Följande avsnitt ger en inblick i forskningen om det som denna studie ämnar undersöka.
Forskningen innefattar stereotyper hos svarta män och hos homosexuella män, maskulin makt, svarta män och våldsamhet samt mediers bild av svarta män.
4.1. Gestaltning och stereotyper hos svarta karaktärer i film
Karaktärer i film gör sig annorlunda beroende på etnicitet och hudfärg (Thiska Septa Maiza &
Ida Rochani Adi, 2019). Tuss (2000, s. 324-327) skriver om afroamerikanska homosexuella män i sin artikel och hur det skiljer sig från den vita kulturen bland homosexuella män. Han menar att segregation är en anledning till att homofobin är utsträckt i högre grad i områden som domineras av svarta personer. När en samhällsgrupp systematiskt skjuts undan samhället av både privatpersoner och staten blir det svårt för dem att vara en del av den större
förändringen ett land går igenom. Förändringen kan vara en större acceptans mot homosexuella män (Tuss, 2000, s. 324). En förtryckt samhällsgrupp, exempelvis
afroamerikaner, har inte samma förutsättningar som den vita, speciellt vita rika, befolkningen.
De har heller inte samma förutsättningar som fattiga vita amerikaner eftersom de utstår flera nivåer av förtryck, att de möter rasism i samband med att de är fattiga (Tuss, 2000, s. 324).
Samhällsstrukturer i form av rasism mot svarta amerikaner är så djupt inrotat att det tar sig uttryck i fiktiva filmer (Septa Maiza & Rochani Adi, 2019).
4.2. Svarta män och stereotyper
En “äkta” svart man går hand i hand med en stereotypisk syn på den starka, känslokalla och dominanta mannen (Johnson, 2003, s. 220). Den svarta mannen är kopplad till den mest extrema maskuliniteten i den patriarkala strukturen. Det finns ett beteende som ligger djupt inrotat i den svarta maskulina kulturen, att vara homofobisk. Denna typ av maskulinitet symboliserar imperialismen av heterosexism och homofobi (Johnson, 2003, s. 219-221; Tuss, 2000, s. 325). Eftersom svarta män har en lägre social status än vita män finns också ett större behov av att kunna visa upp sin dominans, och det har i sin tur lett till att den manliga
afroamerikanska kulturen strävat efter att visa sina hårdaste sidor som lett till större förakt mot de som är avvikande, följaktligen homosexuella svarta män (Johnson, 2003, s. 220).
Som Johnson (2003, s. 221) beskriver har svarta män oberoende på sexuell läggning blivit stereotypiserade som homofobiska och följt den patriarkala, sexistiska strukturen. De lever under en samhällelig idé om att de är aggressiva, dominanta och sexuellt ofredande
(Calabrese et al., 2015, s. 2002; Johnson, 2003, s. 221; Pedulla, 2014, s. 79). Calabrese et al.
(2015, s. 2002) förklarar i sin studie att svarta homosexuella män har en historia av att ses som sexuella vildar. Författarna förklarar uttrycket “vildar” som ett uttryck som använts efter slaveriet, när svarta män fortfarande anklagades för att våldta och göra illa den vita kvinnan.
Den svarta mannen är redan stereotypiserad som aggressiv och ofredande, och därför måste svarta män bevisa motsatsen för att bli hörda (Johnson, 2003).
Stereotypen om att svarta män är aggressiva, som dessutom innefattar dominans, är en omfattande del av denna studie för att diskursen aggressivitet ska kunna undersökas i filmen Moonlight (2016). Eftersom huvudkaraktären är homosexuell presenteras i nästa avsnitt homosexuella män i medier.
4.3. Homosexuella män i medier
År 2015 startade en ny mediekanal vid namn Gay and Lesbian Oriented media (GLO), för att inkludera dels homosexuella personer i medier (Bradley Bond, 2015). Tystnaden och den minimala synligheten hos homosexuella personer har inte helt ignorerats, då en studie från så tidigt som 1994 beskriver osynligheten som en symbolisk förintelse (Refererad i Bond, 2015).
Om publiken inte ser homosexuella personer i medier får det dem att tro att homosexuella inte spelar någon roll i samhället, eller ens existerar (Bond, 2015). Calabrese et al. (2015, s. 2001-2004) menar dessutom att svarta homosexuella mäns sexualitet rent historiskt inte existerar.
Synlighet är inte längre nödvändigtvis ett problem för den vita homosexuella mannen (Avila-Saavedra, 2009). Problematiken ligger i att andra hbtq-personer inte synliggörs, och att den vita homosexuella mannen tar all plats. Sällan inkluderas den svarta homosexuella mannen och Johnson (2003, s. 221) menar att den autentiska svarta mannen inte är i enlighet med homosexualitet. Det har i sin tur en koppling till att svarta män i större utsträckning är exkluderade ur samhället än vita män och måste bevisa sin manlighet på ett, i många fall, aggressivt sätt för att bli tagna på allvar (Calabrese et al., 2015, s. 2003; Winter Han, 2016).
Underrepresentationen som finns hos svarta homosexuella män bygger på att de som styr medierna, som i högst grad är den heterosexuella majoriteten samt män, väljer hur den
marginaliserade gruppen framställs och hur mycket plats gruppen ska få (Bond, 2015;
Adrianne Holz Ivory et al., 2009). Homosexuella män har en historia av förintad och förvrängd visibilitet vilket har resulterat i stereotypiska framställningar i medier, som exempelvis feminina och högljudda (Calabrese et al., 2017, s. 152). Dessa framställningar påverkar den heterosexuella publiken som konsumerar medierna (Bond, 2015).
Skildrandet av homosexuella män utgår från en heterosexuell synvinkel, en heteronormativitet (Holz Ivory et al., 2009). Homosexualitet är antingen totalt ignorerat eller framställt på ett stereotypiskt sätt (Calabrese et al., 2017, s. 144-152; Alexander Sink et al., 2018, s. 589-599).
Gällande homosexuella män utgår audiovisuella medier ofta från två typer av homosexuella män. Den ena är en muskulös, atletisk man som beter sig stereotypiskt maskulint medan den andra är feminin (Ivory et al., 2009 & Calabrese et al., 2017, s. 144-145). Sink et al. (2018, s.
597-599) menar att homosexuella män tillhör bland de mest hotade grupperna i USA rent socialt, och att verbal och fysisk våld förekommer i hög utsträckning. Detta våld kan i sin tur gestaltas via medier, genom att serier och filmer visar upp den homosexuella mannen som utsatt och svag (Sink et al., 2018, s. 589-599). Denna stereotyp av den homosexuella mannen menar dock Calabrese et al. (2017, s. 149) är i enlighet med synen på den vita homosexuella mannen.
4.4. Svarta homosexuella män och stereotyper
Svarta homosexuella män är stereotypiserade som dominanta, aggressiva och hypermaskulina (Calabrese et al., 2017, s. 152 & Johnson, 2003). Calabrese et al. (2017) menar därmed att stereotyper förekommande hos svarta och vita homosexuella män skiljer sig till den grad att svarta homosexuella män delar fler stereotyper med svarta heterosexuella män än vita homosexuella män. Det innebär att den sexuella läggningen inte har ett övergripande
inflytande i stereotypen av den svarta homosexuella mannen, utan att fokus ligger på att han är en svart man (Calabrese et al., 2017, s. 144-145).
Svarta homosexuella män upplever en stigmatisering kring sin sexuella läggning (Gregory Sallabank et al., 2021, s. 6-8). Studien, som dels fokuserar på unga svarta män och deras sexualitet, visar att medier har en stor påverkan på hur samhället ser på svarta män som faller utanför de heteronormativa ramarna. Det sker en filtrering av information som når mottagaren i nyhetsmedier, och därmed kan mediet visa upp en viss marginaliserad grupp på ett
vita män. De är stereotypiserade som kriminella och ansvarslösa och måste bevisa motsatsen för att bli hörda (Johnson, 2003, s. 221-225; Mary Beth Oliver, 2003, s. 3-16).
En undersökning om stereotyper hos svarta homosexuella män kom fram till att en
återkommande stereotyp är att de är diskreta om sin sexuella läggning (Calabrese et al., 2017, s. 148-152). Författarna presenterar olika återkommande stereotyper som framgick i
undersökningen, och dessa är bland annat att svarta homosexuella män ses som högljudda och översexuella där den sistnämnda stereotypen liknas vid den stereotyp som finns hos svarta män oberoende på sexuell läggning (Calabrese et al., 2017, s. 152). Således är stereotyper som är applicerbara hos den svarta homosexuella mannen lika de stereotyper som finns hos svarta män med ospecificerad sexuell läggning (Calabrese et al., 2017, s. 148-152; Johnson, 2003, s. 220).
En annan studie om upplevelser hos sexuella partners visar att homosexuella svarta män ses som sexuellt aggressiva och ansvarslösa (Calabrese et al., 2015, s. 2001-2008). Studien presenterar stereotyper i kombination med intersektionalitet som visar sig tydligare hos personer tillhörande flera marginaliserade grupper, exempelvis svarta homosexuella män.
Återkommande stereotyper hos svarta homosexuella män är att de är aggressiva, hotfulla och kriminella (Oliver, 2003, s. 3-16; Pedulla, 2014, s. 78). Calabrese et al. (2015, s. 2002-2003) lyfter Collins (2005) studie om forskning i väst under 1800- och 1900-talet gällande svarta personer och menar att stereotyper som återkommer hos svarta homosexuella män har
influerats både historiskt och via nutida medier. Svarta personers sexualitet sågs som primitivt och sexuellt okontrollerbart eftersom svarta personer i sig sågs som icke-människor. I och med det var det omöjligt för svarta personer att vara homosexuella eftersom samkönat sexuellt umgänge inte är reproduktivt rent naturmässigt (Calabrese et al., 2015, s. 2002).
Med hänsyn till studien är det viktigt att kunna urskilja stereotyper hos svarta homosexuella män och homosexuella män med ospecificerad bakgrund eller hudfärg. När en specifik bakgrund inte tydliggörs utgår stereotyperna i hög grad från vita homosexuella män eftersom de är överrepresenterade i sin minoritetsgrupp (Avila-Saavedra, 2009). Således blir det relevant att undersöka fenomenet svart och homosexuell man och hur den kombinationen ger sig uttryck i denna studie.
4.4.1. Maskulina och feminina stereotyper hos svarta homosexuella män
Homosexuella män i tv framställs som antingen feminina eller maskulina (Sink et al., 2018, s.
592-594). Den framställningen är kopplad till heteronormativitet eftersom den feminina homosexuella mannen ses som varm och inkompetent, vilket Sink et al. (2018, s. 592) jämför med den stereotypiska hemmafrun. Den maskulina homosexuella mannen är däremot kallare i sitt beteende men besitter mycket kunskap och är jämförbar med den heterosexuella mannen.
Den stereotypen är dock applicerbar hos den vita maskulina homosexuella mannen, och Sink et al. (2018, s. 589-599) tar inte hänsyn till den svarta maskulina homosexuella mannen, vilket Calabrese et al. (2017, s. 145-148) och Johnson (2003, s. 219-221) gör.
Den maskulina homosexuella mannens stereotyper skiljer sig fundamentalt beroende på hudfärg (Calabrese et al., 2017, s. 144-145). Medan den vita maskulina homosexuella mannen ses som professionell, stereotypiseras ofta den svarta maskulina homosexuella mannen som ansvarslös, aggressiv och översexuell. Således ligger stereotyperna hos svarta homosexuella män närmre den svarta heterosexuella stereotypen snarare än den homosexuella stereotypen (Calabrese et al., 2017, s. 148-150).
Det är sällan svarta homosexuella män framställs som feminina trots att stereotypen till viss grad finns hos dem (Calabrese et al., 2017, s. 146-149; Pedulla, 2014, s. 78-81). På grund av strukturell tillintetgörelse av den svarta homosexuella mannens sexualitet har femininitet som stereotyp inte präglat svarta homosexuella män i hög grad (Calabrese et al., 2015, s. 2003;
Johnson, 2003, s. 222).
4.5. Maskulin makt och våldsamhet
Forskning om maskulinitet tog fart i USA på 1960-talet för att sedan nå större delar av världen, bland annat Sverige, ungefär 20 år senare (Helena Josefson, 2005, s. 97).
Hegemonisk maskulinitet är viktig att ta hänsyn till för att titta på relationen och hierarkiska positioner bland män sinsemellan (Robert Connell, 1995, s. 110). Detta kan handla om heterosexuella mäns överordning (Lucas Gottzén, 2014). Connell (1995), som myntade begreppet hegemonisk maskulinitet, menar att maskulinitet måste ses ur ett brett
samhällsperspektiv och inte på individnivå, då maskulinitet är en konstruktion av samhället (Connell, 1995, s. 114-115; Gottzén, 2014).
Maskulinitet bygger på skillnaden mellan socialt och biologiskt kön. Det sociala manliga könet, genus, är det som skapas hos individen utifrån sociala konstruktioner och kulturell bakgrund (Gottzén, 2014). Mäns sociala uppförande är annorlunda beroende på socialt och kulturellt sammanhang, och kan se olika ut beroende på om de är bland andra män eller i sällskap som inkluderar kvinnor. Det finns dock sociala konstruktioner och beteendemönster hos män som är återkommande och bland dessa är hegemonisk maskulinitet (Connell, 1995, s.
114; Gottzén, 2014). Ordet hegemoni innebär en ledande position, och hegemonisk
maskulinitet innebär att en eller flera män i specifika sammanhang visar sin överordning och dominans (Gottzén, 2014). Hegemonisk maskulinitet syns hos män sinsemellan, vilket då kan innebära att den heterosexuella mannen visar sig överordnad den homosexuella mannen.
Gottzén (2014) menar att våld och hegemoni inte går att likställa, men att våld kan användas för att upprätthålla hegemoniska ideal. Våld mot homosexuella män finns med bland dessa ideal (Gottzén, 2014).
4.6. Mediers bild av svarta män som hotfulla och kriminella
Det vilar en strukturell ojämlikhet i USA som påverkar svarta män och deras förutsättningar för framgång i livet. Kumah-Abiwu (2020) skriver i sin artikel att svarta män ofta nämns i medier, men då i samband med kriminalitet och andra negativa aspekter som kan uppmuntra till negativa stereotyper hos dem. Den negativa framställningen av svarta män i medier kan förklaras delvis utifrån sociala konstruktioner och mediers publicitet av gruppen (Kumah-Abiwu, 2020, s. 65). Emellertid sker gatekeeping av nyheter i medier som innebär att information går igenom en process av filtrering innan nyheten når mottagaren. Filtreringen kan således utnyttjas i samband med strukturell rasism innan information publiceras i medier (Kumah-Abiwu, 2020).
Dan Flory (2020) presenterar några filmer från tidigt 1990-tal vars ändamål var att försöka skapa en mer liberal syn på svarta män i USA genom att empatiskt försöka fånga tittaren.
Filmerna skildrar verkligheten och försöker samtidigt humanisera karaktärerna som lever ett liv i social misär och fattigdom. Trots att filmer producerades för att försöka eliminera den stigmatiserade synen på svarta män blev de ofta porträtterade som våldsamma och kriminella i fiktiva medier (Oliver, 2003, s. 10-11). Studien visar även att vita amerikaner upplever en större oro för brottslighet när svarta män är omkring dem. Oliver (2003) refererar till Brent Staples (1992) som beskriver att vita amerikaner obefogat visat större oro vid Staples närhet
eftersom han är en svart man.
4.7. Forskningslucka och relevans
Marginaliseringsdiskurser skapas i samhällen som är utstötta från det större samhället på grund av strukturellt förtryck, vilket även framställer maktdiskurser i det specifika samhället.
Samhällen som är dominerade av svarta personer redan lågt ned i näringskedjan (Tuss, 2000).
Liksom att marginalisering i samhället leder till maktpositioner mellan exempelvis svarta och vita personer, syns olika maktpositioner inom den marginaliserade gruppen. Det som denna studie bidrar med är hur dessa samhällsstrukturer utformas i samband med avvikande sexualitet, emellertid att vara homosexuell i ett heteronormativt samhälle. Områden med låg socioekonomisk status som lever under sämre förutsättningar än medelklassamhället, där personerna dessutom utstår förtryck på grund av att de är svarta, ges sämre förutsättningar för social framgång (Kumah-Abiwu, 2020; Tuss, 2000, s. 325-326). Problemet som uppstår är trångsynthet och en marginaliserad form av unik personlighet, vilket denna studie ämnar belysa och problematisera. Utifrån marginaliseringen ämnar vi undersöka hur diskurserna aggressivitet och femininitet skapas.
Det har behövts skapas en kanal som specificerar sig på delvis homosexuella män eftersom de antingen är osynliggjorda eller negativt stereotypiserade i medier (Bonds, 2015). Problemet är att den forskning som gjorts gällande homosexuella män i medier, exempelvis GLO media, tar endast hänsyn till den vita homosexuella mannen (Avila-Saavedra, 2009). Johnson (2003, s. 219-223) redogör för skillnaderna mellan dessa två grupper och menar att svarta män har en stereotyp av att de är dominanta och aggressiva, vilket kan skapa en negativ konnotation.
Med hänsyn till både forskningslucka och relevans finns det artiklar och studier om svarta män och deras visibilitet. Studier om stereotyper hos svarta homosexuella män existerar till en viss grad, men dessa studier är några få av all den forskning som görs varje år och därför finns det ett stort utrymme för att fylla den forskningsluckan. Svarta män, vare sig de är
heterosexuella eller homosexuella, är en samhällsgrupp som framställs på ett sätt i film och andra medier där negativa stereotyper kan uppmuntras hos publiken gentemot dem (Brynn E.
Sheehan, 2022, s. 5-9).