligt, då tidigare erfarenheter av att göra just så har lett till en omodern organisation som urholkas och som snabbt inte kommer kunna svara upp mot ett nytt hot (Proposition 1995/96:12).
De vidgade säkerhetsbegreppet leder till att nya hot och risker som tidigare inte setts som säkerhetsfrågor numera är det. En insikt i att det behövs ett försvar för att hantera andra påfrestningar och katastrofer som inte berör den militära delen av försvaret. Totalförsvaret ska därför utformas mot denna mångfacetterade hotbild som sträcker sig över både militära, ekonomiska, miljömässiga och sociala frågor. Hanterandet av flyktingkriser, naturkatastrofer, terrorism och miljöolyckor är alla exempel på totalförsvarets angelägenheter (Proposition 1995/96:12).
Krigsorganisationen ska minska, vilket innebär att också grundorganisationen kommer behöva reduceras. Det betonas att totalförsvaret ska bygga på ett demokratiskt folkförsvar, som aldrig får ersättas av en yrkesarmé, då en yrkesarmé aldrig kan skapa en lika stor motståndsvilja och robusthet som ett folkförsvar (Proposition 1995/96:12).
Det nya anpassningsbara försvaret ska om det ges indikationer på ett förändrat säkerhetsläge, vilket är väsentligt lättare i en allt mer globaliserad värld, kunna inom ett år rustas upp till en önskvärd nivå för att hantera hoten. Det ska dessutom ske så kallade ”kontrollstationer” av säkerhetsläget varje år för att kunna utvärdera hur väl totalförsvarets beredskap, omfattning, utveckling och förnyelse svarar upp mot det bedömda säkerhetsläget (Proposition 1996/97:4). Utvecklingen i Ryssland är fortsatt osäker, där landet långsamt kan konsolideras i demokratisk riktning eller i en mer auktoritär anda. Det är en utveckling som måste bevakas med nogsamhet. Samtidigt är försvarsanslagen i Ryssland en tredjedel jämfört med Sovjetunionens anslag under mitten av 1980-talet och den militärtekniska utvecklingen lär stagnera. Bedömningen är att den ryska försvarsförmågan som mest kan sträcka sig till mindre operationer mot svagt motstånd i dess närområde. Dessutom har Ryssland visat positiva tecken till regionalt samarbete inom flera områden. En stor del av de övriga länderna i Europa skär också ner i sina försvarsbudgetar (Proposition 1995/96:12). Målen från 1992 års försvarsbeslut har därför kunnat sänkas och bedömningen är att Försvarsmakten klarar av de uppgifter som myndigheten är tilldelad (Proposition 1996/97:4).
Det internationella samarbetet med EU, Nato och länderna i Östersjöområdet är av stark betydelse för att kunna lösa såväl militära som icke-militära situationer och hot. På samma gång är Sverige ett land av stort internationellt beroende vilket kan skapa problem för vår försörjning om det uppstår kriser och konflikter i andra delar av världen. Inträdet i EU har minskat den utsattheten och leder till ett bättre internationellt samarbete, med en stabilare importhandel (Proposition 1996/97:4).
Sedan inträdet i Europeiska unionen har Sverige tvingats att anpassa sig till EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Möjligheten att styra den inhemska jordbrukspolitiken kommer därmed i fortsättningen att vara begränsad. Beredskapen för livsmedel gällande ransonering och reglering kommer därmed att vara svårare, då jordbruket styrs av EU:s fria pris- och marknadspolitik. Genom den här utvecklingen anser regeringen att beredskapslagringen gällande livsmedel helt bör avvecklas. Säkerställandet och planeringen av livsmedel borde ske på annat sätt än genom beredskapslagring i fredstid (Proposition 1996/97:4).
Det civila försvarets beredskap bestäms utifrån dess förmåga till flexibilitet, stabilitet och möjlighet till att hantera störningar. I Proposition 1996/97:4 gör regeringen följande bedömning:
Det civila försvaret har generellt sett en acceptabel förmåga. När det gäller försörjningsområdena livsmedel och försörjning med industrivaror, befolkningsskyddet, räddningstjänst, hälso- och sjukvård samt transporter är beredskapsläget relativt tillfredsställande. I fråga om stabilitet och flexibilitet på de viktigaste infrastrukturområdena, dvs. främst elförsörjning, telekommunikationer, informationsförsörjning samt ledningssystem finns en sårbarhet. (Proposition 1996/97:4, avsnitt 6.2 Det civila försvaret, stycke tre)
Utifrån stycket ovan bedömer regeringen att beredskapen i landet utifrån rådande säkerhetsläge är fullt tillräckligt. Däremot bör uppmärksamhet ges åt totalförsvarets möjlighet att motstå svåra påfrestningar på landet i fred och förmågan till internationella insatser (Proposition 1996/97:4).
Riktlinjerna för totalförsvaret ska vara en helhetssyn mot anpassning, folkförsvar och internationella insatser. Totalförsvarets långsiktiga utformning ska utgå från den säkerhetsutveckling som finns i vår del av världen. Anpassningsförmågan till nya säkerhetspolitiska situationer ska råda, men att ha ett totalförsvar som ska möta anfall av främmande nation över kust och land är idag ingen inriktning som på ett avgörande sätt ska styra försvaret (Proposition 1995/96:12).
Med ett totalförsvar som utgår ifrån ett bredare säkerhetsbegrepp ges bättre förutsättningar och förmåga att hantera uppkomna situationer på ett rationellt sätt. Det är också en styrka att de åtgärder som krävs för samhället vid svåra påfrestningar i fred också ska gälla vid en krigssituation. Det leder också till att resurser kan användas till flera olika typer av påfrestningar istället för att enbart kunna användas till en form av påfrestning (Proposition 1995/96:12).
Samtidigt som en ökad tyngd ska ges för de delar som det nya säkerhetsbegreppet innebär, ska en nedtoning ske på vissa områden. Skyddsrum, livsmedel och industrivaror ska nedprioriteras med tanke på de begränsade hoten och att det bedöms att beredskapen redan är tillräckligt hög på dessa områden. Planeringen bör utgå från de behov Sverige har för de närmaste åren och den handlingsfrihet landet behöver för framtiden, oberoende av de bedömda behov som låg bakom tidigare investeringar (Proposition 1995/96:12).
Lagringen av livsmedel, industrivaror och olja ska överlåtas till näringslivet och en avveckling av de statliga lagren ska vara gjord fram till år 1999 (Proposition 1996/97:4). Samtidigt så slås det fast i beslutet att:
Från beredskapssynpunkt kan bolagiseringar och privatiseringar minska möjligheterna att upprätthålla en god beredskap om inte särskilda åtgärder vidtas. På områden som är av särskild betydelse för det civila försvaret bör därför självfallet beredskapsaspekterna vägas in som en viktig faktor. (Proposition 1995/96:12, 4.2.4 Särskilda frågor, nionde stycket)
I och med de nya försvarsanslagen, grundorganisationens omvandling och det förändrade säkerhetshotet kommer det att ske nedskärningar i försvaret. Ett stort antal förband avvecklas och andra slås ihop. En betydande del av personalen kommer också att sägas upp och andelen pliktutbildade kommer att minska, när det gäller det militära försvaret. Territorialförsvaret reduceras från 165 000 man till 90 000 man. Hemvärnet däremot ska utökas från en nivå om 94 000 man till 125 000 man. Antalet försvarsområden – som tidigare har sammanfallit ett län, ett försvarsområde – ska frångås. Försvarsområdena går från tidigare 26 till 16 (Proposition 1996/97:4).
Genom lagen (1994:1720) om civilt försvar och lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har kommunernas ansvar gällande det civila försvaret ökat. Kraven har blivit mer allsidiga och planeringssituationerna mer komplicerade. Det civila försvaret kan ses utifrån två dimensioner: områdesdimensionen och funktionsdimensionen. Det civila försvaret styrs utifrån fyra nivåer – regering, civilbefälhavare, länsstyrelse och kommunstyrelse. Detta är områdesdimensionen. Funktionsdimensionen är regeringen och funktionsansvariga myndigheter (Proposition 1996/97:4).
Genom det vidgade säkerhetsbegreppet anser regeringen att fler borde utbildas för beredskapsarbete. Skapandet av civila beredskapsstyrkor möjliggör ett bättre tillhandahållande av personal med rätt kompetens, något som kommuner, landsting och länsstyrelser är i stort behov av vid en kris. Beredskapsstyrkorna ska tas från kvoten av totalförsvarspliktiga. Utbildningen bör bestå av praktiska och teoretiska delar gällande räddningstjänst, folkrätt, allmän totalförsvarskunskap, skydd av miljön samt vård och omsorg. Målet är att Sverige vid 2001 års slut ska ha beredskapsstyrkor om 6 420 man (Proposition 1996/97:4).
För räddningstjänsten råder det brist vid höjd beredskap, något som kommer att vara en verklighet under de närmaste tio åren. Först då kommer ett tillräckligt antal
Hälso- och sjukvården har en godkänd förmåga att hantera väpnat angrepp på mycket kort tid. Däremot är hälso- och sjukvårdens anpassningsförmåga till en förhöjd beredskap inte helt tillfredställande. Exempelvis finns det andningsskydd till hela befolkningen men i många kommuner saknas planläggning för utdelning av skydden till allmänheten inom 48 timmar (Proposition 1996/97:4).
4.2.1
Sammanfattning av försvarsbeslutet 1996 efter RAM
Mål: Totalförsvaret ska utvecklas med en helhetssyn mot anpassning, folkförsvar och internationella insatser.
Alternativ: Civila beredskapsstyrkor ska inrättas. Vid förändrat säkerhetsläge ska upprustning kunna ske inom loppet av ett år. Näringslivet ska ta över lagerhållningen av industrivaror, olja och livsmedel.
Konsekvenser: Avveckling av regementen och förband, uppsägning av personal. Ett minskat territorialförsvar, ett ökat hemvärnsförsvar och ett större civilt ansvar för kommunerna. Den statliga lagerhållningen ska upphöra.
Val: Det förändrade säkerhetsläget bidrar till ett förändrat försvar och en sänkning av målen från 1992 års försvarsbeslut ska därför genomföras.