Genus

Det var länge sedan genusforskningen handlade om att till den könsneutrala forskningen även tillfoga kvinnorna. Att genusrelationer är ett komplext forskningsområde tydliggörs också av att det inte finns en allmänt accepterad definition av begreppet genus och dess användning. Begreppet är stadd under ständig förändring, men rent generellt kan nog de flesta skriva under på att vi med användningen av genus vill ”begreppsliggöra att relationen mellan könen, liksom mäns och kvinnors beteende, sysslor och vad som anses ’manligt’ eller ’kvinnligt’, inte är biologiskt givet, utan socialt och kulturellt konstruerat.¹⁴⁸ Ett annat sätt att säga det utgörs av definitionen att ”…genus kan förstås som föränderliga tankefigurer ’män’ och ’kvinnor’ (där den biologiska skillnaden alltid utnyttjas) vilka ger upphov till/skapar föreställningar och sociala praktiker, vilka får till följd att också biologin kan påverkas/ändras.”¹⁴⁹

146 Katznelson, I. 1986, s. 20

147 Katznelson, I. 1986, s. 21

148 Gothlin, E. Kön eller genus, 1999, s. 4

149 Hirdman, Y. ”Genussystemet – reflektioner kring kvinnors sociala underordning” i Carlsson Wetterberg, C.; Jansdotter, A. Genushistoria En historiografisk exposé, 2004, s. 116

53

I hela genusdebatten är begreppet ”skillnad” centralt. Skillnaden kan således vara socialt skapad, anatomiskt (genitalier), biologiskt (kromosomer, hormoner) eller utgöras av den upplevda skillnaden att tillhöra ett visst kön.150 Ett sätt att betrakta den här skillnaden och samtidigt fokusera en maktstrukturerande faktor utgörs av isärhållandet. Att ordna den här skillnaden till en struktur eller ordning innefattar hos exempelvis Yvonne Hirdman också att mannen är norm. Men även inom normen finns således en inneboende skillnad, som med barnslig slutledningsförmåga blir att mannen är norm och kvinnan inte är norm, alltså en skillnad. Den här skillnaden griper in i olika grad och på olika sätt i alla samhällets sfärer. Ett område som ansetts speciellt viktigt är arbetet, där arbetsdelningen visar på skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor. Arbetsdelningen, som således innefattar isärhållandets princip om att män och kvinnor inte bör blandas, är både meningsskapande och maktskapande eftersom det ena könet legitimeras och urskiljs av det andra könet.¹⁵¹

Att få klart för sig hur genus konstrueras i olika samhällen (se också 4.6) är inte helt enkelt, men som nyss nämnts är alltså arbetet en central del, eftersom en undersökning om hur arbetet är organiserat mellan könen också säger oss någonting generellt om maktrelationerna mellan könen. Det råder olika meningar om huruvida arbetsdelningen är själva upphovet till mäns makt över kvinnor eller om det ska ses som ett resultat av hierarkin mellan könen. Rosemarie Andersson menar att det viktiga i sammanhanget är att genusbegreppet används som förklaringskategori, eftersom ”arbetsdelningen återspeglar föreställningar om manligt och kvinnligt, föreställningar som också legitimerar arbetsdelningen. Den kulturella process som genus utgör manifesterar sig på många områden, varav arbetsdelningen är ett”.¹⁵² Hon menar vidare att mänskliga relationer kan struktureras genom genus, som samtidigt blir ett medel att synliggöra maktrelationer och genusordningen, som hon ser som ett klassifikationssystem som tillskriver män och kvinnor olika positioner. Arbetsdelningen ska här inte ses som en grund för genusordningen, utan endast som en aspekt av den, men samtidigt ”representerar [arbetsdelningen] på ett uttrycksfullt sätt genusordningen som kulturellt system.” Tvetydigheten om vad man egentligen får ut av att studera genusarbetsdelningen blir inte tydligare genom att hon vill ”via arbetsdelningen, undersöka maktinnehållet i genusordningen både i bemärkelsen av kulturellt meningsskapande system och i den samhälleligt institutionaliserade bemärkelsen.” Trots att det inte står helt klart hur

150 Andræ, M. ”Vad är könsskillnad? Om motstridiga användningar av begreppet kön och svårigheten att formulera socialisationsteorier” i Bedrägliga begrepp, 2000, s. 32

151 Hirdman, Y. i Carlsson; Jansdotter, 2004, s. 118-119

152 Andersson, R. ”Genus och makt i förindustriell arbetsdelning - plädering för en ny begreppsanvändning” i

54

mycket genusarbetsdelningen representerar genusordningen i stort, tolkar jag Andersson som att ett nogsamt analyserande av arbetsdelningen kan ge en ökad förståelse för genusordningens mekanismer och genusrelationerna i ett samhälle.

Ett intressant sätt att studera både den dubbelhet som Andersson strävar efter och att tydliggöra de tidigare nämnda skillnaderna är att studera aktörernas positionsmakt, som i sin tur är en förening av social makt och könsmakt. Den sociala makten är den som män och kvinnor tilldelas av den institutionaliserade makten (t.ex. lagen), där också den samhälleliga genusordningen ingår. Könsmakten utgår från den sociala och kulturella genusrelationen, som inkluderar uppfattningen om manlighet och kvinnlighet.153 Sedermera organiserar positionsmakten relationerna mellan kvinnor och män, män och män, och kvinnor och kvinnor. Lövkrona menar att en förening mellan könsmakten och den sociala makten i det förmoderna agrarsamhället främst var tillägnad de positioner män hade under sin livscykel. ”På motsvarande sätt var kvinnors relativa positionsmakt eller avsaknad av sådan makt avhängig deras roller som ung ogift kvinna och piga eller gift kvinna, mor och matmor.”154 I det förmoderna agrarsamhället innehade husbonden/fadern/maken den position med störst makt, som alltså grundades på både social makt som könsmakt. Den dubbelheten illustreras med att könsmakten gav män makt över kvinnor genom konstruktionen av manlighet. Samma förhållande rådde för den sociala makten och då även om handlandet stred mot lagen (den institutionaliserade makten). Omvänt innehade de unga ogifta kvinnorna positionen med minst makt.¹⁵⁵ Sammanfattningsvis betyder detta att ”(v)arje position i en given historisk kontext – exempelvis som ogift ung man, som dotter, piga, matmor eller husbonde – kan analyseras med avseende på dess positionsmakt, där både den institutionaliserade genusordningens sociala maktimperativ och den kulturella genusordningens förståelse av könsmakt vägs in”.¹⁵⁶

Andersson avser att använda den här modellen i analysen av arbetsdelningen i det förindustriella Sverige, men jag menar att den även kan vara fruktbar för förhållanden i Sovjetkarelen. En liten tveksamhet är att själva grunden för könsmakten hos Lövkrona (och Andersson eftersom deras underökningar rör ungefär samma tid) utgörs av familjen och hushållet, som här var den ekonomiska enheten och basen för politisk och social ordning.157

Frågan är alltså hur stor roll familjen spelade för samma fenomen i Sovjetkarelen och i

153 Andersson, R. 2000, s. 82 och Lövkrona, I. 1999, s. 148.

154 Lövkrona, I. Annika Larsdotter barnamörderska Kön, makt och sexualitet i 1700-talets Sverige, 1999, s. 148

155 Lövkrona, I. 1999, s. 148-149

156 Andersson, R. 2000, s. 83

55

Sverige för emigranterna under 1920- och 1930-talet. Å andra sidan beskriver Lövkrona familjer som skiftade allt ifrån det äkta paret till att innefatta släktingar, barn och tjänstefolk. Oavsett om familjen var den här basen i Sovjetkarelen eller inte krävs det att studera de ”familjeliknande” sammanslutningarna som rådde och undersöka om och hur den sociala makten, könsmakten och positionsmakten yttrade sig. Här riktas, som Andersson är inne på, uppmärksamhet mot den dubbelhet som finns genom att både den samhälleligt institutionella makten och makten i genusordningen analyseras.

Andersson pekar på relationen mellan arbetet och positionsmakten och att ”(g)enus artikulerades genom arbetet, och att arbetet tydliggjorde också utförarens plats i genusordningen”. Därefter kan den status eller brist på status som ett visst arbete har i det specifika samhället relateras till genusposition. Kortfattat kan man säga att arbete fördelas ut till individer efter deras status, och en arbetsuppgifts ”status” beror på statusen hos den person som normalt utför den.¹⁵⁸ Jag menar att detta tillvägagångssätt för både studerandet av arbetsdelningen och den generella genusordningen skulle vara fruktbart för en kommande studie av sovjetemigranterna. Det innefattar alltså också de sociala och kulturella genusrelationerna, som inte på förhand är givna, vilka tillsammans med den sociala makten definierar positionsmakten, som i sin tur organiserar relationerna mellan män och kvinnor. Exempel på frågor utifrån dessa teoretiska perspektiv kan vara: Hur ser den sociala makten, som tilldelas av den institutionaliserade makten (lagen, politiken, organisationer), ut? Hur uppfattas män och kvinnor? Eller annorlunda: Hur ser de kulturella genusrelationerna ut? Hur ser positionsmakten ut, dvs. relationerna mellan män och kvinnor? Trots det fokus på genusarbetsdelningen som här har varit fallet, tolkar jag Andersson som att detta kan bli ett första steg in i genusordningen i Sovjetkarelen och att det här tillvägagångssättet dessutom reflekterar ett tillräckligt stort ”omfång” av genus för att kunna få en generell uppfattning om genusskillnader i Sovjetkarelen. Med andra ord: genom att studera genusarbetsdelningen ges en större förståelse för genusordningen i Sovjetkarelen. Dessutom kan en analys av statusyrken och vem som innehade dessa utifrån ett genusperspektiv relatera till andra här aktuella teoretiska begrepp.

Trots den kritik som ofta framkommer inom genusforskningen mot den tidigare kvinnoforskningens mål att endast synliggöra kvinnorna, krävs det för en kommande studie, trots de ovan presenterade teoretiska ambitionerna, att också detta görs. Jag är således intresserad av att i migrationen studera både män och kvinnor i fråga om antal, andel,

56

klassposition, ålder, civilstånd m.m. Som påpekades i forskningsläget har någon genusanalys av emigranterna från Sverige till Sovjetunionen inte gjorts och eftersom kvinnorna är så osynliga är det svårt att här göra någon koppling till den tidigare forskningen.

Som en röd tråd i både emigrationsprocessen och emigranternas liv i Sovjetkarelen i fråga om genusperspektivet ser jag isärhållandets princip eller den skillnad som fanns mellan män och kvinnor. Detta sträcker sig allt ifrån emigrationsbeslut till fackföreningsdeltagande. Att också jämföra den familjelagstiftning med fokus på kvinnorna, som kom till stånd efter bolsjevikernas maktövertagande med ”den verkliga genusordningen” och i förhållande till isärhållandets princip är också en utmaning. Här blir det exempelvis intressant att undersöka om föresatsen att frigöra kvinnan från hemmet för produktionen lyckades, liksom diskussionen om att barn efter födseln skulle överlämnas till kollektiv barnuppfostran för att könen i görligaste mån skulle bli jämställda. Enligt beslutsfattarna själva, var familjelagstiftningen i Sovjetunionen den mest progressiva som fanns i hela världen. Den suddade helt ut skillnaderna mellan män och kvinnor,159 och dess inverkan på immigranterna tål att undersökas.