7 Vissa prioriterade frågor
7.9 Frihetsberövanden m.m
Det finns ett skydd mot att inte godtyckligt berövas friheten (se artikel 9 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 9 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5 (1) i Europakonventionen), vilket gäller envar som berövas friheten. Den som är berövad friheten på grund av misstanke om brott har rätt att få besked om anledningen till frihetsberövandet (se artikel 9 (2) i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5 (2) i Europa-konventionen) men även – vilket gäller för envar som frihetsberövas – att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom, om frihetsberövandet inte är lagligt (se artikel 5 (4) i Europakonventionen). Slutligen finns en rätt att behandlas humant och
Skr. 2001/02:83
97 med aktning för sitt inneboende värde som människa (se artikel 10 (1) i
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter), vilket också gäller envar som berövas friheten.
Den enskildes rättigheter under ett frihetsberövande är flera, oberoende av vilka skäl som föreligger för frihetsberövandet. Bland annat har den enskilde rätt att inte bli utsatt för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen. Genom artikeln förbjuds tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. (Se även artikel 5 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 16 i tortyrkonventionen och Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning).
Rätten att inte bli utsatt för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen gäller även när den enskilde kommer i kontakt med polisen.
FN:s kommitté mot tortyr uppmärksammade vid sin granskning av den svenska rapporten från 1997 att begreppet tortyr inte definieras i svensk lagstiftning. Kommittén ansåg att fångar hålls isolerade under långa häktningstider i avvaktan på rättegång och i fängelser. Den oroades över att polisen använt övervåld i vissa fall och över hur polisen ibland hanterar de som hålls kvar av polisen. Slutligen uttryckte kommittén oro över hur polisen i några fall har hanterat sina hundar i samband med demonstrationer.
Regeringsformen (2 kap. 5 § RF) skyddar varje medborgare mot kroppsstraff och mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 5 §. Enligt 2 kap. 8 § RF är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande och 2 kap. 9 § RF ger frihetsberövade en rätt till domstolsprövning utan oskäligt dröjsmål.
Genom artikel 4 i EU-stadgan bekräftas förbudet mot tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling och genom artikel 6 bekräftas att den enskilde har rätt till frihet och säkerhet.
Administrativa frihetsberövanden
Sammanfattande beskrivning: Regler om administrativa frihetsberövanden finns i bl.a. smittskyddslagen (1988:1472).
Regeringen avser att i en kommande proposition ta ställning till bl.a.
hur smittskyddsarbetet bör vara organiserat och vilka rättigheter och skyldigheter den enskilde bör ha i ärenden som rör smittskydd.
Regler om administrativa frihetsberövanden finns bl.a. i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, smittskyddslagen (1988:1472), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. I samtliga lagar finns skydd mot att bli frihetsberövad godtyckligt.
Regeringen planerar att förelägga riksdagen en proposition om ny lagstiftning inom smittskyddsområdet med utgångspunkt i de förslag som
Skr. 2001/02:83
98 Smittskyddskommittén redovisat i sitt betänkande Smittskydd, samhälle
och individ (SOU 1999:51). I betänkandet läggs stor vikt vid frågor som rör rättssäkerhet för den enskilde. Kommittén betonar att smittskydds-arbetet måste vara förankrat i en humanistisk människosyn. Regeringen avser att i propositionen ta ställning till bl.a. hur smittskyddsarbetet bör vara organiserat och till vilka rättigheter och skyldigheter den enskilde bör ha i ärenden som rör smittskydd.
Frihetsberövanden vid misstanke om brott
Sammanfattande beskrivning: Inom Regeringskansliet utarbetas för närvarande förslag till författningsändringar som syftar till att förbättra och förtydliga straffprocessuella regler som gäller personer som har berövats friheten.
Den kommitté som inrättats i enlighet med den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har besökt Sverige vid tre tillfällen, senast 1998.
Kommitténs uppgift är bl.a. att besöka platser där frihetsberövade personer är placerade – såsom fängelser, häkten och polisstationer – för att undersöka hur sådana personer behandlas. Även risker för övergrepp uppmärksammas. Efter varje besök upprättar kommittén en rapport med rekommendationer om förbättrade åtgärder. Kommittén har i sina rapporter efter besöken i Sverige påtalat vissa brister i den svenska lagstiftningen. En återkommande fråga har varit de svenska reglerna för inskränkningar i en häktad persons kontakter med omvärlden, s.k.
restriktioner. Reglerna har senast ändrats per den 1 januari 1999 (prop.
1997/98:104) och kommitténs synpunkter har därvid beaktats.
Kommittén har även riktat kritik mot bl.a. de svenska reglerna om en frihetsberövads rätt att underrätta anhöriga, att vara biträdd av försvarare och att ha tillgång till en viss läkare. Rekommendationer har lämnats i fråga om hur reglerna bör förändras och om information till frihetsberövade beträffande deras rättigheter.
Kommitténs arbete innebär en värdefull granskning av hur de som berövas friheten behandlas och dess synpunkter utgör ett viktigt underlag i regeringens strävanden att fortlöpande förbättra det svenska regelverket.
Med beaktande av kommitténs rekommendationer utarbetar Regerings-kansliet för närvarande förslag till författningsändringar som syftar till att förbättra och förtydliga straffprocessuella regler som bl.a. gäller personer som har berövats friheten.
Frihetsberövanden är en åtgärd som ofta vidtas när en person som är misstänkt för brott skall utlämnas till en annan stat för lagföring. Frågan om att snabbt och effektivt kunna utlämna personer har aktualiserats särskilt efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001. Inom EU har under hösten pågått ett intensivt arbete med ett rambeslut om en europeisk arresteringsorder. Instrumentet går ut på att en rättslig myndighet i en medlemsstat fattar beslut om en arresteringsorder. När den eftersökte personen påträffats i en annan stat skall han eller hon frihetsberövas och skyndsamt överlämnas till den förstnämnda staten på grundval av arresteringsordern.
Skr. 2001/02:83
99 För att kunna bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten effektivt
är det viktigt att ha rättsliga instrument som lever upp till dessa strävanden. Detta får självklart inte ske på bekostnad av de skyldigheter som stater har av att iaktta de mänskliga rättigheterna. Arbetet i olika internationella fora måste alltid ske utifrån denna grundläggande ståndpunkt.
Polisens användning av våld Sammanfattande beskrivning
– Regeringen har beslutat att ge en kommitté i uppdrag att se över den ordinarie tillsynen av polisen och åklagarväsendet för att säkerställa att medborgarnas krav på en demokratisk kontroll tillgodoses på bästa sätt (Ju 2000:15).
– Regeringen har beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en sammanhållen och övergripande granskning av förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo Vallos dödsfall (Ju 2000:14).
– Regeringen har beslutat att ge en kommitté i uppdrag att se över polisens möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar (Ju 2001:08).
Polisen har en nyckelroll vad gäller bekämpandet av brott och främjandet av rättvisa och trygghet. Polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt lämna allmänheten skydd och annan hjälp. Därför är polisen av central betydelse i en demokrati.
Förutsättningarna för polisens användning av våld är reglerade i lag.
Övervåld eller kränkande behandling i samband med ingripanden får inte förekomma. I polislagen (1984:387) och i lagen (1976:371) om behand-lingen av häktade och anhållna m.fl. anges närmare under vilka omständigheter tvång eller våld kan tillgripas och under vilka om-ständigheter en person får beläggas med handfängsel.
Metoderna för polisens interna utredningar får inte lämna utrymme för misstankar om att utredningsförfarandet påverkas av ovidkommande faktorer eller bedrivs utifrån annat än strikt objektiva utgångspunkter.
Det finns därför särskilda bestämmelser i polisförordningen (1998:1558) som reglerar hur anmälningar mot anställda inom polisen skall hanteras.
En sådan anmälan skall t.ex. normalt omedelbart överlämnas till åklagare.
Regeringen har beslutat ge en kommitté med parlamentarisk samman-sättning i uppdrag att se över den ordinarie tillsynen av polisen och åklagarväsendet för att säkerställa att medborgarnas krav på en demokratisk kontroll tillgodoses på bästa sätt (Ju 2000:15). En viktig del av uppdraget är att överväga om det finns skäl att inrätta ett oberoende organ med uppgift att utöva tillsyn över polisens och åklagarväsendets brottsutredningsverksamhet. Kommittén skall även överväga om regle-ringen, organisationen och handläggningsrutinerna för brottsanmälningar och klagomål mot anställda inom polisen och åklagarväsendet uppfyller de höga krav som måste ställas på en sådan verksamhet.
Inom Justitiedepartementet pågår en översyn av användningen av ordningsvakter, deras arbetsuppgifter och befogenheter. Frågan om
Skr. 2001/02:83
100 behovet av särskilda bestämmelser för handläggningen av anmälningar
mot ordningsvakter för brott i tjänsten skall också övervägas. Översynen skall vara avslutad den 1 februari 2002.
Osmo Vallo
Med anledning av ett dödsfall vid polisingripande, det s.k. Osmo Vallo-fallet från 1995, fick Justitiekanslern (JK) i uppdrag av regeringen att granska myndigheternas åtgärder i fall där omhändertagna personer avlider. I sin rapport Rutiner vid utredningar av dödsfall i samband med myndighetsingripanden framhöll JK betydelsen av polisens före-byggande åtgärder, såsom utbildning i etik, säker våldsanvändning och säkra grepptekniker. JK ansåg också att kravet på omedelbart åklagarinträde borde förändras.
Regeringen gav 1999 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av JK:s rapport. Styrelsen redovisade uppdragen i samband med årsredovisningen för 1999. Inom polisväsendet har bl.a. utbildningsinsatser gjorts inom områdena etik och moral, attityder, våldsanvändning, grepptekniker, säkra transporter och livräddande insatser. Dessutom har en fortsatt koncentration av enheterna för internutredningar ägt rum.
En särskild utredare har tillsatts med uppdrag att göra en sammanhållen och övergripande granskning av förfarandet vid brotts-utredningen i samband med Osmo Vallos dödsfall (Ju 2000:14).
Granskningen skall särskilt avse frågor om organisation, regelverk, rutiner, samverkan och rollfördelning mellan berörda myndigheter. Med granskningens resultat som grund skall utredaren dra framtidsinriktade slutsatser om behovet av förändringar i dessa och andra avseenden.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2002.
Oroligheterna vid Europeiska rådets möte i Göteborg
Ordningen vid stora evenemang är av central betydelse inte bara för att viktiga möten skall kunna genomföras utan också för att värna demonstrationsfriheten och stärka enskildas rättstrygghet. Mot bakgrund bl.a. av oroligheterna i samband med Europeiska rådets möte i Göteborg 1416 juni 2001 tillkallade regeringen därför en kommitté för att se över polisens möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga ordnings-störningar (Ju 2001:08). I uppdraget ingår också att göra en kartläggning och analys av händelserna i Göteborg. En av de frågor som kan aktualiseras avser polisens möjligheter att använda viss utrustning för att bekämpa allvarliga ordningsstörningar.
Skr. 2001/02:83
101