Flyvbjergs Makt och Rationalitet

I Bent Flyvbjergs bok Rationality and Power (1998) diskuterar Flyvbjerg förhållandet mellan just makt och rationalitet inom planeringssamhället. Han menar på att det finns en dissonans mellan de som besitter makt och de som besitter kunskap och uttrycker “power is knowledge” (Flyvbjerg, 1998). För att förstå vad Flyvbjerg menar med ”power is knowledge” måste det först förtydligas vad ordspråket anspelar på. Det anspelar på ordspråket ”knowledge is power” som filosofen Francis Bacon myntade. I korta drag syftar det till att ju mer kunskap man har desto mer makt kan man utöva ur en rationell ståndpunkt. Flyvbjerg vänder på det här uttrycket och säger istället ”Power is knowledge”. Med det här så menar Flyvbjerg att istället för att

36

samla in kunskap för att kunna göra beslut utifrån en rationell ståndpunkt, så kan de med makt själv välja vad som anses vara kunskap och rationellt. Han använder i sin text ett busstations förfarande i Danmark Aalborg som exempel för att belysa ett sådant makthändelseförlopp. Vidare så menar Flyvbjerg på att det inte bara är de som besitter makt som kan påverka den här ”makten över kunskap”, utan också andra parter kopplade till den direkta maktpositionen. Må det vara av politiska, sociala eller ekonomiska skäl för att nämna några. Med andra ord så kan makt innehas av många, vem som till och med. I Aalborg exemplet så lyfter han att ett bussföretag tillåts utöva väldigt mycket makt över staden tack vara sin ekonomiska styrka i staden men även av en så enkel anledning att den befintliga borgmästaren vid den tiden, som i det här fallet kan ses som den som innefattar mest makt, råkade ha jobbat som busschaufför tidigare i livet och hade därför en personlig kontakt med bussföretaget. Allt det här tillät bussföretaget i det här exemplet att få sin vilja igenom utan några egentliga ”vetenskapliga” grunder. Inga rationella argument behövdes läggas fram utan ren och skär påtryckning var allt som krävdes från deras sida. Man kan säga att de med makt i det här fallet inte bryr sig om kunskap eller rationalitet alls, utan använder istället kunskap och rationalitet som verktyg för att få den verklighet som den vill och för att ytterligare stärka sin egen maktposition. Man formar kunskapen och rationaliteten så att den passar ens egna vilja och tro. Det här istället för den mer självklara etiska vägen att gå, att låta kunskap och rationellt tänkande forma ens egna vilja och tro. Slutligen så menar Flyvbjerg på att det taktiska sättet de med makt väljer att skapa kunskap eller inte att visa kunskap för att få den verklighet den vill, är det kraftigaste verktyget de med makt har. Indirekt innebär det att den som använder det här ”verktyget” mest effektivt är den med mest makt.

Rationalisering

När Flyvberg pratar om rationalisering så menar han enkelt förklarat att man gör valet först och sedan ger valet en rationell förklaring. På det här sättet kan man vinkla verkligheten för att passa sin egen vilja. Ett väldigt tydligt exempel på det här tar Flyvbjerg upp i sin undersökning av en busstations placering i

37

Aalborg. I exemplet Aalborg så hade ett långt dokument framtagits för att styrka deras val av placeringen av en busstation i staden. Men i dokumentet togs det egentligen inte upp några rationella argument till varför placeringen i Aalborg var den bästa, utan den diskuterade istället förutsättningarna utifrån den förbestämda idén att den helt enkel bara skulle vara där och ingen annanstans. Det här första dokumenten för byggandet av busstationen fick mycket klagomål från medborgare att den inte tog upp andra potentiella placeringar för stationen. Det ledde till att ett nytt dokument togs fram för att förtydliga detta. Vad Flyvbjerg dock menar på är att informationen i det här dokumentet är väldigt vinklat för att passa deras ”förutbestämda” placering av busstationen. För att återkoppla till förra stycket så väljer de med makt i det här fallet att visa den kunskap som passar deras vilja och vänder ett blint öga till det som talar emot.

Det Flyvbjerg visar med fallet Aalborg är att ju närmare man är de som besitter politisk makt desto mindre rationellt tänkande och kunskap behövs för att få sin vilja igenom. Om ens planer och idéer stämde väl överens med borgmästarens i Aalborg, som i det här fallet besatt mest makt, så var rationellt tänkande inte lika viktigt. Det tillät en enklare och snabbare process i planeringen då den långdragna processen av att rationellt komma fram till lösningar i stort sett kunde klippas ut. Snabbare och enklare innebär dock sällan bättre, men sådant är fallet när ”power is knowledge”.

Kritik mot Bent Flyvbjerg

Mycket av den kritik som har riktats mot Flyvbjergs tankar och teorier i Rationality and power handlar enligt kritiker såsom Oren Yiftachel och John Forester om att han inte på ett tillräckligt sätt relaterar eller rättare sagt förankrar sina tankar och teorier inom tidigare forskning. Kritiken är i regel uppdelad i två läger. Om vi börjar med det första lägret där bland annat Yiftachel i sin kritik menar på att Flyvbjerg inte kopplar sina teorier och tankar till forskning inom den rationella planeringen med förespråkare såsom John Freidmann, Manuel Castells och Andreas Faludi. Yiftachel tillägger att Flyvbjerg förbiser eller rättare sagt underskattar begrepp som demokrati och rättvisas förmåga att lösa politiska konflikter, och istället använder sig av en

38

allt för dystopisk och generaliserad verklighet som bakgrund för sina teorier och tankar i Rationality and Power. I likhet med Yiftachel lyfter även John Forester i sin kritik att det saknas en tydlig koppling till tidigare forskning, men efterlyser här istället en koppling till de politiska aspekterna av stadsplanering. Exempelvis nämns för författare som Meyerson & Banfield, Wachs och Krumholz & Forester själv. Vidare efterlyser Forester en jämförelse mellan Aalborg och andra städer i världen där liknande scenario har spelats ut. Då han menar på att en jämförelse eventuellt skulle ge mer tyngd till Flyvbjergs tankar och teorier. I den andra ringhörnan eller i det andra lägret lyfts kritik från bland annat Andreas Faludi och Arnold Van der Valk där de menar på att Flyvbjerg i sin analys av Aalborg inte lyfter fram specifika riktlinjer eller verktyg för att motverka de problem som fanns. Viktigt att notera här är att Flyvbjerg själv aldrig har påstått sig vilja skapa åtgärder eller verktyg för att motverka de problem som lyfts i Rationality and power. Utan menar istället själv att syftet med boken är att belysa problem inom den rådande planeringsdiskursen. (Flyvbjerg, 2001)