På en av skolorna har de tidigare haft ett vikingatema där eleverna gjorde runstenar med run- skrift. Läraren berättade att detta mer hade varit en engångsgrej men att han fortsatt med run- stenarna. Han påpekade också att de andra pedagogerna som undervisar i historia inte kom-
mer ”inhoppande” och aviserar att nu läser de vikingatiden.122 Återigen ser jag kopplingen till
den nationella utvärderingen för slöjd, där brist på samarbete redovisas. 123
Det förekommer ganska mycket praktiskt arbete med klassföreståndaren i klassrummet där eleverna gör stenåldersbyar, bronsåldersbyar med sand och hyddor. För att slöjdlärarna ska delta i detta arbete krävs det att de är intresserade.124
119 Intervju med informant D, 2008-12-02, Intervju med informant E, 2008-12-04 120 Borg, Kajsa, 2001, s.187.
121 Intervju med informant C, 2008-12-02, Intervju med informant F, 2008-12-04 122 Intervju med informant A, 2008-11-25
123 Slöjd, ämnesrapport till rapport 253, 2003, s. 46. 124 Intervju med informant A, 2008-11-25
En träslöjdlärare anser att det måste finnas många grejor man kan samarbeta med och kommer på att han gjort träskedar med eleverna. Han mindes inte om det var vikingatema eller om det var från en tid lite närmare vår tid. Eleverna hade i alla fall samarbetat även med hemkunska- pen där de hade kokat gröt för att sedan äta med skedarna. Arbetet tog flera lektioner och det
historiska perspektiv som slöjdläraren förmedlade var att ”så åt man förr”.125
Även om ett samarbete kommit till stånd, vittnar ändå redogörelsen om att slöjdläraren inte varit delaktig i hur det historiska perspektivet skulle förmedlas till eleverna. Vi får heller inte veta huruvida det viktiga för- och efterarbetet, som Peter Aronsson beskriver som helt avgö- rande för elevernas förförståelse, funnits med i arbetet och vilken nytta upplevelsen kommit
att ha för läroprocessen.126 Slöjdläraren har sedan använt idén att göra träskedar men har då
inte tagit upp något historiskt perspektiv. En anledning till att temaarbetet inte återkommer kan vara personalomsättning och mammaledigheter menade läraren. Oftast är det infall från
andra pedagoger som engagerar träslöjdsämnet.127 Om jag jämför det med den nationella ut-
värderingen för slöjd där utvärderingen visar på önskemål från slöjdlärarna, med så mycket som 70 %, att de skulle vilja ha samarbete med andra ämnen, medan det i utvärderingen för historia står att ungefär hälften av lärarna arbetar tematiskt och ämnesintegrerat.128 Detta stämmer väl med den bild som informanten ger om att det oftast är någon annan pedagog som engagerar träslöjden.
Det förekommer också att andra pedagoger kommer till slöjdsalen och arbetar med något till sina projekt och använder överblivit material. Ibland kan andra pedagoger fråga efter ma- terial, men material är dyrt och vid sådana fall måste rektorn informeras om att det försvinner material. En del verktyg lånas och det förekommer att träslöjdsläraren förbereder material till klasserna, till exempel att de sågar upp träpinnar till husbygge, vilket också är en form av
samarbete.129
Även textillärarna berättade att andra pedagoger kommit och frågat om material till sina idéer. Det kunde röra sig om jultemadag eller elevens val. En textillärare känner att hon är bra på att skaffa material genom att lämna ut tiggarbrev, vilket då också gör att hon är mer gene- rös och delar med sig till övriga skolan. Hon tycker det är mycket roligare om ”dörren är öp- pen”. Däremot tycker hon att samarbetet blir så litet med jultema och pyssel. Det måste inte
vara jätteprojekt, men oftast blir det inte mycket av samarbetet i slutändan.130
125 Intervju med informant A, 2008-11-25 126 Aronsson, Peter, 2004, s. 108-109. 127 Intervju med informant A, 2008-11-25
128 Samhällsorienterande ämnen, ämnesrapport till rapport 252 (NU-03), 2005, s. 18, Slöjd, ämnesrapport till rapport 253, (NU-03), 2003, s. 63.
129 Intervju med informant A, 2008-11-25, Intervju med informant B, 2008-11-28 130 Intervju med informant D, 2008-12-02, Intervju med informant E, 2008-12-04
En textillärare berättade om ett projekt med handdockor som eleverna skulle göra på slöjden för att sedan använda till pjäser i engelskan. Slöjdläraren hade bara kontakt med klassläraren då dockorna i slutfasen skulle bli klara och alla samlades i slöjdsalen för att göra färdigt
dockorna.131 Jag tolkar här en besvikelse över samarbetsformen.
Vad gäller historiskt arbete har en av slöjdlärarna haft många tankar delvis för att hon själv är mycket intresserad av vikingar. Själv hade hon varit klädd som en viking och tagit med sig handarbete och andra attribut för att visa eleverna. Detta för att både väcka och stilla elever- nas nyfikenhet. Slöjdläraren kände sig kanske inte helt påläst men tyckte att det gick ganska bra ändå. Det handarbete, nålbindning, som hon visade var kanske för avancerat för att ele- verna skulle kunna prova det senare, men att få känna på det och se skillnaden med andra handarbete som stickning var något som slöjdläraren ville att eleverna skulle få uppleva.132 Det läraren gjorde här var en förmedling av en upplevelse där eleverna inte själv var aktiva men att det, som Peter Aronsson skriver, kanske lockade och väckte ett intresse hos eleverna
att söka verklig kunskap.133 Frågan är bara vad pedagogerna gjorde av det hela om de hade
något för- eller efterarbete? Eller om de använder sig av frågorna Hur?, Var? och Varför?,
som Magnus Hermansson Adler tar upp och som jag tidigare refererat till.134 Troligtvis inte
eftersom detta annars borde ha framkommit av intervjun.
Vid ett annat tillfälle hade skolan ett Linné- tema där hela skolan var involverad. För tex- tilslöjdens del blev det växtfärgning. Detta var dock bara en klass som fick ta del av hela ked- jan av processen med växtfärgningen och som sedan var med när de redovisade temat. Ele-
verna fick sedan nysta det färgade garnet och det blev totalt fem olika färger.135 Jag tolkar det
som att projektet har kommit till genom en enskild pedagogs intresse och inte av att skolan i stort har en praxis att samarbeta.
På en annan skola hade det inte förekommit något större samarbete, kanske gjorde man en teater på skolan och bad om material. Textilläraren hade tidigare erfarenhet av att en pedagog utifrån arbetat på skolan som inspiratör med ett projekt om gamla textiltapeter. Projektet hade inneburit att med hjälp av linnetyg och textilfärg låta eleverna arbeta två och två med inspira-
tion från en åtta meter lång gammal broderad textiltapet.136 Till en början hade inte eleverna
förstått vad de skulle göra och jag gör jämförelsen med det Kajsa Borg skrev i sin avhandling
131 Intervju med informant D, 2008-12-02 132 Intervju med informant D, 2008-12-02 133 Aronsson, Peter, 2004, s. 108-109.
134 Hermansson Adler, Magnus, 2004, s. 61-62. 135 Intervju med informant D, 2008-12-02 136 Intervju med informant E, 2008-12-04
om meningsfullhet, som är den vikigaste komponenten i läroprocessen.137 Efter ett tag hade
allt blivit mycket konkret och utställningen efteråt kommer alla att minnas.138
Samarbete mellan slöjdarterna hade tidigare förekommit. Ett exempel var att eleverna i trä- slöjden hade gjort små flaggstänger och sedan i textilslöjden gjort flaggor. Men det hade inte blivit något samarbete mellan trä- och textilslöjd under de senaste åren, kanske gjorde någon
elev en båt i träslöjden och hämtade tråd och en bit tyg till seglet.139
En SO - lärare hade mest erfarenhet av samarbete på planeringsstadiet. När sedan det var dags, ställde de andra lärarna inte upp, därav hade det inte blivit något samarbete i någon stör- re utsträckning. Enbart lite åldersblandat temaarbete som hade tagit mycket tid, med lite inlärt
och som mest hade resulterat i social samvaroträning.140 En annan SO – lärare hade inte nå-
gon direkt erfarenhet från nuvarande arbetsplats men dock många idéer samt erfarenhet av att ha låtit eleverna dramatisera i spontana, kortare pjäser, eftersom eleverna lärde sig bättre då. Hon såg tydligt att de elever som behöver förstärkning, och som inte kunde läsa in faktabo- ken, istället kunde redogöra för det som de varit med och dramatiserat om. Däremot hade hon erfarenhet från sin praktikskola där samtliga ämnen var kopplade till slöjden. Det fanns ingen egen plan för slöjden utan man lät till exempel slöjden levandegöra historieämnet genom att skapa kläder från olika tider.141 I jämförelse med den nationella utvärderingen för slöjd ut- trycker lärare i den utredningen en rädsla för att slöjden ska bli ett hjälpämne åt andra ämnen och att det ska bli alldeles för lite tid kvar åt slöjdämnet.142