Gemensamt för alla deltagare i denna studie är att förväntningar kring och drivkrafter för att söka sig till yrkesdomänen kretsar kring förhoppningar om just lärande med ett språkfokus. (8Z, 16B, 8F). Särskilt tydligt formulerar B denna förhoppning om att den muntliga interaktionen på jobbet kan vara en nyckel till språkutveckling (18B), något han också har erfarenhet av från tidigare arbetserfarenhet i en andraspråksmiljö.
Gemensamt för alla deltagare är också en känsla av besvikelse på grund av brist på samtal som resurs för potentiellt lärande. Deltagarna upplever att den stora andelen ensamarbete och fokus på arbetsuppgifter och verksamhetens behov gör att deras tillgång till utvecklande muntlig interaktion är små. De påtalar inte bara kvantitativa aspekter utan också kvalitativa (8F, 15) aspekter som få ord och korta meningar, i jämförelse med tillexempel en skolkontext eller samtal på språkcafé. Detta visar att samma besvikelse och känsla av misslyckande hos deltagarna, som framkommer i Franzen och Johanssons (2004), likväl som i Sandwalls (2013) studier av praktikplatser, blir synligt även i denna studie. Deltagarna i denna studie är dock besvikna över just bristen på interaktion för lärande, vilket skiljer sig från Franzen och Johanssons resultat, där deltagarna förutom språkutvecklingen hade vidare anställning som förväntning och därmed upplevde besvikelse när detta inte infriades. Just hur värdefull möjligheten till interaktion med infödda svenskar är, syns i hur deltagarna i denna studie tydligt ger uttryck för olika medvetna strategier för att öka sin tillgång till samtal. En viss anpassning av både personlighetsdrag och agerande upplevs som nödvändigt för att kunna få både mer kvantitet och kvalitet i den muntliga interaktionen. Att skoja och prata för att skapa
förtroendefulla relationer som öppnar upp för mer och bättre samtal (17B) eller att medvetet arbeta med att våga lämna sin komfortzon och ta risken att tappa ansiktet (9Z) är exempel på sådana strategier. Ett annat tydligt uttryck för samtalets värde syns i Z:s anpassning då hon avlägsnar sjalen på jobbet. Detta trots att det är långt ifrån ett oproblematiskt val i förhållande till känslor, identitet och komfortzon i sociala sammanhang i den privata domänen. Valet förklaras av att hon upplever sjalen som ett potentiellt hinder för tillträde till en föreställd samtalsgemenskap, som hon annars skulle kunna riskera att utestängas från (ex. 12Z).
56
Man kan argumentera för att dessa anpassningar och strategier för att få tillträde till mer muntlig interaktion indikerar att deltagarna i studien i någon mån upplever att det finns gemenskaper och resurser i språkmiljön som de annars riskerar att bli utestängda från. Detta resultat, tillsammans med de uttryck för besvikelse som deltagarna visar med anledning av att de uppfattar möjligheterna till muntlig interaktion som små, är intressant i ljuset av Sandwalls (2013a, 2013b) resultat. Hon identifierar en förändring över tid, där praktikanterna inledningsvis kunde betecknas som legitima perifera andraspråkstalande medlemmar i praktikgemenskapen, för att sedan bli marginella medlemmar med begränsade möjligheter till lärande. Även om undersökningarna inte är
jämförbara, då Sandwall t.ex. för statistik över interaktionens kvantitet, medan min studie fokuserar på deltagarnas upplevelse, förefaller det finnas många likheter mellan hennes resultat och hur deltagarna i denna undersökning upplever sina arbeten. En likhet och också en av de aspekter som enligt Sandwall bidrar till den marginella positionen och begränsade möjligheten till lärande är liten tillgång till eller behov av verksamhetens experter. En annan aspekt Sandwall tar fasta på är
deltagarnas arbetsuppgifter, vilka hon menar var enkla ”vuxenkunskaper” som praktikanterna förväntades klara utan detaljerade instruktioner. Utmärkande var också att arbetsuppgifterna var de samma över tid och därför behövdes allt mindre stöd och de var inte heller centrala för
verksamheten. I denna studie kan deltagarnas beskrivning av hög grad av ensamarbete, relativt enkla, rutinstyrda och begränsade arbetsuppgifter som de i sig inte upplever som utmanande (t.ex. 10B), tillsammans med observationen, indikera att även de har en marginell, snarare än en perifer position, vilket begränsar möjligheterna till utveckling och lärande. Detta kan i sig ses som ett problem eftersom deltagarna samtidigt framhåller möjligheterna till språkutveckling som sin främsta drivkraft för att arbeta.
Samtliga deltagare framhåller emellertid också flera positiva sidor med upplevelsen av att arbeta och den generella bilden är att de är nöjda med sitt arbete. Detta kan möjligen hänga ihop med att de alla ser att de har utvecklats. Å ena sidan upplever deltagarna inte språkmiljön på jobbet som
tillräckligt stimulerande för att bli bättre på svenska (se ex. 15Z), på grund av låg kvalitet och kvantitet i den muntliga kommunikationen, å andra sidan så pekar de alla på en viss utveckling av förmågan att klara just den muntliga interaktionen.
En illustration av denna kontradiktion ser vi tillexempel i hur fokusperson F (8F) skiljer på den typ av lärande som kan ske på praktikplatsen, att få en vana att hantera det kontextbundna, snabba samtalet med infödda svenskar, och det som kan ske på SFI – generell språkutveckling. En möjlig tolkning av detta resultat är att den situerade, transaktionella interaktionen med infödda svenskar, som språkmiljöerna erbjuder, har gett deltagarna nya erfarenheter av att hantera just denna typ av autentiska samtal. Trots att språkmiljön rimligtvis ger små möjligheter till att utveckla ordförråd och
57
språklig struktur, vilket deltagarna på flera sätt ger uttryck för, har de fått tillträde till transaktionella samtal med infödda svenskar, vilket har gett nya erfarenheter. Deltagarna har genom detta möjligen ökat sin förmåga att se och utnyttja de rikligt förekommande medierande resurser som de nu efter en tid på arbetet upplever att de är beroende av i samtal med kunder och/eller kollegor. Ett stöd för denna tolkning är de uttryck för stress, nervositet och/eller missförstånd som de kände när de först började arbeta. Deltagarnas beskrivningar av samspel med kollegor i samband med utmaningar som initiera samtal, ge och få instruktioner och lösa problem indikerar att både de själva och deras kollegor har provat sig fram för att hitta fungerande strategier för att förstå och göra sig förstådda (7Z, 14B, 15B, 9B). Det är då ett rimligt antagande att de har utvecklat sin förmåga att utnyttja andra potentiellt medierande resurser, eftersom verksamhetens organisation, behov och rutiner inte ger utrymme för att utveckla mer lexikala och grammatiska förmågor och i takt med att behoven uppstår.
Resultatet visar att språkmiljön vid praktik och instegsjobb inte tycks ha särskilt stora språkutvecklande potential, då deltagarnas marginella legitima positioner ger begränsade möjligheter till muntlig interaktion samtidigt som de samtal som förekommer i stor grad är
beroende av potentiellt medierande resurser och därmed relativt språkligt fattiga. Sammantaget med analysen av kraven på literacitet i språkmiljön, indikerar att språkutvecklande skriftbruk sker i liten mån och att språkmiljön heller inte ger en helt representativ bild av yrkesdomänen skriftligt i de språkmiljöer som jag undersökt.
Trots detta har deltagarna en känsla av utveckling och nya erfarenheter i en obekant kontext, vilket i någon mån kompenserar känslan av att språkmiljön på arbetet generellt saknar en del av de resurser som deltagarna hade hoppats på. Detta kan förklara att deltagarna uttrycker att de ändå är nöjda med sin upplevelse av arbetet; de har fått en känsla av utveckling genom själva tillträdet till en för dem ny språkmiljö.
58
6. Litteratur
Dahlgren, Lars Owe och Johansson, Kristina (2015): Fenomenografi. I Fejas, Andreas och Thornberg, Robert (red.) (2015): Handbok i kvalitativ analys (2a uppl.). Stockholm: Liber. Elvstrand, Helene, Högeberg, Ronny och Nordvall, Henrik (2015): ”Analysarbete inom
fältforskning”. I Fejas, Andreas och Thornberg, Robert (red.) (2015): Handbok i kvalitativ analys (2a uppl.). Stockholm: Liber.
Franzen, Elsie C och Johansson Lennart (2004): Föreställningar om praktik som åtgärd för
invandrares integration och socialisation i arbetslivet. Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU): Uppsala.
Karlsson, Anna-Malin (2006): En arbetsdag i skriftsamhället. Ett etnografiskt perspektiv på
skriftanvändning i vanlig yrken. Språkrådet och Nordstedts akademiska förlag.
Kvale, Steinar & Brinkmann Svend (2014): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lindberg, Inger (2013): ”Samtal och interaktion i andraspråksforsning” ” i Hyltenstam, Keneth ch Lindberg, Inger (red): Svenska som andraspråk i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur
RiR2013:17 (2013): Ett steg in och en ny start – hur fungerar subventionerade anställningar för
nyanlända. (Riksrevisionen granskar: Etablering och integration) Stockholm: Riksrevisionen.
Hämtad från https://data.riksdagen.se/fil/549CB2BC-1F3A-453E-88F5-59132ABA9057
Sandwall, Karin (2013a): Att hantera praktiken – om sfi–studerandes möjligheter till interaktion
och lärande på praktikplatser. Hämtad från
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/32029/1/gupea_2077_32029_1.pdf
Sandwall, Karin (2013b): ”Sfi i praktiken - om språklärande på praktikplatser” i Hyltenstam, Keneth ch Lindberg, Inger (red): Svenska som andraspråk i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur
Vetenskapsrådet (2002): Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf