I den här delen besvaras arbetet andra frågeställning, hur man som bildlärare kan utveckla alternativa miljövänliga arbetssätt. Gestaltningen utgår från resultatet av intervjustudien.
Resultatet av intervjustudien gav uppslag till idéer gällande miljövänliga alternativ som skulle kunna användas i bildundervisningen. Även här använde jag sax- och kuvertmetoden (Repstad, 1999) för att först sorterade intervjumaterialet kategoriskt, därefter leta mönster i lärarnas uttalanden. De kategorier som framgick av materialet var i huvudsak: budget, kvalitet, kvantitet samt avsaknaden av miljöperspektiv. Vid genomläsning av det transkriberade materialet reflekterade jag över outforskade områden. Genom analys av intervjustudien insåg jag att färg var ett mer komplext område än jag inledningsvis räknat med. Det visade sig att färgers innehåll och påverkan kan vara svårt att säkerställa. Två av tre lärare nämnde att de fasat ut oljefärger och övergått till vattenbaserade varianter. Urfasningen berodde på att traditionell oljefärg används tillsammans med lösningsmedel som dels luktar starkt dels utsöndrar gas som kan påverka hälsan. På frågan vilka material som förekommer mest i bildundervisningen uppgav samtliga lärare vattenlöslig färg, exempelvis akrylfärg. Gällande materialhanteringen var det ingen av lärarna som nämnde att de instruerade sina elever att först torka av penslarna innan de tvättar dem i vasken. Även om det kan innebära att färgpartiklar hamnar i naturen kan mängden reduceras genom slamuppsamlare – vilket två av tre informanter uppgav att de har i sina bildsalar.
Ett annat problemområde kopplat till de vattenlösliga färgerna var innehållet som inte gjorde tillgängligt för lärarna, varken genom tydliga innehållsförteckningar på
förpackningar, hos leverantörerna eller tillverkarna. Samtliga lärare resonerade kring kadmium i akrylfärger, men ingen utav dem valde bort färger som innehåller
kadmium. De fattade heller inga aktiva beslut om att utesluta material som innehåller giftiga bindemedel och liknande. Delvis på grund av kunskapsbrist till följd av begränsat med information, dels på grund av tidsbrist. En av lärarna reflekterade över
sin miljömedvetenhet och menade att den inte finns med vid beställning av material, däremot finns den med vid hantering av material. Det är däremot inte detsamma som att fatta grundläggande miljömedvetna beslut eftersom problemet med framställning och innehåll kvarstår även om hanteringen är varsam.
Mot bakgrund av ovanstående valde jag att göra en gestaltande undersökning som fokuserar på färger med biologiskt nedbrytbart innehåll. En av informanterna i intervjustudien nämnde att de brukar göra egen äggtempera. Äggtempera består vanligtvis av fyra ingredienser: pigment, vatten, olja och ägg. Ägget fungerar som bindemedel och behövs eftersom kombinationen vatten och olja annars skär sig, utan bindemedlet skulle resultatet bli en klumpig och svårhanterlig massa. Här fanns en ingång till hur jag skulle kunna framställa miljövänlig färg. Jag reflektera över vad det fanns för andra ätbara bindemedel och kom att tänka på kikärtsspad. Bara för några år sedan upptäcktes att spadet från bön- och baljväxter kan ersätta ägg i bakning. Just äggersättningen hade länge varit ett hinder för att kunna baka äggfritt med samma slags resultat som bakning med animaliska ingredienser. Spadet används som
äggersättning och min förhoppnings var att det skulle kunna användas för att tillverka egen färg. För samtliga laborationer användes ekologiska råvaror från mitt skafferi, samt växter från närliggande områden. Målsättningen var att tillverka färg med så enkla medel som möjligt, det vill säga utan specialingredienser som är specifikt avsedda för måleri.
Mitt recept på vegtempera (veganiserad äggtempera) består av följande:
• Vatten
• Olja
• Kikärtsspad
• Spirulina
• (För längre hållbarhet tillsätt några droppar ättika)
Mängden ingredienser varierar beroende på önskad konsistens. Inledningsvis provade jag att framställa färg utan att använda något bindemedel. Jag ville se vad som hände om jag inte hade i något kikärtsspad. Resultatet blev en grynig massa som klumpade
sig och inte gick att använda till att måla. Därefter tillsatte jag kikärtsspad, lite i taget, rörde runt massan och märkte hur konsistensen smälte ihop. Efter en stunds
omrörning hade jag en djupgrön temperafärg vars konsistens påminde om akryl. Jag gjorde några enkla skisser för att prova färgen; som var lätthanterlig, dryg, hade bra täckförmåga, och torkade relativt snabbt. Vegtemperans egenskaper skulle kunna liknas vid akrylfärg. Senare, av en slump, upptäckte jag att den torkade färgen reagerade på vatten vilket gjorde att färgen omvandlades från grönt till blått.
Upptäckten gjorde mig nyfiken på att undersöka om färgen kunde användas till växtfärgning. Således stänkte jag vatten på den torkade färgen, väntade några minuter till dess att vattnet fått en blå färg och hällde därefter över vätskan i ett kärl.
Förutom färg att måla med består min gestaltande undersökning av växtfärgning av papper och tyg, vilket från början var ett resultat av ett misslyckande. Min
ursprungliga tanke var att försöka hitta alternativ till färdiga pulverpigment.
Pulverpigment har två funktioner; del tillför det färg, dels påverkar pulvret
var att byta ut det mot spirulinapulver, vilket gav fungerande resultat. Mitt andra förslag var att byta ut pulverpigmentet mot växtfärgat vatten och majsmjöl.
Växtfärgerna framställdes av mat och växter som jag värmde upp tillsammans med vatten. Idén fick jag från boken Materialens magi (2012) av författarna Kerstin Sylwan, Johanna Stil och Sara Danielsson. Resultatet blev en grynig, svagt pigmenterad massa som inte gick att måla med eftersom det varken fäste på eller färgade underlaget. Istället för att slänga vätskorna valde jag att använda dem till infärgning.
Sammantaget användes följande ingredienser för att framställa växtfärg och mönster:
• Kaffe
• Te
• Chiliflakes
• Oskalade sesamfrön
• Krossat bovete
• Torkade: lökskal från gul lök, rosenblad, lagerblad
• Gurkmeja
• Svenska bär: hallon, blåbär, körsbär, vinbär, björnbär, jordgubbar
• Blomblad från: syrenbuske, fikus, palettblad
• Oskalade hasselnötter
• Avokadoskal
• Avokadokärna
• Blått pigmenterat vatten från torkad vegtempera
Observera att ingredienserna bara är förslag och att flera utav dem skulle behöva bytas ut om laborationen genomförs i bildundervisningen. Att ingredienser behöver bytas ut kan bero på vad som betraktas som miljövänligt (definitionsfråga), hur ingredienserna framställts (en fråga om etik), tillgång, kostnad, allergena egenskaper, säsongsbetoning och så vidare.
För att reducera energiförbrukningen värmde jag först upp vatten tillsammans med enstaka, eller kombinerade ingredienser. Vattnet värmdes upp till ungefär 80-90 grader och puttrade i mellan 5-20 minuter beroende på hur mycket tid som behövdes för att frigöra pigmenten. Den korta processen har att göra med att syftet var
laborativt och undersökande. För bättre kvalitet avseende pigmentering och tålighet skulle jag rekommendera en mer utdragen process. När vattnet fått önskad nyans hällde jag över det i ett kärl tillsammans med tyg/papper.
Experimenten bestod av två varianter: enfärgade tyger/papper, samt mönstrade tyger.
För att göra tygerna mönstrade fyllde jag dem först med blad och kryddor, därefter rullade jag ihop tyget på längden och band ihop med sytråd. Efter det placerade jag knytena i varsitt kärl och fyllde det med hett vatten.
Tyget absorberade färgerna i princip omgående. Några fick önskat resultat efter bara några minuter, medan andra fick ligga i vattenbadet allt från några timmar till ett par dagar för att absorbera tillräckligt med färg. Pappret tog generellt längre tid.
Uppskattningsvis mellan en till tre dagar beroende på hur pigmenterad vätskan var.
Eftersom jag var osäker på papprets tålighet valde jag att utgå från ett lite tjockare akvarellpapper.
Efter önskat resultat avslutade jag med att skölja tyg/papper i kallvatten för att få bort alla rester.
7.1 Reflektion
Processen med den gestaltande undersökningen ledde till ett antal misslyckanden – som jag senare kunde dra nytta av. Fors och Bäckström (2015) betraktar detta som en del av den visuella metoden eftersom lärande som upplevelse eller erfarenhet kan innebära att innehåll, handling och sammanhang smälter samman (s. 26). Det kan tolkas som att lärande inte handlar om rätt eller fel utan om hur
upplevelsen/erfarenheten värderas och hanteras. I det här fallet var det misslyckade försöket att ersätta pulveriserat färgpigment med färgad vätska något som kunde hanteras på ett antingen reaktivt eller proaktivt sätt. Jag skulle med andra ord antingen kunna välja mellan att betrakta det som ett misslyckande, känna mig besviken och slänga vätskorna. Eller (vilket jag nu gjorde) så skulle jag kunna stanna upp och ställa frågor om varför det blev som det blev, likaså vad jag lärt mig av det här. Det jag lärde mig var att vätskorna var för svagt pigmenterade för att ersätta andra typer av pigment, jag lärde mig även att konsistensen blev grynig av majsmjöl. Kunskaperna gav utgångspunkt för vidare reflektioner, bland annat att växtfärgerna kunde användas till att färga tyg och papper. Andra kunskaper inkluderade vilken färg eller vilket mönster som gick att framställa av olika ingredienser. Även processen med att välja och samla ingredienser resulterade i ökade kunskaper om miljöfrågor; exempelvis vad som kan anses vara miljövänligt utifrån naturens förmåga att kompostera avfall.