Min lilla enkät var från början inte tänkt att ingå i min undersökning utan som jag nämnde inledningsvis kom den till för att jag ville känna lite mer på mitt ämne. Jag frågade om samar- bete och inte direkt om hur de kunde levandegöra historien. Som framgår av namnet textillä-
rarlistan, täcker enkäten bara halva slöjdämnet, textilslöjden, även om någon informant i för- bifarten berättade vad deras träslöjdslärare arbetet med. Då innehållet redogjorde för intres- santa detaljer samt att den gav en bild på hur det ser ut på skolor belägna utanför Skåne fann jag det relevant att låta mitt arbete innefatta även denna enkät. Jag kommer här att redovisa
den information och svar som jag fått på min förfrågan till textillärarlistan.114 Resultatet av
enkäten redovisar jag i löpande text kopplade till den teori som ligger till grund.
En lärare, från Sydvästra Skåne, svarade att det inte finns någon kombination med historia och slöjd, utan det var slöjd och SO. Just nu arbetade hon och hennes kollegor med 1800-tal och med samarbete av slöjd, bild, hemkunskap, svenska, samhällsorienterande ämnen och naturorienterande ämnen. Läraren ifrågasatte här vår utbildning, där jag blir historielärare med inriktning grundskolan tidigare år. Hon menade att det var mellan SO-lärare och slöjd som det kunde finnas ett samarbete. Kursplanen beskriver som jag redan nämnt att historia är ”en vik- tig del i all kunskap” och jag anar här att hon anser att det inte behövs undervisning i historie- ämnet eftersom de läser alla SO – ämnena integrerat. Jag förstår hennes tanke och i verklighe- ten är det ju ofta så att nästan alla ämnen är involverade vid temaarbeten. Däremot om peda- gogen, som jag tog upp inledningsvis, arbetar med hantverk och olika tekniker inom slöjden, kan detta arbete vara ett samarbete mellan historieämnet och slöjdämnet. Det kan också vara vanlig slöjdundervisning av en slöjdlärare som belyser det historiska perspektivet.
En annan lärare berättade att det nog bara blev meningsfullt att samarbeta om man hamna- de i ett riktigt bra arbetslag där man tillsamman kunde ”spåna” fram idéer. Läraren berättade om en skola i Östergötland, där hon varit på studiebesök, där de var mycket duktiga på att arbeta ämnesövergripande. Där valde de spännande och inspirerande teman som de sedan arbetade tillsammans med under ett läsår. Arbetet präglades tillsammans med eleverna och ett tema kunde vara ”svart och vitt” eller ”under ytan”. Själv hade hon på sin skola gjort en del mindre saker som de kallar ämnesövergripande, men menade att de skulle kunna göra mycket mer. Hon skriver att det hänger på hur hela skolan arbetar och att hon själv kan bli trött på fantasilösa uppgifter som kommer till bara för att man borde arbeta ämnesövergripande. I
jämförelse med den nationella utredningen för slöjd som säger att det är mycket sällan som slöjdlärare planera med andra lärare i arbetslaget kan jag tolka detta som att läraren i detta fall
har lite erfarenhet av ett sådant samarbete.115 Det är också tiden som gör att det ”stöper” och
läraren menar att det inte finns tid att planera tematiskt, i alla fall inte på det sätt som hon skulle vilja. Läraren tror att det krävs schemaomläggning och att det finns flera som ”brinner” för samarbete i skolan. Kajsa Borg fann också i sin undersökning, som jag tidigare nämnt att
tiden var ett stort hinder för samarbete över gränserna.116
På en annan skola, som ligger i Västmanland, samarbetade de med Västmanlands museum och Kalmar läns museum med historiska rollspel. Slöjden intog en viktig plats till exempel när de skulle leva på 1800-talet eller på stenåldersvis under en hel dag. Läraren berättade ock- så om lite enklare former med heldagar ute i skogen där eleverna fick laga mat över eld, tova, spinna, väva band och tälja med mera. Det var jättespännande för de 10-åriga eleverna. Till sist lämnade läraren synpunkten om att det alltid är så i skolans värld, att någon skola är jätte- aktiva i några år och sedan är det någon annan skola som blir aktiv. Jag drar här parallellen till den tidsresa som jag beskrev under rubriken Levandegöra historien, det är inte säkert att sko- lan fortsätter att arbete med att levandegöra historien när projektet med Kalmar läns museum är avslutat.
På en skola i Småland jobbade en lärare, i skolår 4, med medeltiden, ett arbete både i slöjd- salen och i klassrummet. Hon kommenterade att pedagogerna mellan klassen och slöjden inte hade jobbat ihop sig och att man skulle kunna göra samarbetet på mycket högre grad. Detta skulle kräva att alla lärare är villiga att arbeta gränsöverskridande för att få det att fungera. Även i detta fall kan jag utläsa att ett egentligt samarbete inte förekommer och åter igen som det stod i den nationella utvärderingen vittnar detta om ringa eller obefintlig planering mellan slöjdämnet och andra ämnen.
För några år sedan arbetade en lärare, i Västerbotten, med stenåldern i skolår 3, det var klassläraren, trä- och textilläraren som arbetade tillsammans. Eleverna fick på träslöjden vara med och tillverka en vävstol som hade stående varp. Eleverna fick plocka stenar som använ- des som tyngder. På textilslöjden vävde de, i små grupper, vars en liten bit som kunde använ- das till utsmyckning på skolan. Växtfärgat garn, som eleverna tillsammans med äldre elever själv hade färgat under en temavecka, användes som inslag. Detta är ett bra exempel på hur det går att arbeta med historieämnet och slöjdämnet för att levandegöra livet på stenåldern. Här vittnar också lärarens berättelse på ett gott samarbete i arbetslaget, men det var ”för några
115 Slöjd, ämnesrapport till rapport 253, 2003, s. 46. 116 Borg, Kajsa, 2001, s. 103.
år sedan”, vilket då kan tolkas, som läraren från Västmanland påpekade, att aktiviteterna kommer och går med åren.
I Stockholm hade en lärare erfarenhet av ämnesövergripande arbete med historia och slöjd genom dräkthistoria. Här arbetade de med både kläder och kroppsideal. Andra tankar läraren har är att man kan arbeta med etnicitet och kläder och därtill karaktäristiska mönster och slöjdtekniker. Detta har stöd i kursplanen och jag tycker att det är synd att det bara har stannat vid tankar. I träslöjden hade hennes kollega arbetat med religiösa symboler till exempel kors. Dock vet vi inte om detta är i samverkan med andra ämnen eller viket perspektiv som ligger till grund för uppgiften.
En lärare i Södermanland är på gång med ett projekt i skolår 4. Arbetet ska i princip omfat- ta alla ämnen. De ska utgå från Nils Holgerssons underbara resa, som eleverna läser och skriver om i svenskan. I textilslöjden ska arbetsuppgifterna utgå från det som fanns för 100 år sedan och eleverna ska väva egna tyger, tillverka vantar med en färgad dekoration. Det ska också finnas en framtidsavdelning med saker som finns nu men inte i framtiden. Det ska fin- nas ett samarbete mellan matematik och slöjd genom att tillverka ett lapptäcke. I träslöjden ska eleverna göra träskedar. I SO ska de arbeta med Sveriges landskap. Det kommer också att ske ett samarbete mellan de båda slöjdarterna genom att tredimensionellt illustrera berättelsen om råttorna på Glimminge Hus. Det blir också tillverkning av gammaldags julprydnader gjor- da av slanor från naturen, karamellpapper, band med mera. Projektet kommer att pågå fram till jul. I mina öron låter detta som ett alldeles exemplariskt samarbete mellan olika ämnen där slöjden har en viktig roll att levandegöra historien genom att tillverka föremål och använda tekniker på det vis som de användes för hundra år sedan. Kläder och redskap att äta med är något som eleverna har egen erfarenhet av och det går att relatera till det förflutna och som
Aronsson skriver ger utrymme för att skapa egna föreställningar om det förflutna. 117
På Gotland arbetar en textillärare som förra läsåret genomförde ett temaarbete om Europa med alla elever i skolår 4-6, sammanlagt 40 elever. Temaarbetet var förlagt tre timmar varje torsdag under fem veckor. De första tre veckorna var eleverna uppdelade i tre grupper som antingen arbetade med historiska faktatexter om olika personer, gjorde en handdocka eller lagade mat. Eleverna skrev texter i ”jag – form” och fick försöka göra dockorna så lika de historiska personerna som möjligt. På hemkunskapen lagade de spansk, grekisk eller italiensk mat. Under temaperioden upplevde textilläraren att tiden var alldeles för kort men de var inte så strikta med vilken slöjdart som de egentligen skulle ha haft, utan efter behov kunde elever- na byta slöjdgrupp. Som förberedelse hade textilläraren klippt ut stora cirkelformade hudtyger
för att eleverna genast skulle kunna börja med dockornas huvuden. Sedan kunde de göra tyg- kroppar som det gick att ha handen inuti eller så kallade pinndockor som bara hade ett skynke att dölja handen med. Den fjärde veckan arbetade eleverna klart med sina texter för att sedan den femte veckan redovisa i två olika grupper, killar och tjejer för sig. Textilläraren beskriver det som helt underbara redovisningar med dockor som föreställde Mozart, Alfred Nobel med flera. Temat innehöll förutom slöjd ämnen som hemkunskap, svenska, geografi, historia och annat som dök upp efter hand. Eleverna fick lyssna på klassisk musik, prata om sprängmedel med mera. I slöjden var det inte teknikerna som var det vikigaste utan kreativiteten. Målet för detta samarbete var inte att levandegöra historien men elevernas arbete med dockorna och dess historiska personer har för eleverna med all sannolikhet inneburit att personerna och dess historia blivit allt påtagligt mer levande än om de bara hade läst om dem i litteraturen.