De fyra utvalda

I vår empiriska undersökning har vi även valt att intervju fyra personer som inte arbetar som gymnasielärare, men som vi tror kan tillföra viktiga tankar och åsikter till vårt arbete. Vi har valt dessa fyra för att de alla representerar olika delar inom historieämnet, vilket möjliggör för oss att kategorisera in dem och ställa deras åsikter mot varandra. Dessutom får vi åsikter från variationsrika synsätt, då en är inriktad på äldre historia (K), en på modern historia (L), en är professor i historiedidaktik (M) och den fjärde är historieprofessor (N). Två av dessa (K och N) är emot förslaget, medan de övriga två är tveksamma (L och M). Trots detta, är en gemensam åsikt för dessa fyra historiker, att de tycker att historia finns till för att lära av det förflutna och se de röda trådarna genom historien fram tills idag. Här under följer ett citat, hämtat från historiker N, som ger en tydlig bild av allas allmänna åsikt om varför det är viktigt med historia.

Historien är en reservoar av mänskliga erfarenheter, som vi kan ta till oss och använda för att bli bättre och mer effektiva människor idag. Det är ett samtidsämne som handlar om att vi ska lära oss mer hur människan fungerar i olika situationer, och detta lär vi oss bäst genom att ta del utav människans tidigare erfarenheter.109

Dessa tankar om historiens nytta handlar om hur vi kan använda dåtidens erfarenheter för att få en förklaring till det som sker idag, samt till det som komma skall. Dessa tankar stämmer även väl överens med den danske historiedidaktikern Bernard Eric Jensens bild om historiemedvetande, som handlar om att det finns ett samspel mellan dåtidstolkning, nutidsförståelse, och framtidsförväntan.¹¹⁰ Som vi ser har de fyra historikerna samma grundtanke om vad historien är till för, men efter det så skiljer sig åsikterna dem emellan om vad historia är, och om regeringens förslag.

108 Citat från lärare J, 2008-04-22.

109 Citat från historiker N, 2008-04-15.

110 Se Teoriavsnittet, s. 9f, i denna uppsats.

Historiker K och N ser båda samma stora nackdel med att bara fokusera på modern historia. De menar att historien lägger västvärlden i fokus, och därmed plockas viktiga perspektiv från tidigare tidsperioder bort. Citatet här nedan är taget från historiker K.

Det är västerlandet som har varit den dominerande motorn i de senaste århundradenas utveckling, så om man fokuserar på de senaste århundradena blir det att man automatiskt fokuserar på Europa och USA, och då kan ju också eleverna få den uppfattningen att det är liksom där det har hänt saker. Att andra kontinenter och andra kulturer har varit bakåtsträvande och där har det inte skett någon utveckling, och där har inga uppfinningar kommit. Men om man skulle fokusera på medeltiden, då vet vi att då är egentligen Europa i bakvatten och då är det den arabiska kulturen och de muslimska länderna betydligt mer framstående. För att inte tala om Kina, Indien. Så att ur ett sånt perspektiv tycker jag nog att man kan kritisera utredningen.111

Historiker K representerar äldrehistorikerna, och hon tycker att historia är nödvändigt för att kunna orientera sig i tillvaron. Utan historia skulle vi vara hjälplösa. Historia behövs för att vi människorna ska veta vilket kollektiv vi tillhör, och vilken plats i samhället vi har, exempelvis vilket land, religion eller vilket kön vi tillhör. Vi behöver alltså historia för att skapa vår identitet, och i teorin står det att ett historiemedvetande hjälper till att göra just detta.¹¹² Historiker K ger alltså historia en värdefull betydelse, men Klas-Göran Karlsson går ett steg längre. Han säger att historiemedvetandet är så betydelsefull att människorna inte skulle kunna existera som individer och samhällsvarelser utan det. Vidare menar han att vi använder oss av historiemedvetandet för att reflektera och integrera historien i vår egen identitetsbildning.¹¹³ K tillhör den kategoriala undervisningskategorin, eftersom hon tycker att det är viktigt att lära om den äldre historien och andra länders kulturer, och inte bara den egna. Hon vill alltså att många olika perspektiv ska finnas representerade, vilket är typiskt för denna kategori. Olika perspektiv är viktigt för att kunna reflektera, förstå nutiden och för att förstå att världen skulle kunna ha sett annorlunda ut. Den har inte alltid sett ut som den gör nu och de flesta kontinenter har någon gång varit ledande. Historien följer alltså inte ett förutbestämt mönster. Samma risk med en fokusering ser även historikern Kurt Ågren och lärare F. De menar att det ger en uppfattning bland eleverna att vårt samhälle utvecklats på det

111 Citat från historiker K, 2008-04-23.

112 Se Teoriavsnittet, s. 13f, i denna uppsats.

113 Se Teoriavsnittet, s. 12, i denna uppsats.

enda möjliga sättet och att det inte kunde ha sett annorlunda ut.¹¹⁴ Lärare F påpekade också nackdelen att en fokusering på modern historia gör att fokus flyttas till västvärlden, som Kenneth Nordgren och historiker K också uppmärksammat. Genom att prata om exempelvis medeltiden ser eleverna att Europa och västvärlden inte alltid har varit ledande i världen. Denna oro för att medeltiden går förlorad har även lärare J påpekat, som vi skrev om tidigare. Medeltiden är alltså viktig för elevernas världsbild, och för deras inställning till andra världsdelar. Enligt Nordgren leder en uteslutning av vissa perspektiv till mindre förståelse för andra kulturer och religioner, vilket i värsta fall kan leda till ökad rasism.¹¹⁵Att ta hänsyn till andra kulturers historia är även något som betonas i Lpf 94¹¹⁶, och därför anser vi att detta argument väger tungt. Historiker K har hållbara argument till varför det är viktigt med äldre historia, och därför anser vi att hon inte enbart tänker på sitt eget intresse som historiker. Hon är mer genetisk än genealogisk, eftersom hon tycker att det är viktigt att förstå den stora historien och dess utveckling. Samtidigt är hon lite genealogisk, då hon tycker att det är viktigt att förstå andra kulturer och på så sätt utveckla våra identiteter.

Historiker N säger

Det stinker. Det är precis så här jag menar att man absolut inte ska göra. Det är så här man inte lär sig utav det förflutna. Genom att man säger nej tack till då årtusenden av historiska erfarenheter, säger man i praktiken nej tack till andra kulturers erfarenheter. Man kommer i praktiken skära bort det som inte platsar i västerlandets framgångssaga.¹¹⁷

Han tycker alltså att förslaget från regeringen är dåligt, eftersom vi måste ha större tidsintervall än det regeringen föreslår för att kunna lära oss om människan och det förflutna. För att kunna skapa en helhetsbild av historien måste vi följa de långa röda trådarna bakåt i tiden, menar han. Historiker N är därmed ense med historiker K och de andra i den diskussion vi haft tidigare. Enligt Hans Albin Larsson behövs denna breda förståelse för andra kulturer, för om historiekunskaperna är bristfälliga kan de ge upphov till en rotlöshet, konfrontationer och att våldet ökar i samhället.¹¹⁸ Historiker N är professor i historia, och för honom är historia ett ämne där vi lär oss om människan, och då inte bara i det förflutna, utan även i nutiden och framtiden. Historien hjälper oss att bli bättre och mer effektiva människor, och lär

114 Se Teoriavsnittet, s. 20f, samt Empiriavsnittet, s. 35, i denna uppsats.

115 Se Teoriavsnittet, s. 14, i denna uppsats.

116 Läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, hämtat från www.skolverket.se 2008-04-09, s. 3.

117 Citat från historiker N, 2008-04-15.

118 Se Teoriavsnittet, s. 17f, i denna uppsats.

oss hur människan fungerar i olika situationer. Han tillhör den kategoriala undervisningskategorin, eftersom han vill att undervisningen ska utgå från många olika perspektiv för att i slutändan kunna skapa en helhetsbild. Han tillhör även det genetiska perspektivet, eftersom han vill att historien ska följa en kronologisk ordning. Han nämner ett exempel då han studerade dagens heliga krig och terrorism. För att förstå dessa människor valde han att börja långt tillbaka i historien och studerade korstågets ideologier, jihad, hur masspsykologi i stora krig tidigare har kanaliserats, och hur dessa aktioner har förklarats. Detta arbetssätt menar han ger en bättre förklaring till händelserna, än om han bara hade koncentrerat sig på de senaste decennierna. Både historiker K och N menar alltså att modern historia utelämnar vissa perspektiv, som kan ha så stora konsekvenser att främlingsfientlighet inte motverkas på bästa sätt.

De två historiker som är tveksamma till förslaget pratar mer om att eleverna ska lära sig ett sorts verktyg med hjälp av historien. Historiker L säger så här om regeringens förslag:

Jag tycker ju inte att man måste fokusera på modern historia. Det är inte det som är det viktiga, utan kanske begrepp som historiemedvetande, och kunskap om förändring […] Vi lever i en föränderlig värld hela tiden, och då kanske det är mer sådana allmänna förhållanden.119

Historiker L representerar modernhistorikerna, och hans syn på vad historia är är att det är ett fostringsämne som ska förbereda eleverna för framtiden. L tillhör den formalistiska undervisningskategorin, eftersom han inte tycker att stoffet är det viktigaste, utan att eleverna förbereds inför framtiden. Han säger att det viktigaste är att eleverna lär sig olika centrala begrepp, och att de får kunskaper om förändringar i samhället. Detta tycker han kan uppnås oavsett vilken epok som är i centrum. Dessa tankar stämmer väl överrens med Ulf Zanders första huvudtyp om historiemedvetande. Ulf menar, liksom historiker L, att eftersom förändring och mänskligt agerande står i centrum måste kunskapen om det förflutna kunna forma idéer och handlingsplaner för nutiden och framtiden. Historiemedvetande blir då ett verktyg för att förstå vår egen tid, för att kunna sia om framtiden, och bidrar till att etablera en länk mellan det förflutna och dagens samhällsfrågor.¹²⁰ Även fast historiker L är en modernhistoriker håller han alltså inte med regeringen i förslaget att eleverna måste läsa om modern historia för att lära om samtiden. Han säger däremot att det troligtvis är den enklaste epoken att utgå ifrån. Historiker L har ett genealogiskt synsätt på historieundervisningen i

119 Citat från historiker L, 2008-04-22.

120 Se Teoriavsnittet, s. 12, i denna uppsats.

skolan, eftersom han inte tycker att läraren måste följa historien kronologiskt för att uppnå målen. Han tycker att eleverna kan förberedas för framtiden genom att endast fokusera på en viss tidsepok, till exempel antiken eller 1900-talet.

Historiker M är enig med historiker L och säger:

Man får gärna tappa det [den äldre historien], inte för att jag har någon idé om att man behöver tänka in alla epoker eller så, utan risken är då ju att läraren och elever inte kan samköra sina intressen optimalt då va. Jag tycker som jag sa innan. Kan läraren få prata om det den kan bäst så tror jag det entusiasmera mest och det tycker jag egentligen är det viktigaste att göra.121

Historiker M är professor i historiedidaktik, och hans syn på historia är att det är en kategori av tänkande. Vi måste tänka oss saker i rummet, och att saker har en tidslig dimension. Historia för honom är därför reflektioner kring detta tidsdjup, vilket i sin tur gör att historia kan variera väldigt mycket beroende på personer. Det kan vara att en person berättar om sitt liv, vem han är och vad han gjort, eller som de flesta antagligen tänker att det är till exempel en nations framväxt. Detta synsätt stämmer väl överens med Jensen, som säger att varje människa har ett behov av att orientera sig i tid och rum, samt att de har någon form av tolkning av nutiden, dåtiden, samt förväntningar på framtiden. Dessa tolkningar och förväntningar görs utifrån våra olika erfarenheter, reflektioner och iakttagelser.¹²² Alltså skapas vårt historiemedvetande med hjälp av våra upplevelser, samtidigt som det också är dessa som styr våra framtida uppfattningar. Historia är därför viktigt, enligt historiker M, för att kunna lära sig tänka, och på så sätt skapa ett perspektiv på tillvaron idag och dess utveckling. Historiker M tillhör den formalistiska undervisningskategorin, eftersom han sätter eleven i centrum, samtidigt som han tycker att det viktigaste är att eleverna lär sig verktyg för att kunna reflektera över olika utvecklingar, och varför det blivit som det blivit. Sirkka Ahonen delar historiker M:s tankar, och menar att eleverna får en känsla av att det är forskare när de arbetar med att lära ut verktyg, samtidigt som de tycker att historia är roligt. Exempelvis pratar hon om källkritik. Hon menar att eleverna skapar generella begrepp genom att de reflekterar över källor, tolkningar och förklaringsstrategier, och dessa kan de sedan använda i andra sammanhang och på så sätt utveckla sitt historiemedvetande.¹²³ Historiker M tycker också att läraren och eleverna ska samköra sina intressen. Lektionerna blir på så sätt

121 Citat från historiker M, 2008-04-14.

122 Se Teoriavsnittet, s. 10f, i denna uppsats.

123 Se Teoriavsnittet, s. 18, i denna uppsats.

bästa möjliga, menar han. På exempelvis bygglinjen skulle läraren kunna ställa frågan hur de kunde bygga pyramiderna, och flytta dess stenblock som väger 1,5ton utan moderna verktyg. Han menar att eleverna på detta sätt skulle motiveras enklare och lär sig mer. Historiker M menar vidare att historien inte måste följa en kronologisk ordning, utan att det viktiga är att eleverna lär sig reflektera och diskutera över historia, vilket görs bäst och enklast om undervisningen handlar om det som intresserar eleverna. Han och Ahonen tänker alltså på historia på samma sätt, och historiker M menar att eleverna på så sätt förstår vad de pratar om. Han har därför ett genealogiskt synsätt på undervisningen i skolan. Att det viktigaste är verktygen och inte tidsåldern delar denna historiker även med bland andra Ulf Zander, Hans Albin Larsson och Åke Lindström, som vi skrev tidigare. Lindström menade även att det inte spelar någon roll vilken tidsperiod vi pratar om, så de är helt inne på samma spår. ¹²⁴