Friluftsliv i tanken och i praktiken 55

Jag börjar med att, utifrån klassifikation, beskriva hur idrottslärarna och idrottsämnet förhåller sig till andra lärare och ämnen. Den dominerande bilden i mitt resultat är att idrottsämnet är relativt avskilt och även isolerat från andra ämnen. Här är alltså klassifikationen stark. Ämne- sövergripande arbete är ovanligt och förekommer i min studie enbart i några få fall. En av skolorna är betydligt mindre, och där sågs det lättare att arbeta över ämnesgränserna, vilket innebär en svagare klassifikation, både mellan ämnena och mellan lärarna. Förutsättningarna till tematiskt eller ämnesövergripande arbete verkar vara större på mindre skolor, där avstån- det mellan kollegor och ämnen ofta är litet, på flera sätt. Resultatet visar också att skolan som arbetade mer ämnesövergripande än de andra också är den skola som hade mest friluftslivs- undervisning. Intressant i sammanhanget är att de yttre förutsättningarna i form av närmiljön till stor del är likvärdiga på alla fem skolorna i studien. Enligt Erik Backman (2010:2) är ett tematiskt, eller integrerande, arbetssätt något som kan bidra till att öka friluftslivet både kvan- titativt och kvalitativt. Han menar också att det är ett många gånger tidskrävande arbete, men om man lägger ner kraft och energi i planering och organisering så ökar möjligheterna till en bättre friluftslivsundervisning i skolan, inte minst på lite längre sikt. Detta resonemang tyder också på att en svag klassifikation mellan ämnen och mellan lärare är en förutsättning för ett gott friluftsliv och kanske till och med för att kunna nå upp till de högt ställda målen. Idrotts- lärare är ofta enbart lärare i idrott och hälsa och arbetar sällan tillsammans med andra, samti- digt som de även sett till lokalmässiga förhållanden ofta kan vara isolerade, vilket Inger Kar- lefors (2002) också lyfter fram. Dessa variabler försvårar samarbeten och samverkan över ämnesgränserna, och bidrar till en stark klassifikation. Även kursplaner bidrar till en stark klassifikation mellan ämnen, även om man kan arbeta tillsammans över ämnesgränserna. Mitt resultat visar att idrottslärarna hade föredragit ett ämnesövergripande arbetssätt, inte minst med tanke på den tidsmässiga aspekten, men samtidigt ser de dock även hinder i ett ämnesö- vergripande arbetssätt.

Det största beskrivna hindret är samarbete med lärarkollegor kring friluftsliv och frilufts- dagar, vilket skiljer sig från andra liknande studier där tidsaspekten oftast är det största hind- ret, tillsammans med andra yttre faktorer som t.ex. ekonomi, schemafrågor och utrustning. Detta kan analyseras ur flera olika synvinklar, vilket jag tänker göra nu. För det första ser jag kollegiala problem kring samarbete om i första hand friluftsdagar, som något som kan visa att skolorna i fjällmiljön har kommit ”längre” i processen i arbetet med ett gott friluftsliv, än vad som kan vara fallet i andra områden. Här tänker jag att närmiljön, men även kulturen och inte

minst traditioner, påverkar denna situation. Att samarbetssvårigheterna kring friluftslivet på fjällskolorna ses som något som är av hindrande karaktär, och till och med är det mest hind- rande, kan tolkas utifrån det som Göran Linde (2006) tar upp när det gäller konfliktnivåer. Utifrån Bernsteins samlingskod och integrerade kod, visar dessa konflikter eller konfrontat- ioner på en integrerad kod. I t.ex. en gemensam planering av en friluftsdag, är lärarna mer beroende av varandra när de måste samarbeta och ta gemensamma beslut. I mitt resultat tyck- er idrottslärarna att samarbetet är bra, men jag ser även tecken på att det kan vara att föredra att planera friluftsdagar eller andra friluftsaktiviteter på egen hand, vilket enligt Bernstens koder innebär samlingskod, vilket i teorin innebär att konfliktnivån är låg. När det däremot gäller frågan om möjliggörande aspekter, lyfter idrottslärarna fram att just kollegorna är vik- tiga för genomförandet av undervisningen, då man kan säga att det råder mer av en samling- skod, så samma fråga har på sätt och vis två sidor. En annan utgångspunkt är att idrottslärarna i studien är en del av den friluftskultur som finns i området och att övrig personal kan uppfatta kraven som höga då friluftslivet på sätt och vis blir något ”exklusivt” i form av t.ex. utrust- ning, fysisk förmåga och färdighet.

När det gäller samlingskod och integrerad kod, kan samlingskod enligt Bernstein (2003) även beskrivas i termer om tydliga gränser. Vid samlingskod har läraren ett visst utrymme för i första hand didaktiska kunskaper och erfarenheter, vilket oftare var fallet i arbetet under tidi- gare kursplaner och innan kommunaliseringen av skolan. Skolan idag är alltså närmare inte- grerad kod, i det mer öppna utbildningssystemet. Detta har gjort att tolkningsmöjligheterna av t.ex. kursplaner har varit många och har resulterat i t.ex. innehållsmässigt stora skillnader mel- lan lärare eller skolor inom ämnen. Idrottsämnet är inget undantag, då realisationen av kurs- planer ofta är bristfällig, och innehållet domineras av populära idrottsaktiviteter, med hög ”rolighetsfaktor”. Detta kan också ses som ett tecken på att ämnet befinner sig i någon slags kris, liksom idrottslärarna. Något annat som också bidrar till denna kris är isoleringen, sett till både arbetssätt och utifrån undervisningslokal. Detta är enligt Inger Karlefors (2002) något som kan hämma idrottslärarens professionella utveckling.

Typen av aktiviteter, och även bredden av aktiviteter, på friluftsdagarna visar att det i de allra flesta fall handlar om det som kan kallas friluftsliv, även om det är en definitionsfråga i vissa fall, t.ex. alpin skidåkning eller längdskidåkning. Detta resultat visar på att skolorna i fjällmiljö har goda förutsättningar för att friluftsdagar innehåller just friluftsliv, åtminstone i vid bemärkelse. Detta är något som kan tolkas utifrån Bernsteins begrepp inramning, som handlar om kontroll över den pedagogiska praktiken. Valet av vilka friluftsaktiviteter som ska genomföras på idrottslektioner och under friluftsdagar är i mitt undersökningsområde något

som lärare har stora möjligheter att själva påverka. Detta visar på en svag inramning, då om- råden som arbetssätt, innehåll och organisation är något som läraren har makt över. Dock skulle den enskilda skolans friluftstraditioner kunna vara något som bidrog till en stark inram- ning när det handlar om att t.ex. välja innehåll eller arbetssätt på friluftsdagar, men lärarna i min studie tyckte enbart att traditioner var något positivt.

Något som lyfts fram när lärarna skulle beskriva begreppet friluftsliv, är att elevernas pla- nering ses som en viktig del och något som kanske utmärker friluftslivet från andra aktiviteter. En av lärarna lyfte fram att en viktig aspekt i elevernas planerande är att de lär sig betydligt mer och på ett annat sätt än om allt bara är serverat och klart. Att eleverna själva får planera t.ex. färdväg och mat är något som kan kopplas till den integrerade koden, då avståndet mel- lan lärare och elev är kortare och elevinflytandet därmed också större, vilket är en del av ett mer öppet skolsystem. Elevernas egen planering kring en friluftsdag kan kopplas till teorin om meningsskapandet. Det sker ett meningsskapande i relationen mellan människan och mil- jön. En miljö kan vara social, kulturell och fysisk. Det transaktionella angreppsättet utgår från meningen som skapas i de processer som sker i människors möten, vilket innebär att proces- sen är transaktionen. I naturen möts eleven med dels den fysiska miljön, den kulturella miljön eller naturen och den sociala miljön. Dessa möten är för eleven på många sätt nya, då de vid friluftsdagar kan befinna sig i nya både miljöer och situationer. I denna miljö bär eleven med sig sina tidigare erfarenheter eller erfaringar, och delar av dessa blir oföränderliga, enligt kon- tinuitetens princip. En välplanerad friluftsdag gör att eleven kan känna sig både mer delaktig och kanske även tryggare i naturen, då eleven i planeringen redan har målat upp en bild av hur dagen kan bli. Därmed kan även upplevelsen i naturen bli mer positiv och även medvetenhet- en kring elevens handlande kan öka medvetenheten av konsekvenserna för vad som händer om t.ex. vädret förändras eller om maten tar slut på en tur. Detta får i så fall betydelse för er- farandet i framtida situationer som t.ex. nästa vandrings- eller skidtur, eller svampplockning.

7 Avslutande diskussion

I denna sista del av uppsatsen diskuterar jag resultaten och drar slutsatser kring min problem- ställning. Jag reflekterar även kring min metod och arbetsprocess. Avslutningsvis ger jag för- slag till framtida studier inom forskningsområdet.

I utgångspunkt i andra studier kring friluftslivet i skolan, vilka ofta har varit fokuserade på hindrande aspekter, har det främst handlat om det jag valt att kalla yttre aspekter. Det kan då handla om skolans geografiska läge och hur närmiljön ser ut, organisatoriska och schema- mässiga faktorer, tidsaspekten, utrustning och ekonomi. Frostmyr och Tapper (2012) fick i sin studie fram resultatet att tid är den störst bidragande orsaken till att skolorna inte kan ha fri- luftslivsundervisning i den utsträckning som de, eller idrottslärarna, skulle vilja ha. Samma studie visade att skolans närmiljö och ekonomi också är faktorer som är viktiga, men man menade att så länge som skolans schemastruktur i huvudsak är statisk så spelar det inte någon större roll hur skolans närmiljö ser ut. Enligt idrottslärarna hinner man i princip ändå inte med att utöva något bra friluftsliv under den vanliga lektionstiden, som ofta ligger på mellan 50-60 minuter. Dessa resultat bekräftar den bild som Erik Backman (2010) lyfter fram, och som också flera andra studier har påvisat. Ett mer eller mindre ”naturligt” förslag på en lösning som ofta kommer fram för att få ett bättre friluftsliv i skolan, är att strukturen kring de yttre ramar som delar upp tiden behöver förändras. Detta innebär med andra ord att hela skolans ”grundstruktur” behöver anpassas till ett mer ämnesövergripande arbetssätt. Som jag ser det är detta i princip ett krav för att över huvud taget kunna nå de högt uppsatta mål som finns i styrdokumenten, inte minst i Lgr 11 och i ämnet idrott och hälsa, och kanske särskilt målen kring friluftsliv. En stor och omvälvande utmaning väntar alltså. Min studie visar att mindre skolor har lättare för att arbeta ämnesövergripande, och att det är lättare i årskurs 4-6 än i års- kurs 7-9. Den mindre skolan verkar ha mer både flexibilitet och spontanitet kring de tidsmäss- iga aspekterna. Frågan är hur detta ska fungera även på större skolor och särskilt i årskurs 7-9. Hur ska man komma ifrån den både tids- och skolkulturmässigt strikta ram som ofta finns kring uppdelningen av ämnen.  

Alla skolor jag gjorde intervjuer på har nära eller mycket nära till både lämplig närmiljö och till det man kan kalla för vildmark. I fjällmiljön har man dessutom möjlighet till det som Backman (2010) kallar för ett exklusivt friluftsliv, något som är få skolor förunnade. Den yttre omständigheten miljö är alltså inget som hindrar friluftslivsundervisningen i mitt geogra- fiska undersökningsområde. På fyra av fem skolor angav idrottslärarna dessutom att man är

bortskämda med att eleverna i de allra flesta fall har bra utrustning för frilufts- och uteliv. Två av idrottslärarna menar till och med att situationen kring utrustning är unik, då det t.ex. alltid går att låna utrustning för de få som inte har någon egen. Det finns alltså en stark friluftskultur i området, vilken märks särskilt tydligt på tre av de fem skolorna. Dessa skolor ligger i direkt anslutning till fjällmiljön. Den utrustningsmässiga aspekten är alltså likt miljöaspekten inte heller av hindrande art. Den ekonomiska aspekten däremot lyfts fram som ett hinder på tre av skolorna, men anses inte på någon skola vara det största hindret.

I min studie har jag intresserat mig för både inre och yttre faktorer som påverkar hur fri- luftslivsundervisningen ser ut, vilka även påverkar varandra. De inre faktorerna är inte lika lätta att ”ta på” som de yttre, men kan som jag ser det vara minst lika viktiga för undervis- ningen, när det t.ex. gäller planering, genomförande och utvärdering. Jag har tidigare nämnt att bilden av friluftsliv som något exklusivt, som vildmark, tystnad och främmande strapatsrik miljö, kan vara ett hinder för friluftslivsundervisningen. Erik Backman (2010) tar i detta sammanhang upp att det finns en tendens till att idrottslärare till och med väljer att mer eller mindre avstå friluftsliv i sin undervisning för att man anser att det ändå inte går att genomföra något friluftsliv. Detta tankesätt visar på hur man ser på naturen eller närmiljön, men även den tidsmässiga och ekonomiska aspekten, som avgörande faktorer för att kunna undervisa i fri- luftsliv. Frågan är då vad som är det största hindret; bilden av friluftsliv som något exklusivt eller bristen på tid? Jag tror att det ofta handlar om en kombination, som gör att friluftslivsun- dervisningen blir bristfällig. Självklart kan ekonomin också vara något som hindrar, men denna aspekt är inte den som kommer upp först bland idrottslärarna i min studie och inte hel- ler i andra liknande studier. Jag menar att en problematisering av friluftsliv och andra fri- luftsnära begrepp är absolut nödvändigt för alla som är inblandade i skolans friluftslivsunder- visning. På sätt och vis har jag gjort detta genom att idrottslärarna jag intervjuade fick tolka de begrepp som finns kring friluftsliv i kursplanen för idrott och hälsa, där jag i stort fick ganska likvärdiga svar. I denna tolkning och definition av centrala begrepp och i samtalet i övrigt ville jag även kunna utläsa en mer övergripande natursyn. Om denna natursyn påverkar undervisningen var också intressant.

Natursyn är ett stort begrepp, och i relation till friluftsliv har idrottslärarna i min undersök- ning en syn på naturen och landskapet som är ganska likvärdig. Varför det är så tycker jag är intressant i sig och skulle kunna vara en egen studie, men utifrån Sverker Sörlins (1991, s. 27) tankar vill jag ändå dra en slutsats av att idrottslärarna i min studie har en mer eller mindre hegemonisk natursyn. Sörlin menar att natursynen bör uppfattas som en spegel av människor- nas umgänge med naturen. Min undersökningsgrupp har alla en främst idrottslig bakgrund,

men även en bakgrund av friluftsliv, även innan de studerade till idrottslärare. Fyra av fem lärare menar att de där fick en gedigen utbildning i friluftsliv, och min egen tolkning av detta är att det mest handlade om ett i stort sett exklusivt friluftsliv. Även utifrån min egen utbild- ning har jag tolkat in att det mest handlade om det exklusiva och strapatsrika friluftslivet, som Backman (2010) menar kan vara problematiskt i skolans verklighet. Det behöver som jag ser det inte vara någon nackdel att bli förtrogen med detta ”riktiga” friluftsliv, snarare en fördel, men jag tänker att friluftsliv så som det kan och bör ske i skolan behöver diskuteras och pro- blematiseras mera även på högskolor och universitet som utbildar idrottslärare. Detta kan dessutom förhoppningsvis dessutom bidra till en större medvetenhet och samsyn och en mer likvärdig friluftslivsutbildning i den svenska skolan.

Att idrottsämnet lider av en identitetskris är något som har lyfts fram i flera studier och som jag även har uppmärksammat i arbetet med denna studie. En anledning till denna identi- tetskris, som ju även lärarna är en betydande del av, är att ämnet har vidgats innehållsmässigt samtidigt som läroplanerna har gett färre direktiv. Dessutom har ämnet reducerats tidsmässigt under lång tid. Idrottsämnets roll i skolan är ifrågasatt och frågan är om det verkligen är bildande och bidrar till ett livslångt lärande, eller om det mest är ett aktivitetsämne som även ger en paus från det övriga skolarbetet. (Karlefors, 2002) och (Annerstedt, Peitersen & Røn- holt, 2001, s. 127). Denna identitetskris kopplar jag till friluftslivet i skolan dels genom att friluftsliv har fått en allt mer framträdande roll i kursplaner, och dels till mina resultat kring att friluftsliv ses som ett av de viktigare inslagen i ämnet. Dessa båda aspekter kan tolkas på olika sätt. Till att börja med så kan friluftslivets framträdande roll i styrdokumenten, inte minst i Lgr 11, tolkas som att friluftslivet har en framträdande roll även i undervisningen, men samtidigt kan dess framskjutna position ses som att även friluftslivsundervisningen är i en slags kris. Utifrån arbetet med denna uppsats finner jag det tydligt att, precis som ämnet i stort, tankar kring och genomförandet av friluftsliv i skolan befinner sig i någon form av kris och att friluftsliv är sparsamt förekommande i undervisningen. I min studie identifierade jag en viss underton av stolthet när idrottslärarna talade om både friluftsliv i allmänhet men in- tressant nog särskilt när de samtalade om sin egen friluftslivsundervisning. Just detta skiljer sig enligt min uppfattning från många andra liknande studier av idrottslärare. Att mina inter- vjupersoner hade lätt att samtala om friluftslivet och till och med känner någon form av stolt- het kring sin undervisning, kopplar jag dels till att de har möjligheten att arbeta med ett mer eller mindre exklusivt friluftsliv i skolornas närmiljö, och dels till att samtliga lärare har ett personligt intresse av någon form av friluftsliv. Det gör som jag ser det även att de känner en trygghet i att undervisa i friluftsliv och att tiden man ägnar åt friluftsliv även därför är större

än genomsnittet i landet, sett till tidigare studier på området. En annan vinkel på saken är att friluftslivet inte behöver ses av lärarna själva som något exklusivt, utan snarare naturligt, ef- tersom de lever och verkar i denna miljö.

En hypotetisk fråga kan vara vad som skulle hända om de friluftsvana idrottslärarna med fjällmiljön runt knuten istället skulle verka på exempelvis skolor i stadsmiljö. Skulle detta innebära att friluftslivsundervisningen fick sämre kvalitet? Eller skulle man finna vägar till ett, i den nya miljön, realistiskt och mera skol- och elevnära friluftsliv? Jag är optimistisk och menar att undervisningen i friluftsliv skulle kunna legitimera ämnets plats och status i skolan, och därigenom minska ämnets identitetskris. Samtidigt skulle detta kunna höja lärarens yrkes- stolthet och på sätt och vis även isoleringsproblematik. Detta förutsätter dock att skolans tids- ramar blir mer flexibla, samtidigt som idrottslärarnas tankar kring skolans friluftsverksamhet också behöver mer flexibilitet. Detta är något som jag tycker idrottslärarutbildningar också behöver utveckla. Att skapa verktyg genom reflektion för att kunna konkretisera och realisera vad som står kring friluftsliv i kursplanen är ett exempel på en som jag ser det viktig uppgift. Det behövs som jag ser det mycket arbete både på den enskilda skolan och diskussioner med t.ex. idrottslärare från andra skolor och regioner, i kombination med mer forskning på främst området inre aspekter, och samspelet med de yttre. Detta tror jag skulle kunna leda till en god friluftslivsundervisning på ett betydligt bredare plan än vad som är fallet idag. För det är tyd- ligt att idrottslärare, oavsett var de arbetar, anser att friluftsliv är en viktig del i ämnet. Att tankar om friluftslivets unika och hälsosamma värden, som inte går att få på andra sätt, är så pass övergripande oavsett hur skolans närmiljö ser ut, tyder som jag ser det på att det finns en bra grund till en positiv utveckling. På så vis tänker jag mig att skolans ”nya” och ämnesöver- gripande friluftsliv, som är mer inriktat på enkelhet, rekreation och med fokus på naturens värden, till och med kan visa vägen även för andra delar av ämnet och kanske även skolan i stort. Hur detta ska gå till lämnar jag till efterföljande studier.  

8 Referenser

Andersson, Bengt-Erik (2001). Visionärerna. Jönköping: Brain Books.  

Annerstedt, Claes (1991). Idrottslärarna och idrottsämnet: Utveckling, mål, kompetens – ett didaktiskt perspektiv. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.  

Annerstedt, Claes, Peitersen, Birger & Rønholt, Helle (2001). Idrottsundervisning: Ämnet idrott och hälsas didaktik. Göteborg: Multicare Förlag.  

Backman, Erik (2004:1). Friluftsliv i grundskolan. I Larsson, Håkan & Redelius, Karin (red.). Mellan nytta och nöje: Bilder av ämnet idrott och hälsa. Stockholm: Idrottshögskolan.

Backman, Erik (2004:2) Utövar ungdomar friluftsliv? Svensk idrottsforskning, nr 4, s. 42-53.  

Backman, Erik (2010). Friluftsliv in Swedish Physical Education – a Struggle of Values: Edu-