GENOMFÖRDA FÖRVALTNINGSÅTGÄRDER

Författningarna gällande sälar har ändrats otaliga gånger under senaste hundra åren. I början

betonades skadedjurskonstellationen i författningarna, senare skyddsaspekten och under den senaste tiden återupptagning av jakten, samt sälskador och ersättningen av dessa.

Årtal Lag eller beslut (av landskapsstyrelsen/-regeringen) Jakttid 1965 Jaktlag 10/65 (Rovdjurspremie 20 mark) 1.1-31.12

1975 Jaktlag 43/75 Ändring av jakttiden 1.6-30.11

1975 Jaktlag 44/75 (Rovdjurspremien avskaffas)

1976 Jaktlag 43/75 1.6-30.11

1977 Lst-beslut 46/77 Fredad hela år 1977 1978 Lst-beslut 35/78 Fredad hela år 1978 1979 Lst-beslut 41/79 Fredad hela år 1979

1980 Lst-beslut 33/80 Fredad 1.6-31.8.80 1.9-30.11

1981 Jaktlag 74/81 Jakttid 1.9-31.12

endast de år LR så besluter

1981 Lst-beslut 42/81 Fredad 1.6-30.11 1-31.12

1982-84 Jaktlag 74/81 Ingen jakttid kungjord 1985-> Jaktlag 31/85 Totalfredning

1998 Jaktlagen 1998/15 Sälskyddsområde grundas Karlbybådarna (Kökar) 1999-> Enskilda Lst-beslut Skyddsjakt på gråsäl

2002-> Årliga beslut av landskapsregeringen för skyddsjakt på gråsäl

Tabell 4. Åländska förvaltningsåtgärder gällande säl

6.2. Information

För Ålands del sköts uppföljningen av sälstammarna och den biologiska sälforskningen i samarbete med övriga delar av landet, där huvudansvaret innehas av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. VFFI följer upp sälstammarna och utför forskning kring sälarna, samt samarbetar i sälfrågor med

nationella och internationella universitet, andra forskningsinstitut och olika organisationer.

Sälarbetsgruppen för Östersjön inom Finlands WWF har gjort en betydande insats i att utreda sälstammarnas situation och möjliga skyddsåtgärder. Expertgruppen, som grundades 1986, skapade de uppföljningsmetoder av stammarna som fortfarande används (t.ex. flyginventering av gråsäl).

6.3. Sälinventering

De första sälinventeringarna genomfördes redan i början av 1970-talet, och flygräkningen antogs som en standardmetod under 1990-talet i Finland. Numera utgör de årliga flyginventeringarna en central del av gråsäluppföljningen. Dessa genomförs av VFFI på det finska fastlandet och på Åland under den internationella gråsälinventeringen i månadsskiftet maj-juni. Sedan slutet av 1980-talet har även Finlands WWF genomfört gråsälinventeringar med ökad intensitet.

6.4. Uppföljning av sälarnas rörelser och utbredning

Sälarnas rörelser och utnyttjande av sin livsmiljö har utretts i internationella samarbetsprojekt.

Gråsälarnas utbredning efter avvänjning undersöktes genom kutmärkning. Åren 1986-1993 märktes labbarna på sammanlagt cirka 2 000 gråsälskutar i Finlands och Estlands havsområden. På basis av returnerade märken har man kunnat bedöma hur de unga gråsälarna breder ut sig. Detta projekts resultat har för sin del stärkt uppfattningen att gråsälarna rör sig mycket aktivt. Satellittelemetri har åren 1994-99 utnyttjats i forskning kring vikarens utnyttjande av sin livsmiljö, dygnsaktivitet och vandringar. Svenska, ryska och estniska sälforskare undersökte 19 vuxna vikares beteende vid Estlands kust, i Bottniska viken och Finska viken. Forskningsresultaten tyder på att vuxna vikare har en rätt så stark ortstrohet och att de förflyttar sig relativt litet.

6.5. Miljögiftundersökningar

Sälforskningen i Östersjön har sedan 1980-talet fokuserat framför allt på att utreda sälarnas reproduktionsförmåga, giftbelastning, diet och populationsstruktur. VFFI har åren 1986-2005 samlat in prover från dryga 700 sälar som hittats döda eller som dödats vid jakt. Med hjälp av detta material har man erhållit information om sälarnas diet, sälstammarnas struktur och allmänna hälsotillstånd. Tilläggsmaterial samlas fortfarande in årligen genom jaktlicenserna på gråsäl eftersom licenserna förpliktigar jägarna att leverera prover till VFFI från varje fälld gråsäl. Därtill har VFFI sedan 1987 årligen fångat i genomsnitt 5-7 östersjövikare för forskningsändamål, närmast för uppföljningen av sälarnas hälsotillstånd. Det främsta syftet är att följa upp förekomsten av livmoderocklusionerna bland honorna.

6.6. Konflikten mellan sälarna och fiskerinäringen

I och med att stammarna vuxit har även konflikten mellan sälskydd och fiske blivit intressant som forskningsobjekt. Tillväxten i sälstammarna har lett till att man varit tvungen att utveckla nya sälsäkra fiskeredskap. I Sverige har man sedan 1980-talet utvecklat sälsäkra fångstredskap. Vid förebyggandet av fångstredskapsskador har man därför i Finland tagit modell av Sverige och strävat efter att utveckla och testa sälsäkra fiskeredskap och -metoder som är lämpade för våra lokala förhållanden. För att minska sälarnas fångst- och fiskeredskapsskador, har man riktat insatser särskilt på att utveckla laxfiske med ryssja. Man har försökt förhindra att sälarna kommer in i ryssjan genom att använda slitstarkt garnmaterial och genom en mekanisk gallerram i öppningen. I undersökningarna har man även rett ut sälarnas och fiskarnas beteende i fångstredskap samt t.ex.

sälskrämmornas funktionsduglighet.

Den i Sverige utvecklade pontonryssjan, så kallad Push Up ryssja, har tagits i bruk även i på Åland.

Ryssjans sälsäkerhet har uppnåtts genom att använda hållbart material, men även genom strukturella lösningar. Ryssjan är dubbel, så att det yttre lagret håller sälarna borta från det inre lagret där fiskarna simmar. Push Up ryssjan kan göras till ett fungerande fångstredskap för kustfisket, som uppfyller både yrkesfiskarnas krav och kravet på selektivitet och sälskydd.

Sälsäkra ryssjor är dyrare än traditionella ryssjor och deras livslängd är ännu osäker. Trådmaterialet som används är pantenskyddat till år 2010, varefter priset för Dynema förväntas sjunka.

Det finns dock fortfarande mycket problem i skyddandet av fångstredskapen från sälarna och det finns ett klart behov av mer utvecklingsarbete. Enligt yrkesfiskarnas erfarenhet har sälarna lärt sig att fånga och/eller skada fiskar före de når ända in i fångstredskapet. Fiskar med gamla sår antyder att skador av denna typ förekommer. I vissa områden har yrkesfiskare anmält att andelen skadad fångst är 10-15 % av hela fångsten.

Att skydda vanliga nät från sälskador har visat sig ytterst svårt. Inga lämpliga metoder finns idag tillhands för att skydda näten från sälar. Försök pågår för att anpassa Push Up fällan även för småskaligt kust- och skärgårdfiske av andra arter än lax.

6.7. Nordiskt och övrigt internationellt samarbete

Eftersom sälarna är utspridda över havsområden i flera länder, spelar det internationella samarbetet en nyckelroll vid förvaltningen av sälstammarna. På grund av Ålands begränsade resurser inom förvaltning och forskning bedrivs såväl nordiskt och internationellt samarbete främst i samarbete med övirga delar av landet genom kontakter till de instanser som har representation i olika samarbetsorgan.

Varje år arrangeras gemensamma träffar med Sverige, Estland och Ryssland där resultatet från varje lands gråsälinventeringar sammanförs, vilket ger en helhetsbild av gråsälstammen i hela Östersjön.

Därtill har forskare och tjänstemän knutna till sälfrågor ordnat internationella seminarier och möten med deltagare från samtliga länder vid Östersjön.

Sälforskarna kring Östersjön och dess närområden har tidvis samlats sedan 1974 för att presentera nya forskningsrön och för att diskutera sälförvaltningen. Det är ett viktigt forum där forskare, tjänstemän och studerande möts för att diskutera kring ämnet.

ICES (The International Council for the Exploration of the Sea) är den äldsta internationella havsforskningsorganisationen. Det oberoende nätverkets verksamhet bygger på att utbyta information och att erbjuda vetenskaplig kunskap till politiska beslutsfattare och internationella organ som grund för deras beslutsfattande. Numera har ICES en global expertgrupp som är specialiserad på marina däggdjurs ekologi. I denna grupp är även Finland och andra länder kring Östersjön representerade. ICES verkar som sakkunnigorganisation bland annat för HELCOM.

I en arbetsgrupp som har grundats av HELCOM har man redan länge förhandlat om gemensamma riktlinjer för sälförvaltningen i Östersjön. År 2006 förbereddes en ny sälrekommendation, som trädde ikraft den 8.7.2006. Enligt den nya sälrekommendationen har man grundat en bestående sälarbetsgrupp vars arbete inleddes hösten 2006. Till arbetsgruppens huvudsakliga arbetsuppgifter hör bland annat att samordna uppföljningen av Östersjöns sälbestånd, att uppskatta beståndens struktur, storlek, utspridning, reproduktionskapacitet och välmående samt att förenhetliga de nationella förvaltningsplanerna och skyddsnätverket.

I början av år 2007 har en inofficiell styrgrupp tillsatts i samarbete mellan Åland, Finland och Sverige för att koordinera olika utvecklingsåtgärder och projekt rörande fiske och säl.

6.8. Regional verksamhet i Finland

I Kvarken inleddes i början av 2000-talet ett gemensamt projekt, vars avsikt var att skapa ett brett regionalt samarbete mellan olika intressenter. Projektet hade som målsättning att utveckla en gemensam syn på gråsälen som en naturresurs, att minska konflikten mellan fiskeriet och sälarna samt att föra fram sälens värde som en förnyelsebar och användbar naturresurs. Ett

utbildningsprogram har utvecklats för säljägare. Man har strävat efter att utveckla effektivare metoder för att ta tillvara sälens olika delar samt utveckla ett samarbetsnätverk för

produktutveckling av sälprodukter.

Under år 2004-2005 hade man ett samarbetsprojektet (Sälen vår gemensamma resurs) mellan Finland, Sverige och Norge, vars mål var att främja sälbeståndets ekologiska förvaltning med tanke på kustinvånarna i Kvarkenområdet. Projektet hade som mål att skapa förutsättningar för hållbar användning av en värdefull naturresurs och att samtidigt försäkra att artens gynnsamma

bevarandestatus uppnås.

6.9. Sälskyddets historia

I Finland betalades det skottpeng från början av seklet till slutet av år 1975. Forsknings- och

skyddsarbetet kom emellertid igång först på 1970-talet. Skadorna som sälarna förorsakade fisket var då ännu små och arbetet var mera inriktat på sälskyddsåtgärder. Det första officiella mötet för Östersjöns sälskydd hölls år 1974 i Sverige och det första sälskyddsområde i Finland grundades år 1970. Det aktivaste skyddsarbetet inleddes på 1980-talet. WWF:s fonder i Finland och Sverige inledde år 1986 ett samprojekt för att effektivera skyddet av Östersjöns sälar. Då grundades även WWF:s skyddsgrupp för Östersjöns sälar.

Fredandet av gråsälkobbar sågs som en av de viktigaste praktiska skyddsåtgärderna. År 1989 lämnades ett förslag till jord- och skogsbruksministeriet om grundandet av tre sälskyddsområden samt även till Ålands landskapsregering om tre områden. Med anledning av förslaget grundade Ålands landskapsregering en arbetsgrupp, som senare lämnade ett förslag om ett skyddsområde. År 1990 utarbetade arbetsgruppen för skyddet av Östersjöns sälar ett förslag om effektivering av sälskyddet i Finland. Skyddsprogrammet innehöll ett åtgärdsförslag om grundandet av sälskyddsområden och därtill även synpunkter på bland annat bifångstdödlighet, vård av sälsjukdomar och uppföljning av sälstammar.

På Åland grundades ett sälskyddsområde år 1998. På det finska fastlandet inrättades sju officiella sälskyddsområden år 2001 med stöd av EU:s habitatdirektiv.

Fredningen av sälarna framskred stegvis bl.a. genom förkortning av jakttiden. På Åland beviljades inte jaktlicenser efter 1982 och samtliga sälar fredades år 1985. På grund av skador som

förorsakades fisket inleddes gråsäljakten emellertid på nytt år 1999. Det var dock frågan om

"skyddsjakt" och inte ordinär jakt med jakttid.

Diskussionen om säljakt har påverkats av HELCOMs sälrekommendationer. År 1988 godkändes en rekommendation, enligt vilken ”allt dödande av sälar bör upphöra och kan tillåtas på nytt först då sälarnas reproduktion och övriga hälsotillstånd åter blivit normalt”. År 1996 beslöts om undantag för jakt i den gällande rekommendationen, och 2006 reviderades rekommendationen i och med att

sälstammarna blivit starkare. Den nya rekommendationen tillåter hållbart nyttjande av sälar, dock så att nyttjandet fyller de specialvillkor EU ställt i habitatdirektivet för uppnående och bevarande av en gynnsam bevarandestatus.

7. MÖJLIGA HOTFAKTORER FÖR SÄLSTAMMARNA