Samerna

Sammanfattande beskrivning

– Målet för samepolitiken är en levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska näringar samt ett ökat samiskt självbestämmande.

– Regeringen avser att föreslå åtgärder för att tydliggöra Sametingets organisation och för att göra regleringen av tingets arbetsformer tydligare.

– Regeringen kommer att inleda förhandlingar med Norge om en ny renbeteskonvention.

– En nordisk expertgrupp skall tillsättas för att utarbeta ett utkast till en nordisk samekonvention.

– Regeringen avser att lämna förslag till en ny rennäringspolitik.

– Regeringen avser att tillsätta en gränsdragningskommission för att identifiera gränser för renskötselområdet.

– Regeringen har ändrat i läroplanerna för dels det obligatoriska skolväsendet, förskola och fritidshem, dels den frivilliga skolan för att bringa kännedom om den samiska kulturen, religionen och språket.

– Regeringen har i regleringsbrev för 2002 avsatt 6 miljoner kronor för den informationssatsning riktad till hela befolkningen om samernas kultur och historia som påbörjades 2001.

Bakgrund

Hur den samiska befolkningen uppstått i Sverige är inte helt klarlagt men historisk forskning tyder på att samekulturen uppstod för cirka 2 000 år sedan genom en sammansmältning av flera redan då existerande fångstkulturer på Nordkalotten. Samerna har sedan fortsatt att leva och verka inom dessa områden som i dag är delar av Sverige, Finland, Norge och Ryssland. Samerna har således en lång sammanhängande historisk anknytning till de områden där de bor och denna anknytning går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande. Samerna är därför att betrakta som en urbefolkning i Sverige och har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling. Riksdagen uttalade 1977 att samerna i egenskap av ursprunglig befolkning i Sverige intar en särställning (prop. 1976/77:80, bet. 1976/77:KrU43, rskr. 1976/77:289). Ett ursprungsfolk är i de flesta sammanhang också att betrakta som en minoritet med de rättigheter som följer med det. Ett ursprungsfolk härstammar från folkgrupper som bodde i landet eller i ett geografiskt område, som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställande av nuvarande stats-gränser och vilka har behållit en del eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Genom sin speciella relation till land och vatten är ett ursprungsfolk i behov av andra rättigheter än minoriteterna i övrigt, främst självbestämmande, för att utveckla sin identitet och kultur. Folkrättsligt går regelverket för ursprungsfolk längre än för övriga minoriteter. Det gäller främst ursprungsfolkens relation till land, vatten och självbestämmande. Sverige har tillträtt flera internationella konventioner som har en direkt betydelse

Skr. 2001/02:83

92 för etniska minoriteter och ursprungsfolk och som följaktligen gäller för

samerna. De viktigaste internationella reglerna är

N FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, speciellt artikel 27.

N FN:s konvention om biologisk mångfald, artikel 8 om traditionell kunskap.

N ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.

N Europarådets stadga om landsdels- och minoritetsspråk.

N Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.

ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk är inte ratificerad av Sverige, se avsnitt 5.2.

FN:s kommitté mot avskaffande av alla former av rasdiskriminering uttalade i augusti 2000 bl.a. att samernas rätt att använda sitt språk borde utsträckas till det område som samerna definierar som sitt. Den oroades över att samernas rätt till mark och fiske hotas av privatisering av traditionellt samiskt område. Kommittén rekommenderade regeringen att införa lagstiftning som skyddar samisk mark och som tar sin utgångspunkt i deras renskötsel. Regeringen rekommenderades också att ratificera ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk.

FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uttryckte i november 2001 om de svenska åtagandena enligt kon-ventionen med samma namn bl.a. sin oro över de oklara förhållanden som fortfarande råder vad gäller samernas landrättigheter. Den beklagade att ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk ännu inte ratificerats.

Sametinget

Sametinget inrättades 1993. Dess uppgifter framgår av 2 kap. 1 § sametingslagen (1992:1433). De består i att besluta om fördelning av statens bidrag till samisk kultur och samiska organisationer samt andra medel som ställs till samernas förfogande, att leda det samiska språkarbetet, att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten. Samtingets uppgifter består vidare i att informera om samiska förhållanden, att utse sameskolstyrelsen samt att enligt 2 kap. 13 § sameskolförordningen (1995:205), efter förslag från sameskolstyrelsen, besluta om och anställa sameskolchefen. Informationsarbetet riktas huvudsakligen till medier och skolor.

För att utföra arbetsuppgifterna har Sametinget inrättat ett kulturråd som fördelar statens bidrag och medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer. Därtill finns en valnämnd som ansvarar för sametingsvalet och röstlängden och ett språkråd som leder det samiska språkarbetet.

Det samiska språkarbetet syftar till att förbättra utbildningen, särskilt för vuxna, i det samiska språket. Man stimulerar ökad användning av samiska vid samiska institutioner och organisationer, arbetar med

Skr. 2001/02:83

93 normerings- och språkvårdsfrågor och utvecklar den samiska

termino-login och en gemensam orddatabas.

Medverkan i samhällsplaneringen handlar för Sametingets del om att yttra sig i frågor som rör de samiska näringarna. Detta sker vid del-tagandet i arbetsgrupper som hanterar samiska frågor vid olika myndigheter. Sametinget tar också initiativ till kurser och utbildningar för att bereda de samiska näringarna möjligheter till utbildning och kompetensutveckling i samiska näringsfrågor, miljöfrågor och mark-användningsfrågor.

Det förenings- och verksamhetsstöd som samernas kulturråd beslutar om går till samiska organisationer, sameföreningar och samegårdar.

Anslag till tidningen Samefolket, samisk teater, slöjd och biblioteksverksamhet gör en samisk närvaro möjlig och verksamhet inom ett brett spektrum av samhällslivet. Bidrag går också till samisk forskning och institutioner som bedriver samisk forskning. Ett av de större projekten som genomförts och som Sametinget finansierat är uppbyggnaden av det sydsamiska kulturcentrumet Gaaltije i Östersund.

Projektet har genererat fem anställningar och har även EU-finansiering.

Det stöds också av landstinget och Östersunds kommun. Gaaltijes målsättning är att verka för att sydsamernas historia, språk och kultur görs levande och att stärka och utveckla det sydsamiska kultur- och näringslivet.

Mot bakgrund av de senaste årens utveckling i Sametinget har regeringen beslutat att en särskild utredare skall se över Sametingets organisation och de dubbla rollerna som folkvalt organ och myndighet (Jo 2000:03).

De huvudsakliga utgångspunkterna för utredarens arbete skall vara att samerna skall ha ett representativt folkvalt organ och att samerna har folkrättsligt stöd för att själva få bestämma över sin kulturella utveckling.

Detta förutsätter en viss grad av självstyre och ett organ där denna rätt kan utövas.

En annan utgångspunkt är att det i kontakten med myndigheter och politiska organ främjar demokratin om samerna företräds av ett direktvalt organ. Myndigheter och politiska organ kan därigenom utgå från att de besked de får från Sametinget är representativa.

Med dessa utgångspunkter skall utredaren analysera Sametingets nuvarande organisation och undersöka om det krävs en tydligare skillnad än i dag mellan Sametingets olika roller som folkvalt organ och statlig myndighet.

Sametinget skall enligt sametingslagen medverka i samhälls-planeringen. Sametinget anser att man i flera fall inte beretts tillfälle att yttra sig i ärenden som rör samerna och som handläggs av andra myndigheter. Utredaren skall också utreda hur Sametingets medverkan i samhällsplaneringen kan förstärkas ytterligare.

Utredaren skall också göra en översyn av valbestämmelserna i same-tingslagen i syfte att förenkla röstningsförfarandet och därmed öka valdeltagandet i kommande sametingsval. Utredaren skall överväga, och om det behövs, lämna förslag till en indelning i flera valdistrikt, en annan tidpunkt för valet till Sametinget, procentspärr och en ökning av det antal personer som krävs för att registrera ett parti, möjlighet till extra val samt

Skr. 2001/02:83

94 ändrade former för partistöd. Utredaren skall redovisa uppdraget till

regeringen senast den 1 juli 2002.

Rennäringen

Renskötseln bedrivs i Sverige i stort sett i hela Norrbottens, Väster-bottens och Jämtlands län samt i delar av Dalarnas och Västernorrlands län. Bruttoarealen av de svenska renbetesmarkerna uppgår till 165 000 km² varav 12 000 km² ligger i Norge. Renbetesmarkerna omfattar i runda tal en tredjedel av Sveriges yta. Vinterbetesmarkernas omfattning är omtvistad inom vissa delar av området.

De renskötande samernas antal i Sverige uppgår till cirka 3 700. Det finns cirka 900 rennäringsföretag. Det är emellertid svårt att göra en rättvisande beräkning av antalet renskötande samer. Ett av skälen till detta är att renskötseln ofta bedrivs i kombination med andra näringar.

Antalet renar växlar starkt mellan perioder av goda respektive dåliga renbetesår. Vid räkningar av renar och i renlängder registreras vinter-renhjorden, dvs. den renhjord man i huvudsak förfogar över mellan slaktsäsong och kalvningssäsong. Enligt renlängderna fanns det 220 000 renar i vinterhjorden 2000.

Rennäringen regleras i rennäringslagen (1971:437), som trädde i kraft den 1 juli 1971 och ersatte lagen (1928:309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige och lagen (1960:144) om renmärken.

Samernas rättigheter enligt rennäringslagen har i lagen fått den sammanfattande beteckningen renskötselrätt. Denna beskrivs som en rätt för samer att använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. I rätten ingår bl.a. rätt till renbete, jakt, fiske och visst skogsfång.

Rätten tillkommer främst sådana personer av samisk härkomst som kan åberopa att någon av deras föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar haft renskötsel som stadigvarande yrke. Renskötselrätten lagreglerades första gången genom en renbeteslag av 1886. Rätten bygger på urminnes hävd till viss mark och är av civilrättsligt slag. Den är således inte något privilegium som lagstiftaren gett samerna. Samtidigt utgör den en näringsrätt av offentligrättslig typ. Bara samer får bedriva renskötsel. När samernas bruk av mark kommer i konflikt med ägarens rätt till marken, vare sig ägaren är staten eller enskilda, är det två grundlagsskyddade rättigheter som kolliderar. För att identifiera gränserna för ren-skötselområdet avser regeringen att tillsätta en gränsdragningskom-mission.

Konventionen om renbete över den svensk-norska gränsen upphör att gälla våren 2002. Sedan Sveriges och Norges regeringar beslutat att det även fortsatt finns behov av renbetning över gränsen tillsattes 1997 en svensk-norsk kommission som skulle komma med förslag om hur betestillgångarna skulle nyttjas mest rationellt på ett sätt som ger ett långsiktigt underlag för en ekonomiskt, ekologiskt och kulturellt bärkraftig rennäring.

Kommissionen har under arbetets gång verkat för att uppmuntra samverkan över gränsen, hitta naturliga gränser för konventionsområden och undvika dubbelbetning. Vidare har kommissionen velat finna en förvaltningsmodell som är snabb och handlingskraftig för att handha

Skr. 2001/02:83

95 frågor som rör konventionen. Dessutom skall den nya konventionen vara

flexibel för att kunna hantera förändringar över tiden utan att man behöver förhandla fram en ny konvention. Kommissionen föreslår i sitt betänkande att konventionen skall gälla i 30 år men att den skall förlängas i tioårsperioder om inte endera landet säger upp den senast fem år före periodens utgång. Kommissionens betänkande remissbehandlas för närvarande i Sverige och Norge. Därefter skall förhandlingar ske mellan Sverige och Norge om en ny renbeteskonvention.

I september 1997 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté – Rennäringspolitiska kommittén – med uppgift att göra en översyn av rennäringslagen (Jo 1998:03). Utifrån översynen skulle kommittén bl.a.

lämna förslag till en rennäringspolitik som ger underlag för en ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring, föreslå hur renskötseln bör organiseras i framtiden, vilka uppgifter som i fortsättningen bör vara myndighetsuppgifter och granska förhållandet mellan rennäringen och andra areella näringar. Kommittén redovisade sitt betänkande En ny rennäringspolitik – öppna samebyar och samverkan med andra markanvändare (SOU 2001:101) den 14 december 2001. I betänkandet föreslås bl.a. tre mål för en ny rennäringspolitik avseende kultur, ekonomi och miljö. Samverkan mellan samebyar och andra markanvändare föreslås bygga på ömsesidig hänsyn mellan dem som brukar samma mark med stöd av olika rättigheter. Vidare föreslås att grundlagsskyddet för samernas bruksrätt, renskötselrätten klargörs och förs in i en särskild lag om renskötselrätt. Samernas bruksrätt får enligt förslaget samma skydd som övriga medborgare har för motsvarande rättigheter.

Kulturverksamhet

Inom ramen för kulturpolitiken fördelas särskilda medel till samisk kultur. Målsättningen är att bevara, stärka och sprida kunskap om bl.a.

samisk slöjd, bild- och formkonst, musik, scenkonst och litteratur.

Anslagna medel disponeras av Sametinget och fördelas av samernas kulturråd. Bidrag ges till ideella samiska organisationer på lokal- och riksnivå, utbildning och forskning samt till projekt som berör samisk kultur. Vidare görs en särskild satsning för att stärka samiskt språk och kultur genom det pågående arbetet med inrättandet av en samisk teaterinstitution.

Regeringen har lämnat bidrag till Svenska Bibelsällskapet för översättningsprojektet Bibeln på lulesamiska. Inom ramen för detta projekt, som slutfördes under hösten 2000, har nya testamentet översatts till lulesamiska.

För att bringa kännedom om den samiska kulturen, religionen och språket har regeringen ändrat i läroplanerna för dels det obligatoriska skolväsendet, förskola och fritidshem, dels den frivilliga skolan. Numera framgår att kunskap skall ges om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken.

Skr. 2001/02:83

96 Informationssatsning om samerna och samisk kultur

Regeringen beslutade den 8 februari 2001 att inleda en nationell informationssatsning om samerna som Sveriges urbefolkning och samernas kultur under perioden 20012005. Regeringen har under 2001 satsat 6 miljoner kronor för att stödja informationsarbetet och i regleringsbrev för 2002 har regeringen avsatt 6 miljoner kronor för den informationssatsning riktad till hela befolkningen om samernas kultur och historia som påbörjades 2001. Målet är att öka kunskapen om Sveriges urbefolkning i hela landet. Av vikt är också att få ett ökat och långsiktigt förtroende mellan samer och icke-samer och kunna motverka och förebygga diskriminering. Satsningen bör bilda plattform för mer självständiga och långsiktiga aktiviteter inom myndigheter, sameorganisationer, utbildningsväsendet, massmedia m.m. En projektkommitté är utsedd att leda satsningen och bereda och lämna förslag till regeringen om hur pengarna skall användas. Ett nationellt informationscentrum för samefrågor skall enligt planerna inrättas redan under projektperioden för att bilda ett viktigt nav i informationsarbetet.

Urbefolkningsdelegationen

År 1993 beslutade FN:s generalförsamling att utropa ett internationellt årtionde för världens urbefolkningar med början i december 1994. För att på lämpligt sätt manifestera uppslutningen kring generalförsamlingens beslut och därigenom nationellt uppmärksamma frågor som utgör del av urbefolkningsårtiondet tillsatte regeringen 1995 en delegation benämnd Urbefolkningsdelegationen. Målen för delegationen är bl.a. att behandla och följa upp generalförsamlingens beslut samt initiera, planera och genomföra olika åtgärder i form av exempelvis utställningar, seminarier och andra liknande arrangemang som ligger i linje med syftena bakom urbefolkningsårtiondet. Delegationen skall även bidra till ett ökat samiskt självbestämmande och att samernas deltagande i det politiska livet ökar, främja samisk kultur och de traditionella näringarna samt se till att stödet till samerna får en sammanhållen kulturpolitisk inriktning. Delegationen skall bidra till att allmänhetens medvetenhet om det samiska kulturarvet ökar.