Finns det någon tänkbar förklaring till varför svenska män oftare än svenska kvinnor lever tillsammans med finländare både i Sverige och Fin-land? Orsakerna till parbildningar är givetvis alltid individuella och man skall vara försiktig med att generalisera utgående från statistiska samband.
Man kan spekulera i de sociologiska orsakerna till den snedvridna köns-fördelningen i familjer enbart på ett allmänt plan. Inom forskningen om familjer framgår det ofta att man kan hitta ett samband mellan social sta-tus och könsspecifika familjemönster. Inom vår västerländska kultur finns traditionellt en tendens att män har en större frihet att gifta sig nedåt i so-ciala hierarkier medan detta är mindre accepterat för kvinnor, som där-emot gärna får gifta sig uppåt inom sociala hierarkier. Dylika traditionella normer är givetvis något de allra flesta idag tar avstånd ifrån och de
upp-60
levs som oacceptabla inom dagens individualistiska livsstil. Trots detta kan dylika könsspecifika familjemönster fortsättningsvis ofta skönjas i statis-tiska samband. Sociologen Mika Helander (2006) har påpekat att det inom relationerna mellan Finland och Sverige finns en historisk, politisk och ekonomisk asymmetri som kan avspegla sig i uppfattningar, stereotypier och diskurser om svenskt och finskt på en mellanmänsklig nivå och i var-dagliga situationer. Han påpekar att denna asymmetri mellan svenskt och finskt också kan spåras i blandäktenskap mellan svenskar och finnar. He-lander (2006, 219) hänvisar till uppgifter om blandäktenskap i Torneda-len (Jaakkola 1973, 140) samt mellan finlandssvenskar och finskspråkiga i Finland (Finnäs 1998, 33), där man kan spåra tecken på att finska kvinnor oftare än finska män gifter sig med svenskar respektive med svenskspråki-ga. Helander (2006, 19) använder dessa exempel för att belysa en tendens för kvinnor att gifta sig uppåt i en »kulturell ekonomi«. Jag upplever att ett bättre exempel på betydelsen av asymmetriska förhållanden utgörs av de redan tidigare presenterade könsspecifika familjemönstren mellan finsk-födda och svenskfinsk-födda i Sverige, beskrivna av Reinans (1996). En asym-metri är i Sverige relativt uppenbar i och med att inflyttade finländares so-ciala status som invandrargrupp inte under alla tider varit den bästa, vilket bland annat tidigare uttryckte sig i olika negativa stereotypa uppfattningar om invandrargruppen. Den stämpling som i ett tidigt skede berörde fram-förallt unga finska mäns kriminalitet och alkoholbruk (jfr Korkiasaari &
Tarkiainen 2000, 429–58) var knappast benäget att höja männens kultu-rella kapital på äktenskapsmarknaden i Sverige. På grund av denna köns-specifika stämpling och »asymmetri« är det inte förvånande att det i Sve-rige i högre grad är finländska kvinnor som lever med svenska män än vice versa.
I Finland är ovannämnda asymmetri mellan svenskt och finskt antagli-gen mera mångdimensionell; det torde existera både stora individuella och regionala skillnader i hur man bedömer social status och uppfattar olika språkgrupper. Det går att hitta tendenser till könsspecifika familjemönster inom de blandade familjerna i Finland vilka omfattar svenska medborga-re.15 Dessa mönsters relation till asymmetriska förhållanden upplever jag dock som svåra att uttala sig om, eftersom de blandade familjerna i Fin-land är mycket heterogena ifråga om medborgarskap, modersmål,
migra-tionshistoria och social klass. Av avgörande betydelse kan också vara att en stor del av paren träffat varandra i Sverige redan innan de flyttat till Finland. Jag vill därför inte dra alltför långtgående slutsatser om asym-metriska förhållanden utgående från könsfördelningen inom familjerna i Finland. Av betydelse för min studie är främst att familjemönster kan vara av central betydelse för att förstå både svenska medborgares migrations-dynamik och deras integrationsprocesser i Finland.
Åldersfördelningen bland de svenska medborgarna är inte helt jämn, vil-ket presenteras i figur 5. Som figuren beskriver befann sig de flesta svenska medborgarna år 2010 mellan åldrarna 25–64 år, inalles 5 465 personer. An-talet som var äldre än 64 är 1 859 personer. Påfallande få svenska medbor-gare i Finland var yngre än 25, enbart 1 186 personer. Med tanke på den totala befolkningens storlek utgör detta ett förvånansvärt lågt antal barn och ungdomar. Den troliga förklaringen till den skeva åldersfördelningen är att svenska medborgares barn relativt sällan har enbart ett svenskt med-borgarskap; mycket tyder istället på att svenska medborgare i Finland ofta har barn som har finskt eller dubbelt medborgarskap. Det mycket stora an-talet blandade familjer med svenska och finska föräldrar leder till att bar-nen ofta får dubbelt medborgarskap i enlighet med den nya lagstiftning som infördes i Sverige och Finland i början av 2000-talet.
Figur 5. Svenska män och kvinnor bosatta i Finland år 2010 fördelade på åldersgrupper.
Källa: Statistikcentralen 2012.
62
Sammanfattningsvis kan man konstatera att de svenska medborgarna bo-satta i Finland i många avseenden utgör ett gott exempel på nutida flytt-ningsmönster och dagens samhällsförändringar. Vi lever i en värld där rörlighet över nationsgränser är allt vanligare och mera omfattande än tidigare. Globalisering och olika samhällsförändringar har även påver-kat migrationen mellan Sverige och Finland. Både migrationsmönster och migranternas vardagsliv har blivit alltmer transnationella och gränsö-verskridande. En aspekt av detta är att äktenskap och samboende mellan svenskar och finländare är vanliga i båda länderna. Man kan säga att dessa blandade familjer idag torde utgöra den enskilt viktigaste förklaringen till varför svenskar flyttar till Finland. Dagens migrationsmönster och om-fattande transnationella kontakter mellan länderna innebär också att de svenska medborgarna bosatta i Finland utgör en alltmer heterogen grupp inom vilken det finns många olika typer av anknytning till Finland.
Denna komplexitet gör det också svårt att betrakta de svenska med-borgarna i Finland som en grupp. De verkar knappast utgöra en enhetlig grupp i något relevant sociologiskt avseende. Det de har gemensamt är ett svenskt medborgarskap, men utgående från enbart kännedom om en i Finland boende persons svenska medborgarskap verkar det vara omöj-ligt att göra några som helst antaganden om ifrågavarande persons mo-dersmål, bakgrund, migrationshistoria, familj eller identitet. Mycket tyder också på att byte av medborgarskap för nordiska medborgare som lever i ett annat nordiskt land sällan blir aktuellt. Det finns idag relativt få prak-tiska skillnader mellan innehavet av ett svenskt eller finskt medborgarskap om man bor i Finland. I praktiken är skillnaden ifråga om rättigheter när-mast begränsad till rösträtt i nationella val. För många svenskar är där-för val eller byte av medborgarskap inte en praktisk fråga (jfr Iskala 2012).
Överlag kan nordiska invandrare i Finland, oavsett finsk anknytning, upp-leva att det inte finns anledning att ansöka om ett finskt medborgarskap.
Det finns därför många goda skäl att fråga sig om kategorin »svensk med-borgare i Finland« överhuvudtaget har en funktion som en analytisk kate-gori i en studie med sociologiska frågeställningar?
Av ovanstående skäl har jag valt att inte använda medborgarskap som det enda urvalskriteriet vid valet av informanter för min intervjustudie.
För att kunna studera inflyttares erfarenheter är det centralt att de
inter-vjuade inte skall ha en tidigare personlig anknytning till Finland, vilket ju en stor andel av de svenska medborgarna av många orsaker kan ha. Jag har därför valt att intervjua enbart sådana svenska medborgare som har svenska som officiellt modersmål i Finland och vilka själva kan identifie-rar sig vara »svenska« eller »från Sverige« och är utan självupplevd fin-ländsk bakgrund. Samtliga är dessutom födda i annat land än Finland, har föräldrar som inte är finska medborgare eller är födda i Finland och de var utan finskt medborgarskap vid inflyttningen till Finland. Intervju-metoden och valet av informanter kommer att beskrivas i detalj i slutet på följande kapitel.
4.
Att studera sociala strukturer och etniska gränsdragningar
I detta kapitel kommer jag att belysa min intervjustudies teoretiska ut-gångspunkter samt metodval. Ett övergripande syfte med denna studie är att ge kunskap om sociala processer genom vilka inflyttade från Sverige blir, eller inte blir, delaktiga i finländska sociala sammanhang. Ett central begrepp inom migrationsforskningen för att beskriva sådana processer är begreppet integration. Begreppet beskriver de processer genom vilka in-vandrare blir delaktiga i mottagarsamhällets sociala och ekonomiska insti-tutioner och strukturer (Wahlbeck 1999; Valtonen 1999; Crul & Schneider 2010). Begreppet institution skall här förstås i den breda mening som be-greppet har inom sociologisk teori. En institution är i sociologisk mening en uppsättning normer och hierarkier som har en beständighet oberoen-de av oberoen-de involveraoberoen-de enskilda aktörerna, dvs. en institution utgör en i viss mån självständig och relativt stabil social struktur. Integration kan mätas på många olika sätt och ofta särskiljer man inom sociologin mellan social och ekonomisk integration. Centralt för ett sociologiskt perspektiv på in-tegration är ett fokus på en förståelse av processen, snarare än att studera integration som ett tillstånd. En aspekt som ofta studeras är invandrares integration på arbetsmarknaden, en process som inbegriper både sociala och ekonomiska aspekter (t.ex. Martikainen, Valtonen & Wahlbeck 2012).
I denna bok kommer dock integration att främst beskrivas ur en spe-ciell och specifik synvinkel. Jag lägger ett särskilt fokus på de intervjuade rikssvenskarnas erfarenheter av sociala integration i finlandssvenska so-ciala sammanhang och dito institutioner, dvs. det som ofta kallas Svensk-finland. Den sociala struktur som integrationen i detta fall relaterar till
ut-66
görs av en kategorisering inom den etniska dikotomin »finlandssvensk«
eller »icke-finlandssvensk«. Denna etniska kategorisering leder till frågor rörande sociala gränsdragningar mellan språkgrupper i Finland vilket de intervjuades erfarenheter kan ge ett nytt perspektiv på.