Faktorer som talar för likgiltighet

Den uppfattade sannolikheten utgör en av de viktigaste faktorerna, om inte den viktigaste, vid bedömningen av likgiltighet.²³² En mycket hög uppfattad sannolikhet är enligt HD ofta tillräckligt för att konstatera uppsåt och uppsåt förutsätter i allmänhet att gärningspersonen uppfattat att risken var avsevärd.²³³ HD konstaterade i NJA 2017 s. 531 att insikt om en bety-dande risk för en följds inträde var tillräckligt för att likgiltighet inför följden skulle anses föreligga.²³⁴ Gärningspersonens kognitiva inställning utgör således underlag för bedömningen av dennes attityd.²³⁵

4.4.2.2 Hänsynslöst beteende

En faktor som HD anser kunna tala för likgiltighet trots att gärningspersonen inte uppfattat sannolikheten för riskens förverkligande som mycket hög är att beteendet varit hänsynslöst.²³⁶

227 NJA 2004 s. 176.

228 Borgeke (2008/09), s. 277–278.

229 Borgeke (2008/09), s. 291–294.

230 Asp (2004/05), s. 392.

231 Se t.ex. NJA 2011 s. 563; NJA 2012 s. 45; NJA 2016 s. 763.

232 NJA 2016 s. 763. Se även Borgeke (2008/09), s. 284; Ulväng (2005), s. 7; Asp (2004/05), s. 388.

233 Se t.ex. NJA 2016 s. 763; NJA 2012 s. 45; NJA 2011 s. 563; NJA 2004 s. 176.

234 I avgörandet förelåg ingen omständighet som kunde anses tala mot likgiltighet.

235 Asp m.fl. (2013), s. 298.

236 NJA 2016 s. 763; NJA 2004 s. 176.

I juridisk litteratur har uttalats att det bör ta sikte på extrema risktaganden, dvs. medvetna risktaganden som en person normalt inte fullföljer om hen inte också är likgiltig inför att ris-ken förverkligas.²³⁷ Det tidigare angivna exemplet med ”rysk roulette” måste anses utgöra ett sådant hänsynslöst beteende som avses.²³⁸ Knivhugg i bröstet eller ryggen har också angivits som exempel på hänsynslöst beteende.²³⁹

Bedömningen påverkas av vilken följd eller omständighet som likgiltighet ska prövas i förhållande till. En gärningsperson som utdelar knivhugg mot en annan person måste anses vara i vart fall likgiltig inför att den andre skadas, eventuellt allvarligt. Det är dock inte själv-klart att likgiltighet inför följden död kan konstateras.²⁴⁰ En bedömning måste ske i det en-skilda fallet med hänsyn till bl.a. antalet hugg och var huggen träffat kroppen. Som belysande exempel kan hovrättens domskäl i NJA 2009 s. 599 anföras. Hovrätten ansåg att handlandet, som bestod i att ”placera en handgranat under en bil på så sätt att den skulle detonera endast några sekunder efter att föraren backat”, talade för att de tilltalade varit likgiltiga inför följden allvarlig skada när risken för sådan skada var avsevärd. Hovrätten ansåg dock att de tilltalade inte kunde anses likgiltiga inför följden död eftersom risken för död endast var ”ganska liten”.

4.4.2.3 Affekt eller upprörd sinnesstämning

Att en gärningsperson handlat i affekt eller upprörd sinnesstämning har HD ansett kunna tala för att denne har varit likgiltig när hen inte uppfattade sannolikheten för riskens förverkli-gande som mycket hög.²⁴¹ Vid bedömningen av likgiltighetsuppsåt ska domstolen i efterhand bedöma gärningspersonens attityd i gärningsögonblicket. Eftersom en attityd till en följd är framåtblickande är gärningspersonens handlingsskäl och gärningen i fokus vid bedömning-en.²⁴² Tanken är att den som handlar i affekt är så upprörd och känslostyrd att följden inte utgör ett relevant skäl för gärningspersonen att avstå gärningen.²⁴³ Det har dock ifrågasatts huruvida handlande i affekttillstånd verkligen kan anses tala för likgiltighet.²⁴⁴

237 Asp (2004/05), s. 392–393; Ulväng (2005), s. 8–9; Borgeke (2008/09), s. 287.

238 Ulväng (2005), s. 9.

239 Borgeke (2008/09), s. 287.

240 Ulväng (2005), s. 9.

241 NJA 2016 s. 763, p. 14; NJA 2004 s. 176.

242 Ulväng (2009), s. 178.

243 Ulväng (2009), s. 178; Ulväng (2005), s. 10. Det kan jämföras med bedömningen av det hypotetiska provet.

Eftersom fokus vid bedömning låg på gärningspersonens karaktär och huruvida gärningen var typisk för perso-nen kunde ett upprört sinnestillstånd tala för att gärningspersoperso-nen inte vanligtvis skulle ha handlat så. Affekt eller upprört sinnestillstånd medförde således ett negativt utfall på det hypotetiska provet, Ulväng (2009), s. 177.

244 Asp m.fl. (2013), s. 299; Ulväng (2005), s. 12; Borgeke (2008/09) s. 288.

4.4.2.4 Gärningspersonens intresse

Enligt HD kan gärningspersonens intresse i gärningen indikera att denne är likgiltig inför för-verkligandet av risken.²⁴⁵ Det kan vara fallet om gärningspersonen har något att vinna av gär-ningen.²⁴⁶ Som exempel kan nämnas att för en person som har möjlighet att köpa en cykel till ett mycket förmånligt pris, utgör inte den omständigheten att cykeln är stulen ett relevant skäl för hen att avstå från handlingen.²⁴⁷ Det har ifrågasatts vilka slutsatser som egentligen kan dras av att gärningspersonen har ett sådant intresse i gärningen och det finns risk för att dispo-sitionell likgiltighet, dvs. gärningspersonens likgiltiga hållning eller karaktär, ges betydelse.²⁴⁸

4.4.2.5 Andra faktorer

HD har i ett flertal fall konstaterat att vid angrepp på person, särskilt vid impulsstyrda vålds-brott, kan utgångspunkt vid bedömningen av likgiltighetsuppsåt tas i angreppssättet och den skada som det typiskt sett är ägnat att medföra.²⁴⁹ I sådana fall är det ofta svårt att bedöma såväl den uppfattade som den faktiska sannolikheten för en riskens förverkligande.²⁵⁰ Hugg med kniv eller svärd som utdelas med kraft mot vitala delar av kroppen samt strupgrepp av viss kraft och varaktighet är exempel från praxis på sådana angreppssätt som typiskt sett är ägnade att medföra livsfara.²⁵¹ Angreppssättet har då av HD ansetts tala för att gärningsperso-nen var likgiltig inför följden död.²⁵²

I juridisk litteratur har uttalats att det faktum att gärningspersonen underlåtit att vidta säkerhetsåtgärder kan tala för att denne har varit likgiltig.²⁵³ Tanken är att den som underlåter att vidta säkerhetsåtgärder kan anses acceptera att risken förverkligas.²⁵⁴ Sådan underlåtenhet har inte nämnts av HD som en faktor som kan tala för likgiltighet och bör enligt Borgeke säll-an medföra att likgiltighet säll-anses föreligga.²⁵⁵

Den likgiltiga attityd som ska bevisas är som sagt episodisk likgiltighet. Om gärningsper-sonen har en dispositionell attityd inför något kan det anses tala för att gärningspergärningsper-sonen torde

245 NJA 2016 s. 763; NJA 2004 s. 176.

246 Ulväng (2005), s. 12.

247 Det brott som aktualiseras är häleri, 9 kap. 6 § BrB.

248 Ulväng (2005), s. 13.

249 NJA 2012 s. 45; NJA 2011 s. 563; NJA 2004 s. 479.

250 NJA 1998 s. 86.

251 NJA 2011 s. 563; NJA 2004 s. 702; NJA 2004 s. 479 för knivhugg; NJA 2012 s. 45 för svärdshugg; NJA 1998 s. 86 för strupgrepp.

252 I flera av de tidiga avgöranden där HD förde likgiltighetsresonemang vid tillämpning av hypotetiskt eventu-ellt uppsåt beaktade HD uttryckligen angreppssättet till stöd för likgiltighet, se NJA 1985 s. 594; NJA 1990 s.

175; NJA 1996 s. 509.

253 Ulväng (2005), s. 12; Borgeke (2008/09), s. 288.

254 Ulväng (2005), s. 12 med hänvisning till Thyrén (1914), s. 32. Thyréns resonemang tar förstås sikte på det hypotetiska provet.

255 Borgeke (2008/09), s. 288.

ha en motsvarande inställning i gärningsögonblicket.²⁵⁶ Det ska dock poängteras att en dispo-sitionell likgiltighet aldrig ensam kan tas till intäkt för att likgiltigheten även har manifesterats i gärningen.²⁵⁷