Det är inte många anställda på ett litet bibliotek, ofta bara ett par personer, så användarna möter samma ansikten varje gång de besöker biblioteket. Somliga blir också personligt bekanta med personalen, vilket var fallet med flera av mina informanter. Det är svårt att veta om alla vågade svara ärligt på frågor om service och bemötande när relationerna var så personliga, men jag tror att de synpunkter som kom fram i intervjuerna är uppriktiga. Till största delen är det positiva omdömen och det är slående att man inte ställde speciellt höga krav, förmodligen av den anledningen att man inte kände till vad man kan kräva av biblioteksservice.
KK: Jag tycker att vi har haft väldigt bra personal som har ställt upp hundraprocentigt. S: Du tycker att du har fått bra service här hela tiden?
KK: Jaa, suveränt bra. S: Och bra bemötande?
KK: Jaa, oerhört bra. […] Och den här … Nu är jag inne på skolan igen. Men den här bibliotekarien vi har nu hon är lärare i botten och det har varit en väldig fördel för oss. Flera av informanterna refererade till bibliotekspersonalen med förnamn, vilket visar att de betraktade dem som personliga bekanta.
LS: Ja, och annars fick man ju beställa och så togs det hem från Söderhamn. För det var ju inte nå svårt heller. Och det var ju lika här också. Var det någonting vi ville ha så tog ju Eva hem.
LK: Ja, och sen så finns ju alltid möjligheten att ta hem. Om man ser en bok i en tidning eller nånting sånt så går jag hit och så frågar jag efter den och så tar Marianne hem den. JK: Marianne är så snäll så hon hjälper en så mycket så man hittar så mycket bra böcker. OS: När jag har behövt böcker om djur och natur och så vidare så har alltid Eva skaffat fram om det inte har funnits.
MaS: Då kunde man ju få beställa genom Eva. Det var ju en väldigt fin service.
Det man angav som bra service var framför allt möjligheten att få böcker från andra bibliotek, i första hand från huvudbiblioteket. Att det ofta tog några dagar godtogs av samtliga med undantag av EK som hellre vände sig till huvudbiblioteket direkt för att slippa vänta på sina böcker.
HS: Jaa, och var det någon speciell bok då beställde man ju den och så ringde hon när den hade kommit.
MoS: […] vi tycker att det var väldigt bra service just på det sättet. Alltså om hon inte hade just den boken så beställde hon den.
EK: […] annars blir det att jag får vänta på boken i tre dagar om jag går till Kilafors då. Och så finns den inte i Kilafors då och så beställer de hem den då. Då tar jag vägen förbi här [ huvudbiblioteket ] och får boken på en gång då.
Att man fått information på annat sätt än via böcker finns det få belägg för i mitt material. LS hade fått hjälp med sina korsordsproblem genom datorn och LK berättade att hon fått faktauppgifter om ökenråttor via Internet när det saknades böcker om sådana i beståndet.
LS: För då fick ju Eva dator. Så vi kunde söka på nån författare och vad den där boken hette till exempel. Det kunde vi hitta då om det behövdes. Och hon hade tid med oss. Det berodde ju på.
Ingen av de intervjuade hade stött på att personalen inte kunnat klara av de frågor de ställt. Flera av dem verkade vara medvetna om att de inte ställt så stora krav och nästan ursäktade sin blygsamhet.
LS: Nej, men det var bra för att man fick det man begärde och man fick hjälp om man behövde och det var inget fel på det heller. Det var jättebra.
S: Fanns det något som de inte kunde, personalen?
LK: Inte det jag frågade om heller. […] Nej, men nu så … Ja, jag kanske inte är så djup precis. (skratt) Men, nää …
HS: […] Sen har jag ju inte liksom … Det är kanske skillnad om man håller på med studier och så, då kan det ju vara bra att vara där inne och få hjälp om det är någonting speciellt då. Men jag har inte hållit på så.
AS: Neej. Nu har jag väl kanske inte frågat efter nå speciella, konstiga saker heller.
EK skiljde sig från övriga informanter genom att ställa högre krav på biblioteksservice. Hon var relativt ny som biblioteksanvändare och hade heller inte så personlig kontakt med personalen. Det hon saknade var dels bokkännedom, dels ett mer professionellt bemötande som hon fick på det större biblioteket.
EK: Och det har varit bra, för här [i Bollnäs] är det jättebra personlig service. För här vet de mer om böckerna. De vet vilken bok som passar mig om jag berättar att jag inte har läst så mycket i mina dar och så vidare.
S: Och du tycker inte att du får samma service då i Kilafors ?
EK: Det är bra service där också, men jag tycker personalen är mer kompetent här uppe. I varje fall den person jag pratar med när jag är hit då. Som hjälper mig mycket. […] Ja, jag upplever att det är bättre kompetens här jag. Så jag går hit jag. Här får jag bra hjälp. […] Här hjälper de en tills man fått det man vill ha. I Kilafors där visar de en till en hylla och så får man stå där och leta själv. Det krävs lite kunskap att hitta på bibliotek också. […] … det är väl det att man får en personlig service, det är det som gäller idag liksom. Att man får hjälp och är nöjd när man går därifrån då.
EK var inte heller nöjd med själva bemötandet hon fick på Hanebobiblioteket. Hon trodde själv att det berodde på bristande kompetens.
De övriga lovordade bibliotekspersonalen och deras sätt att sköta sitt arbete, vilket också har framgått av tidigare citat. IK menade att han blivit mer beroende av personalens bemötande nu på äldre dar när han inte orkade leta så aktivt själv och också hade nedsatt syn.
IK: Men servicen den är ju toppen i Kilafors den. […] Ja, Marianne är så snäll och trevlig. […] Ja, jag är nöjd, det får jag väl säga. Sen så är det ju så att det är ju väldigt viktigt vem som är där. […] All den hjälp man får. Hon lägger ner mycket jobb. Vi säger att man skulle sitta innanför disken bara och man skulle få sköta allt själv.
S. Ja, det var väl lite så förr?
IK: Ja, det var lite annorlunda, men då var man ju mer aktiv själv också då. Man tänkte nog inte på det. Det är väl nu när man liksom inte orkar med så är man ju mer beroende av det.
Bättre service i form av utökat öppethållande var snarare önskemål än krav eller kritik från de intervjuade. OS betonade dock att man borde ha sett till att öppettiderna bestämts med hänsyn till användarna. Han återkommer till detta flera gånger under intervjun och menar att de varierande öppettiderna var en orsak till låga besökssiffror och bidrog till att biblioteket lades ner.
OS: Det ska vara bestämda tider. Ett misstag de gjorde med vårat Sandarnebibliotek var att det var olika öppningstider under veckan. Ibland var det på förmiddagen och ibland på eftermiddagen och det där kunde inte folk hålla reda på.
MaS och MoS framhöll som en brist i biblioteksservicen att det inte fanns dagstidningar på Sandarnebiblioteket och såg på liknande sätt som OS det som en möjlig orsak till biblioteksnedläggningen.
MoS: Men det fanns någonting som saknades här tycker jag. Och det var att de inte hade några dagstidningar.
MaS: Och det försökte vi påtala och vi stötte på i stan och …
MoS: Det finns många biblioteksbesökare som över huvud taget aldrig läser skönlitteratur och facklitteratur, men dagstidningar …
MaS: Och hade de kommit för att läsa tidningar så kanske de hade börjat låna också. Det är ett sätt att få människor att komma dit.