Så som beskrivits tidigare i denna bok blev de intervjuade ofta socialt in-tegrerade i finlandssvenska sociala sammanhang i Helsingfors. De hade ofta ett nära umgänge med finlandssvenskar som bl.a. utgjorde deras part-ner, vänner och kolleger. Samtidigt kunde de intervjuade ha en något am-bivalent eller motvillig inställning till att bli alltför stark bundna vid den finlandssvenska minoriteten. Så som beskrivits upplevde de intervjuade i regel att de varken är, kan bli eller vill bli finlandssvenskar. Helst ville de intervjuade inte bli indragna i eller kategoriserade enligt finländska etnis-ka gränsdragningar. De intervjuade kunde därför uppleva sin sociala inte-gration och tillhörighet relativt kluvet. De kunde samtidigt både uppleva en social integration och en distans till finländska sociala kategoriseringar.
De intervjuade uttryckte ofta en vilja att göra individuella livsval och ha en valfrihet. En optimal situation skulle givetvis vara att man både kunde bli positivt integrerad i en finlandssvensk gemenskap men ändå kunde hålla fast vid en öppenhet, oberoende och möjlighet till individuella livs-val. Så som tidigare beskrivits uttrycktes denna önskan på olika sätt i flera intervjuer. I diskussionerna kunde man uttrycka en oro för att de finlands-svenska sociala nätverken kunde vara relativt små och på många sätt be-gränsande. Så som tidigare beskrivits kan man uppfatta Svenskfinland som ett gemeinschaft där de sociala banden är starka och där olika sociala koder, normer och roller lätt kan få en avgörande betydelse för individen.
Det är därför inte överraskande att inflyttade rikssvensk kan uppleva en integration i ett sådant gemeinschaft relativt ambivalent. Å ena sidan kan en tät gemenskap erbjuda socialt kapital, men å andra sidan kan skapen också begränsa individen. Denna dubbla sida av en social gemen-skap framkommer i följande diskussion om arbetslivet i Finland:
I: Men det har jag också fått uppfattningen att det skiljer sej däremot åt tror jag, både från Sverige och finskspråkiga Finland, är att, här inom Svenskfinland så vet ju alltså folk verkligen genuint vem du är. Det är inte bara det där att du har en kompis som känner dej, utan är det så att en kompis nämner dej, då vet minst tre andra vem du är exakt via nån annan. I Sverige så funkar det så att, nån kompis lyfter in en kompis, och talar för den kompisen, och jag misstänker att det är det samma i finskspråkiga kretsar, men, everybody knows everybody here. Det är jätteläskigt.
SF: Är det bra eller dåligt?
I: Det är väl tveeggat. Jag har, det vi har haft den här diskussionen med många just finlandssvenska kompisar, som säger att försök flyta liksom på ytan, låt inte dras ner av det, utnyttja själva, att nätverket finns, men låt det inte liksom sänkas av det, och jag tror att det är just det som är faran, för jag är lite sådär att jag känner ett visst obehag för det för att man flyter in som en slags tjänst, och blir skyldig nån en tjänst nån gång som kan komma och försöka inkassera den och ett, beter du dej fel under den här processen så kan det sedan förstöra din framtid i 20 år, måste emigrera till Ecuador för att, få accepteras tillbaka in i det liksom. Att det känns som att det är väldigt tveeggat. Gör du rätt, fine, gör du fel, så är du körd. Och då vet jag inte vad man gör… Jag har inte träffat en utstött finlandssvensk ännu, det skulle vara jättefascinerande! (P48)
156
Citatet ovan beskriver en oro för att bli alltför bunden av finlandssvenska nätverk. En stark social integration i en tät gemenskap kan även innebära det som kallats »negativt socialt kapital« (Portes 2010, 34–40), vilket be-skriver hur sociala band begränsar individens livsval och möjligheter att förverkliga sig själv. Denna aspekt av sociala gemenskaper kan bidra till att man försöker hålla en viss distans till en finlandssvensk gemenskap, trots att man samtidigt kan erkänna ett nätverks värde och positiva egenskaper.
En social integration är däremot aldrig enbart en fråga om individers fria val. Till exempel Wimmers (2014) teori om etniska gränsdragningar be-tonar aktörernas egna strategiska val, men samtidigt styrs och begränsas dessa val av olika strukturella förutsättningar. När man inom migrations-forskningen diskuterar invandrares sociala integration infinner sig frågan hur länge och i vilken grad invandrare kan behålla en distans till de ex-isterande sociala strukturerna i samhället de bor inom. För rikssvenskar i Finland är det möjligt att det i längden blir allt svårare att undvika att ta ställning till de lokala etniska gränsdragningarna. Är det t.ex. hållbart i längden att vara fullt socialt integrerad i finlandssvenska sociala sam-manhang men ändå samtidigt uppleva att man står utanför de språkligt definierade etniska gränsdragningarna i samhället? För den första gene-rationen som flyttat till Finland är det antagligen både fullt möjligt och sannolikt att upprätthålla någon form av upplevd distans till det finländ-ska samhället. Migrationsforskningen har omfattande allmän kunfinländ-skap om integrations- och assimilationsprocesser och den första generationen in-vandrares erfarenheter är väldokumenterade. De sociala integrationspro-cesserna är i regel mångfacetterade, men man kan mycket förenklat säga att den första generationen tenderar att upprätthålla en egen kulturell och etnisk tillhörighet, oavsett typen av integration i bosättningslandet. Tan-ken om ett återvändande till hemlandet upprätthålls och de transnatio-nella förbindelserna mellan hemland och bosättningsland är omfattande i den första generationen. En mera komplicerad fråga inom migrations-forskningen är hur senare generationerna kommer att integreras eller assi-mileras i bosättningslandet. Informanterna i denna studie omfattar enbart den första generationen och frågan om senare generationers erfarenheter kan därför inte besvaras i denna bok. Däremot har de intervjuade
expli-cit frågats om sina barns språkval och diskussionerna har omfattat frå-gor kring de intervjuades syn på sina barns framtida modersmål, etniska tillhörighet, medborgarskap32 och bosättningsland. Diskussionerna kring dessa frågor ger en viss indikation på hur integrationen kan tänkas ske i den senare generationen.