Jag presenterar här två projekt som levandegör historien för eleverna. Det första, Tidsresor, är ett samarbete mellan skola och museum som är ett gott exempel på hur man levandegör histo- rien för eleverna. Tyvärr är det få förunnat, att delta i liknande projekt, då detta varit ett natio-
nellt uppdrag från regeringen för att hitta en arbetsmodell kring kulturmiljöpedagogik.104 Med
denna presentation vill jag visa, inspirera och hoppas att fler kan våga levandegöra historien med eller utan museivärldens medverkan. Det andra projektet, Storyline, är ett samarbete mel- lan elever, klasslärare och slöjdlärare. Även om huvudsyftet var att öka elevernas datorvana blev projektet sammantaget ett ämnesövergripande tema om vikingatiden. Detta exempel ger mer en realistisk bild över hur skolan idag kan arbeta med att levandegöra historien. Tyvärr fanns det inget sådant arbete på någon av mina fyra skolor som jag använt i min undersök- ning. Inte heller fanns det möjlighet för mig att starta upp något sådant arbete för att ha med i min undersökning, då tidsramen för mitt examensarbete inte stod i relevans till ett sådant pro- jekt.
Tidsresor
I mina försök att, i litteraturen, hitta erfarenheter av att levandegöra historien, är det främst på museer som det förekommer, men också tillsammans med skolor, där man tar museets exper- tis till hjälp. Som jag har förstått är det mycket en ekonomisk fråga och det är mycket svårare om skolan inte råkar vara placerad i en kommun där man som skola har stor tillgång till mu- seets verksamhet eller att museiverksamheten bedriver någon form av projektverksamhet.
101 Slöjd, ämnesrapport till rapport 253, (NU-03), 2003, s. 46. 102 Slöjd, ämnesrapport till rapport 253, (NU-03), 2003, s. 63. 103 Slöjd, ämnesrapport till rapport 253, (NU-03), 2003, s. 65. 104 Kalmar läns museum, 2001, s. 7.
Ett sådant projekt hittade jag hos Kalmar läns museum som under två års tid bedrivit ett pro- jekt i samarbete med skola och förskola med målet att undervisa i den lokala kulturmiljön. Syftet var att hitta modeller för hur den lokala historien och lokalmiljön kan användas i för-
skola och skola. Metoden som man använde var att genom temaarbeten utforska historiska
miljöer, människor och händelser som tagit sig uttryck i närområdet. För att förstärka och
levandegöra kunskaperna och skapa förståelse valde man att genomföra historiska tidsresor.105
Personal från museets pedagogiska enhet, som också var förskolelärare och slöjdlärare förut- om att vara anställda på museet, tog fram mönster och sydde historiska kläder för både barn och vuxna samt plockade fram annan rekvisita. Flera skolor inom projektet valde att arbeta med sekelskiftet, men det förekom också vikingatids- och medeltidsteman. Arbetet utforma-
des i ett samarbete med lokala hembygdsföreningar.106 Den pedagogiska enheten på museet
fortbildade sig i Kalmar och Lund men även skolorna behövde fortbilda sig vilket anordnades av Länsmuseet. Fortbildningen kunde bestå av rundvandring och besök på plaster som skulle användas i tidsresan men också föreläsningar om pedagogiska metoder. Det var en blandning av teori och praktik.107 På de olika skolorna startades det upp temaarbeten med varierande tidsram från sex veckor till att fortgå under ett helt läsår.108
Tidsresan är en pedagogisk metod som framgångsrikt har använts både i Stockholm och i Jämtland. Det som är viktigt med tidsresor är, att ha en tydlig början och ett tydligt slut, att det väcker en känsla av äkthet, både vad gäller den historiska miljön och med scenariot som ut- spelar sig. Det är viktigt med rätt rekvisita och verksamhet. Eleverna måste också tydligt se skillnaden mellan nutid och dåtid. Fördelen med tidsresor är att det gör djupa intryck på ele- verna genom att det även är känslan som förmedlas och som tillsammans med tidstypiska kläder och miljöer skapar en helhetsupplevelse. För att citera ur boken Magiska tidsresor med
6-9 åringar, ”Alla sinnen berörs och ’learning by doing’, vad handen gör minns man bättre,
blir ett naturligt inslag”.109 Det är barnens frågor och skolans egna historiska miljöer som har
använts som utgångspunkt i projektet, vilket har ökat intresset hos elever och lärare och allt
arbete har skett på förskolans och skolans villkor samt efter läroplanen.110 I bilaga fem, i bo-
ken Magiska tidsresor med 6-9 åringar, har Åke Larsson, på Kalmar läns museum, skrivit om att tälja med barn. Han skriver bland annat att täljövningar inte hör till vardagen längre. Under
105 Kalmar läns museum, 2001, s. 4-8. 106 Kalmar läns museum, 2001, s. 8-9. 107 Kalmar läns museum, 2001, s. 11-15. 108 Kalmar läns museum, 2001, s. 19. 109 Kalmar läns museum, 2001, s. 39. 110 Kalmar läns museum, 2001, s. 44.
projektet har detta varit en viktig verksamhet. Det är ju inte en helt riskfri sysselsättning och val av material är av största vikt.111
När jag tänker tillbaka på mitt sidoämne Tredimensionellt hantverk slöjd, känner jag igen mig i hur vi alla deltagare hade olika erfarenheter med knivar och material och precis som Åke skriver är det viktigt att använda nysågade färska träbitar, då de är mycket lättare att tälja i. Kniven nämner han också, hur viktigt det är med utseende och storlek. En pedagog på en förskola/fritids, som jag varit i kontakt med, berättade att han på förskolans ”snickis”, re- kommenderat att låta barnen använda en vanlig matkniv att skära i morötter med, för att bar- nen tidigt ska lära sig att hantera knivar.
Som jag har förstått med åren är det väldigt olika hur det ser ut hos träslöjden, en del peda- goger låter eleverna tälja och en del vågar inte. Dels för att de är rädda för att eleverna ska skada sig och dels för att det inte går att ha överblick med för stora grupper. Det finns många små tekniker och hantverk som ingick i vardagen under andra tidsramar, jag ser det som en viktig uppgift att föra den kunskapen vidare, även om det rent ekonomiskt inte går att genom- föra så stora projekt som det som jag ovan mycket kort redovisat. Men det går med ganska små medel att använda sig av mycket, som det redan finns resurser till, om pedagogerna i sin planering ser till helheten och viljan finns med.
Storyline
På Lekstorpsskolan, i Lerums kommun, gjorde eleverna och lärarna ett tema om vikingatiden i skolår fyra. Arbetslaget, som bestod av tre klasslärare och två slöjdlärare, använde sig av metoden storyline och arbetade under fyra veckor med både teoretiskt och praktiskt arbete. Syftet med arbetet var ett ITiS-arbete som skulle löpa ämnesövergripande för att öka datoran- vändandet i skolan. Ämnena som integrerades var svenska, samhällsorienterande ämnen, bild och slöjd. Elevernas arbete utgick från frågan ”Hur påverkades byarna och livet för vikingar-
na i Sverige utav deras resor?”.112 Metoden storyline bygger på berättelse och ett förhållnings-
sätt till eleverna, inlärningen och kunskapen. Läraren är inte expert utan elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper ska synliggöras. Pedagogerna träffades två gånger i veckan för att planera arbetet. För att starta upp projektet spelade pedagogerna upp en händelse för att väcka elevernas intresse. Sammanlagt fick eleverna möta tre olika händelser där pedagogerna var förvandlade till vikingar. Arbetet stimulerade eleverna till mycket kreativt arbete och de fick goda kunskaper om vikingar. De fick också bättre förståelse för hur Sverige förhåller sig till
111 Kalmar läns museum, 2001, s. 61.
övriga världen genom tillverkning av kartor. Eleverna detaljstuderade olika saker som båtar, redskap, kläder, djur, runstenar med mera innan de tillverkade modeller. De byggde också modeller av hus och gjorde väggmålningar. Naturligtvis blev eleverna också duktiga på att dokumentera sina arbeten med hjälp av datorn, vilket var en del av syftet med arbetet, att ele-
verna skulle öka sin datoranvändning.113