Vi menar att en upprustning och förnyelse – eller nyskapande – av ett lokalt torg i många fall skulle kunna fungera som hävstång i en uppgrader- ing av ett bostadsområdes anseende.
Det kan finnas behov av att förbättra servicen i alla de boendemiljöer vi här har beskrivit, men det är i rekordårens flerbostadshusmiljöer som pro- blemen ofta är värst. Det handlar inte bara om att servicen är så bristfällig att man har svårt att klara sitt dagliga liv där utan också om att bristen på affärer och andra offentliga platser gör att områdena blir folktomma och upplevs som ödsliga och otrygga – och därmed mindre attraktiva att bo i. Den kanske viktigaste anledningen att se till att det finns levande lokala torg är att det behöver finnas mötesplatser i bostadsområdena, målpunkter för promenader och naturliga ställen att möta andra på.
Samverkan för förnyelse
I ett förnyelsearbete för att skapa levande lokala torg intar de berörda fastighetsägarna och kommunen nyckelrollerna och det krävs förmodli- gen i de flesta fall att dessa samverkar om man ska nå en hållbar lösning.
182 Husberger och Jonsson (2004). 183 www.konsumentverket.se
Levande lokala torg skapar mötesplatser i bostadsområdena. Torghandel i Rinkeby. Foto: Hans T Dahlskog/Pressens bild
Detta sker allt oftare i mer eller mindre formaliserade partnerskap mel- lan offentliga och privata organ. Fördelarna med partnerskapslösningar kan vara att man mobiliserar resurser från berörda aktörer, att man får en bättre samordning av offentliga och privata investeringar och att man tar tillvara olika erfarenheter och kunskaper, som förhoppningsvis kan leda till mer långsiktigt hållbara lösningar. Men det finns också risker. Insynen från allmänheten kan begränsas och arbetssättet kan försvåra för svaga grupper i samhället att få inflytande. Det finns också en risk att möjlighe- terna att skapa partnerskap påverkar kommunens prioriteringar. Det får inte bli så att partnerskapet ersätter den ordinarie politiken.182
Även här tror vi att erfarenhetsspridning kan ha stor betydelse. Forsk- ningen om partnerskap i Sverige har hittills mest gällt regionala utveck- lingsprojekt och inte sådant som stadsförnyelse. Det kan också behövas särskilda stimulanser för att initiera samverkan kring ett förnyelsearbete.
Livsmedelsbutiken utgör navet för den kommersiella servicen i bostads- området. Men det är ofta svårt att behålla mataffären på ett lokalt torg eller ett stadsdelscentrum och ännu svårare att få dit en ny om den gamla lagt ner. Här behövs utveckling och utvärdering av olika försök att lösa detta. Konsumentverkets erfarenheter av serviceetablering på landsbyg- den skulle säkert kunna komma till nytta även i bostadsområden i utkan- terna av städer och tätorter.183
Vi tror att planeringsperspektivet i en samlad bostads- och stadspolitik här behöver kombineras med konsumentpolitiska perspektiv och kun- skaper.
Tillgången till offentlig service av olika slag är naturligtvis också mycket viktig för utvecklingen av ett bostadsområdescentrum. Och detta är samhällets ansvar – kommunens, landstingets och statens. Det hand- lar om att inte lägga ner, avveckla och dra in utan om att tvärtom aktivt arbeta för att upprätthålla och kanske till och med förstärka den samhäl- leliga servicen.
Stadsdelstorg för flera bostadsområden
Det kan vara fruktlöst att satsa på lokala torg i bostadsområden med allt- för begränsat befolkningsunderlag. I vissa fall kanske lösningen kan ligga i att skapa nya stadsdelstorg, som betjänar flera bostadsområden. Sådana torg kan, om de placeras mellan enklavbyggda bostadsområden, bidra till att koppla ihop dessa områden. Det skulle behövas ett större kunskapsun- derlag om sådana frågor.
Mellankommunal samordning vid handelsetableringar
Handelns utveckling mot alltfler storskaliga köpcentrum i externa lägen har sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Problemen med dräneringen av handeln i stadskärnan och på landsbygden brukar lyftas fram. Att konsekvenserna av en externetablering inte bara berör den kom- mun där etablering sker utan också andra kommuner i regionen påtalas också ofta. Men oftast är det i första hand de små stadsdelscentrumen som förlorar sitt kundunderlag vid en extern handelsetablering.184 185
Boverket har funnit att det är ganska få kommuner som har någon form av handelspolicy och att det är mycket sällan som regionala eller mel- lankommunala överväganden ingår i kommunens planeringsunderlag i samband med handelsetableringar.186 Här menar vi att större krav skulle
ställas på kommunerna. En genomtänkt strategi för handelns utveckling måste betraktas som en förutsättning för att kunna genomföra en konse- kvensanalys den dag en handelsetablering aktualiseras.
En möjlig lösning skulle kunna vara att man tydliggör innebörden av Plan- och bygglagens krav på mellankommunal samordning av besluts- underlag för externa handelsetableringar.187
Kunskapsunderlag för utveckling av detaljhandeln
Handelsetableringar är en mellankommunal fråga men vi ser hela tiden exempel på bristande samordning mellan kommunerna. Det är sällan det finns en gemensam syn. Som ett sätt att både inspirera till och stödja kommunerna i en samverkan har vi i olika sammanhang föreslagit att länsstyrelserna ska få i uppdrag att ta fram regionala kunskapsunderlag för utvecklingen av detaljhandeln. Underlagen kan t.ex. ge en bild av hur servicestrukturen ser ut idag, förväntad befolknings- och näringslivsut- veckling i regionen och vilka konsekvenser det kan få för efterfrågan på olika typer av service.188
Institutionella hinder för positiv utveckling i bostadsområden
Ett stort problem i en del av de storskaliga bostadsområdena från rekor- dåren är den bristande tryggheten i områdena, inte minst i centrumanlägg- ningarna. Berörda aktörer har vittnat om svårigheterna att komma tillrätta med vandalisering, hot, snatterier och småbrottslighet. Det kan också vara så att skatte- och näringslivslagstiftningen sätter käppar i hjulet för små- skalig företagsamhet, som skulle kunna skapa arbetstillfällen och lyfta förortscentra. 184 Garvill m.fl. (2003). 185 Sandahl Janne m.fl. (2002). 186 Boverket (2004a). 187 Boverket (2004b). 188 Boverket (2004b).
Här skulle staten kunna ta sitt ansvar genom att se över regelsystem som idag inte understödjer eller som till och med kan fungera som hinder för ett utvecklingsarbete i bostadsområdena. Det kan gälla allt från skatte- och hyreslagstiftningen till möjligheten att förbjuda kamphundar.
Vi tror att det skulle vara meningsfullt att tillsätta en arbetsgrupp, med representanter för kommuner, fastighetsägare, polis och andra berörda aktörer för att inventera den här typen av hinder och problem.