Denna studie har med hjälp av en multimodal diskursanalys hittat aggressivitet och
femininitet som diskurser i de analyserade scenerna. Båda diskurserna har gett sig uttryck på olika vis, som exempelvis verbal och fysisk aggressivitet samt femininitet i form av sårbarhet och tystlåtenhet. Aggressivitet som diskurs visade sig dessutom i samband med hierarkiska maktpositioner, den hegemoniska maskuliniteten som kunde utläsas i olika scener. Det visade även att de med bristande maskulinitet blir offren medan de som faller innanför den
heteronormativa ramen drar nytta av det faktumet genom att bibehålla sin makt och sitt aggressiva uttryck.
Eftersom Chiron tillhör två förtryckta världar, att han både är homosexuell och svart, gör att han står mitt emellan två verkligheter som är totalt särade. Visibilitet av homosexuella män är nödvändigtvis inte längre ett stort problem (Avila-Saavedra, 2009). Studien betonar dock att det faktumet gäller vita homosexuella män. Svarta homosexuella män lever under andra förutsättningar än vita homosexuella män. Acceptansen gentemot homosexuella män är högre i områden som domineras av vita personer och som dessutom har högre socioekonomisk standard. Ett samhälle som trycker undan svarta medborgare gör det svårare för dem att bli en del av en större förändring i samhället, som kan vara en liberalare syn på homosexuella män (Tuss, 2000). Chiron lever i ett samhälle med den verkligheten. Det är dominerat av svarta personer, segregerat, fattigt och våldsamt. Som barn blir Chiron slagen och kallad för glåpord som “faggot”, och problemet är att homosexualitet inte hör hemma i den svarta maskulina kulturen (Tuss, 2000).
Trots att Chiron står mellan två separerade världar visar han sig inte uttrycka eller bli stereotypiserad utifrån någon av dessa två. Den Oscarbelönade filmen Moonlight (2016) har således inte framställt den homosexuella svarta mannen på ett stereotypiskt sätt då han inte passar in i stereotypen hos svarta män eller homosexuella män. I sina yngre år är han inte i enlighet med den svarta homosexuella mannens stereotyper, som är bland annat att vara aggressiv, översexuell och stark. Dessa stereotyper delar svarta homosexuella män och svarta män oberoende på sexuell läggning (Calabrese et al., 2017, s. 148). Chiron uttrycker sig å ena sidan tystlåtet och har en mjuk jargong. Å andra sidan visar han sin maskulina och hårda sida i vissa analyserade scener, som när han försöker stå upp för sig själv och sin mamma Paula när Terrel talar illa om henne (47:00). Den hårda sidan är dock inte på samma nivå som
killarna som gör honom illa eftersom han aldrig lyckas skapa en auktoritet hos dem. Det slutar alltid upp med att Chiron är den svage som backar undan. Således faller Chiron in i den homosexuella stereotypen som Sink et al. (2018, s. 589-599) applicerar hos den vita
homosexuella mannen. Trots att detta inte är en jämförande studie mellan svarta och vita män är det av relevans att nämna detta eftersom Chiron faller utanför stereotypen av svarta män som tidigare forskning presenterat (Calabrese et al., 2017, s. 148-152; Pedulla, 2014, s. 78-79;
Sink et al., 2018, s. 592). Som vuxen är Chiron hård till ytan men visar sig inte vara den tuffa, aggressiva mannen. Det tydliggörs under Chiron och Kevins samtal (01:41:25).
Olika maktpositioner syns hos killarna som gör Chiron illa redan under barndomsår och ungdomsår. I samhällen som domineras av svarta personer utgörs även en högre grad av homofobi eftersom områdena tenderar att ha en lägre socioekonomisk standard än typiskt vita områden (Tuss, 2000, s. 325). Med homofobi tillkommer heteronormativitet, och vice versa, eftersom det heteronormativa förhållningssättet bland annat utgår från att den heterosexuella mannen är överordnad de som inte faller innanför samma ram som honom (Gottzén, 2014).
Emellertid blir Chiron den underordnade homosexuella mannen. Den hegemoniska maskuliniteten har visat sig utgöra en betydande roll i filmen Moonlight (2016) eftersom Chiron, som utåt sett är den enda homosexuella karaktären, blir våldsamt bemött av sina manliga klasskamrater. Som Gottzén (2014) beskriver går inte våld och hegemoni att likställa, men i detta fall har våld använts för att upprätthålla det hegemoniska idealet.
Maskuliniteten som gestaltas i filmen syns på olika sätt, exempelvis genom aggressivitet som är en del av det maskulina förhållningssättet (Gottzén, 2014; Connell, 1995). Utifrån de analyserade scenerna som har undersökt aggressivitet som diskurs har det tydliggjorts att ett hegemoniskt förhållningssätt är genomgående i hela filmen eftersom det handlar om att vara starkast och aldrig visa sig svag. Ett exempel på detta är när Kevin och Terrel talas vid i matsalen (59:05), och Terrel utmanar Kevin att spela “knock down stay down.” Trots Kevins motvilja går han med på detta eftersom han kommer tappa sin maktposition om han väljer att inte ta sig an utmaningen som Terrel ger honom. Stereotypen om aggressivitet spelar således en betydande roll i filmen Moonlight (2016) och har visat sig i diskursiva teman som verbal och fysisk aggressivitet.
Femininitet skildras när Chiron och Kevin sitter vid stranden (52:50). Kevin uttrycker sin acceptans gentemot sårbarhet hos män när han frågar Chiron om han brukar gråta. Det är en sida av Kevin som inte syns när han är bland de andra killarna i skolan. Därmed blir Kevin
behandlad med respekt från samma killar som gör illa Chiron. I denna scen är dock Chiron och Kevin lika sårbara. Sociala attityder ter sig olika beroende på umgänge, vilket också kan skapa olika stereotyper hos en grupp beroende på var de befinner sig (Dixon, 2019). Kevin, som utåt sett är överens med det heteronormativa förhållningssättet, visar en känslomässig sida av sig själv ena stunden för att i andra stunden misshandla Chiron i skolan medan de andra killarna ser på. Således stereotypiseras Kevin på olika vis, både som aggressiv och som feminin. Det beteendet kan förklaras utifrån mäns växling av beteende beroende på vilket socialt sammanhang de befinner sig i (Connell, 1995). Kevin är i grupp utmanad till att göra illa en annan person och tar sig an den ledande positionen, hegemonin, och visar sin dominans bland de andra killarna. Därmed har Kevin vunnit deras respekt och samtidigt varit i enlighet med hegemonisk maskulinitet som social konstruktion (Connell, 1995, s. 114; Gottzén, 2014).
Tidigare forskning har presenterat att homosexuella svarta män är stereotypiserade som svarta män snarare än homosexuella män eftersom deras hudfärg utgör en större del i hur samhället ser dem samt att homosexualitet hos svarta män är historiskt tillintetgjort (Calabrese et al., 2015, s. 2002; Calabrese et al., 2017, s. 147-152). Denna studie har visat att Chiron behövt trycka undan sin homosexuella sida och i stället leva upp till den svarta mannens stereotyp.
Som redan utsatt person i samhället blir det enklare för Chiron att försöka osynliggöra sin sexualitet och endast fokusera på att leva upp till den svarta manliga stereotypen eftersom han då kan få den respekt han aldrig fick som barn eller ungdom. Trots detta sätt att förneka sin sexualitet blir dock Chiron aldrig den stereotypiska svarta mannen. I själva verket är han fortfarande tystlåten och mjuk som vuxen. Detta blir därmed resultatet av att stå mellan två skilda världar – att vara homosexuell och svart. Svarta homosexuella män är historiskt osynliggjorda och visar sig än idag trycka undan sin sexualitet för att passa in i samhället de lever i (Calabrese et al., 2015, s. 2001-2005). I ett samhälle grundat på förtryck mot svarta personer med en ständig kamp för att få bli hörd och behandlad som en värdig medmänniska skapas således systematiska blockader. Dessa hindrar, i detta fall den svarta mannen, att kunna se och leva utanför den stereotyp han har på sig (Septa Maiza, 2019, s. 57-60).
Moonlight (2016) har skildrat utanförskapet och misären de lever i, men inte skildrat Chiron som en person som lever upp till den svarta mannens stereotyp.
Utifrån analysen har vi kommit fram till att aggressivitet syns utmed hela filmen. Det sker en ständig maktkamp hos killarna i skolan och det viktiga är att visa sig stark för att inte hamna på botten. Tidigare forskning har förklarat att svarta homosexuella mäns stereotyper ligger
144-152). En av dessa stereotyper är aggressivitet, vilket har skildrats i stora drag och hos många karaktärer, men inte hos Chiron. Trots att Chiron valt att gå den väg som samhälleligt gynnar honom är aggressivitet hos honom inte synligt. Maskuliniteten i form av en stor, vältränad man som befinner sig i kriminella kretsar utgörs av Chiron, men aggressiviteten har han inte tagit vid sig. Som vuxen är Chiron en lugn man, liksom sitt yngre jag. Det syns när han träffar Kevin för första gången på många år, och får frågan “who is you, man?” av Kevin.
Kevin syftar då till Chirons yttre och att han distanserat sig helt och hållet från den yngre Chiron, men endast på det yttre. Den hotfulla bilden av den svarta mannen syns hos Chiron utifrån hans exteriör (Oliver, 2003). Trots detta lever han inte upp till de aggressiva ideal som han fick handskas med av sina klasskamrater under sina barndoms- och ungdomsår. Chiron är fortfarande en tystlåten och mjuk kille. Han är således inte i enlighet med den homosexuella eller svarta mannens stereotyp men lever upp till den svarta mannens visuella ideal (Pedulla, 2014, s. 83).
Således är de stereotyper som kunde utläsas med hjälp av den multimodala diskursanalysen främst dominans och aggressivitet, och liksom aggressivitet som diskurs utgjorde dessa stereotyper en stor del av filmen vilket gav sig uttryck i analysen. Det råder en maktordning hos karaktärerna som tydligt visar hierarkiska positioner där de som uttrycker mest
hegemonisk maskulinitet blir de som kommer undan våld eftersom de besitter en ledande position (Gottzén, 2014). Chiron blir emellertid en syndabock som får utstå våld på grund av sina feminina drag som faller utanför det manliga svarta idealet (Connel, 1995; Tuss, 2000, s.
325).
Studien har visat att maktpositioner är föränderliga och konstruerade av samhället en person lever i (Gottzén, 2014). Filmen Moonlight (2016) har skildrat sociala strukturer på ett trovärdigt vis men inte gett Chiron rollen som den aggressiva mannen eftersom det ligger en ständig kamp mellan två världar hos honom, vilka är homosexualitet och att han är en svart man. Den heterosexuella synvinkeln som audiovisuella medier ofta utgår från (Ivory-Holz, 2009; Sink, 2018) tar sig inte uttryck i filmen Moonlight (2016). Det vilar en
heteronormativitet bland männen med hänsyn till aggressivitet, den hegemoniska
maskuliniteten och den heterosexuella utgångspunkten (01:07:33). En heterosexuell synvinkel är däremot inte i fokus eftersom homosexualitet behandlas utmed hela filmen då tittaren får ta del av den homofobi Chiron utsätts för vilket uppmärksammar homosexualitet. Däremot skildras det utifrån en negativ synvinkel vilket Tuss (2000) har beskrivit som en del av den afroamerikanska kulturen eftersom de lever i ett utanförskap med färre möjligheter att
utvecklas socialt. Moonlight (2016) skildrar ett sådant samhälle eftersom filmen återspeglar ett samhälle dominerat av svarta personer som lever i fattigdom och utanförskap.