Sverige har under största delen av 1900-talet främst varit ett invandrings-land. Utvandringen till bland annat USA var stor i slutet av 1800-talet och först på 1930-talet upphör den egentliga utvandringen från Sverige. Ända sedan 1930-talet har Sverige de flesta år kunnat uppvisa en märkbart större invandring än utvandring (vilket beskrevs i figur 1 tidigare i denna bok).
Ett trendbrott i utvecklingen är därför att utvandringen från Sverige åter-igen har ökat kraftigt under senare år. I slutet av 2000-talets första årti-onde har officiellt omkring 45 000 personer per år utvandrat från Sveri-ge – ett lika stort antal utvandrare per år har man inte upplevt sedan den
48
stora emigrationsvågen till Nordamerika i slutet av 1800-talet (SCB 2012).
Den ökade benägenhet att flytta utomlands bland svenskar verkar också avspegla sig på omfattningen av migrationen mellan Finland och Sverige.
Utvandringen från Sverige på 2000-talet beror till stor del på att rörlig-heten överlag ökat och att många unga svenskar väljer att flytta utomlands för att göra karriär och utbilda sig. Majoriteten av utflyttarna från Sverige år 2010 hittas i åldersgruppen 20–30 år (SCB 2012). Utvandrarna från Sve-rige tillhör främst medel- och överklassen, men utvandring har även blivit vanligare inom arbetarklassen (Jonsson 2002). Journalisten Ewa Hedlund (2011) skriver i boken Utvandrare.nu att önskan att åka på äventyr, skatte-flykten från Sverige och ungdomars allt större svårigheter att hitta attrak-tiva jobb i Sverige var drivkrafter för den ökning i utvandring som börjar i slutet av 1900-talet (jfr Grandin 2007; Lundström 2014). Betydelsefullt är även Sveriges inträde i EU år 1995, vilket har underlättat svenskars rörlig-het inom Europa. De utökade möjligrörlig-heterna att studera utomlands påver-kar utvandringen, det nordiska utbytesprogrammet Nordplus utvecklas kontinuerligt under slutet av 1900-talet och det europeiska utbytespro-grammet ERASMUS införs år 1987. Dessa program får en stor betydelse för svenska studenters rörlighet inom EU och Norden (Hedlund 2011). För ungdomars rörlighet inom Norden har även möjligheterna till arbeten via Nordjobb varit viktiga. Trots att studenters och praktikanters migration är avsedd att vara temporär, väljer många att stanna i eller senare återvända till landet ifråga. Bland de intervjuade svenskarna i min studie hittar man personer som ursprungligen kommit till Finland genom Nordjobb eller studentutbyte och efter det beslutat att flytta till landet. Hedlund (2011, 39) menar att utvecklingen med en allt större rörlighet bland svenska medbor-gare kommer att hålla i sig en längre tid av rent demografiska skäl, i och med de relativt stora ålderskohorter som föddes på 1990-talet i Sverige.
År 2007 beräknades omkring 400 000 svenskar vara bosatta utomlands, främst i USA, England, Norge och Spanien (Hector 2007). Hedlund (2011) uppskattar antalet utlandssvenskar år 2011 till ca 550 000, det största an-talet fördelas på ca 100 000 i USA, 90 000 i Spanien respektive Storbritan-nien, 80 000 i Norge, 30 000 i Frankrike samt 17 000 i Tyskland respektive Schweiz. Uppskattningen baseras dels på officiell statistik från länderna ifråga och dels på svenska ambassaders uppskattningar i den
kartlägg-ning som genomförts av förekartlägg-ningen Svenskar i Världen (SVIV) (Hedlund 2011, 43).
Officiell befolkningsstatistik i Sverige (SCB 2012) påvisar att cirka hälf-ten av de som flyttade från Sverige under 2000-talets första decennium var svenskfödda, medan den andra hälften var utlandsfödda, vilket beror på att många utländska medborgare återvänder till sina forna hemländer.
Också svenska medborgare som flyttat utomlands återvänder i stor ut-sträckning till Sverige. Olika typer av cirkulär migration blir även allt van-ligare bland svenskar. Framförallt från och med 1990-talet kan man på-visa en klar ökning av antalet personer som enligt svensk statistik flyttat minst två gånger över svensk gräns. Det totala antalet personer som gjort dylika »cirkulära omflyttningar« vilka involverat Sverige under perioden 1969–2009 är 850 000, cirka en tredjedel av dessa personer är födda i Sve-rige (SOU 2010). Officiell statistik påvisar att cirka 70 procent av de svenska medborgarna som flyttar utomlands återvänder, omkring hälften av ut-vandrarna återvänder redan inom två år (SCB 2012).
Studier av migrationen till och från Sverige påvisar också att de vikti-gaste migrationsorsakerna ändrat karaktär under 1990-talet. Familjeband dominerar 1990-talets migration och den under 1980-talet markanta flyk-tingmigrationens betydelse minskar. Svenska statistiska uppgifter visar att fyra av tio invandare i Sverige under perioden 1990–1983 har familjeband i landet, och Statistiska centralbyrån i Sverige bedömer att familjebanden är den viktigaste faktorn som förklarar både invandringen och utvandringen i Sverige under 1990-talet (SCB 2005).
Finland hör följaktligen inte till de största utvandringsländerna för svenskar, men på grund av den geografiska närheten och de omfattande historiska banden mellan länderna, är det inte överraskande att relativt många svenska medborgare flyttar till landet.11 Det verkar som om även migrationen till Finland ändrat karaktär under 1990-talet och 2000-talet.
Den större rörligheten bland svenska ungdomar, »äventyrslusten« och allt-mer globala arbetskarriärer bland svenskar är alla fenomen som också kan skönjas i migrationen från Sverige till Finland under 2000-talet (se t.ex.
Almer & Larsdotter 2011).
50
I detta kapitel har jag beskrivit hur olika historiska förlopp kan förklara migrationsmönstren samt hur internationella vetenskapliga debatter kan begreppsliggöra dagens komplexa rörlighet mellan Finland och Sverige.
Debatten om transnationella sociala rum (Faist 2000) erbjuder en teore-tisk ram inom vilken migrationsdynamikens utveckling kan förstås i ett längre tidsperspektiv. Den omfattande arbetskraftsmigrationen från Fin-land till Sverige nådde sin kulmen i början på 1970-talet och avtog där-efter. Denna historiska migration skapade ett transnationellt socialt rum som fram till våra dagar har påverkat migrationsrörelserna mellan länder-na. Den inledande finländska arbetskraftsmigrationen följdes av en åter-vandring, cirkulär migration och en allt mer temporär migration. Flytt-ningsrörelserna mellan länderna har allt sedan 1980-talet numerärt varit i balans, men förskjutningar har skett ifråga om migranternas nationalitet;
medan de finländska medborgarnas antal sakta minskat bland migran-terna har allt fler svenska medborgare börjat flytta i båda riktningarna.
Under 2000-talet är migrationsmönstren komplexa, migranterna uppvi-sar en heterogen social bakgrund och migrationsorsakerna är många. En klar tendens är i all fall att familjebandens betydelse blir allt viktigare för migrationsbesluten och de sociala nätverkens betydelse är central för mig-rationsdynamiken.
Svenska medborgares migration till Finland har med åren blivit en allt mera komplex migrationsrörelse. Allt tyder på att de svenska medborga-re som flyttar till Finland på 2000-talet i allt mindmedborga-re utsträckning utgör personer med finsk bakgrund som »återvänder« från Sverige. De svenska medborgare som idag flyttar till Finland saknar ofta en personlig anknyt-ning till den tidigare massmigrationen mellan länderna, vilket tar sig i ut-tryck i att de saknar egen släkt i Finland. Svenska medborgare flyttar där-emot ofta till Finland med eller på grund av en finsk partner, framförallt verkar en finsk partner vara viktig för beslutet att mera permanent bosät-ta sig i Finland. I viss mån kan man idag även hitbosät-ta ensbosät-taka svenskar som flyttar till Finland på grund av arbete eller andra professionella skäl, men någon egentlig större arbetskraftsmigration kan man inte tala om. Trots en minskande inkomstklyfta mellan länderna är arbetsmarknaden i Fin-land fortsättningsvis sällan attraktiv för arbetssökande i Sverige. Istället för ekonomiska orsaker till migrationsbeslut kan idag många andra orsaker
skönjas; familjebildning, sociala nätverk och olika tillfälligheter kan sägas vara de viktigaste orsakerna till migrationen från Sverige till Finland i bör-jan av 2000-talet.