Att förmedla fackkunskap är ytterligare en del i folkbibliotekens identitet, enligt Peter Enström.43 För lärarna i Kilafors skola utgjorde biblioteksfilialen en viktig informationskanal för deras kunskapsutveckling.
KK: I och med att jag var mellanstadielärare skulle man ju kunna allt tänkte jag säga men… Så det kunde bli lite av varje.
KK sökte också fakta för sina fritidsaktiviteter på det lokala biblioteket. Hon planerade exempelvis sina resor och hämtade information inför dem där.
KK: Senaste exemplet var när jag förra lördagen väntade några cykelkompisar som skulle cykla längs Göta kanal. Så såg jag ett par dar före att det fanns en bok som hette Götakanalguiden. Ringde till biblioteket och fråga om den eventuellt fanns där, vilket jag ju inte trodde. Men så ringde bibliotekarien om en stund och sa att vi hade den inte men jag har beställt den från Bollnäs, så förhoppningsvis kommer den i morgon.
Att söka fackkunskaper för att stödja barnens skolarbete är också ett sätt att använda det lokala biblioteket.
LK: Som för ett tag sedan när flickorna pratade mycket om vikingatiden, ja då var jag hit och hittade på några sådana böcker… Ja, jag hittade en stor Monet här. Jättefina bilder i. Och det blir mycket det i och med att flickorna kommer hem och så. Ja, de hade väl konst då en sväng i skolan och då ville jag läsa lite om det.
43 Enström, 1995, s. 210.
I filialbiblioteket hittade skolans elever information de behövde för olika arbeten. Bibliotekets bestånd utgjorde att värdefullt komplement till det material som fanns att tillgå i skolan.
JK: Mm, en gång när jag skulle söka fakta till medeltiden. Vi skulle göra en teater. […] Då var det viktigt att kunna gå hit och läsa om hur kläderna såg ut och hur de levde. NK: Ja, man kollar encyklopedin och letar i böcker för uppsatser och så där.
Att människor vände sig till sitt lokala bibliotek när det gällde att skaffa fakta om företeelser i vardagen som sällskapsdjur, inredning eller trädgård, finns det flera exempel på i undersökningsmaterialet.
HS: …och djur har man ju kunnat låna en del. Om hundar och så, när man började på att skulle köpa hund då.
LS: Ibland så har vi haft lite olika djur hemma och så allt eftersom jag är inne i nåt sånt här intresse då går jag hit och så frågar jag. Jag hade ökenråttor och Marianne hon tog ut på data åt mig. Sökte upp nånting. Liksom bara fråga så fick jag ett par papper om ökenråttor. Det är jättebra. Det fanns inga böcker om såna heller.
HS: Och så även de här Carl Larsson om de … Det tycker jag har varit intressant, inredningsbiten och hur de … Det tycker jag var intressant.
LS: Det kan vara som på vårarna när jag tycker om att odla blommor. Jag tycker om pelargoner jag. Då kan jag gå hit om jag ser nånting.
Katalogidentiteten
Bibliotekets roll som organiserare av information och kompetensen att effektivt hitta det material som efterfrågas, har Enström också definierat som en del av folkbibliotekets identitet.44 Även på det lilla biblioteket uppfattar användarna denna identitet. JK förklarade skillnaden mellan skolans egen boksamling nere i källaren och filialbiblioteket.
JK: Som du såg då så har de ju inte organiserat upp böckerna nånting där nere och det går inte att leta efter författare eller boktitel för man vet ju inte hur de har ställt upp böckerna från början heller.
44 Enström, 1995, s. 210.
EK hade inte försökt hitta information till ett arbete om kroppsspråk i Hanebobiblioteket, men hon var medveten om att uppgifterna gick att komma åt via huvudbiblioteket och den gemensamma katalogen.
EK: Det kanske det gör [finns böcker i Kilafors], men då tror jag att de hade talat om det för mig när jag var in hit och letade böcker.
HS och MoS tyckte att filialföreståndaren i Sandarne hittade det de sökte. De var mycket nöjda med att hon visste vad som fanns tillgängligt på plats och vad som snabbt kunde tas hem från huvudbiblioteket.
HS: Ja, för hon kunde ju liksom fixa också då om det var någon speciell författare som man ville och om det hade kommit någon bok och vilka man hade läst och si och så.
MoS: För Eva fixade ju böckerna, det var inget konstigt med det.
Socialarbetaridentiteten
På 1970-talet hade folkbiblioteket som målsättning att nå ut till alla. Biblioteket skulle vara nära sina användare och uppsökande verksamhet, i form av arbetsplatsbibliotek och bokleveranser till hemmen, blev viktig. Peter Enström kallar i sin översikt denna strävan för bibliotekets socialarbetaridentitet.45 Fortfarande finns sådana ambitioner och eftersom de inbegriper ett närhetsideal kan de också appliceras på lokala bibliotek. För ett litet bibliotek är närheten till användarna en utmärkande egenskap. Det fanns visserligen ingen uppsökande verksamhet av typen ”Boken kommer” på de båda undersökta biblioteken, men man kom ändå nära sina användare i den dagliga verksamheten.
Hanebobiblioteket fanns i skolbyggnaden och Sandarnebiblioteket låg inom bekvämt avstånd för tre deltidsförskolor. Jag har redan tidigare i avsnittet om folkbildningsidealet berört hur viktig informanterna ansåg den närheten vara för barn och ungdomar.
45 Enström, 1995, s. 210 f.
För yrkesverksamma innebär närheten till biblioteket att man orkar ta sig dit efter arbetsdagens slut. HS berättade att det inte blev så många besök på huvudbiblioteket som på det lokala biblioteket.
HS: Och sen blir det ju inte… Man har liksom inte tid heller. Man vill hem. När man slutar jobbet då vill man hem. Och sen vill man inte rassla in igen, det blir så omständigt att rassla in till stan med barnen, det gör man liksom inte. Det är skillnad, här gick man ju förbi när man gick till dagis och till affärn och…
Både OS och IK, som var pensionärer sedan många år, lånade både åt sig själva och åt sina fruar. De bedrev alltså själva en form av uppsökande verksamhet. IK skulle inte ta sig till huvudbiblioteket, utan både han och hustrun skulle få klara sig utan bibliotekstjänster om inte filialbiblioteket fanns. För OS var det numera omständligare att få tag i böcker, även om han hittat andra vägar efter nedläggningen.
OS: Ingrid, frun, hon läser ju mycket hon också. Hon är ju ofärdig så hon sitter ju i en fåtölj och har inget annat att göra. […] Åt henne lånade jag deckare och åt mig själv lånade jag litteratur om naturen och samhället och såna där böcker.
Den personliga service, som exempelvis att man ringer och meddelar när en beställd bok har kommit in, är också en form av social verksamhet som kan förekomma på små bibliotek. Båda de undersökta biblioteken tillämpade den rutinen. Sådana tjänster skapar närhet och kontakt mellan biblioteket och användarna och kan ha en viktig funktion speciellt för äldre och handikappade användare.