Vi vet att det snart uppstår stora behov av förnyelse av fastighetsteknisk art, bara genom att rekordårens bostäder kommer upp i den åldern. Och att detta sammanfaller med att en hel del av de något äldre husen, som har hållit längre, återstår att renovera. Det handlar framförallt om stambyten och utbyte av ventilationssystem och elledningar, men som framgått av vår genomgång av fastigheternas skick i del II, är det en hel del andra underhållsåtgärder som i varierande utsträckning kommer att aktualiseras under de närmaste åren.
Förbättrad tillgänglighet i flerbostadshusen
Förutom tekniska åtgärder till följd av förslitning och miljöproblem, be- hövs på många håll en förbättrad tillgänglighet för äldre och rörelsehind- rade. Det gäller i såväl folkhemmets som rekordårens flerbostadshusom- råden.
Samtidigt som andelen äldre ökar i de allra flesta kommuner står det klart att merparten av morgondagens äldre kommer att bo i vanliga bostä- der. Detsamma gäller yngre personer med funktionshinder. Funktionshind- rade ungdomar som vuxit upp tillsammans med föräldrar och syskon vill inte ”hamna på institution” när de blir vuxna utan söker en bostad, som kan fungera för dem, inom det ordinarie bostadsbeståndet. Detta innebär att kravet på god tillgänglighet för funktionshindrade i våra bostäder och boendemiljöer ökar. Man kan inte räkna med att det begränsade succes- siva tillskottet av nya bostäder ska räcka för att fylla detta behov utan det behövs åtgärder i befintliga bostadsområden.155
Mer miljövänlig uppvärmning av småhusen
Om vi ska komma i närheten av en miljömässigt hållbar utveckling i bo- stadsbebyggelsen krävs också en successiv övergång från el och fossila bränslen till andra uppvärmningssätt, som bygger på förnybara och inhem- ska energikällor. Detta gäller framförallt i rekordårens småhusbebyggelse, där de flesta husen fortfarande värms upp med el eller fossila bränslen.
En övergång från elvärme till värmepump innebär i och för sig fortsatt elanvändning, men i väsentligt minskad omfattning.
I de flesta fall är det lönsamt för småhusägaren att byta uppvärmnings- sätt och ju mer energi man använder desto mer lönsamt ter det sig att gå över till förnybara energikällor. Men som vi har diskuterat i del II kan det finnas andra problem som gör att detta ändå inte blir av, t.ex. svårigheter att hitta adekvat information, att värdera den och bedöma utfallet för den egna ekonomin.
155 Boverket och Socialstyrelsen (2003).
Utemiljön på Skarpskytte- vägen i Lund har förnyats med handikappvänliga sittgrupper och kantsten som fungerar som ledytor för synskadade. Foto: Mai Almén
Energiåtgärder i flerbostadshus
Såväl folkhemshusen som rekordårens flerbostadshus är till största delen anslutna till fjärrvärme. Även om inte all fjärrvärmeproduktion ännu är baserad på miljövänliga energikällor (förnybara och med små utsläpp) så går utvecklingen åt det hållet – en allt större del bygger på biobränslen. Enligt ”Energiläget 2004” från Energimyndigheten svarade biobränslen år 2003 för drygt 62 procent av bränsleanvändningen i fjärrvärmeproduk- tionen och andelen biobränsle förväntas fortsätta öka.
Uppvärmningssättet är alltså överlag inte något problem i flerbostads- husen. Däremot är energiförbrukningen per ytenhet väsentligt större i flerbostadshus än i småhus och det borde därför finnas möjligheter att spara energi. Problemet är att åtgärder för att få ner energianvändningen dels ofta kommer i konflikt med andra krav eller värden och dels att de inte alltid ter sig lönsamma för fastighetsägaren.
Åtgärder som påverkar klimatskalet, framförallt tilläggsisolering av fasaden, kommer ofta i konflikt med kulturvärden. Tilläggsisolering bör därför bara göras om den ursprungliga ytterväggen är i behov av renove- ring och har höga U-värden 156 och först efter en omsorgsfull projektering
för att bevara eventuella kulturvärden.157
Vissa energibesparingsåtgärder kan leda till fuktproblem i form av röta och mögel, som exempelvis kan uppstå till följd av kondens på kalla ytor. Exempel på olämpliga åtgärder är att tilläggsisolera platta på mark och källargolv på ovansidan, att isolera källarväggar invändigt eller att isolera på under- eller översida av kryprumsbjälklag.
Det finns inga enskilda tekniska åtgärder för energieffektivisering som generellt sett är väsentligt mer lönsamma eller mer effektiva än andra. I de flesta fall är sådana åtgärder bara lönsamma om de genomförs i sam- band med underhåll och ombyggnad.
Flerbostadshus är vanligen mer installationstäta än småhus, varför det finns fler möjligheter att effektivisera energianvändningen med hjälp av installationstekniska åtgärder. Det är viktigt att isolering följs av en in- justering av värmesystemet, så att hela effekten av isoleringen kan hämtas hem.
Vindsåtgärder är ganska enkla att utföra och förhållandevis lönsamma. De var vanliga i slutet av 70-talet och under 80-talet, då bland annat energisparbidrag utgick för detta, och det är osäkert hur stor del av den ursprungliga potentialen som återstår.
När det gäller fönster är det att täta, byta något glas till energiglas eller komplettera med en tredje ruta, som är mest ekonomiskt. Byte av fönster blir aktuellt först vid höga energipriser eller vid behov av renovering av andra skäl.
Individuell varmvatten- och värmemätning
Till skillnad från tilläggsisolering och fönsterbyten innebär införande av individuell mätning av vatten och värme samt inställning av styr- och reglersystem sällan några konflikter med kulturvärden.
156 Mått på värmeförlust. Ju lägre värde desto bättre isolering. 157 Boverket (2005c).
Det är svårt att tilläggsisolera 50-talshusen utan att det in- verkar på husens utseende. Fasaden blir tjockare, vilket ökar fönsterdjupet och påver- kar anslutningen mellan tak och vägg.
Ett antal studier visar på den mycket stora betydelse som den enskilda in- dividens beteende har för energiåtgången i en byggnad. Studier har visat att hushållens energianvändning kan variera med en faktor 3 i närmast identiska hus, där skillnaden förklaras med variationer i beteendet.158
Erfarenheten från genomförda projekt visar att man i genomsnitt brukar uppnå en minskning av värmebehovet på 10–20 procent efter införandet av ett system för individuell värme- och varmvattenmätning.159 Men ju
energieffektivare ett hus är, desto mindre blir nyttan av individuell värme- mätning, mätt i absoluta tal. Åtgärden är alltså lönsammare i ett äldre hus med sämre energiegenskaper än i ett nyare, mer välisolerat hus.
Individuell mätning innebär att det enskilda hushållets faktiska energi- förbrukning i form av varmvatten och värme mäts och debiteras på hyran. Därmed skapas ett incitament för hyresgästen att spara. De system för individuell mätning som finns har sina brister. Inget av systemen är helt rättvist men orättvisan ska jämföras med dagens system, där kostnaderna fördelas oberoende av faktisk förbrukning.
En viktig förutsättning vid installation i befintlig bebyggelse är att fastighetsägaren inte bara informerar de boende utan också gör dem delaktiga i beslut och genomförandeprocess. En annan förutsättning är att den boende har möjlighet och förmåga att påverka energiåtgången. Erfarenheter från utvärdering av bostadsförnyelseprojekt inom LIP visar på den stora betydelse som sociala aspekter har på det slutliga resultatet. För energiförbrukning är erfarenheten från LIP att det är goda tekniska system i kombination med ekonomiska incitament som bidragit mest till beteendeförändringar hos de boende.160
Oacceptabelt låg takt i PCB-saneringen
Trots de mycket stora risker som är förknippade med PCB har det inte hänt särskilt mycket sedan ämnet förbjöds för ca trettio år sedan. Det finns inte ens någon heltäckande inventering av förekomsten i olika boen- demiljöer. Nu är en förordning på väg men vi konstaterar att det kommer att dröja ända till 2012 innan saneringen är slutförd.
Radonsanering
För att uppfylla delmålet i God bebyggd miljö om radon i bostäder måste saneringstakten öka från dagens nivå. Staten påskyndar och stödjer sane- ringar i småhus genom bidrag, men för flerbostadshus finns inga statliga stöd att söka.
Byggnadsdeklarationsutredningen 161 föreslår att en byggnadsdeklara-
tion ska finnas innan ett småhus eller lägenhet tas i bruk, säljs eller hyrs ut. Om fastighetsägaren har genomfört en radonmätning ska denna enligt förslaget redovisas i byggnadsdeklarationen. Men utredningens förslag innebär alltså inte något krav på att en radonmätning ska vara genomförd.
158 Statens Energimyndighet (2005). 159 Berndtsson (2005).
160 Naturvårdsverket (2005). 161 SOU 2004:78
Förebygga och åtgärda fukt- och mögelskador i småhus
Det finns sannolikt väldigt många hus från 60- och 70-talen som är drab- bade av fukt- och mögelskador, enligt Småhusskadenämndens bedömning rör det sig om ca 200 000 hus.
Under 2005 har Småhusskadenämnden fått utvidgat mandat, så att den kan lämna bidrag för att avhjälpa mögelskador i ytterligare fem årgångar småhus. Det innebär att fonden efter årsskiftet kan lämna bidrag till små- hus som är byggda 1975–1988, men en stor del av villaboomens små- hus ligger alltså fortfarande utanför detta stödsystem. De årgångar som tillkommit omfattar ca 200 000 småhus, varav kanske 10 procent behöver åtgärdas.
Byggnadsmiljöutredningen föreslår inte att Småhusskadenämndens mandat ska omfatta fler årgångar av småhus. Däremot föreslås att Små- husskadenämnden inordnas under Boverket och att deras kompetens till- varatas genom att inom Boverkets ram inrätta en expertgrupp för byggfel och skador.162
Hållbara vatten- och avloppssystem – på lång sikt
Det har hävdats att en miljömässigt hållbar utveckling ställer nya och omfattande krav på vatten- och avloppssystemen i bostadsbebyggelsen. Framtidens avloppssystem måste, har det sagts, kunna avskilja gifter och recirkulera växtnäringsämnen på ett hygieniskt acceptabelt och ekono- miskt försvarbart sätt. Men är vi beredda att godta hygieniskt acceptabla system när vi idag har hygieniskt bra system? Och vad skulle detta be- tyda för brukare och för dem som ska sköta systemen? Vill alla brukare hantera t.ex. urinseparerande system?
De svenska städernas nuvarande vatten- och avloppssystem fungerar i allmänhet bra. De förser samhället med dricksvatten i tillräcklig mängd, tar hand om och renar avloppsvattnet på ett hygieniskt och miljömäs- sigt bra sätt och tar hand om dagvatten så att man normalt sett förhindrar översvämningar. Dessa baskrav uppfylls i de flesta fall på ett tillfreds- ställande sätt, även om systemen inte alltid klarar de krav som ställs på uthålliga system.
Det finns dock undantag. I områden där det saknas gemensamma vat- ten- och avloppsanläggningar, t.ex. i kustområden där fritidshus omvand- las till året runt-bostäder, kan behovet av att förnya VA-systemen vara överhängande. En ökad vattenanvändning har på flera platser lett till för- sämrad vattenkvalitet, bland annat genom saltvatteninträngning i brunn- narna. Befintliga avloppssystem klarar inte av att ta hand om de ökade avloppsmängderna, med ökad föroreningsbelastning på recipienten, oftast kustvattnet, som följd. Värmdö kommun i Stockholms län är ett välkänt exempel. Men i de bebyggelsetyper som Boverket här riktar uppmärk- samhet mot är detta knappast ett problem.
Urban Water – ett nyligen avslutat forskningsprogram under Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning – har studerat uthållig VA-hante- ring, anpassad till lokala förhållanden. Forskningen har bl.a. handlat om öppna dagvattenlösningar, köksavfallskvarnar, lokala avloppslösningar och urinseparerande avloppssystem. Resultaten presenteras i en rad rap- porter, som kan användas i den fortsatta utvecklingen.
Forskningen om och utvecklingen av hållbara vatten- och avloppssystem har inte kommit så långt att man kan förorda urinseparering, annat än i begränsad omfattning och då under förutsättning att det finns lagringska- pacitet för hygienisering (så att smittsamma ämnen förstörs) och lämpliga marker i närheten att sprida de näringsrika restprodukterna på. Urinsepa- rering kan dock vara ett bra alternativ i glesare bebyggelse och i områden där recipienten är särskilt känslig, som i de ovan nämnda kustområdena.
En särskild fråga i det här sammanhanget är omhändertagandet av dag- vattnet, dvs. regnvattnet från tak och gator. I betydande delar av den äldre bebyggelsen samlar man upp dagvattnet i samma system som spillvattnet (avloppsvattnet), vilket medför risk för översvämningar i samband med störtregn. Där skulle man behöva bygga om, så att dagvattnet och spill- vattnet behandlas separat. Dagvattnet kan ofta med fördel tas hand om lokalt, t.ex. i dammar eller genom infiltration i grönområden, något som blir allt vanligare. Det finns många exempel på att sådana lösningar även kan bidra till att skapa en varierad och trivsam närmiljö. Lösningar med lokalt omhändertagande av dagvattnet kräver ofta inte så stora ingrepp, utan kan göras för små områden i taget, t.ex. i samband med nybyggnad eller förtätning. Andra åtgärder kan vara att lägga på torvtak eller andra anordningar för att fånga upp regnvatten.
Slutsatser
Boverket menar att det i princip är fastighetsägarens ansvar att sörja för kontinuerligt underhåll och upprustning av sina fastigheter. Men i vissa fall kan det krävas särskilda insatser från samhällets sida. Detta gäller kanske framförallt åtgärder för att förbättra tillgängligheten för rörelse- hindrade i flerbostadshus.
Dagvattnet kan ofta med fördel tas hand om lokalt, t.ex. i dammar eller genom infiltration i grönområdet.
163 Boverket (2005b).
Om man vill påskynda övergången från el och fossila bränslen till förny- bara energikällor i småhusen behövs troligen insatser för att hjälpa små- husägarna att söka och värdera information om alternativ, kostnader och tillvägagångssätt.
Om samhället vill få ner energianvändningen i flerbostadshusen be- höver man titta på hela energianvändningen i byggnaden – inte bara på energi för uppvärmning. Som vi har visat här har användningen av el för driften av fastigheter generellt sett ökat kraftigt, liksom hushållselen, till följd av mer teknisk utrustning. Förnyelse i de äldre delarna av beståndet innebär ofta att energianvändningen ökar, vilket behöver uppmärksammas inför eventuella insatser från samhället sida – oavsett om det rör sig om ekonomiska stöd, information eller annat.
Vi bedömer också att det kommer att behövas ett visst stöd till om- byggnad och underhåll av flerbostadshus och att detta stöd behöver omfatta fler åtgärder än de som idag berättigar till räntestöd. Man kan ifrågasätta det rimliga i att låta dagens boende stå för kostnaderna för underhållsåtgärder som beror på ursprungliga byggfel eller nya krav på byggnaderna.
Vidare kan konstateras att incitamentet för den enskilde fastighetsä- garen – i såväl flerbostadshus som småhus – att göra något åt eventuella förhöjda radonhalter i inomhusluften är alldeles för svagt för att detta ska ske på marknadens villkor. Om målet att inga bostäder ska ha högre halter än 200 Bq/m3 inomhusluft ska nås, måste det till fortsatt stöd för såväl
mätningar som åtgärder i småhus och att stöd ges även för flerbostadshus. När det gäller VA-systemen bedömer vi att där det finns fungerande avloppsnät är det knappast ekonomiskt försvarbart att bygga om dessa för att de ska uppfylla långtgående krav på uthållighet. I den mån samhäl- let ändå ställer sådana krav, måste det troligen till ett ganska omfattande ekonomiskt stöd från staten. Boverket menar att det tills vidare kan räcka med att erfarenheterna från forskningsprogrammet Urban Water förs ut och successivt tillämpas varhelst det är ekonomiskt försvarbart.