Följande kapitel riktar sitt fokus mot att besvara studiens andra forskningsfråga: “Vad ligger till grund för denna utveckling?”. Detta har realiserats genom en kvalitativ mix-metod som består av en kvalitativ intervju samt en kvalitativ analys av års- och hållbarhetsredovisningar.
Kapitlet kommer förklara eventuella faktorer som kan ligga till grund för den studerade utvecklingen av rapporteringen av humankapital.
5.1 Lagstiftning – Tvingande rapportering
Studiens empiriska resultat från innehållsanalysen i kombination med presenterad teori påvisar att den tvingande lagstiftningen har varit en av faktorerna som haft inverkan på rapporteringen av humankapital. Mellan år 2017 och 2018 identifieras en utmärkande utveckling av rapporteringens omfattning, vilket kan associeras med en utökad tvingande rapportering med grund i de lagförändringarna som infördes för räkenskapsår 2017 i ÅRL (1995). Det blev då lagkrav för stora bolag att hållbarhetsredovisa. Kravet grundar sig på EU:s direktiv från år 2014 om att det fanns ett behov av mer publik icke-finansiell information för att investerare, kunder, lagstiftare och andra intressenter ska kunna fatta väsentliga beslut (Sveriges riksdag, 2016;
Siew, 2015). Resonemanget stärks av att respondenten anser att rapporteringen av humankapital har ökat till följd av den nya lagstiftningen. Enligt respondenten är det tydligt att
“Lagstiftningen har haft stor betydelse för den tvingar ju fram en rapportering” (Respondent, personlig kommunikation, 16 april 2021). Respondenten menar dock att företagets ambition speglar rapporteringen. Respondenten förtydligar att företag med viljan om att rapportera om sitt humankapital utformar en mer komplex rapportering medan företag med andra förhållningssätt enbart rapporterar just specifikt det som lagkravet kräver. Respondenten betonar att en intressant rapporteringen kräver att man tänker till och behandlar både områdena som lagen tar upp samt funderar över vad som är intressant och vad man som företag borde rapportera om. Rimmel et al. (2009) betonar även att ett företags verksamhetstyp kan påverka mängden humankapital som ett företag redovisar.
Den ökade rapporteringen av humankapital till följd av lagändringar kan härledas till tvingande isomorfism. Tvingande isomorfism grundar sig i politiska påtryckningar och statens reglerande översikter och kontroller (Eriksson-Zetterquist, 2009). För att vara förenlig med accepterad insistuinell praxis, ändrar företag sin praxis och tvingande isomorfism uppstår (Deegan &
Unerman, 2011). När ett krav tillkommer via en lag från staten måste företagen tillämpa kravet för att undvika avsevärda följder. Företagen ska därmed redovisa i enlighet med god redovisningssed (Jonäll & Lumsden, 2016). I denna studie har företag blivit tvungna att ändra sin rapporteringspraxis för att följa den nya lagstiftningen på hållbarhetsredovisning. Svenska staten blir således en inflytelserik intressent för företagen då den påverkar alla företag direkt via lagar och regler. I studien blir staten därmed en av de mest avgörande intressenterna som påverkar omfattningen av rapporteringen av humankapital i revisionsbolagens årsredovisningar. Om fler lagkrav införs för rapporteringen av humankapital indikerar trenden på att företag kommer att öka mängden redovisat humankapital. För rapportering av humankapital är det en balansgång mellan tvingande lagstiftning och självreglering.
Respondenten anser att båda komponenterna behövs för att sporra till samt åstadkomma en positiv utveckling. Vilka delar som ska vara självreglerande och vilka som ska vara lagstiftade menar respondenten kan behöva diskuteras.
Lagändringen som infördes för räkenskapsåret 2017 fick sin största inverkan mellan år 2017 och 2018, det vill säga det första året då bolagen berördes av det nyinförda lagkravet på hållbarhetsredovisning. I Big Four ökade rapporteringen av humankapital då med 37 procent.
Utvecklingen för rapporteringen av humankapital fortsatte att stiga de kommande åren, år 2019 och 2020, då företagen fortsättningsvis var berörda av lagkravet på hållbarhetsredovisning. Big Fours rapportering av humankapital var dessutom som mest omfattande år 2020. Detta tyder på att den tvingande lagstiftningen haft en stor inverkan på rapporteringen av humankapital för samtliga år under tidsperioden 2018–2020. Vi kan därmed konstatera att den tvingande rapporteringen, hållbarhetsredovisningen, har gett humankapital ett ökat utrymme i de analyserade revisionsbolagens årsredovisningar.
Enligt ÅRL (1995) kan företag inkludera en hållbarhetsrapport i sin förvaltningsberättelse, alternativt upprätta en hållbarhetsrapport som en avskild handling från årsredovisningen. Hur företagen väljer att presentera sin hållbarhetsrapport kan påverka omfattningen av rapporteringen av humankapital. För samtliga år under tidsperioden 2016–2019 presenterar KPMG separata årsredovisningar och hållbarhetsrapporter, och under dessa år är omfattningen av företagets rapportering av humankapital som störst. År 2020 upprättar KPMG istället en gemensam års-och hållbarhetsredovisning och studiens innehållsanalys identifierar en negativ utveckling då omfattningen av företagets rapportering av humankapital minskar. Enligt respondenten valde KPMG att presentera en gemensam års- och hållbarhetsredovisning år 2020 med anledning av att dels inte upprepa sig i sin rapportering och dels för att underlätta för läsaren genom att ha all information samlad i ett dokument.
Den ökade tvingande lagstiftningen, det lagstadgade rapporteringskravet på hållbarhetsredovisning, tillkom mot slutet av studiens studerade tidsperiod. Vi kan dock tyda ur resultatet från studiens innehållsanalys att rapporteringen av humankapital ökar även under det tidiga skedet av den studerade tidsperioden. Utvecklingen av rapporteringen av humankapital som identifieras åren innan lagkravet infördes kan därmed inte härledas till den ökade tvingande lagstiftningen utan måste kunna förklaras med hjälp av andra frivilliga faktorer som påverkat företagens beslut kring att utveckla rapportering av humankapital. Exempelvis har två av de fyra analyserade företagen valt att frivillig upprätta hållbarhetsrapporter innan lagkravet infördes. Enligt Artsberg (2005) kan den tvingande rapportering avseende humankapital vara alltför innehållslös vilket resulterar i att företag utökar den frivilliga rapportering med en strävan att att ge en tydligare bild av företagets humankapital.
5.2 Legitimitet
Årsredovisningen är företags centrala källa för kommunikation med dess intressenter (Catasús
& Nobrand, 2011). Således, används årsredovisningar ofta av företag för olika sociala upplysningar (Kent & Zunker, 2013; Clark Williams, 2008). Legitimitetsteorin är den mest använda teorin till att förklara sociala avslöjanden och är därmed en lämplig teori att ta till stöd för att förklara varför företag redovisar information om deras humankapital (Kent & Zunker, 2013). Deegan & Unerman (2011) beskriver vikten av att företag bedöms som legitima för att upprätthålla konkurrenskraft samt för att långsiktigt överleva på marknaden. För att enligt legitimitetsteorin uppfattas som legitim måste företag möta samhällets sociala förväntningar och krav samt följa regler och lagar (Suchman, 1995). Enligt Deegan och Unerman (2011) är det samhällets vetskap och uppfattning om organisationens beteende som formar legitimitet.
Därmed blir utlämnandet av information en viktig och avgörande faktor för företags legitimitet.
I resultatet från studiens innehållsanalys identifieras en tydlig illustration av legitimitetsskapande under år 2018–2020. Big Fours rapportering av humankapital har under dessa år varit mer omfattande och en positiv trend påvisas. Som tidigare framgått, blev hållbarhetsredovisning ett lagstadgat rapporteringskrav i Sverige år 2017. De bolag som omfattas av kravet ska under de två senaste fastställda räkenskapsåren ha uppfyllt minst två av tre uppställda kriterier (ÅRL, 1995). Samtliga fyra bolag, Deloitte, Ernst & Young, KPMG samt PwC, har sedan lagkravet infördes uppfyllt dessa kriterier vilket innebär att under samtliga år under denna period, år 2018–2020, har bolagen varit berörda av lagkravet. Bolagen ska då ha inkluderat en hållbarhetsrapport i sin årsredovisning, alternativt upprättat en hållbarhetsrapport som en avskild handling från årsredovisningen (ÅRL, 1995). Ett sätt för företag att upprätthålla sin legitimitet är att följa lagar och regler för att ur ett samhällsperspektiv bedömas verka på ett allmänt accepterat och korrekt sätt (Deegan & Unerman, 2011). Därmed, till följd av ÅRL:s nya lagkrav, kan utvecklingen av rapporteringen av humankapital under tidsperioden 2018–2020 förklaras dels av att bolagen enligt lag måste och dels för att bolagen ska upprätthålla sin legitimitet.
För att skapa en legitim organisation krävs det dock mer än att endast följa lagen. Enligt Deegan och Unerman (2011) grundar sig legitimitetsteorin på ett socialt kontrakt mellan organisationen och samhället där företaget verkar. Konceptet används för att representera den mängd underförstådda och de uttryckliga förväntningarna som samhället har om hur organisationen ska bedriva sin verksamhet. Förväntningarna från samhället förändras ständigt med tiden, vilket tvingar företag att vara lyhörda för sin verksamhetsmiljö (Kent & Zunker, 2013). Företag måste visa ett genuint intresse för att upprätthålla en god och transparent kontakt med sina intressenter.
För att inte bryta det sociala kontraktet behöver företag således beakta sina intressenters efterfrågan. Vår respondent bekräftar att företaget har upplevt en ökad efterfrågan på rapportering av humankapital från intressenter och samhälle, och att företagets rapportering i stor utsträckning påverkas med hänsyn till deras intressenter och av samhället. Detta anser vi pekar på ett legitimt agerande och detta ger ytterligare stöd för att legitimitet är en bidragande faktor till utvecklingen av rapporteringen av humankapital. Respondenten beskriver även uttryckligen att företaget upplever en ökad legitimitet vid ökad rapportering av humankapital eftersom“Rapporteringen blir mer relevant för företagens intressenter.” (Respondent, personlig kommunikation, 16 april 2021).
Intressenternas efterfrågan kan återigen associeras till den institutionella teorin, mer specifikt teorin om tvingande isomorfism. Deegan och Unerman (2011) beskriver att företag informellt kan uppleva tvång från inflytelserika intressenter att anta särskild redovisningspraxis. Företag påverkas då efter vad intressenterna efterfrågar. KPMG, vars rapportering hade störst procentuell utveckling mellan år 2015 och 2016, beskriver i årsredovisningen för 2016 att företaget strävar efter en kontinuerlig dialog med sina intressenter, då deras intressenters åsikter är avgörande för hur de utvecklar sin verksamhet. Som en del i detta arbete genomförde KPMG under detta år en väsentlighetsanalys med sina intressenter. Arbetet utmynnade i tolv ämnen som framöver skulle prioriteras i KPMG:s strategi där ett av dem var “öppenhet och transparens”. Företaget beskriver uttryckligen att “Ett högt förtroende är avgörande för KPMG vilket medför att öppenhet och transparens är viktigt” (KPMG hållbarhetsrapport, 2016). År 2016:s stora procentuella utveckling av rapportering av humankapital indikerar på att KPMG tagit hänsyn till sina intressenter och deras önskan om mer öppenhet och transparens. Deegan och Unerman (2011) beskriver att precis som i legitimitetsteorin, är erhållandet av legitimitet det primära i den institutionella teorin. Därmed anser vi att KPMG:s beaktande av öppenhet och transparens i relation till tvingande isomorfism indikerar på en akt av legitimitet. År 2016 var även det år som KPMG frivilligt upprättade och presenterade en hållbarhetsrapport. En
hållbarhetsrapport ger intressenterna ytterligare öppenhet och transparens. KPMG:s frivilliga val att presentera denna rapport anses därmed också kunnas sättas i samspel med legitimitet. Vi anser därmed att legitimitetsskapande är en möjlig bidragande faktor till utvecklingen av rapporteringen av humankapital. Om företag inte reglerar sin rapportering utifrån vad intressenterna uppfattar som legitim rapportering och efter vad intressenterna efterfrågar finns det en risk för företag att förlora sin legitimitet och att sanktioner införs av samhället (Deegan
& Unerman, 2011).
Enligt Deegan och Unerman (2011) gör alla företag enskilda bedömningar för vilken information som företaget ska delge. En bedömning baseras på intressenternas efterfrågan samt för hur utlämnandet av informationen kan påverka företaget. Information som inte har en isomorfism (DiMaggio & Powell, 1983). Enligt Deegan & Unerman (2011) innefattar härmande isomorfism organisationer som försöker efterlikna varandra, eventuellt kopiera, andra organisationers institutionella praxis. Osäkerhet är enligt Eriksson-Zetterquist (2009) anledningen till att företag imiterar varandra. Studiens respondent verifierar att företag observerar och tar inspiration från varandra gällande rapportering. Enligt respondenten rör det sig dock inte om att kopiera, utan mer om att se vilka aspekter som behandlas samt för att se omfattning och djup i rapporteringen. Respondenten beskriver att företagens rapportering påverkas av varandra då “... det är en konkurrensaspekt och ingen gillar att komma efter, eftersom det kan påverka företagets utveckling negativt.” (Respondent, personlig kommunikation, 16 april 2021). Företag bevakar således varandra för att veta hur de ska positionera sig i sin rapportering och för att enligt respondenten inte halka efter i utvecklingen.
Den generella trenden i innehållsanalysen visar att företagen kraftigt utökar sin rapportering från och med år 2016 och framåt, det vill säga att samtliga bolag gör en stor utveckling under tidsperioden 2016–2020. Resultatet från studiens innehållsanalys indikerar på att utvecklingen för rapporteringen av humankapital generellt sett har varit nästintill stillastående för respektive bolag under tidsperioden år 2011–2015. Utvecklingarna för respektive företag accelererar därefter vid olika årtal, men samtliga inträffar efter år 2015. Trots det faktum att de undersökta företagen inom Big Four endast är fyra antas utvecklingen av rapporteringen av humankapital kunna härledas till härmande isomorfism. Resultatet från studiens innehållsanalys, respondentens svar samt teorin indikerar därmed på att företag påverkar och följer varandra i företags rapporteringar. Det innebär att ett företags ökade rapportering av humankapital med hög sannolikhet kan påverka andra företag att följa efter. Vi identifierar dock inget som antyder att osäkerhet är det underliggande motivet till härmande isomorfism i denna studie.
Trots likheter mellan företagens rapporteringar går det att utläsa av resultatet från studiens innehållsanalys att KPMG minskar sin rapportering av humankapital mellan år 2016 och 2017 samt att PwC minskar sin rapportering mellan år 2011 och 2013 samt mellan år 2018 och 2019.
Detta ger indikationer på att härmande isomorfism inte gäller för hela den studerade tidsperioden. Respondenten i studien menar att företag tar inspiration från varandra men betonar vikten av att sätta företagets egna prägel på rapporteringen samt att det är viktigt att hitta sitt egna förhållningssätt. KPMG och PwC följer under dessa år inte den generella trenden
utan har då troligtvis tagit egna individuella ställningar. Härmande isomorfism återspeglas därmed inte under hela den studerade tidsperioden.
Under tidsperioden år 2011–2015 har omfattningen av revisionsbolagens rapporteringar varit relativt sammanfallande, med undantag för PwC som under denna tidsperiod haft en något mer omfattande rapportering. Omfattningen av företagens rapportering blir större under tidsperioden 2016–2020 och en accelererande utveckling identifieras för samtliga bolag under denna tidsperiod. Att företags rapportering efterliknar och följer varandra kan återigen kopplas till den tvingande isomorfismen. Som tidigare framgått grundar sig tvingande isomorfism på press från intressenter som en organisation är beroende av. Således kan företag informellt vara tvingade att anta en särskild redovisningspraxis av inflytelserika intressenter (Deegan &
Unerman, 2011). Inflytelserika intressenter är enligt Deegan och Unerman (2011) branschorienterade. Detta innebär att företag inom samma bransch blir påverkade av samma intressenter, vilket resulterar i en mer homogeniserad redovisning. Detta är därmed applicerbart på Deloitte, Ernst & Young, KPMG samt PwC, eftersom samtliga fyra bolag är verksamma inom samma bransch.
5.4 Humankapitalets trend
I takt med att ekonomin har utvecklats till mer kunskapsbaserad har immateriella tillgångar fått en ökad uppmärksamhet (Marton et al., 2020). Möller (2011) beskriver även hur betydelsen av immateriella värden har ökat avsevärt de senaste årtiondena. I den kunskapsbaserade värld vi lever i består företagens värde därmed alltmer av personal och deras kunnande. Humankapital blir således framgångsrika företags mest värdefulla tillgång (Edvinsson & Malone, 1998;
Gamerschlag & Moeller, 2011; Scafarto et al., 2016; Sveiby & Risling, 1986; Sveiby, 1997).
Den ökade rapporteringen av humankapital, som urskiljs i innehållsanalysens resultat, överensstämmer därmed med bilden av ett generellt ökat fokus på humankapital, som tidigare forskning indikerar. En mer likvärdig bild av humankapital och dess ökade generella uppmärksamhet i samhället kan enligt normativ isomorfism leda till att företag utökar sin rapportering. Deegan och Unerman (2011) beskriver att normativ isomorfism avser det tryck som uppstår av gruppnormer att anta särskilda institutionella metoder, där normens påtryckningar kan resultera i att företag modifierar sin rapportering. Studiens respondent intygar även om detta och beskriver att det finns ett allmänt större intresse av humankapital och att rapporteringen således påverkas av detta. Ytterligare stöd ges i PwC:s årsredovisning från 2017, där det framgår att allmänhetens makt är stor samt att näringslivet lyssnar till allmänheten, vilket i sig har lett till ökad transparens. Respondenten beskriver att företaget ständigt försöker utveckla sin rapportering av humankapital på grund av det faktum att företaget är ett kunskapsföretag och att humankapital därmed är en väldigt naturlig fråga. Respondenten uttrycker sig enligt följande: “Vår framgång är helt beroende av våra medarbetare och därmed är humankapitalet väldigt centralt.” (Respondent, personlig kommunikation, 16 april 2021).
Respondenten beskriver att utvecklingen av rapporteringen av humankapital under den studerade tidsperiod kan anses bero på att hållbarhetsfrågor har kommit i ett annat fokus, dels i näringslivet men även generellt i samhället. Intressenter och andra aktörer inser vikten av hållbarhetsfrågor, där humankapital är en essentiell del (Ben Prince & Diwedi, 2013;
Arvidsson, 2011). Detta driver enligt respondent på utvecklingen av dess rapportering, vilket ger stöd för det faktum att två av den analyserade företagen har valt att hållbarhetsredovisa innan det blev ett lagstadgat rapporteringskrav. Enligt Cinquini et al. (2012) är humankapital ett viktigt tema i hållbarhetsredovisningar, som används för att bygga upp ömsesidigt förtroende och goda relationer med de anställda. Humankapital anses därmed vara ett betydande segment
i företags hållbarhetsprofil och således i deras rapportering. Vi har även tidigare konstaterat att resultatet från studiens innehållsanalys indikerar på att företagens hållbarhetsrapporter har haft en stor inverkan på omfattningen av rapporteringen av humankapital och således även rapporterings utveckling. I Ernst & Youngs års-och hållbarhetsredovisning för år 2020 förtydligas att “Företag över hela världen ser behovet av en mer heltäckande syn på hållbarhet – och det gör vi också.” (Ernst & Young hållbarhetsrapport 2020). Respondenten beskriver även att rapporteringen är en konkurrensfråga för företagen då hållbarhetsfrågor är viktiga, dels för att attrahera och behålla rätt personal och dels för att attrahera investerare. En god hållbarhetsprofil på företaget underlättar vid finansiering enligt respondenten.
I revisionsbolag är verksamheten beroende av företagets rådgivning. Enligt respondenten satsar dennes företag mycket på rådgivning inom det aktuella forskningsområdet, humankapital, och företaget har sett ett större intresse från de företag som efterfrågar hjälp inom detta område.
Respondenten beskriver uttryckligen att “Trenden som ni sett från utsidan, ser vi från insidan.
Det är tydligt.” (Respondent, personlig kommunikation, 16 april 2021). På grund av revisionsbolags rådgivande verksamhet får dessa bolag genom kundernas efterfrågan en god inblick över trender som råder i samhället. På så sätt kan de rådgivande revisionsbolagen ta ställning till detta i sin egna verksamhet och göra en bedömning över hur de ska positionera sig.
Respondenten uppger dessutom att med tanke på att företaget satsar på rådgivning inom hållbarhet och humankapital så behöver företagets egna rapportering vara meningsfull. Enligt respondenten kan företaget inte ligga för långt efter i den egna rapporteringen jämfört med hur företaget arbetar mot kunderna.