Som jag nämnde i inledningen finns det olika ingångar för ämnet historia att samarbeta med slöjd. Min hypotes är att låta eleverna prova på olika hantverk och tekniker för att förstärka den traditionella historieundervisningen. Slöjden kan också bidra med att bygga upp olika historiska miljöer. Genom att kombinera hantverk och miljöer kommer eleverna att få en hel- hetsförståelse som går på djupet och ger eleverna möjlighet att leva sig in olika tiders skeen- den och historiekulturer. Det finns inte idag, på de skolor som jag använt i min undersökning, något större medvetet arbete att levandegöra historien. Ännu mindre finns det ett medvetet samarbete mellan historia och slöjd för att levandegöra historien.
En SO-lärare hade använt sig av dramatisering som omedvetet bidragit till att levandegöra historien. Det var spontana kortare pjäser som jag kopplar till den kommunikationsprocess som Peter Aronsson benämner dialogmodellen. Och precis som Aronsson beskriver upplevde hon att eleverna lärde sig bättre och att kunskapen skapades genom dialogerna. Men hon såg också möjligheten att tillsammans med slöjden och andra ämnen tillverka kläder, kulisser och annat som behövs för att göra ett större arbete med drama. Detta innebär den kommunika- tionsprocess som Peter Aronsson benämner förmedlingsmodellen, vilket jag finner jämförbart
med det som Magnus Hermansson Adler tar upp som metoden historiska rollspel.189 Men
även om pedagogen har idéer om hur man kan göra, är det inte alltid som det finns möjlighet att planera och genomföra ett sådant projekt. Olika tekniker som till exempel att tova i ull, där eleverna får uppleva hela arbetsgången från att karda den klippta ullen till färdigtovad produkt är ett annat exempel på att levandegöra historien för eleverna. Jag jämför detta med John De- weys tankar och visioner om en ny skola där undervisningen skulle bli mer ”organiskt helt” än
bara nedslag med isolerade delar.190 Det finns många olika hantverk som ligger vardagen nära
som eleverna inte tänker på när de idag bara kan gå ut och köpa färdiga produkter. Dewey skrev om att medvetandegöra det sociala arvet genom att låta eleverna prova på och genom att låta dem styras av instinkterna, som att undersöka, förstå, tillverka och utrycka sig konstnär- ligt. Tankar som i dagens moderna samhälle ger förutsättningar till en helhetsförståelse för
olika skeenden i historien.191
En av mina informanter, en slöjdlärare, hade själv klätt ut sig som viking och hälsat på hos en skolklass, detta för att väcka intresse för vikingatiden. Detta kan vara ett sätt att för SO – lärare att med hjälp av slöjdlärarna bjuda på upplevelser och dramatiseringar. Vilket skulle
189 Aronsson, Peter, 2004, s. 99-100, Hermansson Adler, Magnus, 2004, s. 194-195. 190 Hartman, Ros Marie, 2004, s. 102-103.
främja elevernas vilja att arbeta med historieämnet utanför böckerna och mot en strävan av autenticitet, känsla och historiemedvetande. Jag tolkar det som det nytänkande som Peter Aronsson tar upp i sin bok Historiebruk, där han ser nya former och nytt innehåll av historie- kulturen.192
Tidigare under rubriken Levandegöra historien presenterade jag två olika sätt att arbeta, dels med tidsresor och dels med storyline. Detta är två bra exempel på hur det går att samar- beta med historia och slöjd för att levandegöra historien. Naturligtvis är det inte bara dessa två ämnena som är inblandade vid de här större ämnesövergripande arbetena utan nästan alla äm- nen är inblandade samt att skolorna, vid behov, har sökt hjälp av närliggande museer. Att en- bart samarbeta mellan historia och slöjd skulle enligt min tolkning innebära att SO – läraren och slöjdläraren planerar ett arbetsområde ihop och att slöjdläraren presenterade ett arbets- moment utifrån ett historiskt perspektiv som passar till det arbetsområde eleverna arbetar med i ämnet historia. Detta är inte helt problemfritt vilket en av träslöjdslärarna vittnade om då arbetet inte alltid kan löpa parallellt så att eleverna får en sammanhängande bild av vad de gör
på respektive ämne.193
En informant från Textillärarlistan berättade om hur en klass hade tillverkat vävstolar med stående varp och där eleverna själv hade fått plocka stenar att använda som tyngder. De hade sedan vävt med växtfärgat garn som de själv färgat. Detta är ett exempel på att i klassrummet levandegöra hur en del av livet under stenåldern gick till. En annan skola hade arbetat med
dräkthistoria, där både historieämnet och slöjden hade samarbetat.På en skola fanns idéer om
att arbeta med etnicitet och kläder samt på en annan skulle de starta upp ett stort ämnesöver- gripande arbete om Nils Holgerssons underbara resa, vilket jag redovisade under rubriken
Textillärarlistan.194 En av mina informanter hade erfarenhet, från sin praktikskola, av att le- vandegöra historien genom att skapa kläder från olika tider.
Sammanfattningsvis är svaret på frågan, Hur skulle ett gränsöverskridande arbete mellan
historia och slöjd med syfte att levandegöra historien se ut? Om det finns, hur ser det ut?, att pedagogerna genom att belysa det historiska perspektivet vid olika tekniker och hantverk i slöjdundervisningen skulle kunna levandegöra historien, men det krävs ett större samarbete mellan historieämnet och slöjdämnet för att skapa en helhetsbild. Metoder som tidsresor och olika storyline samt samarbete med lokala museer eller hembygdsföreningar kräver större insatser, men är fullt möjliga att utföra efter egna förutsättningar eller i mindre skala. Det vik-
192 Aronsson, Peter, 2004, s. 37.
193 Sammanställning av enkätsvar från Textillärarlistan 194 Sammanställning av enkätsvar från Textillärarlistan
tigaste är att samarbetet är förankrat från skolledningen och att det avsätts tid, schemalägg- ning, pengar och nytänkande vad gäller samarbete och planering i arbetslagen.
Slutord
Jag har här fått min hypotes bekräftad, att det går att levandegöra historieämnet med hjälp av slöjd. Det fanns däremot väldigt lite samarbete på de skolor jag varit i kontakt med och stora problem som tid, schemaläggning, pengar och inte minst intresse från de olika pedagogerna som ska samarbeta. Överlag är jag glad att de flesta trots allt är positiva till att samarbeta med historia och slöjd. Röster som vill fortbilda sig i varandras ämnen har också nått fram och arbetet med en målstyrd skola kan kanske ge det naturliga samarbete, som John Dewey före- språkade, en undervisning i framtiden som är ”organisk hel” och inte bara nedslag i isolerade delar.
Jag hoppas på mer forskning som berör samarbete mellan praktiska och teoretiska ämnen för att ge stöd till oss pedagoger i vårt arbete. Det skulle också vara intressant att se en större kvantitativ, rikstäckande undersökning som berör min frågeställning, då min undersökning vittnar om olika inställningar och samarbetsformer inom bara nordvästra Skåne.