I följande del redogörs och problematiseras hur Skolverket skriver ut miljö och material i skolans styrdokument; läroplan och ämnesplaner för ämnet bild.
2.1 Miljö och material i skolans läroplan
Läroplanen delas in i fyra delar: skolans värdegrund och uppgifter, övergripande mål och riktlinjer, examensmål för alla nationella program samt gymnasiegemensamma ämnen. Undersökningen av hur miljö och material skrivs ut i läroplanens tre första delar har lett till blandade resultat. I läroplanens första del, skolans värdegrund och uppgifter, redogörs för grundläggande värden vilket gällande miljö innebär att ”var och en som verkar inom skolan ska (...) främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö” (Skolverket, 2011, s. 5). Tänkbart skulle ”var och en som verkar inom skolan” kunna syfta till skolans personal och elever, vidare skulle det kunna innebära att ansvaret är jämnt fördelat eftersom det inte görs någon tydlig åtskillnad eller konkretisering av vem eller vilka som inkluderas i
beskrivningen (Björneloo, 2011, s. 126). Således kan det tänkas ligga i allas intresse att respektera miljön. Vad som menas med miljöbegreppet tydliggörs först under skolans uppdrag. Här redogörs för miljöfrågornas komplexitet som ständigt ställer nya krav på kunskaper och sätt att arbeta (Skolverket, 2011, s. 7). Mot bakgrund av den typen av föränderlig kunskap ingår det i skolans uppdrag att både förmedla värden och kunskaper samt att främja ett livslångt lärande. Sådana värden, kunskaper och lärande(processer) ska, enligt läroplanen genomsyras av ett miljöperspektiv. Detta är gemensamt för all undervisning. Skolverkets formulering av miljöperspektivet:
Miljöperspektivet i undervisningen ska ge eleverna insikter så att de kan dels själva medverka till att hindra skadlig miljöpåverkan, dels skaffa sig ett personligt förhållningssätt till de övergripande och globala miljöfrågorna.
Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling (2011, s. 7).
Utöver miljöperspektivet är det gemensamt för all undervisning att eleverna ska öva på sin förmåga att bearbeta formella och informella kunskaper genom kritisk
reflektion och genom att inse konsekvenser av olika alternativ. I bildundervisningen skulle det, i relation till miljö, kunna innebära reflektioner om material (framställning, innehåll, transport, hantering) samt vilka skadliga konsekvenser det kan ha på miljön.
Miljöperspektivet förstärks därefter genom värdeorden ”ansvar”, ”respekt” och
”omsorg” under skolans övergripande mål och riktlinjer. Där redogörs för att ett av skolans ansvar är att varje elev “kan observera och analysera människans samspel med sin omvärld utifrån perspektivet hållbar utveckling” (Skolverket, 2011, s. 10).
Samt att det ingår i skolans målbild att varje elev “visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv” (Skolverket, 2011, s. 11).
Sammantaget kan konstateras att de allmänna riktlinjerna ställer krav på vilka kunskaper som ska förmedlas och hur. All undervisning ska genomsyras av ett
miljöperspektiv. Kunskaperna ska belysa förhållandet mellan människa och miljö och nå eleverna på ett personligt plan. Miljöfrågor framstår som prioriterad kunskap ur ett långsiktigt perspektiv. Däremot avstannar intresset för miljöfrågor där. Under
examensmål för alla nationella program (Skolverket, 2011), den del som rör estetiska programmet, nämns inte miljö en enda gång. Material; olika materials innehåll och påverkan anges inte heller utöver det att digitala verktyg och medier skrivs fram som relevant kunskap. Det kan vara relevant att ställa sig frågan varför, med tanke på att bildämnet till stor del är ett praktiskt ämne där stora mängder material hanteras dagligen. Miljön skrivs alltså delvis fram i läroplanens allmänna riktlinjer men uppmärksammas inte alls i bildämnet.
2.2 Miljö och material bildämnets ämnesplaner
Här redogörs för hur samt i vilken utsträckning aspekter av material och miljö nämns i ämnesplaner (Skolverket, 2011) för ämnet bild. För att avgränsa arbetet har följande kurser valts ut.
Bild (100 p) Form (100 p)
Bild och form – specialisering (100 p)
Gemensamt för samtliga bildkurser är att miljö enbart nämns i termer av arbetsmiljö,
läroplanen. Arbetsmiljö fokuserar den rumsliga miljön, inte miljö i vidare bemärkelse.
Ekologi nämns inte alls, inte heller begreppet hållbar utveckling vilket inkluderar miljömässiga aspekter. Avseende material kan det vara bra att förtydliga att det är skillnad på kunskaper om material och kunskaper i själva användandet av material. I samtliga bildkurser gäller att eleverna ska använda sig av två- och tredimensionella tekniker i nya och traditionella material, metoder och medier. Det vill säga både analoga och digitala visuella framställningar. I ämnesplanerna kopplas begreppet material genomgående till handlag, uttryck, visuella effekter och budskap.
Materialens inneboende egenskaper anges enbart i kursen form; där fokuseras olika material och teknikers användningsområden och egenskaper i förhållande till hur de kan användas för att skapa formspråk och formuttryck. Mot bakgrund av
miljöperspektivet, och andra sätt som miljö skrivs fram genom läro- och ämnesplan, skulle mer miljövänliga arbetssätt, som återbruk och återvinning, kunna skrivas fram.
Det görs emellertid inte. Istället blir det en tolkningsfråga för lärare. Det är inte detsamma som att det är ett otänkbart arbetssätt, men det nämns inte explicit. Faktum är att ingen av ämnesplanerna gör någon koppling mellan material och miljö. Som parantes till det här kan nämnas hur det ser ut i ämnet design; där en del av ämnets gemensamma innehåll handlar om att eleverna ska öva på förmågan att välja, använda och vårda maskiner, verktyg och material. Nämns gör också begreppet ekologi, samt design och designerns roll i förhållande till miljömässiga aspekter. Ämnesplanen för design visar konkreta exempel på hur material och miljö kan skrivas fram. Vidare tydliggörs skillnader mellan vilka slags kunskaper som görs viktiga i olika
bildestetiska ämnen. Sammantaget behandlas material och miljö i större utsträckning i läroplanens övergripande mål och riktlinjer än för estetiska programmet. I bildämnet redogörs för några aspekter av materialhantering och materialkännedom, medan miljö, i bemärkelsen ekologi, inte nämns alls. Detsamma gäller för 50 poängs kurserna Bild och form 1a1, Bild och form 1a2 samt Bild och form 1b som upprepar samma aspekter av materialhantering och materialkännedom, samt miljö i termer av arbetsmiljö. Åtskillnaderna i hur miljöperspektivet betonas i styrdokumenten får mig att undra om, och i sådana fall hur, det påverkar miljömedvetenheten i
bildundervisningen.