Genuspedagogik i förskolan

Detta avsnitt redovisar forskning om genuspedagogik i förskolan. Avsnittet innehåller

mönster i forskningen som visar att genuspedagogik är ett diffust begrepp som olika förskolor kan ha skilda uppfattning om. I avsnittet redovisas även vad genuspedagogiken kan innebära för pedagogernas bemötande mot pojkar och flickor. Detta redogörs i följande studier.

Författare År Metod Deltagare Syfte

Bodén 2011 Litteraturstudie Tidigare

forskning Undersöka jämställdhetsarbetet i förskolan

Bowskill 2017 Intervjustudie 15

transpersoner och 10 lärare

Undersöka vilket bemötande som behövs av lärare för att stötta transpersoner i skolan

Edström 2014 Intervjustudie 9 pedagoger Undersöka och analysera

förskollärares arbete med jämställdhet för barn samt undersöka vilka olika lokala diskurser som kan påverka arbetet. Intervjuer gjordes med nio pedagoger från tre förskolor

Eidevald 2011 Litterarutstudie och

observationsstudie

Tidigare forskning

Undersöka hur förskolor arbetar med

genuspedagogiken.

Eidevald 2009 Videoobservationer Två

förskolor Undersöka hur pojkar och flickor blir bemötta på olika sätt i olika situationer i förskolan

Frohard- Dourlent

2018 Intervjustudie 60 lärare Undersöka hur skolorna

arbetar för att göra miljön mer transinkluderade

Hedlin 2010 Litteraturstudie Tidigare

forskning

Att sammanställa begreppet genus samt

jämställdhetsbegreppet

Heygarty 2009 Litteraturstudie Tidigare

forskning

Undersöka skillnaden mellan vuxnas sexuelle identitet och barns könsidentitet

Karlson och Simonsson

2011 Litteraturstudie Tidigare

forskning Undersökts med syftet om

att finna riktlinjer som finns för den genusmedvetna pedagogiken

Rantala & Heikkilä

2019 Etnografisk studie Två

förskolor Undersöka vilken vägledning

som barn får när det handlar om könsnormer och genus

46 Ruble, Taylor, Cyphers, Greulich Lurye och Shrout 2007 Intervjustudie 94 barn i 3-

7 års åldern Undersöka vilken kunskap de

hade om stereotypa könskodningar Ärlemalm- Hagsér och Pramling Samuelsson

2009 Observationsstudie Barn mellan 1 och 6 år gammal

Undersöka visa hur olika könsmönster utrycker i förskolans vardag

Vid en sammanställning av olika studier kan genuspedagogiken kortfattat beskrivas handla om att sträva efter att skapa en jämställd förskola där alla barn ska ges samma möjligheter. Jämställdhetsarbetet kan vara ett motsträvigt arbete då chefer, vårdnadshavare och eller andra pedagoger kan ha skilda åsikter eller synpunkter på hur det arbetet ska utföras. Det sker ändå omfattande förändringar i arbetet för jämställdhet i flera förskolor runtom i Sverige. Arbetet går ut på att förskolan ska bli mer jämställd för barn men även för de vuxna (Eidevald, 2011; Bodén, 2011) Detta beskrivs i forskningen och visas i citatet nedan:

Jämställdhetsarbetet i förskolan kan beskrivas som ett motståndsarbete. Ett motstånd mot att flickor och pojkar behandlas olika, både i förskolan och i samhället i stort. I stället är utgångspunkten att alla barn ska ha samma rättigheter och grund att stå på, oavsett kön. Men arbetet handlar inte enbart om ett motstånd mot pedagogernas egna föreställningar eller mot stereotypa bilder av barn. Det kan också beskrivas som ett arbete i motstånd. Det handlar om att bli ifrågasatt för sitt engagemang i jämställdhetsfrågor, både på ett organisatoriskt och på ett socialt plan. (Bodén, 2011, s.35)

I förskolan finns det möjligheter för pedagoger att stärka sina köns- och

jämställdhetskompetenser, men ändå sker det långsamt. Forskning tyder på att det finns för lite stöd för pedagoger att ta del av (Frohard-Dourlent, 2018; Karlson & Simonsson, 2011). Arbetet med genuspedagogik kan se olika ut i olika förskolor trots att det finns krav på att lärare ska ha ett genusperspektiv i sin undervisning. Anledningen till att det skiljer kan bero på att det inte finns någon självklar beskrivning av hur pedagogerna ska gå tillväga. Det är svårt att definiera genuspedagogik, men Hedlin (2010) förklarar det som att alla ska behandlas lika och bedömas utefter hur de beter sig och agerar.

Vad jämställdhet är definieras sällan i den offentliga debatten. Ett vanligt svar på frågan vad jämställdhet innebär är lika lön för lika arbete. En annan allmän uppfattning är att jämställdhet betyder att behandla alla lika. (Hedlin, 2010, s.9)

Den demokratiska delen i genuspedagogiken är stor, vilket innebär att det inte kan bli ett jämställt arbete utan den demokratiska aspekten. Idag är inte villkoren för män och kvinnor

47

likvärdiga, alltså råder inte jämställdhet och därmed brister demokratin (Hedlin, 2010; Rantala & Heikkilä, 2019). I och med att dagens samhälle har ett ökat fokus på könsöverskridande beteende och inte enbart sexuella läggningar har en relativt ny insikt framkommit om vikten av att arbeta med detta med yngre barn (Mallon, DeCrescenzo 2006; Bartholomaeus, Riggs, Andrew 2017; Mallon och DeCrescenzo 2006). Aspekten kring genuspedagogikens

könsbrytande beteenden bör beröra yngre barn, så tidigt som vid de första förskoleåren. Detta eftersom resultat, i den forskning som redovisas tidigare i detta kapitel, visar att även yngre barn har stor insikt i sig själva och deras könsidentitet.

It was raised that staff may be inadvertently reinforcing gender norms and stereotypes within the classroom. It seemed that many teachers worry about teaching gender and sexuality in school, particularly with younger age groups. (Bowskill, 2017, s. 101).

Pedagogiska innehåll ändras i takt med att samhället förändras och därmed omarbetas nu genuspedagogiken. (Ruble, Taylor, Cyphers, Greulich Lurye och Shrout, 2007; Hegarty, 2009; Bowskill, 2017). I forskningen kring genuspedagogik beskriver pedagogerna sin roll i undervisningen som att de är ”huvudpersoner” och att barnen är ”mottagare”. Med detta menas att det enbart är barnen som ska utvecklas i genusarbetet, inte de vuxna. Antingen ska pojkar respektive flickor bemötas som unika individer eller som två likartade men motsatta grupper. När pedagogerna benämner flickor som jämställda pratar pedagoger oftast om dem som att de är starka, modiga och eller mer oberoende, medan pojkar beskrivs som mer socialt och språkligt kompetenta.

Lärare hade olika röstläge när de talade med pojkar och flickor. Det visar sig också genom att pojkar får fler frågor i förskolan och uppmuntras att ta för sig (Ärlemalm-Hagsér & Pramling Samuelsson, 2009, s.92)

Det finns även ett fokus på att ändra flickor och pojkar som följer tvåkönsnormer för sitt biologiska kön. Detta kan bero på att vuxna och barn har förutfattade meningar om kön och genus. Resultat från forskningen som redovisas i detta avsnitt visar att det varierar mycket hur pojkar och flickor positionerar sig i olika sammanhang. Det finns även exempel där en flicka får en tillsägelse av en pedagog men inte en pojke i samma situation (Karlson, & Simonsson, 2011; Edström, 2014; Eidevald, 2009).

I undersökningar om hur barn leker i förskolan beskrivs att pojkars lek ofta tar större ytor i anspråk än flickors, som i sin tur många gånger beskrivs som att de sitter i en soffa eller runt ett bord. Pojkarna beskrivs vidare som att de har maktkamper, som även ljudmässigt gör stora anspråk. Flickornas maktkamp beskrivs som att den sker mer subtilt genom exempelvis att någon inte får

48

vara med (uteslutning) även om det finns exempel på när flickornas maktkamp också beskrivs som aggressiv, både i tidigare och senare forskning. (Eidevald, 2009 s. 28)

Sammanfattningsvis beskrivs i detta avsnitt att genuspedagogik kan benämnas olika och är ett diffust begrepp. En övergripande förståelse av begreppet, som läses in i forskningen, är dock att genuspedagogik är demokratisk och att alla barn ska ges samma möjligheter i förskolan. I de artiklarna som tagits upp i denna uppsats är det enbart pojkar och flickor som benämns och inte barn med ett överskridande könsuttryck. I och med att genuspedagogikens beskrivning skiljer sig åt blir då en konsekvens att den ser olika ut på olika förskolor. Det finns heller ingen specifik förklaring av hur den ska genomföras och det är otydligt hur pedagoger i förskolan ska arbeta med genuspedagogik samtidigt som det i läroplanen finns krav på att lärare ska arbeta med ett genusperspektiv i sin pedagogik.