JAKT PÅ SÄL

Säljakt har sedan 1970-talet i stora befolkningsgrupper i västvärlden blivit en symbol för

människans rovdrift genom jakt samt onödiga användning av päls och djurfetter. Bidragande till detta var den storskaliga jakten under 1970- och 80-talen som bedrevs i andra delar av världen.

Den mer småskaliga jakten som bedrivits av lokalbefolkningar kom också att uppfattas som rovdrift och inhuman. Urbefolkningar såsom inuiter jagar numera säl för husbehov men på grund av gifter avråds befolkningen från stor konsumtion.

Det är därför känsligt att införa jakt på säl och marknadsföra åländsk kulturhistoria genom

införandet av "kulturjakt". Säljakt som levande kulturhistorisk företeelse och produkter från denna jakt kan vara till förfång för turismnäringen om inte informationen samtidigt är riklig och

informativ.

Jakt på gråsäl är tillåtet enligt Ålands lagstiftning, habitatdirektivet och andra gällande

internationella överenskommelser, varför det dock finns goda möjligheter att tillåta en begränsad jakt (skyddsjakt) på gråsäl.

Gråsälen var helt fredad ända fram till 1999, varefter en begränsad skyddsjakt inleddes. Den nuvarande jaktperioden för gråsäl är 4.5-31.1. Landskapsregeringen fastställer årligen ett övre tak för antalet jaktlicenser.

De jaktlicenser som hittills har beviljats för yrkesfiskare och fiskodlare har dock inte kunnat utnyttjas fullt ut. Delvis beror det på att jakt av säl är mycket krävande i avseende på såväl jaktskicklighet som tid/möjlighet. Den byråkrati samt det regelverk och de kriterier som finns kopplade till beviljande av licens för skyddsjakt hävdas tidvis utgöra en onödig tröskel. Det kan dock i någon mån mera handla om svepskäl och en undanflykt för att man inte ansöker om licens och inte är villiga att bedriva en aktiv skyddsjakt. Jakt på gråsäl förutsätter i hög grad ett genuint jaktintresse.

Möjligheterna att beviljas jaktlicens bör så långt som möjligt underlättas och utvidgas sålunda att i princip vem som hellst kan beviljas licens. Enligt nuvarande system beviljas licenser åt

jaktvårdsföreningarna samt åt yrkesfiskare och fiskodlare. Vid behov kan denna allmänna jakt begränsas geografiskt till i första hand inre vattenområden som inte anses utgöra naturliga biotoper för gråsälen och för fiskerinäringen särskilt viktiga områden. Det är även viktigt att säkerställa att alla som bedriver jakt kan särskilja mellan gråsäl och vikare.

Den nuvarande omfattningen av skyddsjakten har inte bedömts ha någon nämnvärd inverkan i form av minskade skador på fisket. I vissa delar av Sverige konstateras dock att uppföljningen av jakten antyder att den kan ha gett minskade skador.

Även alternativa metoder för jakt på säl bör kunna utnyttjas i anslutning till fiskeområden och -redskap, såsom t.ex. sälnät och/eller fällor. Förr i tiden användes nät för att fånga sälarna istället för ren jakt, speciellt i skärgården under den isfria tiden. Metoden har flera fördelar - det finns t.ex.

ingen risk att tappa bytet och jakten kan preciseras till att endast innefatta sälar i närheten av fiskeredskap. Metoden kan uppfattas som kontroversiell om man inte känner till hur den fungerar.

Näten fångar sälen levande och är tillräckligt lätta för att sälen skall kunna komma till ytan för att andas och därmed inte drunknar. Metoden innebär sålunda inte någon risk för drunkning eller strypning, utan fungerar endast så att nätet håller kvar sälen på platsen, hindrar den från att göra skada, och gör det möjligt för jägaren att på ett effektivt och humant sätt avliva och tillvarata bytet.

Omfattningen av skyddsjakten i form av antalet jaktlicenser som kan beviljas är en fråga som förutsätter ett bredare helhetsperspektiv och samverkan över nationsgränserna mellan samtliga Östersjöstater och inom ramen för Helcoms regelverk och rekommendationer samt andra internationella avtal och förpliktelser.

Säljakten måste genomföras ekologiskt och etiskt hållbart, utan att äventyra stammarnas gynnsamma bevarandestatus. Den ekologiska hållbarheten säkerställs genom beräkningar av beståndets storlek, reproduktion och dödlighet. Jaktlicenser kan beviljas inom förvaltningsområdet då den regionala sälstammen uppfyller kriterierna för minsta livskraftiga stam med en viss buffert för exceptionella beståndsförändringar.

Åtgärder:

landskapsregeringen fortsätter att styra och reglera jaktlicensförfarandet för att försäkra sig om att en gynnsam bevarandestatus bevaras

reglelverket för jakt på gråsäl ändras sålunda, att licens kan beviljas åt alla som har jakträtt på ett visst område

jaktlicens på gråsäl beviljas av landskapsregeringen och jaktvårdsföreningarna (kontinuerlig anmälan till landskapsregeringen av antalet beviljade licenser)

landskapsregeringen skall överväga att på sikt reglera skyddjakten på gråsäl i en ny lagparagraf,

jakttiden för gråsäl anpassas till sälens biologi samt fiskerinäringens behov,

vid beviljande av jaktlicenser tillåts inte jakt under gråsälens reproduktionstid 1.2.-30.3.

jakt av gråsäl är inte tillåtet på sälskyddsområdet vid Karlbybådorna, eventuella nya skyddsområden, vid Märkets fyr samt Yttersberg och kan inom Natura-200 områden begränsas i samband med ansökan/beviljande av jakträtt

jakten inriktas i första hand till områden där gråsälstammen är stark och där skador som orsakats av säl är betydande

möjligheterna utreds, att i inre vattenområde och viktiga kust- och

skärgårdsfiskeområden genomföra effektiverade jaktinsatser, utgående från strävan att sådana områden skall hållas fria från säl,

beviljande av jaktlicens på gråsäl förutsätter anmälning till landskapsregeringen, där systemet görs så enkelt som möjligt och vid behov kopplas till eventuella ersättningar för skador på fiskerinäringen,

landskapsregeringen fastställer, i samråd med övriga regioner och länder, ett övre tak för antalet beviljade jaktlicenser utgående från uppskattningen av stammens storlek inom Åland och den årliga tillväxten sålunda att stammen inte nämnvärt växer från nuvarande nivå. Jakten bedrivs i form av avlysningsjakt sålunda att jakten avbryts

när avskjutningen enligt rapportering uppnått fastställd nivå.

alternativa metoder för fångst/jakt av gråsäl utreds och utvecklas,

jakten på gråsäl skall planeras och bedrivas så att sälen dödas med tillräcklig säkerhet och så att djuret inte orsakas onödigt lidande, och att bytet kan tillvaratas och nyttjas.

Övervakning av säljakten

Landskapsregeringen har det övergripande ansvaret för övervakningen av jakten. Även markägare och jakträttsinnehavare har rätt att övervaka efterlevnaden av jaktlagen följs på sina områden.

Att övervaka säljakt är krävande och svårt att i praktiken genomföra eftersom jakten i allmänhet bedrivs i förhållanden som är svåra att övervaka. I takt med att jaktkvoterna och antalet säljägare ökar blir dock en effektiv och fungerande övervakning allt viktigare.

Åtgärder:

samarbete mellan polisen, gränsbevakningsväsendet, och jaktvårdsorganisationen gällande övervakningen av säljakten utvecklas,