Samtidigt ökade ett intresse för att lyfta fram olika sociala epoker inom kulturhistorien. Inte enbart högreståndsbostäder ansågs bevar- andevärda, utan lika intressant blev det att bev- ara arbetarbostäder och nyttobyggnader. Ett intresse för det byggnadshantverk som under 1960-talets hade rationaliserats bort uppstod och fokus flyttades från miljonprogrammets stora strukturomvandling av städer till den en- skilde hantverkarens arbete.
Uppfattningen var att byggnader kunde bära på en kulturhistoria där själva hantverket och hantverksmetoderna utgjorde en del i ett peda- gogiskt arbete med avsikt att förmedla histo- rien. Byggnadshantverket kom därigenom att få ett egenvärde och lyftas fram som en del av ett immateriellt kulturarv.
En övertygelse om att kulturbyggnader bäst förvaltas med traditionella hantverkssmetoder sammanföll alltså med ett växande intresse för en social kulturhistoria.
mälsåkers byggnadshytta
1992 försattes kronkursen i fritt fall och i Sver- ige rådde djup lågkonjunktur. Byggsektorn hårdbantades vilket ledde till en stor arbets- löshet bland byggnadsarbetare.
Byggnadshyttan på Mälsåkers slott starta- des 1993 efter att Riksantikvarieämbetet hade identifierat att det behövdes hantverkare som kunde åta sig kvalificerade uppgifter inom bygg- nadsvård. Mälsåkers slott som sedan branden 1945 hade stått oanvänt, ansågs vara ett lämpligt övningssobjekt.
Hyttan var ett arbetsmarknadsprojekt med ambitionen att lära upp byggnadsarbetare i traditionellt hantverk och samtidigt flytta dem från den industriella produktionssektorn till kulturarvssektorn.
I rapporten om byggnadshyttans arbete läggs fokus framför allt på Mälsåkers slott som ett av landets vackraste barockslott, ritat av Nicodemus Tessin d ä och representativt för
Rokokosalen 2C, 1916. Rokokoinred- ning med förgyllda paneler och textil- tapeter. Öppen spis i rokoko. Bild ur Nordiska museets samlingar.
den svenska stormaktstiden. Restaureringsarbe- tet baserades på vad som fanns dokumenterat om slottet före branden. Under restaureringen användes traditionella hantverksmetoder och rummen rekonstruerades främst till det ut- seende de hade på 1600- och 1700-talet. de glömda epokerna
Det motsägelsefulla i den här berättelsen lig- ger i att framför allt perioden från 1900-talets början och framåt på Mälsåkers slott är så väl dokumenterad. Det finns ett antal arkivfoto- grafier och privata fotografier som visar slottet med trädgård och omgivningar samt hur det användes både interiört och exteriört. Även ägarlängden är väldokumenterad och innefat- tar flera intressanta personligheter. 1960-talets ombyggnation av Mälsåker, med avsikten att förvandla byggnaden till centralarkiv och då nya kassettbjälklag gjöts i betong, omnämns inte annat än som ett problem.
Den ursprungliga planlösningen hade un- der århundraden förändrats. Kyrksalen på bottenvåningen hade gjorts om till herrum inrett med jakttroféer och ett anslutande ar- betsrum i jugendstil. Ett nytt trapplopp mel- lan våningarna hade tagits upp och ett fler- tal öppna spisar hade rivits eller byggts om. Sovrum hade delats upp i mindre rum och moderna badrum hade installerats. Mitt emot Riddarsalen låg ett bibliotek med vägg- hyllor i mörkt träslag och ett stort biljardbord. en representation av ett tessinslott
Det byggnadshyttan gjorde var att återskapa idén om ett tessinslott i en modern byggnad med centralvärme, vatten och avlopp, el och
Rokokosalen 2C 2016. Restaurering utförd av byggnads- hyttan 1991-1993. Spisomfattningen, förgyllda paneler och mönsterlagda trägolv är rekonstruerade med 1700-talet som förebild.
telefon. Utifrån en vilja att använda tradi- tionellt hantverk gjordes en historisk gallring där tidsepoker sorterades bort eller lyftes fram.
På 1960-talets betongbjälklag lades nytill- verkade trägolv med en mönsterläggning i ba- rockstil. Där det innan branden hade saknats väggpaneler, valde man nu att nytillverka och sätta upp kompletteringar. Betongtaken försågs med stuckatur uppbyggd av fragment från Caroves stucktak och de öppna spisarna rekon- struerades tillbaka till 1600- och 1700-tal.
Interiörerna kom att spegla 1990-talets tolk- ning av barockens byggnadsteknik och hant- verk. De rekonstruerade interiörerna fastnar därmed i gapet mellan en autentisk kulturhis- torisk miljö och ren nyproduktion. Kanske är det denna eklekticism som utgör den mest intressanta aspekten av Mälsåkers slott. Hur tessinslottet rymmer en representation av sig själv tolkad genom 1990-talets fascination för hantverkstraditionen. Arbetet blir därigenom varken historiskt korrekt eller en ren rekon- struktion utan en chimär, en spegling av en idé om ett tessinslott som realiserats med hjälp av svensk arbetsmarknadspolitik.
av Louise Masreliez Källförteckning
Byggnadshyttan Mälsåker 1993-1996, RAÄ
Victor Edman, En svensk restaureringstradition, 1999
Rokokosalen 2C 1920-23. Taket är omgjort. Den öppna spisen har fått en ut- forming i nyrokoko. Ur Åkerhjelms privata fotoalbum.
I ”Mälsåker, ett tessinslott vid Mälaren”, skriver Erik Andrén:
”Ett rum på Mälsåker står praktiskt taget oförän- drat alltsedan Hans Åkessons dagar, nämligen kyrksalen. Den har… kryssvalv, vilande på fyra doriska kolonner av vit marmor med röda ådror. Såsom Martin Olsson visat, härröra dessa kolonner från Stockholms gamla slott Tre kronor… Var dessa kolonner ursprungligen stått, vet man inte exakt, men tydligen har de varit högre. Fyra beslagsornerade kolonntrummor, som nu tjänst- göra såsom piedestaler i trädgården, ha sannolikt utgjort nedre fortsättningen på kolonnerna”.
Enligt Andrén hör alltså kolonnerna i kyrk- salen ihop med delarna i trädgården. I Martin Olssons Stockholms Slotts Historia I, kan man däremot läsa:
”Dessa kolonndelar som nu används som pos- tament för blomsterurnor och för en solvisare, ha utgjort de nedre, ornerade partierna av kolonnskaften… Kolonnernas släta överdelar har inte kunnat återfinnas… På Mälsåker finns emellertid även andra arkitekturdetaljer, som uppenbarligen ha samma ursprung. Slottskapellets kryssvalv uppbäras nämligen av fyra kannel- erade doriska 1500-talskolonner av samma slags marmor”.
Enligt Olsson har kolonndelarna i trädgården haft släta överdelar, något som Andrén verkar ha missuppfattat när han läst Olssons text. Missförståndet kan också ha uppkommit