• No results found

Närhet och tillgänglighet

In document ”Vi hade ett gemenskap där” (Page 45-50)

Teman och kategorier

Vid den jämförande analysen kunde jag urskilja fyra teman, som innehåller flera kategorier av utsagor. Jag har belagt de olika beskrivningskategorierna med citat ur intervjuutskriften och kort kommenterat dem i detta avsnitt.

Närhet och tillgänglighet

Att det är viktigt med ett bibliotek som användarna tar sig till utan allt för stor ansträngning kan tyckas vara en självklarhet. Informanterna hade flera aspekter på begreppet närhet och vad det kan innebära för biblioteksanvändningen. Flera av dem framhöll att det helt enkelt inte blir av att gå till biblioteket om det ligger för långt bort och att det blir fler biblioteksbesök om de har tillgång till ett närbibliotek. KK värderade tillgängligheten till sitt bibliotek mycket högt. Det var just närheten som gjorde att hon använde det så flitigt.

KK: Jag vet inte om … om det här biblioteket får vara kvar så tror jag inte att jag kommer att använda mig utav andra i nån större utsträckning. Och skulle det här försvinna så

kommer jag ju att använda mig av andra bibliotek i mycket mindre grad än jag använder det här. Det är helt klart.

För LS som såg biblioteket från sin balkong var också närheten värdefull. LS: Jaha, kära nån, går jag ut på balkongen här så ser jag ju biblioteket. […] Så då var det väl då att man drog iväg då. Då var det lämpligt, nära vet du. Man behövde inte fundera så mycket.

HS hade nästan slutat använda bibliotekstjänster sedan närbiblioteket lades ner. HS: Ibland gick man ju liksom bara förbi och…[…] Men annars är man ju ute och strosar och då kanske man går in där och de lånar lite böcker och grejer.

OS såg också närheten som en förutsättning för att han skulle kunna tillgodogöra sig bibliotekstjänster så ofta som han önskade.

OS: Det fanns ju inte bara böcker utan det fanns ju band, ljudband och allt möjligt att låna. Och det måste man åka in till stan nu och göra och det drar man sig för.

JK ville ogärna söka sig till bibliotek utanför hemorten. Om inte hennes lokalbibliotek fanns skulle hon i stället hålla till godo med skolbibliotekets sämre utbud.

JK: Åka till Bollnäs och låna… Jag vet inte, det känns ughh … Jag vill inte åka dit.

NK ville besöka biblioteket dagligen och för honom skulle det innebära drygt två mils bussresa i vardera riktningen om filialbiblioteket lades ner.

S: Kan vi sammanfatta vad det är som är viktigast då med ett bibliotek i närheten?

NK: Att man kan besöka det varje dag och läsa tidningar eller någonting. Det skulle vara så tråkigt om det inte fanns.

En annan aspekt på närhet uttryckte informanterna genom att framhålla möjligheten till spontana besök. Att det inte var för krångligt att ta sig till

biblioteket när de fick behov av information var avgörande för om de skulle fullfölja impulsen att söka den på biblioteket eller inte. Närheten innebar att man kunde besöka biblioteket utan att direkt planera för det. LK angav detta som en stor förlust om biblioteket skulle försvinna.

LK: Men det här, ibland kan jag bara tycka att det är roligt att gå hit. Bara liksom en impuls […] Men jag får ibland nåt sånt här biblioteksryck. […] Det skulle jag ju strunta i. S: Om du skulle vara tvungen att åka till Bollnäs?

LK: Ja. Jag tror inte att jag skulle åka till Bollnäs och liksom leta upp det heller. Då skulle det nog bara rinna av mig. Men här är det liksom kul, å vad roligt, gå in och låna hem den boken.

För HS, OS och MaS var den möjligheten borta och de saknade den.

HS: Ja, det är ju liksom att kunna gå dit, slinka in och låna böcker eller över huvud taget. Det var liksom så lätt.

OS: Ja, det är ju en fördel om man har ett bibliotek som man vet är öppet. Nu är det öppet, nu kan jag gå dit.

S: Man kan göra mer spontana besök? OS: Jaa, just det. Så det saknar man ju.

MaS: Att kunna spontant åka ner, inte bara för att låna en bok utan vi tyckte det var roligt att titta in en stund. Det är det vi saknar. Och nu känner vi ju ännu mer när vi inte har bil, det hade ju varit trevligt om det hade funnits kvar. […] Ja, men just det här att man kunde åka ner eller man kunde ju cykla ner och träffa folk och det gör vi ju aldrig med biblioteket i stan att vi åker dit bara spontant. Utan det tar man ju när man har andra ärenden. Så det är kanske det man saknar mest att man när man spontant kände att man hade lust att gå på biblioteket då åkte man ner. […] Jo, men det var ju det som var så lämpligt att då kunde man åka ner på stubinen va, och få reda på det där som man ville veta.

Om barn och äldre ska kunna ta del av biblioteksservice är det nödvändigt att den finns tillgänglig i deras närhet. Det är förmodligen också dessa grupper som drabbas hårdast när biblioteksnätet glesnar. För OS och IK hade böcker och bibliotek alltid varit en del av vardagen och deras behov av bibliotek var minst lika stort som pensionärer. Trots sin höga ålder var OS aktiv och rörlig

och han kunde kompensera förlusten av närbiblioteket. Ändå saknade han tillgängligheten som han varit van vid sedan sin ungdom.

OS: Nej, just det. Det har funnits i alla tider ett bibliotek. Godtemplarna hade ju och fackföreningarna hade bibliotek, så det har alltid funnits tillgängligt på ett eller annat sätt. Men nu är det totalt …

IK hade slutat köra bil och hade svårt att ta sig till ett bibliotek utanför Kilafors.

S: Hur skulle det bli för dig att låna böcker om det inte fanns det här som är nära och bra? IK: Jag fick väl läsa gamla böcker då. (skratt) Jag läste väl utav pojkarnas också.[…] S: Du skulle inte ta dig till något bibliotek längre bort?

IK: Neej, det skulle jag inte. Det är så här att jag har slutat köra bil och lämnat bort den. Så nu är man så handikappad så.

LS upprepade flera gånger under intervjun att hon tyckte att det var fel att lägga ner Sandarnebiblioteket. För henne var det helt nödvändigt med omedelbar närhet för att kunna utnyttja bibliotekstjänsterna som hon önskade. Hon betonade starkt avståndet i kilometer till de båda bibliotek som hon numera var hänvisad till. För en yngre och rörligare person är sträckan inte särskilt avskräckande, men i hennes situation var den omöjlig att hantera.

LS: Jag tycker inte om det här för jag säger så här. Vi bor här. Vi har sju kilometer in till Söderhamn. Vi har sju kilometer till Ljusne. Kan det inte finnas ett litet…? Öppet två dar i veckan då? Två kvällar?

Flera av informanterna angav också de äldre och de som inte har bil som de som var mest beroende av ett närbibliotek. HS och AS exempelvis tänkte på låntagargrupper som hade ännu besvärligare än de att ta sig till ett bibliotek längre bort.

HS: Och jag menar, för folk som kanske inte så lätt tar sig till stan, äldre och så är det ju … måste det vara jättetomt nu. För jag menar rassla iväg på en buss då, då kanske de ska bära nån matkasse. Då bär man inte gärna på böcker som väger en del.

AS: Det kan ju vara bra för äldre som inte kommer in till stan. […] De kanske har förlorat mycket mer.

JK bodde nära biblioteket och för henne betydde det mycket både för skolarbetet och för fritidsintressena.

JK: Ja, jag bor ju alldeles bredvid så. Och det är ju så bra för det ligger så centralt i Kilafors. Särskilt även ifall man bor uppe i Sibo eller nere vid kyrkan så kan man ju alltid fråga om man får gå hit efter skolan. Det är det som är så bra.

För MoS och AS utgjorde möjligheten för barnen att själva kunna ta sig till biblioteket ett stort värde.

MoS: Hon kunde ju gå dit själv.

S: Men det hade varit bekvämt att ha ett bibliotek i närheten?

AS: Ja, o ja. Det hade varit bra för flickorna nu när de börjar själv lite grann. […] Men det hade ju varit lämpligt att kunna ha gått hit bara.

S: Och om vi skulle sammanfatta vad du saknar mest då är det …? AS: Ja, närheten. Att kunna gå som med flickorna då. Det är väl det.

LK tyckte att närheten innebar en personlig service som hon uppskattade. I och med att användarna och bibliotekspersonalen lärt känna varandra kunde man smidigt få information om exempelvis inkomna, reserverade böcker.

LK: Javisst, och ringer och hoppar på dem här i skolan och nu har den kommit, den finns inne och … Det blir som en annan kontakt, tycker jag det känns.

Bibliotekets tillgänglighet är också beroende av om alla kan ta sig in till lokalerna. LS framhöll handikappanpassningen och rampen vid Sandarnebiblioteket.

LS: […] och så vart det handikappanpassat och så. Det vart en ramp så det gick an att … För jag är med i DHR i Söderhamn och det är handikappföreningen och då tittar jag ju mycket på sånt.

Hanebobiblioteket ligger på bottenplanet i skolbyggnaden och är också lätt att ta sig in i. LK ansåg att de nuvarande lokalerna hade ökat tillgängligheten i jämförelse med de tidigare.

LK: Ja, och lättare att komma till också. Det var ju trappor och sånt där också. Ja, men det gick ju bra ändå fast barna var små. Men det här skulle ha varit idealiskt med vagn och sånt det.

Att biblioteket hade sina lokaler i skolan innebar närhet och tillgänglighet för vissa användargrupper medan flera informanter hade farhågor om att det kunde utgöra hinder för andra. För skolans elever och personal var det fördelaktigt att ha biblioteket i skolbyggnaden.

KK: Det är ju en enorm fördel för skolan. Helt ovärderligt tycker jag. Men det kan hända att allmänheten hellre såge att det låg någon annanstans. […] Joo, jag har väl hört nån som ibland har tyckt att det har varit lite besvärligt att gå dit när en massa tonåringar som sitter i entrén och så där. Så det kan jag tänka mig att de föredrar att gå när inte skolan är igång.

För NK var tillgängligheten under skoltid betydelsefull. Han bodde flera kilometer från tätorten och kom sällan tillbaka efter skoltid, men på rasterna gick han ofta till biblioteket.

NK: Ja, jag är här nästan varje dag under skoltid då. Jag är här och läser tidningar och böcker och lånar om jag hittar nånting. […] Det är nära och man kan sitta här och … kolla i böcker […] det är enklare. [ att biblioteket ligger i skolan] Klasserna kommer hit då och då och lånar.

EK var en av dem som upplevde skolbarnens närvaro på biblioteket som störande. De hindrade henne från att kunna använda biblioteket för sina studier på ett mer effektivt sätt.

EK: […] Förstaklassare eller något sånt har varit här. Och då är det stimmigt. Så man sätter sig inte ner och arbetar därför att det finns inte någonstans att gå undan som på ett stort bibliotek.

In document ”Vi hade ett gemenskap där” (Page 45-50)

Related documents