sökt samtida möjligheter inom restaurering
och iscensättning.
Patina och skador David Chipperfield Architects, Neues Museum i Berlin. Foto: C. Höfer
I vårt arbete har vi undersökt olika dokumen- tationsmetoder och gestaltningsbegrepp samt jämfört traditionella och digitala produktions- tekniker. Genom praktiska undersökningar har vi skapat ett kartotek över restaureringsexperi- ment. Dessa har sedan använts som grund för en diskussion om gestaltning och iscensättning. frågeställning
På Mälsåkers slott bedrevs under 1990-talet en byggnadshytta med syftet att sprida kunskap om traditionella material och arbetsmetod- er för hantverkare. Utgångspunkten var att så troget som möjligt använda äldre material och tekniker. Vi var intresserade av att undersöka hur ett sådant arbete skulle kunna utvecklas.
Ett restaureringsarbete bygger på ett antal beslut gällande konstruktion, material och kulör. Hur påverkar dessa val restaurerings- processen? Hur påverkas helhetsupplevelsen av digitala inslag i traditionellt hantverk?
Inom restaureringsfältet fokuserar man idag mindre på en bestämd historisk period och istället undersöks oftare mötet mellan dåtid och nutid i gestaltningen. Några av våra frågeställningar kom därför att handla om vad som sker med den rumsliga helheten när material byts ut och ytskikt förändras samt hur skillnaden mellan kopia och original kan hanteras. Andra kom att handla om huruvida skador och patina kan användas i restaurering ur ett pedagogiskt och estetiskt perspektiv.
Rum 3:B Nya och gamla snickerier samt flera olika tidslager på väggar.
Uppmätning genom 3D-scanning. Fasad och sektion genom Mälsåkers slott.
dokumentation
Vi har dokumenterat några miljöer på Mälsåker med hjälp både traditionella och digitala metoder. Vilka för- och nackdelar finns med de olika metoderna? Hur kompletta blir uppmätningarna och vilken grad av detaljering kan man nå? Påverkar valet av dokumentations- metod det fortsatta restaureringsarbetet? traditionell uppmätning
Traditionellt har tumstock, måttband, vatten- pass, lod och lasermätare använts för att mäta in en byggnad. Dokumentationen används sedan för att producera tvådimensionella planer, elevationer och detaljritningar. För att få ytter- ligare kunskap om objektet kan en traditionell uppmätning kompletteras med skisser.
avgjutning
För att dokumentera komplicerade former har man historiskt använt sig av olika typer av avgjutning. På Mälsåker har t.ex. avgjutningar av bevarade stuckaturdetaljer används vid rekonstruktionen av stucktaken.
3d-scanning
3D-scanning är en uppmätning som bygger på lasermätning. Scannern mäter avståndet till och fotograferar av alla ytor som befinner sig inom synhåll för scannern. Genom att sätta samman flera scanningar kan man skapa en komplett 3D-modell, där alla ytor i en byggnad finns med.
fotogrammetri
Fotogrammetri är en gammal metod som har använts länge inom t.ex. kartframställning. Genom att jämföra två eller flera fotografier kan tredimensionella förhållanden beräknas. Tack vare modern databearbetning kan en stor mängd fotografier sättas samman och skapa en tredimensionell modell liknande den som tas fram i samband med en 3D-scanning.
Jämförelse av metoder
För att genomföra en bra manuell uppmätning behöver man tänka igenom vilka mått som är relevanta. Detta skapar en känsla för detaljer och proportioner som digitala metoder inte ger.
Traditionell uppmätning av kolonn i kyrksalen. Samma kolonn uppmätt med hjälp av fotogrammetri.
Däremot blir mängden information begränsad i en manuell uppmätning, t.ex. är ojämnheter och skeva väggar svårare att få med i den här sortens dokumentation.
Fördelen med 3D-scanning är att alla ytor mäts in och mått som inte verkar intressanta vid uppmätningstillfället senare kan tas fram ur modellen. Man kan även ta fram mått som är svåra att mäta in på traditionellt sätt, såsom tjockleken på mellanväggar och bjälklag samt skeva och krökta ytor. 3D-scanningen har också fördelen att den går att utföra på sköra och ömtåliga material som inte skulle hålla för en traditionell avgjutning. Scanningen skapar också förutsättningar för studera rum från flera olika vinklar.
Fotogrammetrin har delvis samma fördelar som 3D-scanningen men är skallös. För att få ut korrekta mått ur den digitala modellen behöver man därför lägga in en skalstock vid fotograferingstillfället, alternativt mäta in några referensmått och lägga till modellen.
Via 3D-modeller kan detaljer eller modeller fabriceras, t.ex. med hjälp av en 3D-printer eller genom fräsning. Detta ska jämföras med den traditionella avgjutningen och reproduktionen.
Digitala metoder förenklar också möjlig- heten att dokumentera tidigare svårfångade och föränderliga värden, såsom patina och skador.
experiment
Med dessa olika dokumentationstekniker som grund har vi genomfört en rad experi- ment för att utforska gestaltningsprinciper och tillverkningsmetoder inom restaurering.
Vi har undersökt traditionella och digita- la tekniker parallellt och frågat oss hur dessa metoder kan komplettera varandra. De ex- periment vi har utfört har innefattat rumsliga undersökningar, diskussioner kring relationen mellan orginal och kopia samt skillnaden mellan patina och skador. Slutligen har vi ut- forskat vilka möjligheter som finns med digital iscensättning och hur det kan användas i ut- ställningssammanhang.
Experiment 1 Illustrationer av Rumslig helhet till vänster där helhets- upplevelsen rår över det historiska fragmentet. Experiment 2 Till höger Pedago- giskt fragment där den historiska berät- telsen är prioriterad.