NYTTJANDET AV SÄLEN SOM RESURS

Sälstammarnas tillväxt har skapat nya möjligheter att nyttja säl ekonomiskt. Främjandet av olika former av nyttjande (natur- och upplevelseturism, jaktturism samt planering, produktutveckling och marknadsföring av sälprodukter) är viktigt för utvecklandet av sälens och människans samexistens.

Det långsiktiga målet bör vara att sälarna uppfattas som en värdefull del av den marina naturen och samtidigt som en mångsidigt nyttjbar naturresurs. Målet förutsätter samarbete mellan många olika parter för att hitta och förverkliga ekonomiskt produktiva samt ekologiskt och etiskt hållbara metoder för nyttjande.

12.1 Nyttjandet av sälar i naturturismen

Internationellt och regionalt finns ett betydande intresse för att kunna se säl och andra djur i dess naturliga livsmiljö. Denna typ av turism är växande internationellt och ger sysselsättningstillfällen.

Efter att gråsälsstammen återhämtat sig har åländska turistföretagare och andra åkt ut till de

sälbådor som har koncentrationer av pälsbytande gråsäl. Åland har genom att hysa en betydande del av Östersjöns gråsälar under sommaren särskilt goda förutsättningar för sälsafaris. För organiserad verksamhet av typen "sälsafaris" krävs båt eller fartyg som är godkänt för passagerartrafik vilket utesluter många verksamhetsutövare och utgör hinder på så sätt att verksamheten måste vara ganska omfattande för att finansiera investeringarna. En betydande nackdel på Åland är att avståenden ut till sälbådorna är långt, vilket gör kostnaden för konsumenten hög.

Det medför att endast de mest entusiastiska kan förväntas delta i evenemangen. Situation kan dock komma att ändras om sälstammens nu historiskt sett låga numerär ökar. Mer närbelägna nya och nygamla sälbådor kan komma att tas i bruk av sälarna.

Det är oklart vad som gör att gråsälarna valt bådor i den åländska yttersta skärgården för byta päls.

Det kan dock inte uteslutas att platserna valts just därför att de är de mest isolerade i Östersjön, med låg grad av störning samt av rätt beskaffenhet för landning.

Om bådorna besöks ofta och närgånget kan det medföra att sälarna behöver gå i kallt vatten och därmed eventuellt sprids ut till fler bådor och blir till större skada för fisket. Beroende på hur sälsafaris bedrivs kan verksamheten hamna i konflikt med naturvården, habitatdirektivet, natura 2000, samt strategin som framförs i denna utredning. Slutsatsen är att sälsafari till de betydande sälbådorna som ingår i Natura 2000 och andra nya sälbådor kan tillåtas om den kan bedrivas så att sälarna inte påtagligt störs.

Om området för tillträdesförbund kring sälbådor är stort minskar eller utesluter det sälsafari. Om det går att förena ett mindre skyddsområde med sälsafari är oklart.

Ett syfte med att införa jakt och skyddsjakt är att göra sälarna mer rädda för människan, vilket också kan få konsekvenser för möjligheten att ha sälsafaris.

Åtgärder:

Utveckling av sälrelaterad natur- och upplevelseturism främjas och understöds

Intresset för mera organiserad upplevelseturism (sälsafaris) utreds genom enkät (turistföretagare, yrkesfiskare) som grund för att i samråd mellan berörda parter sammanställa riktgivande regelverk/rekommendationer och få fram synpunkter rörande olika åtgärder för att befrämja verksamheten, investeringsbehov m.m.

Sälturismen utvecklas så att verksamheten är både ekologiskt och socialt hållbar samtidigt som verksamhetens inverkan på sälarnas beteende utreds.

12.2 Övrigt nyttjande av sälar

Sälen har under årtusenden varit ett viktigt bytesdjur för människan i Östersjön. Sälfett har varit betydelsefullt för oljelampor framtill 1870-talet då amerikanska petroleum kom ut på marknaden.

Sälen med dagens bestånd av gråsäl kommer knappast någonsin att bli en resurs av större

kommersiell betydelse men kan dock lokalt erbjuda en viss tilläggsinkomst, framför allt om man kan profilera produkterna i form av souvenirer, presentartiklar m.m.

Den jakt, som inletts i och med att gråsälstammen vuxit, har gjort det möjligt att återuppliva säljakttraditionen och -kulturen i vårt lands kustområden. Samtidigt har nyttobruket av fångsterna utvecklats och inriktats så att det motsvarar dagens behov. Gråsälen produktifieras (päls-, kött-, tran- och benprodukter) och marknadsförs redan idag redan lokalt i liten skala. Östersjösälarnas kött har konstaterats vara lämpat som människoföda, även om Livsmedelssäkerhetsverket EVIRAs officiella rekommendationer för maximala mängder saknas. Enligt nuvarande internationella rekommendationer kan man äta cirka 500 gram kött av östersjögråsäl och cirka 200 gram kött av östersjövikare i veckan. Ingendera sälartens lever eller njurar lämpar sig dock som människoföda på grund av hög gifthalt.

Nyttjandet av sälen som resurs kräver dock även utökat samarbete och en centralisering av hanteringen m.m. i gemensamma utrymmen. Antalet sälar som fälls kommer sannolikt även framdeles att vara relativt få varför ett effektiv och rationellt nyttjande av sälen som resurs

förutsätter bättre och utökat samarbete, centralisering av hantering, försäljning m.m. i gemensamma utrymmen där hygien- och andra kraven kan uppfyllas utan oskäligt höga kostnader och hanteringen kan skötas av personer med kunskap och erfarenhet av detta.

Hanteringen av fällda sälar kunde eventuellt samordnas med annat jaktbart vilt i någon form av

”viltcenter”. För att skapa mervärde bör specialprodukter i form av hantverk, presentförpackningar etc. befrämjas.

Intresset för att arrangera skolnings- och fortbildningstillfällen rörande hantering av säl och tillvaratagningen av skinn, kött, späck etc. bör även utredas och vid behov skall lämplig skolning arrangeras och material sammanställas.

Åtgärd:

nyttjandet av sälstammarna stöds och utvecklas så att nyttobruket inte står i konflikt med förverkligandet av stammarnas gynnsamma bevarandestatus

eventuella lagstiftningsmässiga hinder för försäljning av sälskinn, kött m.m. bör minimeras och kraven utformas sålunda, att de inte medför onödiga extra kostnader och merarbete

veterinärbesiktningsmöjligheterna bör breddas/utvidgas från nuvarande situation där detta i praktiken kan skötas endast vid Dahlmans slakteri eftersom andra godkända slakterier saknas

möjligheten till egen besiktning av kött bör utredas

möjligheterna till centraliserad hantering, beredning, marknadsföring m.m. bör utredas, t.ex. i form av ett ”viltcenter” i större eller mindre skala. Hantering av djurkroppar och kött medför betydligt större krav och investeringsbehov. Frågan förutsätter ytterligare detaljplanering och utredning av olika alternativa möjligheter informations- och skolningsmaterial sammanställs, t.ex. handbok rörande beredning m.m.

13. FÖREBYGGANDE AV SÄLSKADOR OCH ERSÄTTNING AV DESSA