Finansanalytikern  &  Ekonomijournalisten

Bradshaw   (2004)   bidrar   också   med   en   intressant   synvinkel   och   beskriver   hur  analytikers  rekommendationer  inte  alltid  är  relaterade  till  fundamentala   värderingsmodeller   och   långsiktighet.   Författaren   menar   vidare   att   analytikers   rekommendationer   inte   är   lönsamma   att   följa   i   alla   lägen   och   finner   att   analytikers   aktierekommendationer   inte   är   användbara   vid   exempelvis   en   långsiktig   buy-­‐and-­‐hold-­‐strategi.   Han   menar   att   analytiker   i   många  fall  utgår  från  en  fundamental  modell  men  frångår  denna  och  ger  plats   för  bias  och  personliga  åsikter  i  sina  rekommendationer.  Effekten  blir  ofta  att   den  abnormala  avkastningen  på  lång  sikt  uteblir  (Bradshaw,  2004).    

3.6  Finansanalytikern  &  Ekonomijournalisten  

Lidén   (2004)   förklarar   att   en   finansanalytiker   definieras   som   en   person   anställd   på   en   bank,   en   aktiemäklarfirma   eller   liknande   och   en   ekonomijournalist  definieras  som  en  person  som  är  anställd  hos  en  tidskrift   eller   affärsmagasin.   Normalt   sett   ombes   en   finansanalytiker   att   direkt   publicera   artiklar,   som   innehåller   aktierekommendationer,   i   tidningar   eller   affärsmagasin.  Vidare  beskriver  Lidén  (2004)  att  banken  eller  finansbolaget   som   finansanalytikern   representerar   har   prefererade   och   privata   kunder   som  de  regelbundet  ger  investeringsrekommendationer  som  klienterna  i  sin   tur   betalar   för.   Den   privata   förstahandsinformationen   som   finansanalytiker   tar  fram  ges  först  till  de  kunder  som  är  prefererade,  vilket  leder  till  att  de  kan   göra   vinster   före   informationen   blir   publik   och   fritt   tillgänglig.   Kelly   et   al.   (2012)  skriver  även  att  finansanalytiker  spelar  en  kritisk  och  betydande  roll  i   att   tolka,   analysera   och   sprida   offentliggörande   från   företagsledningar   till   mindre  sofistikerade  investerare.    

Lidén   (2004)   beskriver   att   ekonomijournalister   däremot   publicerar   rekommendationer  rutinmässigt.  Det  ingår  i  deras  dagliga  arbete  och  deras   rekommendationer  kan  baseras  på  tidigare  rapporter  från  företag,  analytiker   från   banker   eller   från   en   egen   research   (Lidén,   2004).   Den   individuelle  

investeraren   har   i   dagens   handelsklimat   en   otrolig   variation   av   olika   informationskällor   som   kan   ge   vägledning   till   investeringsbeslut.   Informationskällor   är   allt   ifrån   bloggar,   finansiella   publikationer,   böcker,   nyhetsbrev,  TV,  tidsskrifter,  och  internet  (Bolster  &  Trahan,  2009).

Womack  (1996)  beskriver  att  det  finns  starka  bevis  för  att  aktiekurser  i  viss   utsträckning   påverkas   av   finansanalytikers   aktierekommendationer,   inte   enbart  vid  det  aktuella  tillfället  utan  även  under  de  efterföljande  månaderna.   Författaren   beskriver   även   att   dessa   aktierekommendationer   oftast   inte   är   fullständiga,   vilket   leder   till   att   en   efterföljande   effekt   i   form   av   en   drift   uppstår,  vilket  kan  jämföras  med  ett  systematiskt  fel.  Breton  &  Taffler  (2001)   beskriver   att   en   finansanalytiker   spelar   en   central   roll   på   aktiemarknaden,   främst  med  att  sprida  finansiell  företagsinformation,  där  Baniv  et  al.  (2010)   beskriver   finansanalytikern   som   en   mellanhand   för   att   tolka   finansiell   redovisningsinformation.   Vidare   skriver   Breton   &   Taffler   (2001)   att   vinstbaserad   information   är   viktig   för   analytiker   i   dess   framtagning   av   prognoser.  Lidén  (2007)  skriver  att  det  har  påvisats  att  vem,  finansanalytiker   eller   ekonomijournalister,   som   lämnar   aktierekommendationer   har   en   inverkan,   där   en   skillnad   uppstår   i   huruvida   aktörerna   ger   upphov   till   ett   systematiskt   fel   i   informationsflödet.   Vidare   har   hittats   bevis   för   att   aktierekommendationer  från  de  flesta  analytikerna  inte  kan  förse  investerare   med  abnormal  avkastning  (Lidén,  2007).  I  sin  studie  finner  Lidén  (2007)  där,   han  bland  annat  skiljer  på  aktierekommendationer  från  finansanalytiker  och   ekonomijournalister,   att   säljrekommendationer   från   ekonomijournalister   är   ett  undantag  och  att  dessa  kan  förse  investerare  med  abnormal  avkastning,   vilket  går  emot  teori  om  effektiv  marknadsform  som  bland  annat  Alexander   &  Sharpe  (1990)  beskriver  den.  

Marknaden   sätter   stort   värde   vid   information   som   undersöks   av   finansanalytiker  då  investerare  betalar  miljontals  dollar  varje  år  för  att  köpa   prognoser   och   rekommendationer   från   olika   leverantörer   (Barber   et   al.,   2001;   Ivkovió   &   Jegadeesh,   2004).   Enligt   Ivkovió   &   Jegadeesh   (2004)   finns   det  ett  värde  i  aktierekommendationer  som  kan  härledas  till  två  anledningar.  

Först  kan  analytiker  ha  förmågan  att  samla  in  och  analysera  information  på   ett  bättre  sätt  relativt  andra  marknadsaktörer.  För  det  andra  kan  analytiker   ha  tillgång  till  insiderinformation  innan  den  blir  publik  (Ivkovió  &  Jegadeesh,   2004).  Tidigare  forskning  har  funnit  att  även  ekonomijournalister  kan  ge  ut   aktierekommendationer   och   hur   dessa   påverkat   aktiepriserna   under   publikationsdagen   och   således   lett   till   en   abnormal   avkastning   (Palmon,   Sudit  &  Yezegel,  2009).

Niederhoffer   &   Osborne   (1966)   har   hittat   bevis   för   att   finansanalytiker   på   New   York   Stock   Exchange   (NYSE)   verkar   använda   deras   monopolistiska   tillgång   till   information   för   att   generera   monopolistiska   vinster.   Scholes   (1969)   beskriver   att   det   händer   att   högre   uppsatta   personer   i   företag   har   tillgång   till   monopolistisk   information   om   deras   egna   bolag.   Således   skapar   dessa  finansanalytiker  (på  NYSE)  ett  systematiskt  fel  i  marknaden  om  deras   monopolistiska   förstahandsinformation   påverkar   aktiepriserna.    Homburg,   Wieseke   &   Luo   (2010)   beskriver   också   att   finansanalytiker   tillför   ett   extra   värde   till   investerare   genom   att   analysera   publik   information   på   ett   mer   skickligt   sätt   än   andra   finansiella   marknadsnyttjare.   De   menar   även   att   finansanalytiker   har   en   annan   möjlighet   att   samla   in   bolagsspecifik   information  som  inte  är  tillgänglig  hos  marknaden  men  ändå  har  potential  att   påverka  den.  

Lustgarten   &   Tang   (2008)   skriver   att   det   finns   en   möjlighet   att   finansanalytiker   är   partiska   i   sina   vinstprognoser   och   sina   aktierekommendationer   på   ett   sätt   som   gynnar   dem   själva.    Homburg,   Wieseke  &  Luo  (2010)  säger  att  finansanalytiker  fungerar  som  en  länk  mellan   bolag   och   investerare.   De   skriver   att   för   bolag   fungerar   analytikern   som   en   agent  vars  uppdrag  är  att  offentliggöra  information  medan  för  investeraren   är  analytikern  någon  som  tillhandahåller  förväntningar  på  företags  framtida   kassaflöden.   Homburg,   Wieseke   &   Luo   (2010)   uttrycker   därför   att   finansanalytiker   hjälper   till   att   reducera   informationsasymmetri   mellan   bolag  och  investerare.  En  sådan  reduktion  kommer  därför  leda  till  minskad   risk  för  att  systematiska  fel  tenderar  uppstå.  

Enligt   Lustgarten   &   Tang   (2008)   använder   sig   finansanalytiker   av   ett   stort   omfång  av  informationskällor  varpå  de  baserar  sina  aktierekommendationer   och  kan  dessutom  ha  olika  motiv.  De  kan  ha  som  syfte  att  informera  i  vilket   fall   denne   kommer   nyttja   vinstinformation   när   vinsten   visar   sig   vara   mer   värderelevant  (Lustgarten  &  Tang,  2008).  I  det  fall  vinsten  är  värderelevant   och  prognoserna  korrekta  är  det  troligt  för  investerare  att  erhålla  abnormal   avkastning.   Motsatts,   om   vinsten   finnes   icke   värderelevant   är   abnormal   avkastning   otroligt   (Lustgarten   &   Tang,   2008).   Lustgarten   &   Tang   (2008)   menar   att   aktierekommendationer   och   prognoser   är   motiverade   av   finansanalytikers  behov  att  hjälpa  investerare  maximera  sin  förmögenhet  och   inte   endast   för   att   stimulera   handel,   engagera   ett   flockbeteende   eller   annat   självfrämjande  motiv.  De  poängterar  att  finansanalytiker  på  kort  sikt  kan  dra   fördel  av  självfrämjande  verksamhet  men  för  att  överleva  på  lång  sikt  krävs   att   de   skapar   värde   för   investeraren.   Precis   som   Lidén   (2005)   indikerar   är   analyser  som  ligger  till  grund  för  rekommendationer  av  varierande  kvalitet   och   om   finansanalytiker   är   långsiktiga   bör   värdefull   information   genereras   och  således  kan  ett  systematiskt  fel  observeras  (Lustgarten  &  Tang,  2008).

Lidén   (2004)   beskriver   att   det   finns   två   huvudsakliga   skillnader   mellan   finansanalytiker   och   ekonomijournalister.   Först,   den   tillgängliga   informationen   skiljer   sig.   En   ekonomijournalist   arbetar   vanligtvis   med   en   artikel  under  en  begränsad  tidsperiod  och  har  då  en  begränsad  tillgång  till  all   detaljerad   information   som   en   finansanalytiker   skulle   haft   (Lidén,   2004).   Samtidigt   har   en   analytiker   stöd   av   en   hel   grupp   av   medarbetare   som   är   specialiserade  i  att  ta  fram  detaljerad  information,  vilket  är  ett  tydligt  övertag   beträffande  information  (Lidén,  2004).  Verkställande  direktörer  (VD)  är  mer   positivt  inställda  till  att  träffa  finansanalytiker  för  att  diskutera  deras  företag   än   göra   detsamma   med   ekonomijournalister   (Lidén,   2004).   För   det   andra,   hävdar   Lidén   (2004),   att   det   är   en   tydlig   skillnad   mellan   deras   incitament.   Palmon,   Sudit   &   Yezegel   (2009)   beskriver   också   att   forskning   antyder   att   ekonomijournalister   har   en   lägre   status   relativt   finansanalytiker   vad   gäller   att   ge   ut   aktierekommendationer.   Kelly   et   al.   (2012)   visar   att  

finansanalytikers   aktierekommendationer   tenderar   att   ha   större   inflytande   på  marknaden  i  hur  de  påverkar  investerare.    

Barniv   et   al.   (2010)   skriver   att   analytiker   har   andra   incitament   vid   aktierekommendationer   än   att   enbart   identifiera   potentiellt   felaktiga   aktiepriser.   Istället   är   incitamenten   exempelvis   att   generera   business   till   investmentbanker,   att   få   tillgång   till   företagsledningar,   öka   sina   handelsintäkter  (trading  revenue)  eller  öka  intresset  för  deras  ”egna”  aktier.   En   finansanalytiker   som   har   en   relation   till   exempelvis   en   investmentbank   tenderar  att  ha  ett  starkare  incitament  att  vara  biased  och  mer  optimistisk  än   analytiker  som  inte  har  det,  vilket  påverkar  informationsflödets  kvalitet  och  i   slutändan  investeraren  (Kelly  et  al.,  2012).    

Barniv   et   al.   (2010)   skriver   att   en   betydande   diskussion   har   förts   inom   forskningen  där  finansanalytiker  kritiseras  hårt  för  att  ha  intressekonflikter   som   leder   till   att   aktierekommendationer   har   litet   eller   inget   ekonomiskt   värde   för   investerare.   Optimistiska   aktierekommendationer   från   finansanalytiker   kan   öka   värdet   av   institutionella   investerares   portföljer,   samtidigt   kan   negativa   rekommendationer   ge   starka   negativa   utfall   (Firth,   Lin,   Liu   och   Xuan,   2013).   Firth   et   al.   (2013)   menar   exempelvis   att   en   finansanalytiker   styrs   av   sina   kunders   efterfrågan   på   en   viss   typ   av   aktierekommendation.   Detta   inför   en   viss   bias   i   aktierekommendationerna   vilket   riskerar   att   avspegla  sig   i   informationsflödet   som   ett   systematiskt   fel   och  en  negativ  påverkan  för  investerare.  

I   många   fall   har   finansanalytiker   starka   kopplingar   till   institutionella   investerare  och  investmentbanker.  En  institutionell  investerare  skulle  kunna   ta   hela   sin   förvaltning   från   investmentbanken   och   allokera   denna   hos   en   annan  aktör.  Detta  i  sin  tur  speglas  tillbaka  på  finansanalytikern  som  får  ett   incitament  att  forma  sina  aktierekommendationer  i  linje  med  den  ersättning   som   utgår   för   att   författa   rekommendationer   (Firth   et   al,   2013).   Återigen   uppstår  utrymme  för  bias  och  personliga  åsikter  i  aktierekommendationerna.      

Kelly   et   al.   (2012)   menar   att   finansanalytiker   tenderar   att   vara   överoptimistiska   i   sina   aktierekommendationer   samt   att   dessa   rekommendationer   innehåller   bias.   Speciellt   för   köprekommendationer   tenderar   det   uppstå   en   överoptimism.   Forskning   visar   att   detta   kan   bli   problematiskt   för   icke-­‐professionella-­‐   och   osofistikerade   investerare   om   de   sätter   stor   tillit   till   aktierekommendationer   som   innehåller   överoptimism   eller   bias.   Kelly   et   al.   (2012)   skriver   att   finansanalytiker   anses   som   ”åsiktsskapare”.    

Kelly   et   al.   (2012)   skriver   att   tidigare   forskning   visar   på   hur   mer   sofistikerade  investerare  klarar  av  att  hantera  finansanalytikers  optimistiska   bias   genom   att   inte   följa   aktierekommendationerna   i   alla   lägen,   exempelvis   låta   bli   att   köpa   vid   en   köprekommendation.   Samtidigt   skriver   Kelly   et   al.   (2012)   att   mindre   sofistikerade   investerare   tenderar   att   istället   följa   aktierekommendationer   bokstavligen   vilket   därför   genererar   en   lägre   avkastning  till  dessa  investerare.    

Daniel   &   Titman   (2000)   beskriver   vidare   psykologiska   effekter   hos   investerare   och   belyser   ett   fenomen   som   kallas   konfirmationsbias.   Författarna   beskriver   detta   som   en   form   av   övermod,   där   individer   söker   efter  information  som  bekräftar  deras  tidigare  val.  Det  beskrivs  vidare  att  en   effekt   av   detta   ofta   blir   att   investerare   är   motvilliga   att   sälja   sina   förlorare   eftersom   det   skulle   innebära   en   realisering   av   ett   misslyckande.   Istället   fokuserar   investeraren   på   information   och   val   som   stödjer   tidigare   beslut.   Daniel  &  Titman  (2000)  fortsätter  och  beskriver  hur  detta  kan  generera  både   överreaktion  och  underreaktion  på  aktiekurser.

Ekonomijournalister   skriver   för   att   underhålla   och   riktar   sig   mer   till   osofistikerade   investerare.   Kerl   &   Walter   (2008)   beskriver   även   betydelsen   av  att  aktier  med  lägre  prisnivå  prefereras  av  ekonomijournalister  samt  att   bias   uppstår   då   deras   egna   favoritaktier   föredras   i   samband   med   en   rekommendation  (Kerl  &  Walter,  2008).  Brown,  Ferguson  &  Jackson  (2009)   beskriver   att   en   ekonomijournalist   kan   skriva   artiklar   på   ett   underhållande  

sätt   som   gör   att   denne   skapar   en   bas   av   följare   vilka   i   sin   tur   sätter   förtroende   till   vad   ekonomijournalisten   skriver.   Därefter   kan   ekonomijournalisten  författa  aktierekommendationer  som  sedan  kommer  att   följas   pålitligt   av   läsare.   En   sida   av   forskare   menar   att   ekonomijournalister   skriver   enligt   sensationalism   och   saknar   djupgående   analyser,   således   skriver   ekonomijournalister   på   ett   sätt   som   inför   bias   och   överdriver   händelser   vilket   i   gengäld   skapar   fler   läsare   (Brown,   Ferguson   &   Jackson,   2009).    

I  det  fall  en  ekonomijournalist  lyckas  attrahera  en  stor  bas  av  osofistikerade   investerare  kan  detta  innebära  att  abnormal  avkastning  uppstår  som  följd  av   aktierekommendationer   (Palmon,   Sudit   &   Yezegel,   2009).   Price-­‐pressure   hypotesen  förklarar  fenomenet  genom  att  ett  köptryck  uppstår  till  följd  av  att   osofistikerade  investerare  väljer  att  lita  på  aktierekommendationerna  vilket   således  i  sig  skapar  en  abnormal  avkastning  (Palmon,  Sudit  &  Yezegel,  2009).   Ett   tydligt   systematiskt   fel   beträffande   informationsflöden   och   marknadseffektiviteten.   Det   blir   en   igenkänningsfaktor   i   hur   ekonomijournalister   tillhandahåller   marknaden   information   (Brown,   Ferguson   &   Jackson,   2009).   En   ekonomijournalist   som   publicerar   kontinuerligt   är   mer   troliga   att   erhålla   marknaden   med   en   originalanalys   innehållande  god  information  vilket  gör  att  ekonomijournalisten  utveklar  ett   eget   ”varumärke”   och   läsare   kommer   sätta   en   högre   tilltro   till   informationsinnehållet  (Brown,  Ferguson  &  Jackson,  2009).  

Det   har   inte   påvisats   att   aktierekommendationer   från   ekonomijournalister   kontinuerligt   kan   överprestera   marknaden   men   de   kan   tillhandahålla   användbar   ny   information   (Palmon,   Sudit   &   Yezegel,   2009).   Cooney,   Karniouchina   &   Moore   (2009)   beskriver   hur   tv-­‐serien   Mad   Money   är   en   utmärkt   illustration   över   hur   en   ekonomijournalist   ger   upphov   till   systematiska   fel   och   abnormal   avkastning.   Under   tv-­‐serien   ges   det   ut   aktierekommendationer   och   det   har   påvisats   att   speciellt   köprekommendationer   som   ges   ut   under   Mad   Money   tenderar   att   ge   en   positiv  utveckling  på  aktiekursen  nästkommande  dag  efter  showen  visats  på  

tv   (Cooney,   Karniouchina   &   Moore,   2009).   Engelberg,   Sasseville   &   Williams   (2012)   poängterar   att   aktierekommendationer   som   ges   ut   via   programmet   Mad   Money   genererar   abnormal   avkastning   samt   att   det   uppstår   en   delvis   återgång   i   aktiepriserna.   Detta   signalerar   om   en   price   pressure-­‐effekt   som   uppstår   och   författarna   beskriver   att   avkastningen   är   tydligast   främst   för   aktier  listade  på  small  cap  (i  regel  lägre  prisnivå).  

Cooney, Karniouchina & Moore (2009) hävdar att de finner ineffektivitet samt att marknadsanomalier uppstår efter aktierekommendationer som givits från tv-serien Mad Money. Vilket även går emot tidigare definition om marknadseffektivitet från Fama (1969) samt Alexander & Sharpe (1990). Enligt teorier från Barber et al. (2001) är detta ett bevis som antyder att

aktiemarknaden inte är av semi-starkt effektiv form där

andrahandsinformationen som publiceras i samband med TV-showen ger effekt på aktiemarknadens priser (Cooney, Karniouchina & Moore, 2009). Engelberg, Sasseville & Williams (2012) menar att publik information som publiceras och den marknadsreaktion som följer beror dels på vilken typ av investerare, osofistikerad eller sofistikerad, samt hur många investerare som observerar den. Således en högre andel investerare med större investeringskapital kommer resultera i tydligare systematiska fel.

3.7  Första-­‐  och  andrahandsinformation;  Price-­‐pressure-­‐,