I följande del redogörs för tidigare forskning om miljömedvetenhet i nationell och internationell bildundervisningskontext. Sammantaget består urvalet av fem källor:
varav två böcker berör svensk bildundervisning (Björneloo, 2011, samt Sandell, Öhman & Östman, 2003), tre artiklar fokuserar bildundervisning i internationell kontext (Illeris, 2012 samt Hicks & King, 2011) och en bok fokuserar
miljömedvetenhet i vidare bemärkelse (Braungart & McDonough, 2009).
3.1 Miljöperspektiv i svensk bildundervisningskontext
Som resultat av uppdaterade nationella och kommunala avtal, tillägg i skollag samt i läro- och ämnesplaner ingår det numera i svenska utbildningsväsendets uppdrag att integrera aspekter av hållbar utveckling i all undervisning som bedrivs. Uppdraget är emellertid otydligt, menar Björneloo, eftersom det saknas konkreta direktiv om vem som skall göra vad och hur (2011, s. 126). Som tidigare nämnt varierar dessutom tyngdpunkt och tydlighet mellan de olika ämnesplanerna vilket kan få konsekvenser för hur miljöperspektivet återges i undervisningen. Bristen på tydlighet blir,
exempelvis i bildämnet, ett hinder när det kommer till vems ansvar det är att frågor om hållbarhet inkluderas i undervisningen (Björneloo, 2011, s. 126). Att
ansvarsfördelningen blir ett bekymmer kan vidare bero på de uppdaterade styrdokumenten inom kommun och skola vilka tillskriver ett delat ansvar för
miljöfrågorna. Även lärare som aldrig tidigare har intresserat sig för naturresurs- och miljöproblem tvingas nu ta del av ansvaret, menar Sandell, Öhman & Östman, 2003, s. 65). Visserligen är ett brett angreppssätt nödvändigt, men det finns risk att det inte händer så mycket i praktiken när alla görs ansvariga för allt. Risken är att ingen känner att det är deras specifika ansvar, och att miljöarbetet, som skulle vara ett gemensamt, organisatoriskt ansvarsområde, blir en fråga för den enskilda läraren (Sandell, Öhman & Östman, 2003, s. 56). Förutsatt att det finns någon lärare som engagerar sig i miljöfrågor. Björneloo resonerar kring eldsjälar; enskilda lärare vars kunskap, intresse och engagemang kan vara drivande i miljöfrågor, och som kan ha stor betydelse för skolans miljöarbete. Sådana lärare ska emellertid inte tas för givet
och kan heller inte ersätta en bristande förankring för frågorna hos skolledningen (Björneloo, 2011, s. 127).
3.2 Miljöperspektiv i internationell bildundervisningskontext
Som nämnt ska alla inom skolan engagera sig i miljöfrågor eftersom det ingår i läroplanens (2011) allmänna riktlinjer. Det gäller även lärare som undervisar i ämnen som vanligtvis inte brukar förknippas med miljöfrågor, som exempelvis bildämnet. I Sverige är miljömedveten bildundervisning inte ett etablerat fenomen; däremot är det ett växande forskningsområde inom nordisk och övrig internationell bildpedagogisk forskning (Illeris, 2012, s. 86). Att fokus på miljöfrågor skiljer sig åt mellan nationell och internationell bildpedagogisk forskning syns både avseende antal sökträffar, samt avseende vilka begrepp som används. Inom internationell forskning förekommer begreppet environmental art education, eller eco art education; vilket är ett ämnesområde som väver samman bild med exempelvis naturkunskap.
Begreppet/ämnesområdet saknar svensk motsvarighet men kan delvis liknas vid miljödidaktik (Sandell, Öhman & Östman, 2003). Skillnaden är att miljödidaktik avser pedagogiska avsikter rent generellt och saknar idéer om hur estetiska
lärprocesser kan användas för att främja miljötänkande bland elever. Även om eco art education inte är etablerat i Sverige kan det, utifrån läroplanens fokus på
miljöperspektiv, vara intressant att undersöka hur ämnesområdet motiveras och hur miljömedveten bildundervisning kan se ut.
Laurie E. Hicks, professor i konstvetenskap, och Roger J. H. King, professor i filosofi, båda vid University of Maine, undersöker bildämnets funktion i en samtid som präglas av komplexa miljöfrågor. I artikeln Confronting environmental collapse (2007) argumenterar de för den visuella kulturens meningsskapande funktion och gör konsthistoriska nedslag som visar att människan i alla tider, genom olika estetiska uttryck, har försökt avbilda, använda och tolka naturen. Exemplen kan vara allt från religiösa artefakter som har använts i naturdyrkande ritualer, naturromantiska målningar som kontrasterat mot det samtida industrialiserade samhället, fotografier som visar föränderliga landskap, eller designföremål av återbrukade/återvunna
material (2007, s. 333). Illeris (2012) beskriver det som en slags objektifiering; alltså att naturen ofta har främmandegjorts och värderats utifrån mänskliga syften (2012, s.
89). Liknande resonemang förs av Hicks och King som menar att det är problematiskt att betrakta relationen människa - natur ur ett hierarkiskt perspektiv; där naturen underställs människans behov (2007). I eco art education är utgångspunkten således tvärtom ett holistiskt perspektiv; vilket innebär att människor, djur och natur existerar på lika villkor; och ingår i ett kretslopp tillsammans. Med den utgångspunkten blir det också naturligt att miljöperspektivet genomsyrar bildundervisningen eftersom allting relaterar till varandra (2007, s. 333). Kopplat till bildundervisningen skulle förståelse för kretslopp kunna konkretiseras genom problematisering av bildmaterial; dess framtagning, innehåll och användning. Michael Braungart och William McDonough utvecklar sin teori om kretslopp i Cradle to cradle – Re-making the way we make things (2009). Idén om cradle to cradle handlar om att kretslopp är cirkulära; det som tas från naturen ska kunna komposteras utan att natur eller annat levande tar skada.
För Braungart och McDonough står det här i opposition till hur många industrier arbetar i dagsläget. Många tillverkare arbetar snarare efter devisen from cradle to grave vilket innebär en komplex situation för alla inblandade; eftersom de material som produceras, beroende på exempelvis ekonomiska aspekter, ofta producerar avfall som inte är hälsosamt eller biologiskt nedbrytbart (2009, s. 55). Mot bakgrund av ovanstående skulle en rimlig prioritering kunna vara att välja miljövänliga alternativ i bildundervisningen men det förutsätter att läraren har en viss typ av stoffrepertoar som inkluderar specialkunskaper om material och miljöfrågor. Dessutom är området så komplext att även sådant som framstår som miljövänligt kan behöva granskas en gång till. Det kan exempelvis röra sig om återvunna material, så som papper, och behovet att ställa sig frågan om de enskilda komponenterna är komposterbara.
Återvunnet papper består av en sammansättning använda pappersmaterial och kan inkludera allt från blekt papper till tidningspapper. Det nya pappret blir ett så kallat downcycled material; med förändrade kvaliteter (som släthet och kortare fibrer) och vars påverkan på miljön kan vara svårt att fastställa eftersom det innehåller så många olika saker (2009, s. 56). Braungart och McDonough argumenterar således att ”the best way to reduce any environmental impact is not to recycle more, but to produce and dispose of less” (2009, s. 50); vilket i bildundervisningen motsvarar minskat svinn, antingen genom reducering av material och/eller återanvändning av material.
3.3 Problematisering
Generellt var antalet sökträffar större inom internationell bildundervisningskontext, sökträffarna inkluderade bland annat texter om environmental art education eller eco art education vilket saknar svensk motsvarighet både avseende själva begreppet och dess innebörd. Bland de svenska sökträffarna fann jag, bortsett från texter om generell miljödidaktik, några studentuppsatser som handlar om återvinning och
återanvändning i bildämnet. Jag fann även en studentuppsats av Emelie Hillman vid Malmö högskola, Miljömedvetenhet i konsten – eller konsten att undervisa om
miljömedvetenhet (2016), som behandlar ett, jämfört med föreliggande arbete, snarlikt problemområde. Uppsatsen fokuserar på miljömedvetenhet i bildundervisningen och inkluderar delar om materialval och vad några traditionella bildmaterial innehåller.
Emellertid skiljer arbetena sig åt eftersom Hillman valt en annan metod, teoretisk ingång samt intresserar sig för hur lärare arbetar med miljömedvetenhet och hur det uppfattas ur elevperspektiv. Att sökträffarna var desto fler i internationell kontext och inkluderade begrepp som ännu inte etablerats i Sverige tyder på att forskningsområdet är pågående. Det syns inte minst genom Illeris (2012), från Danmark, som refererar till andra nordiska (finska) forskningsunderlag. Genom sökprocessen visade det sig att forskningsområdet var relativt sparsamt beforskat. Av sökträffarna riktade sig en överhängande majoritet till skolans yngre åldrar (förskola och grundskola). De källor som avsåg skolans äldre åldrar (gymnasiet) handlade huvudsakligen om skolan på ett övergripande plan och designämnet i synnerhet; det innebär att miljömedveten bildundervisning i gymnasiekontext – samt forskning som fokuserar bildmaterial;
framställning, innehåll och påverkan för närvarande lämnas att önska. I sökprocessen fann jag däremot flera studentuppsatser, samtliga skrivna efter 2011, vilket visar att det de senaste åren funnits ett växande intresse bland studenter att undersöka området.
Samtliga studentuppsatser, exempelvis Hillman (2016), påpekar, liksom jag, att det saknas ordentligt med forskning inom området miljömedveten bildundervisning i gymnasiekontext.